Konsekvenserna av ökade kostnader för företagen
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Sven-Erik Bucht (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (FP)
- Hoppa till i videospelarenJan-Olof Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Sven-Erik Bucht (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (FP)
- Hoppa till i videospelarenJan-Olof Larsson (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Sven-Erik Bucht (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (FP)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Sven-Erik Bucht (S)
- Hoppa till i videospelarenNärings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Lindahl (C)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Christensson (C)
- Hoppa till i videospelarenNärings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Lindahl (C)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Christensson (C)
- Hoppa till i videospelarenNärings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Lindahl (C)
- Hoppa till i videospelarenNärings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 20
Anf. 14 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Lars Tysklind har frågat mig vilka argument jag har haft för att göra en överenskommelse som, enligt honom, vår egen fiskarkår är hundraprocentigt emot, som kommer att undergräva dess ekonomi på ett drastiskt sätt och som innefattar att beståndet av havskräfta kommer att pressas nedåt.
Enligt den gemensamma fiskeripolitiken ska en skyldighet att landa samtliga fångster i Västerhavet införas gradvis från och med 2016. Fisket efter havskräfta omfattas av landningsskyldigheten från den 1 januari 2016. Det innebär att all fångst av havskräfta ska landas oavsett storlek. För närvarande kastas närapå hälften av fångsterna av havskräfta tillbaka i havet i Skagerrak och Kattegatt. Det beror på att dessa fångster är under minsta tillåtna landningsstorlek på 13 centimeter.
Med landningsskyldigheten ska minsta landningsstorlek ersättas av en minsta referensstorlek. Syftet med denna minsta referensstorlek ska vara att skydda unga exemplar av havskräfta. Minsta referensstorlek får fastställas av Europeiska kommissionen tillsammans med andra närmare bestämmelser om landningsskyldigheten. Det ska baseras på en gemensam rekommendation från berörda medlemsstater.
Det är alltså inte Sverige som ensidigt kan avgöra den nya referensstorleken. Regeringens utgångspunkt har varit att behålla det nuvarande måttet på 13 centimeter för att, som interpellanten säger, undvika en risk för negativ påverkan på beståndet och för att säkerställa prisbilden och lönsamheten för de svenska kräftfiskarna.
Från flera andra håll framfördes att referensstorleken skulle vara 8,5 centimeter, vilket är samma som i Nordsjön. Det var något som den svenska regeringen inte kunde acceptera. Tyvärr lyckades vi inte behålla det nuvarande måttet, utan det slutliga förhandlingsresultatet innebär ett referensmått på 10,5 centimeter.
Landningsskyldigheten innebär en stor utmaning för såväl fisket som förvaltningen. Det är en stor förändring från det system vi har i dag. Regeringen arbetar tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges lantbruksuniversitet i dessa frågor. Vi kommer naturligtvis att noggrant följa upp effekterna av landningsskyldigheten. Jag delar Lars Tysklinds oro för att detta annars kan få oönskade effekter för det svenska fisket, bland annat efter havskräfta.
Regeringen har även tillsammans med övriga medlemsstater lämnat ett förslag till kommissionen om ett undantag för hög överlevnad för havskräfta. Det är något som efterfrågats av det svenska fisket. Som vetenskaplig grund för detta refererar regeringen till en färsk studie från Sveriges lantbruksuniversitet.
Studien indikerar att överlevnaden i trålfisket kan vara så hög som 60-75 procent. Detta är dock högre än de siffror som Internationella havsforskningsrådet tidigare har tagit fram. Det svenska förslaget om ett undantag för överlevnad har nu granskats av kommissionens tekniska och vetenskapliga kommitté. Om kommissionen finner att ett undantag är befogat kommer fiskare att kunna återutsätta havskräfta oavsett storlek.
Med ett undantag som ger oss en möjlighet att återutsätta havskräfta som överlever finns möjligheter för det svenska yrkesfisket att fortsätta att profilera sig med högkvalitativa produkter och ett skonsamt fiske. Jag vill dock betona att det är kommissionen som gör den slutliga bedömningen av om det finns tillräckligt god vetenskaplig grund för ett sådant undantag.
Jag tror att det finns en stor samsyn i Sverige om dessa frågor och att ett undantag för hög överlevnad vore positivt. Men jag kan försäkra Lars Tysklind att vi kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för en fortsatt hållbar förvaltning av fisket efter havskräfta när landningsskyldigheten införs. Fisket kommer fortsatt också att begränsas av kvoter, som ska säkerställa att vi uppfyller målen om maximalt hållbart uttag. Regeringens utgångspunkt är att verka för ett hållbart fiske och för levande kustsamhällen.
Anf. 15 Lars Tysklind (FP)
Herr talman! Det känns väldigt tillfredsställande att få inleda det nya riksdagsåret - för egen del i talarstolen - med att diskutera fiskefrågor. Det har sin naturliga förklaring, då jag har mitt ursprung på Bohuskusten.
Jag tackar ministern för svaret. Jag tror att vi i grunden egentligen inte har så stora åsiktsskillnader, utan det är mer en procedurfråga varför saker och ting blir som de blir.
Mycket handlar om den gemensamma fiskeripolitiken, landningsskyldigheten och vilken selektivitet vi kan ha i vårt fiske. Där har Sverige och svenska fiskare visat att man kan komma ganska långt. Det handlar även om den vitala frågan om landningsskyldigheten eller utkastförbudet, vad man nu vill kalla det.
Ministern tar på ett förtjänstfullt sätt upp att Sverige driver att man ska kunna släppa tillbaka den fångst som de facto överlever. Både selektivitet och överlevnad är naturligtvis viktiga punkter i sammanhanget när det gäller havskräftan.
Men jag är inte helt övertygad om att Sverige inte skulle ha kunnat driva den här frågan hårdare så att vi inte hade behövt sänka minimimåttet. Oberoende av om vi kallar det minimimått eller referensvärde har jag uppfattat att förslaget och rekommendationerna kommer från regionala samarbetsorgan. Här handlar det om Scheveningengruppen. I en sådan grupp rör det sig mycket om konsensusbeslut, och ministern får kanske utveckla ytterligare om Sverige hade kunnat agera på ett annat sätt.
Det som händer när man nu sänker längden är att man går längre ned i värdekedjan och får ut mindre avkastning och lönsamhet och utnyttjar de biologiska systemen hårdare utan att egentligen få betalt för det. Det är grundfrågan - att man belastar. För att få ett långsiktigt hållbart fiske ska man naturligtvis belasta systemet så att man tar ut de största mervärdena av det man gör.
