Könsdiskriminerande reklam

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 25 april 2008

Interpellation: Könsdiskriminerande reklam

den 8 april

Interpellation

2007/08:571 Könsdiskriminerande reklam

av Hillevi Larsson (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Utredningen om könsdiskriminerande reklam har avlämnats. Den är väl genomarbetad och utmynnar i förslaget att vi ska lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.

Omfattningen av den könsdiskriminerande reklamen har ökat på det sättet att omfattningen av reklamen sammantaget ökat och bombarderar oss från alla håll. Men det är inte antalet fall av kränkande reklam som är det värsta, det är kränkningen i sig.

Vi har i Sverige lagstiftat mot tobaks‑, alkohol- och barnreklam, utan hinder av yttrandefrihetsgrundlagen (som inte omfattar kommersiell yttrandefrihet.) Samtliga EU-länder har för övrigt, efter uppmaning från FN, beslutat att införa förbud mot tobaksreklam. Våra nordiska grannländer har redan lagstiftat mot könsdiskriminerande reklam.

Reklam som är könsdiskriminerande och kränkande används i dag för att sälja varor. Yttrandefrihetsgrundlagen borde inte få vara något som skrupelfria kommersiella aktörer kan gömma sig bakom för att legitimera sina övertramp.

Branschen har i dag så kallad självsanering – Näringslivets etiska råd – där de värsta exemplen på könsdiskriminerande reklam publiceras på en hemsida.

Detta är ett bra initiativ, men det räcker inte. Det är inte tillräckligt avskräckande att hamna på en hemsida. En lag skulle ha en bättre normgivande funktion och dessutom verka förebyggande.

Ett skäl som anförts mot lagstiftning är att det handlar om tolkningar och att svåra gränsfall kan uppstå. Men detta dilemma gäller ju all lagstiftning! Dessutom har Näringslivets etiska råd visat att det går alldeles utmärkt att i praktiken göra dessa svåra avvägningar, tolkningar och gränsdragningar.

Frågan är nu om regeringen tänker ta sitt ansvar i kampen mot könsdiskriminerande och kränkande reklam eller om man låter marknaden sköta saken.

Särskilt angelägen är frågan mot bakgrund av att en riksdagsmajoritet nu säger ja till lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.

Mina frågor till integrations- och jämställdhetsministern är:

Är statsrådet för eller emot lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam?

När kan vi vänta oss att statsrådet presenterar förslag för att bekämpa könsdiskriminerande och kränkande reklam?