Vi återkommer i en senare debatt till levande kust och skärgård. Om vi refererar till Bohuskusten igen är fiske efter kräftor och räkor och skaldjur över huvud taget en av grundpelarna för en levande kust och skärgård. Man sysslar med många andra saker också i Bohuslän, men allting hänger ihop.
När det gäller själva processen och om vi verkligen inte hade kunnat driva frågan hårdare tror jag att vi hade kunnat göra det.
Anf. 16 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Jag tackar Lars Tysklind och ministern för att de lyfter upp fiskefrågorna och kräftfrågan, som är viktiga för västkusten och dess framtid.
Svenskt fiske har under många år bedrivit ett mycket selektivt fiske och satsat på kvalitet i stället för kvantitet, till skillnad mot bland andra vårt grannland Danmark, som alltid haft ett fiske för att få råvaror till industrin.
Det svenska kräftfisket innebär en större selektivitet, och en stor del av kräftorna med undermålig storlek tas aldrig upp. På den del som ändå fångas blir belastningen mycket mindre. Färre kräftor kläms ihjäl och kan då sättas tillbaka.
I det svenska selektiva kräftfisket, där vi haft ett minimimått på 13 centimeter, har kräftor med undermålig storlek satts tillbaka. Av dessa klarar sig mer än 75 procent, vilket är fantastiskt.
Jag besökte häromveckan det trålbinderi som utvecklar trålarna. De har fortsatt att utveckla kräfttrålarna, vilket har fått till följd att det fångas ännu färre småkräftor. De passerar igenom trålen, och nu klarar sig upp till 90 procent av de kräftor som återsätts. Det är makalöst bra.
Det svenska fisket har ständigt arbetat med att förbättra selektiviteten i fisket, till skillnad från vissa andra länder, detta för att värna bra bestånd så att kommande generationer ska kunna få sin utkomst av fisket.
De danska fiskarna ville ha 8,5 centimeter, som man fiskar med i Nordsjön. De begärde detta i överläggningar med Sverige och drev det stenhårt. Hade de fått igenom det hade det varit en total katastrof. Nu hamnade det på 10,5 centimeter, vilket är långt ifrån bra. Det är knappt att kräftorna har uppnått könsmognad. Allt detta gjorde de för att de ska kunna bedriva ett storskaligt industrifiske där de kan få kortsiktiga vinster som hotar bestånden på lång sikt.
Minskningen av måttet på kräfta går kraftigt emot fiskarkåren och forskarna och emot vad Sveriges egen myndighet tycker. De kan ursäktas i det här fallet, för de blev inte ens tillfrågade.
Konsekvensen av överenskommelsen med Danmark blir sänkta priser på kräftan, vilket troligen slår undan benen på många företag. Beslutet kommer också att på sikt pressa bestånden.
Herr talman! Jag vet att ministern har varit och är oerhört engagerad i mjölkkrisen och att det satsas stora summor på att branschen ska kunna överleva och klara sig. Överenskommelsen med Danmark om kräftmåttet kan jämföras med mjölkkrisen. Om ministern i dag hade gått ut och sagt att vi skulle sänka avräkningspriset på mjölk för bönderna från 2:50 till 1:90, då hade nog ministern och mjölkbonden kunnat se sig om efter ett annat jobb. Konsekvensen av sänkningen av måttet på kräfta får troligen samma effekt för fiskaren - dock inte för ministern. Priset kommer att sjunka kraftigt.
Vad ska vi då göra för att återställa ordningen? Vad ska göras för att rätta till det som blev fel? Det är frågan.
Kräfta med det mått som regeringen har kommit överens med Danmark om får i dag inte landas i Sverige - det är kriminellt. Detta har inneburit att vi i Sverige har utvecklat selektiva redskap, salufört färsk kräfta av stor storlek och hög kvalitet. När beslutet nu börjar gälla kommer den mindre kräftan att pressa priset, oavsett vad svenska fiskare gör.
De argument som ministern framför i sitt svar kommer inte att hjälpa den svenska fiskaren. Det behövs fler åtgärder.
Anf. 17 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Regeringen verkar för ett större minimimått. Jag tror att det också är undantag för överlevnad, utifrån samma utgångspunkter som både Lars Tysklind och Jan-Olof Larsson presenterar. Vi anser även att selektivitet fortsatt är en oerhört viktig fråga.
När det gäller procedurfrågan: För en gemensam rekommendation krävs enighet mellan alla berörda medlemsstater. I det här fallet är det sju medlemsstater. Oenighet innebär att någon rekommendation över huvud taget inte kan lämnas till kommissionen, som sedan fattar beslut genom en delegerad akt.
Det är oerhört viktigt i sådana här sammanhang att veta att det är sju som sitter där och måste hitta någon gemensam linje för att över huvud taget kunna ge någon rekommendation. Annars hade det inte varit juridiskt möjligt att få in ett överlevnadsundantag som i det här fallet berör havskräfta. Det är också oerhört viktigt att kommissionen tar ett sådant beslut, för det innebär att de mindre kräftorna inte kommer att frånräknas kvoten utan kan återutsättas. Man kan också till och med bestämma sig för att ta upp bara kräftor som är minst 13 centimeter stora och att resten kastas tillbaka och inte avräknas från kvoten.
Procedurfrågan är jätteviktig. Det är många gånger som jag sitter i förhandlingar med 27 andra stater i EU-sammanhang, och Sverige har en röst. Nu handlar det om sex andra stater, och Sverige har en röst. Förhandlingarna är mycket tekniska. I det här fallet måste man helt och hållet komma överens.
Anf. 18 Lars Tysklind (FP)
Herr talman! Det kan nog vara rätt att reflektera lite över att det kan bli en mycket teknisk diskussion. Men när vi diskuterar detta ur grundläggande politisk inriktning handlar det om ett långsiktigt hållbart nyttjande av havet, och där tror jag att vi har samma utgångspunkt.
Den utveckling som har skett i Sverige har inneburit utvecklande av selektiva redskap. Under alliansregeringen infördes det ett antal miljoner som stöd för utvecklande av selektiva redskap. Men drivkraften och viljan har funnits i fiskarkåren och branschen. Annars tror jag inte att det hade hänt så mycket.
Det måste finnas tydliga incitament för att driva en sådan process. Vi inför rister och selekterar bort fångst som är mindre värd. I det här fallet tas småkräfta aldrig upp. Det var glädjande siffror som Jan-Olof Larsson nu kunde redovisa, att överlevnaden är än större än vad vi har haft siffror på förut. Det kan vara ett argument som ministern eller den som förhandlar för Sveriges del kan ta med sig i något annat sammanhang.
Den stora drivkraft som innebär att man gör detta är naturligtvis att man är mån om ett långsiktigt hållbart fiske. Man sågar ju inte gärna av den gren som man själv sitter på. Men det finns också ekonomiska argument och ekonomiska drivkrafter. Det är väl det man har sett från svenskt fiske. Att ha ett högt minimimått har gjort att man har fått mycket bättre betalt för varje kräfta som man får upp.
Jag förstår hur det är i förhandlingssituationer som Sverige befinner sig i. Ministern beskriver egentligen det som jag kanske sa på ett annat sätt, att det finns något slags konsensustänkande i de regionala grupperna för att kunna lägga fram en rekommendation. Då kan ett land i princip ha vetorätt, och så blir det ingen rekommendation, utan det är någon annan som bestämmer.
Jag vet inte hur jag ska tolka ministern. Ska jag tolka detta så att det handlar om det pris som Sverige får betala för att vi ska kunna släppa tillbaka levande kräftor som ligger under referensmåttet? Ministern har ytterligare möjlighet att yttra sig, så den frågan kanske vi kan få svar på, om detta var argumentet. Frågan handlade ju egentligen om vilket argument som gjorde att Sverige gick med på detta. Det kan vara intressant att höra om argumentet var att vi var tvingade att betala det priset för att kunna få det andra.
Ministern har ytterligare någon möjlighet att yttra sig, så vi kanske kan klargöra den frågan.
Anf. 19 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Jobbet med selektiviteten undergrävs naturligtvis om man sänker minimimåttet. Om man kallar 10,5 centimeter "referensstorlek" eller "minimimått" är oväsentligt. Skulle man inte få något undantag för att återutsätta kräftor som är under 10,5 centimeter - eller 13 centimeter, som vi hade förut - då har vi inte längre något minimimått, utan då tar vi upp allt. Då blir det inte kräftfiske så många år till, och då är den här debatten helt oväsentlig.
Jag känner att ministern egentligen tycker som vi. Det bästa vore om vi kunde ha 13 centimeter som referensmått eller minimimått, men det är troligen inte möjligt.
Det alternativ som regeringen kan besluta om skulle vara ett förbud att ta i land små kräftor. Om vi nu får lov att kasta tillbaka - att sätta ut igen - kan vi införa ett förbud att i Sverige ta i land kräftor under 13 centimeter. Vi kan säga att det ska vara en referensstorlek på 13 centimeter. Det är fullt möjligt att ha den lagstiftningen i Sverige. Vi kan ha egna regler på det här området. Det har vi beträffande hälleflundra, där vi i Sverige inte får lov att ta i land sådant som man får ta i land i Danmark och Norge. Här har vi egna regler, och det kan vi ha också när det gäller kräfta. Vi kan göra detsamma på det området.
Gör vi det tror jag att vi kan se till att hålla priset någorlunda uppe för fiskare. Vi kan också uppmana WWF att göra något klokt - att sätta rödljuset på försäljning av småkräfta. Om WWF går ut och säger "Köp inte småkräftor som är under 13 centimeter", då stoppar Konsum, Ica och alla andra affärer omedelbart den försäljningen.
Anf. 20 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Vi har, i och med att vi gick med i EU 1995, en gemensam fiskepolitik. Det kan man i vissa sammanhang prissätta som något negativt. Men jag tror att det mesta är positivt. Vi har en gemensam fiskepolitik för att vi ska kunna få ett långsiktigt hållbart fiske. Vi befinner oss på gemensamma vatten, oavsett om vi är med i EU eller inte. I det här fallet finns det en sammanvägd bedömning. Om kommissionen tar ställning för ett undantag kommer det fortsatt att finnas möjlighet att specialisera sig på storkräfta utan att kvoten på något sätt försämras i och med att man inte behöver landa de mindre. Det är också ett incitament för högre pris på större kräftor.
Det finns andra saker här också. Det finns ett förslag om undantag som gynnar fiske med den svenska risten bland annat. Det är, kan man säga, en sammanvägd bedömning. Det bästa hade varit att vi hade kunnat behålla 13 centimeter som minsta storlek, men Sverige är ensamt ibland. Jag har ibland varit ensam mot 27 länder till och med. Så kan det vara.
Anf. 21 Lars Tysklind (FP)
Herr talman! Vi kanske inte kommer så mycket längre i den här diskussionen. Jag tycker att jag har fått frågan klarlagd, och jag fick även svar på den sista frågan om att det här var det pris som Sverige fick betala.
När det gäller konsekvensen av om vi inte skulle få igenom det här undantaget är det så, precis som Jan-Olof Larsson och även ministern lyfter fram, att om det här är dåligt skulle det göra det ännu sämre. Jag hoppas verkligen att Sverige och ministern kan driva den frågan. Det är ju inte ens vetenskapligt att ta död på fångst som kan bli av betydligt större värde om den får stanna i havet och fångas vid ett senare tillfälle. Det handlar om ett långsiktigt hållbart fiske som Sverige ska fortsätta att stå upp för.
Jag tycker att vi har skäl att nämna i varje debatt att vi har en fiskarkår i Sverige som de facto också jobbar hårt utifrån sin ställning för att få till detta långsiktigt hållbara fiske.
Anf. 22 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Det är viktigt att vi får igenom det här undantaget. Vi ska också komma ihåg att bakom rekommendationen till kommissionen står nu sju länder. Det finns starka länder bland dem. Tyskland är oerhört starkt i sådana här sammanhang. Vi kommer att fortsätta jobba för det här från Sveriges sida, och jag vet att det kommer att jobbas från andra länder för att vi ska få det här undantaget. Om man kan påvisa ännu högre överlevnad är det ju bra, men vi har kunnat relatera till forskningen som Sveriges lantbruksuniversitet har tagit fram där man pekar på uppemot 75 procents överlevnad. Det är ju starkt, och finns det ytterligare starka siffror kommer vi att nyttja det.
Nästa år tas det första steget mot landningsskyldighet i Västerhavet. Vi kan inte säga exakt hur det fisket kommer att ske, men vi kommer från regeringen att följa de här frågorna noggrant i dialog med våra myndigheter och också i dialog med våra grannländer och givetvis med yrkesfiskarna.
Jag tycker att dagens debatt visar att det finns en stark enighet i Sverige kring de här frågorna. Tack för en bra debatt!
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 72 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Herr talman! Helena Lindahl har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att motverka de varsel som Vattenfall nu lagt i Jokkmokk samt vad jag och regeringen kommer att göra för att skapa förutsättningar för att förbättra näringslivets villkor. Helena Lindahl har vidare frågat om jag och regeringen anser att en energiproducerande kommun som Jokkmokk borde få ta del av de vinster som staten gör på vattenkraftsverksamhet, och i så fall på vilket sätt.
Jag förstår den oro som alla anställda känner och det engagemang som de boende i Jokkmokk och hela Norrbotten visar i denna fråga. Därför träffade jag lokala företrädare den 22 augusti för att höra alla olika aspekter i frågan vilket var mycket värdefullt. Jag vill vara tydlig med att myndigheterna och de statligt ägda bolagen ska agera föredömligt i sin verksamhet och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende. Det gäller förstås även i denna situation.
För Vattenfall är den pågående omställningen på energimarknaden en reell utmaning vad gäller framtida lönsamhet, främst på grund av låga elpriser och fallande intäkter. Dessutom dras bolaget med effekterna av tidigare investeringar. Därför arbetar Vattenfall fortlöpande med att vara effektiva och se över och sänka sina kostnader.
Regeringen bedriver en aktiv näringspolitik med fokus på insatser som ytterligare förbättrar företagens villkor och som ökar Sveriges attraktionskraft för investeringar med målet att vi ska bli världsledande inom innovativ och hållbar industriell produktion av varor och tjänster. Regeringen har bland annat tagit fram en strategi för Smart industri, en exportstrategi och arbetar för att skapa en effektivare kapitalförsörjning för växande företag. Strategierna är framtagna i dialog med näringslivet och arbetsmarknadens parter. Vi arbetar även för att Sverige fortsatt ska ligga i framkant när det gäller att tillvarata digitaliseringens möjligheter för att vara ett attraktivt land att investera i.
Regeringen anser att den bästa kunskapen om vad som behöver göras för att utveckla Norrbotten, och Jokkmokk, finns i den egna regionen. Därför ligger också huvudansvaret för de regionala tillväxtresurserna hos länen.
Under 2015 beviljades drygt 520 miljoner kronor i regionala företagsstöd, varav län med mycket glesbygd mottog merparten. Inom regeringens politik för regional tillväxt, där regionala företagsstöd ingår, finns stora satsningar framöver som kommer Jokkmokk till del. År 2016 tillförs Länsstyrelsen i Norrbottens län drygt 137 miljoner kronor för regionala tillväxtinsatser. Medlen förbättrar länets möjlighet att verka för strukturomvandling och förnyelse av näringslivet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
EU:s strukturfonder och landsbygdsprogrammet är också viktiga instrument för den lokala och regionala tillväxten i landet. För programperioden 2014-2020 omfattar regionalfondsprogrammet Övre Norrland (Norrbotten och Västerbottens län) ca 3,6 miljarder kronor.
Satsningarna inom ramen för landsbygdsprogrammet omfattar 36 miljarder kronor i Sverige fram till och med 2020. Detta är betydande utvecklingsmedel som bidrar till tillväxt och konkurrenskraft i länen.
Inkomster från den svenska vattenkraften tillfaller svenska staten genom skatter och i form av utdelningar. Dessa inkomster utgör en del av statens totala inkomster och får inte öronmärkas för enskilda utgiftsområden i statsbudgeten.
Anf. 73 Helena Lindahl (C)
Herr talman! Först vill jag säga varmt tack till Mikael Damberg för svaret.
I min hand har jag en tjock lunta med 6 500 namnunderskrifter som jag kommer att lämna till näringsministern efter debatten. Underskrifterna har samlats in i Norrbotten till följd av att Vattenfall överväger att eventuellt flytta 40 jobb från Jokkmokk och i värsta fall till ett annat land, kanske till och med ett låglöneland. Därför är det för mig obegripligt att statsrådet Damberg i sitt svar till mig och till de som nu drabbas i Jokkmokk lutar sig mot att statliga bolag "ska agera föredömligt" i stället för att göra någonting själv.
Ministern får det att låta som att Vattenfall skulle orienteras efter något slags moralisk karta i stället för ägardirektiv eller hur näringslivsklimatet ser ut i Sverige. Det är ju ett sätt att skyffla över konsekvenserna på bolaget.
Förvisso håller jag med om att statliga bolag ska ta ansvar för regioner som exploaterar naturresurser. Men då måste staten också ge förutsättningar för att ta det ansvaret, till exempel ge goda villkor för att driva företag, och det tycker jag inte att regeringen och Damberg gör i alla fall.
Mikael Damberg lyfter i sitt svar konsekvent fram att man för en aktiv näringspolitik och exemplifierar med tjusiga strategier som Smart industri, exportstrategi med mera. Men ministern förklarar inte hur regeringens politik ska skapa fler jobb i exempelvis Jokkmokk.
Betyder en aktiv näringspolitik att ständigt höja utgiften för företagen, inte minst i norra Sverige? Då menar jag till exempel kilometerskatt på avstånd som nu utreds, aviserad flygskatt eller, som har genomförts, ökade arbetsgivaravgifter. Det ställer till med massvis med problem för den lilla orten där det redan är svårt att ha företag. Det leder också till att mindre kommuner blir än mer beroende av offentliga jobb, statliga jobb och myndigheter. Då är man också extremt sårbar när dessa trappar ned.
Sedan kan jag inte låta bli att nämna att näringsministern tillsammans med regeringen nu är i full färd med att avveckla Inlandsinnovation, det statliga riskkapitalbolaget med 2 000 miljoner kronor i portföljen, som hade eller fortfarande har, åtminstone fram till årsskiftet, fokus på norra Sverige, delar av Värmland och Dalarna. De här slantarna kommer att smetas ut över resten av landet, och naturligtvis kommer fokus att vara på de tre större städerna. Det är faktiskt pengar som kunde ha gjort gott i exempelvis Norrbotten. Det här är bara ytterligare ett exempel på den storstadsfixering som jag faktiskt tycker att regeringen har, och det beklagar jag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan är det lätt att säga att det är Norrbottens eget ansvar att ansvara för sin utveckling i och med den påse med pengar som man, precis som andra regioner i landet, har fått sig tilldelad från staten när det gäller tillväxt och utveckling. Men min fråga till ministern handlade inte om regionens ansvar utan om vilka åtgärder som ministern och regeringen tänker vidta för att motverka att de 40 jobben på Vattenfall Accounting i Jokkmokk försvinner därifrån.
Anf. 74 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det är inte så vanligt att gå upp i debatten och diskutera hur man har det i en annan region. Trots allt är vi valda från olika delar av landet. Jag är vald från Stockholms stad, eller Stockholms kommun som det heter i riksdagen. Det är jag väldigt stolt över. Jag vill att den regionen fungerar väldigt bra. Men jag och vi stockholmare tycker också att det är viktigt att hela Sverige har samma förutsättningar.
Jag tog ett litet räkneexempel. Jag satt hemma och tittade lite på statistik. Det skulle motsvara över 7 000 jobb i bara Stockholms stad. Det är en ofantlig mängd med arbetsplatser. Det måste regeringen, länsstyrelsen och andra aktörer men kanske också Vattenfall förstå. Det är klart att de statliga företagen ska drivas enligt sin bolagsordning och sina bolagsdirektiv. Så är det. Det är väldigt svårt för en regering att först fatta beslut om detta, som riksdagen dessutom ibland står bakom, och sedan gå in och säga: Nej, nu får ni inte göra på det sättet. Det är naturligtvis komplicerat.
Det är just därför att det är komplicerade frågor som man måste sätta sig ned och vara extra innovativ och extra kunnig när det gäller att hantera de frågorna. Det gäller att visa att det kanske finns alternativa lösningar på problemen. Klart är dock att det är helt orimligt att 40 arbetstillfällen försvinner i Jokkmokk. Vi som socialdemokrater kan inte stå bakom detta. Jag delar helt och hållet den uppfattningen.
Sedan måste jag ändå kommentera avkastningen från Vattenfall och så vidare. Vattenfall ger väl inte så väldigt mycket i avkastning just nu. Dessutom ska jag säga till Helena Lindahl att hon arbetade kraftfullt för att man skulle minska fastighetsskatten för just Vattenfall. Hon har tvärtom dragit ned den kostnaden.
Som alltid när man debatterar med Helena Lindahl handlar det inte om gott näringslivsklimat utan om skatter, och så är det lite mer skatter, lite mer skatter, och lite mer skatter på det. Det har jag hört så många gånger att det nästan blir totalt ointressant.
Slutligen nämner hon också Inlandsinnovation. Det var i princip hela riksdagen överens om utom Centerpartiet. Jag beklagar det. Det är en bra ordning man har fått med den proposition som heter Staten och kapitalet.
För mig som stockholmare och som svensk i detta land är det viktigt att de 40 jobben i Jokkmokk får finnas kvar.
Anf. 75 Fredrik Christensson (C)
Herr talman! Jag får nog göra Börje Vestlund lite ledsen när jag själv ska fortsätta att tala lite grann om företagsvillkor. Jag är inte heller från Norrland. Men jag förstår den frustration som finns däruppe, och jag är oerhört stolt över min kollega Helena Lindahl som driver på i frågan. Det är oerhört viktigt. Varje arbetstillfälle är viktigt både för individen och för samhället och särskilt i mindre orter på landsbygden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen har bedrivit en politik som den kallar aktiv näringspolitik. Men den höjer samtidigt skatterna på jobb och företagande i Sverige med många miljarder. Det är höjda arbetsgivaravgifter. Det är som tur var inte längre förslag på införande av sjukskatten, och jag får tacka regeringen för att den backade från det förslaget. Men det finns fortfarande andra oroligheter på landsbygden kopplat till utredningen om kilometerskatt och regeringens politik kopplat till höjda bränsleskatter som drabbar dem.
Det drabbar människor som bor och arbetar men också de som driver företag på landsbygden i Norrland men också på västkusten, där jag kommer ifrån. Villkoren för företagarna är oerhört viktiga för att vi ska få fler människor anställda och att fler ska få ett arbete att gå till så att vi skapar mer resurser till välfärden och därmed också kan göra de investeringar som krävs.
Regeringen har mycket att tacka nuvarande högkonjunktur för i den situation vi ser på arbetsmarknaden med god sysselsättning och arbetslöshet. Men vi har fortfarande problem med bland annat matchningen på arbetsmarknaden, svårigheten att nå den kompetens som man kräver men också det höga kostnadsläget i Sverige. Vi ser i det här fallet hur Vattenfall överväger att flytta jobb från Norrland till låglöneländer just för kostnaden att anställa.
Min fråga till näringsministern är egentligen: På vilka områden ser du att regeringen kan bidra till att sänka kostnaderna för att anställa och driva företag så att fler människor får chansen att få ett första jobb eller få ett arbete över huvud taget men också så att arbeten inte går från Sverige till andra länder, såsom riskerar att ske i det här fallet?
Anf. 76 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Herr talman! Tack för möjligheten att delta i interpellationsdebatten. Debatten handlar egentligen om två olika saker, så jag försöker dela upp det lite.
Det ena är en allmän näringspolitisk diskussion om vart vi är på väg, hur det går för svensk ekonomi och industrin framöver och vad vi kan göra för att stötta jobbtillväxt. Det andra handlar om den ganska jobbiga situationen som Jokkmokk nu har med den oro som finns för de 40 jobb som riskerar att försvinna om Vattenfall fattar det beslut som har diskuterats.
Jag vill vara noga med att säga att inget beslut i Vattenfall är fattat än. Jag har varit väldigt noga med att säga att Vattenfall är ett affärsdrivande bolag, som riksdagen har sagt att det ska vara. Men det är också ett statligt bolag i Sverige. Jag har sagt, och ber inte om ursäkt för det, att statliga bolag ska agera föredömligt.
För Vattenfall är Jokkmokk inte vilken kommun som helst. En stor del av den förnybara vattenkraften kommer just från Jokkmokks kommun. Det är en del av Vattenfalls själ som finns i Jokkmokks kommun. Det ska man inte underskatta. Det handlar inte bara om de ekonomiska aspekterna av arbetstillfällen fram och tillbaka utan också om den relation man har med den kommun som betyder så mycket för Vattenfalls verksamhet och framtid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi säger i andra sammanhang att Vattenfall ska vara en av dem som leder omställningen av energisystemet mot en mer hållbar energiproduktion. Mycket av den hållbara energiproduktionen tas i dag från Jokkmokks kommun. Därför ska betydelsen för varumärket Vattenfall inte underskattas i den här frågan och hur man nu agerar gentemot Jokkmokks kommun.
Jag tycker att det är en viktig fråga. Det har jag också fört resonemang om med Vattenfalls ledning. Jag har också träffat kommunledningen i Jokkmokk. Jag vet inte om ni har någon annan bild av detta. Men jag uppfattar att det numera pågår en positiv och konstruktiv dialog mellan Vattenfall och kommunen där Vattenfall också diskuterar utvecklingsmöjligheter i Jokkmokks kommun. Det tycker jag är ett viktigt besked från Vattenfall som det nu har levererat och som jag kommer att följa väldigt noga.
Jag tar inte lätt på den här frågan. Det är en viktig fråga för Vattenfall och framför allt för Jokkmokk, eftersom de har behov av en breddad arbetsmarknad. Det är inte bara statliga bolag och statlig verksamhet som är viktiga för Jokkmokk. Titta till exempel på den utveckling som nu sker av besöksnäringen i kommunen så att man står på fler ben än tidigare i Jokkmokks kommun. Det är positivt. Det är naturligtvis viktiga jobb för att kunna ha en bred arbetsmarknad, ha en stark ställning som kommun och för invånarna. För mig är det en viktig fråga.
Jag hinner inte med allting i det första inlägget. Vi får kanske återkomma till den bredare näringspolitiken sedan. Vi får anklagelser om att vi i regeringen är storstadsfixerade. Fundera på om Centerpartiet ska ha ett något annat tonval i den frågan efter åtta år under en moderatledd regering.
Vilka principer hade ni för regional utveckling under åtta år? Vi talar om statliga myndigheter och statlig verksamhet. Det fanns inget direktiv att jobba med statlig verksamhet ute i landet. Det första som vi gjorde som ny regering var att säga: Om vi tillsätter en ny myndighet ska vi pröva om den kan vara utanför Stockholm.
Nu har vi gått vidare och analyserar delar av verksamheten i statliga myndigheter för att se om vi kan flytta den verksamheten ut från storstadsregionerna. Det arbetet pågår. Det är en helt annan inställning än den tidigare regeringen hade.
Dessutom ökar vi platserna. Vi talar om matchningsproblematiken, som är en viktig fråga i hela landet. Vi ökar platserna och utbildningsmöjligheterna i hela landet och också på regionala och starka regionala universitet och högskolor runt om i Sverige. Vi ser att det är en del av basen på tillväxtpolitiken för hela Sverige.
Vi står också upp för ett skatteutjämningssystem som jämnar ut förutsättningarna mellan olika kommuner i landet. Det är inte alltid Moderaterna har gjort det i svensk politik.
Anf. 77 Helena Lindahl (C)
Herr talman! Mikael Damberg svarar inte på min fråga. Vad kommer ministern och regeringen att vidta för åtgärder för att jobben ska stanna i Jokkmokk? Den handlade inte om vad kommunen och Vattenfall har pratat om. Min fråga var: Vad kommer Mikael Damberg och regeringen att vidta för åtgärder? Det skulle jag vilja ha svar på.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vad ska de människor som nu riskerar att förlora sina jobb göra? Jag var i Jokkmokk för inte så länge sedan, och då träffade jag en hel del av dem som är anställda på Vattenfall Accounting. Flera av dem sa att de har respektive som pendlar ut från kommunen - de kanske jobbar i någon gruva - och att de oroar sig för vad som kommer att hända om de blir av med jobben. De flesta som jobbar där är kvinnor. Ska en vara arbetslös i kommunen och den andra pendla kommer det i slutändan att leda till att familjen kanske flyttar, och vad händer då med Jokkmokks ekonomi? Det kommer att bli ett enormt nederlag för kommunen.
Precis som Börje Vestlund var inne på tidigare kan man kanske tycka att 40 jobb i Jokkmokk inte låter mycket, men om man jämför med Stockholms kommun motsvarar det 7 400 arbetstillfällen. Jag är säker på att det då skulle vara mycket mer livat både inom regeringen och i medierna. I nationella medier ser jag tyvärr inte speciellt mycket av den här diskussionen när det gäller Jokkmokk.
När vi nu ändå är inne på att diskutera Jokkmokk och vad man kan göra vill jag tala om en annan fråga som jag ställde i min interpellation, det vill säga om näringsministern och regeringen anser att en energiproducerande kommun som Jokkmokk borde få ta del av de vinster som staten gör på vattenkraftsverksamheten, och i så fall på vilket sätt. Det svar jag fick var nej.
Det ligger varken i ministerns eller den socialdemokratiska regeringens intresse att ens utreda frågan om att regioner eller orter som Jokkmokk, som bidrar med så stora värden till landet Sverige med sin vattenkraft, ska kunna få en del av de värden som skapas i området. Regeringen och ministern säger nej.
En tanke som Centerpartiet har är att göra fastighetsskatten på bland annat vattenkraft mer lokal. Bara från Jokkmokks kommun får staten i dag in 600 miljoner, och även om det beloppet kanske kommer att minska kommer det ändå att vara hundratals sköna miljoner som vattenkraftskommunerna skulle kunna ta del av, oavsett om det handlar om att den som utför ett jobb får behålla mer av lönen eller att en kommun som får sina naturresurser exploaterade får ta del av vinsten.
I Jokkmokk har Vattenfall, om jag inte missminner mig, elva vattenkraftverk, däribland Harsprånget som är Sveriges största vattenkraftverk. Samtidigt är Jokkmokk en av Sveriges fattigaste kommuner och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Om nu ministern tycker att Vattenfall ska ta sitt moraliska ansvar, borde inte även regeringen ta sitt moraliska ansvar och ge förutsättningar för kommuner som Jokkmokk, Åsele och Ragunda att utvecklas i stället för att behöva låna pengar till driften av sina åtaganden som kommun? Så är faktiskt verkligheten för många av de här kommunerna.
Ska de som innehar de här viktiga och närande naturresurserna som har sådan stor betydelse för vårt land behöva gå med mössan i handen till staten för att be om allmosor? Är det verkligen moraliskt rätt, Mikael Damberg?
Anf. 78 Börje Vestlund (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Den viktigaste frågan som vi borde ha fokus på i den här debatten är naturligtvis hur man ska klara jobben i Jokkmokk. Jag blir förvånad över Fredrik Christenssons påstående om att det skulle ha någonting med företagsklimat att göra att Vattenfall väljer att flytta jobben. Vattenfall har 40 anställda i Jokkmokk. Jag vet inte hur många anställda Vattenfall har totalt just nu, men det är i alla fall minst några tusen. Jag förstår ärligt talat inte det här. Det kan inte vara därför man väljer att flytta eller outsourca verksamheten, utan det måste finnas något annat skäl.
Jag skulle vilja säga så här: Det stavas Nuon och brunkolen. Det är där man måste spara i det här bolaget. Det är ganska självklart, och det tror jag att vem som helst kan räkna ut - även Fredrik Christensson.
När det gäller att ni vill att vattenkraftskommunerna ska få mer pengar kan man ställa sig frågan vad de andra inlandskommunerna ska få. Ska vi ha några kommuner som blomstrar i Norrlands inland och några som inte får någonting och får fortsätta att tigga pengar av staten? Jag tycker inte att detta är riktigt konsekvent tänkt.
Vi får inte heller glömma den betydelse som skatteutjämningen har för dessa kommuner. Väldigt mycket av de inkomster man har kommer via skatteutjämningen. Jag tycker att det är bra, och jag står helt bakom den reform som vi nyligen har tagit beslut om och tycker att det är viktigt att vi får behålla det här. Det är en viktig hörnpelare i den här verksamheten.
Anf. 79 Fredrik Christensson (C)
Herr talman! Jag delar Börje Vestlunds uppfattning om att Nuonaffären inte var en bra affär, men det var inte heller brunkolsaffären som skedde under Göran Perssons tid.
Diskussionen som handlar om huruvida näringspolitiken har påverkan på företagens vilja att stanna i Sverige eller inte blir för mig lite märklig. Självklart påverkas företagen i Sverige av villkoren för att bedriva företag i Sverige. De påverkas av skattetrycket på att anställa och driva företag. De påverkas också av andra saker såsom regelverk och myndighetsutövning beroende på vilken verksamhet de bedriver.
Att flytta myndigheter från de större städerna och ut till landsbygden och även att de statliga bolagen har verksamheter i hela landet är självklart viktigt. Men med en näringspolitik som faktiskt skapar förutsättningar för att ta till vara människors drivkrafter skapar vi också förutsättningar för just det där dynamiska näringslivet i Jokkmokk, Lysekil eller var vi än må vara. Det är den oerhört viktiga punkten här. Självklart påverkar det.
Vi har under lång tid sett att företag i Sverige har flyttat sina verksamheter utomlands, och vi har lyckats ställa om vårt näringsliv. Men ett viktigt skäl till att de har gjort det har varit just kostnadsläget.
Jag ställde en fråga till dig förut, Mikael Damberg, och jag hoppas kunna få svar på den nu. Vad är regeringen beredd att göra för att sänka kostnaderna för att driva företag och anställa i Sverige? Tyvärr är det enda vi har sett från regeringen motsatsen - höjda kostnader för att driva företag och arbeta i Sverige.
När det gäller just de statliga jobben lyfte Helena Lindahl fram en oerhört viktig fråga: Vad ämnar regeringen göra för de jobb som finns i Jokkmokk och som är i riskzonen just nu?
Anf. 80 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! När det gäller näringslivsklimatet kan jag börja med Vattenfall. Den här regeringen har lyckats med det som ingen annan regering har lyckats med på årtionden, det vill säga fatta långsiktiga beslut om en långsiktig energiöverenskommelse där Centerpartiet medverkade. Det var bra. Det är en av de viktigaste förutsättningarna för Vattenfalls fortsatta arbete. Dessutom minskar energiöverenskommelsen kostnaderna för Vattenfall både i form av effektskatt och fastighetsskatten på vattenkraft.
När vi talar om näringspolitik och kostnadsläge för Vattenfall går bolaget just nu igenom en kris därför att det är låga energipriser i hela Europa som påverkar alla, men det tyngs också av tidigare dåliga affärer. Brunkolen var en dålig klimataffär - det är sant - men ekonomiskt har den varit en god affär för Vattenfall historiskt sett. De har mött lönsamhetskraven i Vattenfall - fråga Vattenfall! Däremot har Nuonaffären än så länge inneburit nedskrivningar på 53 miljarder kronor för staten. Vattenfall tyngs fortfarande av detta.
Därför tycker jag att det är viktigt att inte ta ut ett beslut i förhand som inte är fattat av Vattenfall. Det är det Centerpartiet försöker göra. Jag har också försökt hävda att det just nu, efter samtal, har varit en bra dialog mellan kommunen och Vattenfall om utvecklingsmöjligheter i Jokkmokks kommun. Det tycker jag som ansvarig minister är bra.
När det gäller näringslivsklimatet i övrigt är det i dag 120 000 fler som går till jobbet varje dag jämfört med på valdagen. I valrörelsen sa Centerpartiet att den låga arbetsgivaravgiften för ungdomar måste vara kvar för att man skulle kunna få unga människor i jobb. Vi har tagit bort den sänkningen, de 16 miljarder det kostade varje år. Och ungdomsarbetslösheten är nu den lägsta på 13 år i Sverige. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit dramatiskt på senare tid. Det var dålig skattepolitik att slösa med skattemedel på det sättet.
Vi gör annat. Vi ökar till exempel utlåningen. Norrlandsfonden utökar sin utlåning i Norrlandslänen med 500 miljoner kronor de närmaste åren, för att kunna stödja växande företag i Norrlandslänen. Almi som organisation utökade förra året sin låneverksamhet till växande företag i Sverige med ungefär 38 procent, för att vi har tillfört Almi ökade resurser och prioriterat just stödet för växande företag i hela Sverige. Det här är viktigt.
Vi bedriver också regionalpolitik på ett annat sätt. Den här regeringen är den första som har lovat att sätta igång arbetet med Norrbotniabanan. Det nämndes inte av den tidigare regeringen. Det fick inte sägas av den moderatledda regeringen. Det har aldrig fattats ett stort investeringsbeslut om infrastruktur i den skalan av en moderatledd regering. Det är inte konstigt. Moderaterna är inte intresserade av regionalpolitik. De vill alltid angripa till exempel skatteutjämningssystemet och göra det mindre förmånligt för kommuner på landsbygden. Det står vi emot. Vi står upp för en solidarisk fördelning av resurser i hela Sverige.
Jag förstår på ett sätt logiken i Centerpartiets förslag om fastighetsskatt eller någon form av annorlunda beskattning för just vattenkraftskommunerna. Men det blir väldigt märkligt. Vad händer då? Ska Stockholm då få ta del av sina intäkter som skapas här? Det skulle skapa en väldig spänning i Sverige om alla resurser som nu skapas i Västsverige, i och med Volvos utveckling, skulle stanna i Västsverige och om alla resurser som skapas i Stockholm skulle stanna bara i Stockholm.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi har en annan princip som säger att alla kommuner ska ha rätt att kunna finansiera en välfärd som ska vara likvärdig i hela landet. Och den principen måste gälla oavsett om man har ett vattenkraftverk i sin kommun eller om man råkar ha oturen att inte ha det. Principen om lika möjligheter måste gälla alla kommuner. Det är därför skattesystemet ser ut som det gör.
Anf. 81 Helena Lindahl (C)
Herr talman! När det gäller fastighetsskatten står jag - och även Centerpartiet - fast vid att det gott och väl skulle kunna tillsättas en utredning för att titta på hur man skulle kunna ge tillbaka en del av vinsten till de kommuner som tillhör de allra fattigaste i Sverige och som ger resten av landet så mycket av sina naturresurser. Inte ens Mikael Damberg kan väl innerst inne tycka att det är okej att Jokkmokk och andra kommuner knappt har pengar till den månatliga driften. Det är inte rättvist. Jag tror att det finns även stockholmare och andra runtom i landet som håller med.
I Norge går det till exempel. Där får vattenkraftskommuner tillbaka en del av pengarna. Man kanske skulle kunna titta på hur det har gått i Norge. Man skulle åtminstone kunna tillsätta en utredning, det vill säga om man vill och om man är intresserad. Det är inte regeringen.
En annan sak handlar om att SVT och Sveriges Radio ville anordna en debatt i Luleå mellan regeringsrepresentanter och oppositionen nästa vecka. Även krönikören och opinionsbildaren Lotta Gröning skulle medverka. Jag skulle vara med i den debatten. Jag hade tänkt ställa in en utskottsresa eftersom jag kände att den debatten är otroligt viktig, inte minst för de människor i Norrbotten som faktiskt berörs. Men inte en enda regeringsrepresentant hade tid, inte Mikael Damberg och inte Sven-Erik Bucht, trots att det är hans hemmaplan.
Om ni inte tycker att flygskatt, kilometerskatt och borttagandet av riskkapital till norra Sverige genom Inlandsinnovation och höjda arbetsgivaravgifter spelar någon roll, Mikael Damberg, varför kan ni inte se människorna i ögonen och komma upp och säga det? Om ni dessutom inte tycker att man ska få någonting tillbaka av allt det som produceras av naturresurserna och som man bidrar med därifrån, varför törs ni inte komma upp, se människor i ögonen och säga som det är, nämligen att ni inte vill?
Anf. 82 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag vill tacka för den här interpellationsdebatten. Jag tror inte att det är första eller sista gången vi diskuterar den regionala utvecklingen i Sverige. Regionalpolitiken finns nämligen i den här regeringens hjärta. Det gjorde den inte hos den förra regeringen.
Centerpartiet har högt tonläge nu, Helena Lindahl. Men faktum är att under de åtta år ni satt vid makten försvann 15 000 jobb på svensk landsbygd. Ni hade ingen strategi för att jobba med myndighetsutveckling kopplat till att hela Sverige skulle utvecklas så att det skulle finnas statliga jobb och utvecklingsmöjligheter i landet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ni godkände på något märkligt sätt en Nuonaffär för 97 miljarder kronor, som fortfarande tynger Vattenfall och som inte ökar Vattenfalls möjligheter att utvecklas och skapa fler jobb runt om i Sverige. Om man dessutom lägger till de utvecklingsfrågor som verkligen är stora för norra Sverige - kopplingar till skogen, till basnäringarna - blir frågan om Norr-botniabanan helt avgörande för Norrbottens långsiktiga utveckling. Vår regering har tagit initiativ till att arbetet med den kommer att starta.
Eftersom vi tycker att det är viktigt gör vi också satsningar på underhåll av järnvägsutbyggnaden på landsbygden med 850 miljoner kronor i åtgärder, vilket också främjar kollektivtrafik på landsbygden. Vi gör mycket på det området eftersom vi tror att hela Sverige har potential att bidra till tillväxten. Vi ser också att hela Sverige gör det när 120 000 fler går till jobbet i dag jämfört med på valdagen.
Det här är dock inget enkelt arbete. Vi skulle behöva samarbeta mer i svensk politik när det gäller att utveckla hela Sverige. Jag ser fram emot att kanske hitta sådana områden och att göra det, också tillsammans med Centerpartiet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Interpellation 2015/16:752 Konsekvenserna av ökade kostnader för företagen
av Helena Lindahl (C)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Häromdagen kom det ödesdigra beskedet att statliga Vattenfall planerar att säga upp 40 personer i Jokkmokk – anställda som främst jobbar inom den administrativa enheten. I stället flaggar Vattenfall för att outsourca verksamheten till utlandet.
Enligt Vattenfall så måste de se över sina kostnader och det i kombination med outsourcing är en indikation på att kostnadsläget för anställningar i Sverige är för höga. Före valet lovade Socialdemokraterna att minska kostnaderna för företagen, men tyvärr har det visat sig bli det motsatta. När till och med statliga företag överväger att flytta jobben till låglöneländer har det gått alldeles för långt.
Ökade skatter och kostnader för företagen går dessvärre även ut över de människor som nu förlorar sina jobb i exempelvis Jokkmokk. För en redan ansträngd arbetsmarknad i området kommer ett varsel i den här storleken att vara väldigt kännbar.
Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:
- Vilka åtgärder kommer ministern och regeringen att vidta för att motverka de varsel som Vattenfall nu lagt i Jokkmokk?
- Vad kommer ministern och regeringen att göra för att skapa förutsättningar för att förbättra näringslivets villkor?
- Anser ministern och regeringen att en energiproducerande kommun som Jokkmokk borde få ta del av de enorma vinster som staten gör på vattenkraftsverksamheten, och i så fall på vilket sätt?