Kommuners rätt att skapa trafiksäkra miljöer

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 3 maj

Interpellation

2011/12:350 Kommuners rätt att skapa trafiksäkra miljöer

av Stina Bergström (MP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Förra året dödades 319 personer i trafiken och 3 127 personer skadades allvarligt. Även om det är en ökning jämfört med siffrorna för 2010 så går olycksstatistiken för bilister åt rätt håll. Detta gäller dock inte för de oskyddade trafikanterna. Vi ser nu till exempel att cykelolyckorna ökar och antalet gående som dödades ökade med 71 procent förra året, från 30 personer 2010 till 53 personer 2011. Enligt en rapport från Trafikanalys var 34 procent av de omkomna i trafiken år 2009 oskyddade trafikanter, detta trots att de bara står för 5 procent av färdsträckan. Det är alltså nio gånger så farligt att gå och cykla som att åka bil.

En av de mest effektiva åtgärderna för att öka trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter är sänkta hastigheter. Enligt NTF klarar en fotgängare som blir påkörd i 30 kilometer per timme livhanken i nio fall av tio, medan av dem som blir påkörda i 50 kilometer per timme dör nio av tio. Enligt den så kallade krockvåldsteorin är trafiksäkerhetsnivån god om bilens hastighet är 30 kilometer per timme, mindre god vid 30–40 kilometer per timme och låg vid hastigheter över 40 kilometer per timme.

Miljöpartiet anser att regeringen bör ge i uppdrag till Trafikverket att utfärda en maxhastighet på 30 kilometer per timme i tätbebyggda områden med oskyddade trafikanter. Ett förslag som dock avslagits av alliansmajoriteten. En motivering har varit att kommunerna spelar en stor roll i hastighetsfrågan och att de, med hjälp av Trafikverkets riktlinjer och föreskrifter, kan införa olika hastighetsgränser för att skapa en trafiksäker miljö. Det har också anförts i debatten det glädjande faktum att många kommuner redan ligger långt framme och har infört 30-kilometersgräns i centrala delar, bostadsområden och utanför skolor.

I debatten om trafikutskottets betänkande om trafiksäkerhet (2010/11: TU18) berättade bland andra Eliza Roszkowska Öberg (M) och Lars Tysklind (FP) om två sådana positiva exempel; Österåkers och Strömstads kommuner.

Men det finns också kommuner som har velat, men inte kunnat, införa 30-kilometersgräns. Detta på grund av att privatpersoner överklagat kommunens beslut till statliga instanser som upphävt beslutet. Kommunerna har fått plocka fram 50-kilometersskyltarna igen. Ett sådant exempel är Karlstad.

Karlstad kommun tog sitt första beslut om 30 kilometer i bostadsområdena Hagalund, Södra Råtorp och Göhöjden redan 2008. Ett beslut som gladde många boende, förskole- och skolpersonal men som överklagades av en privatperson. Länsstyrelsen i Värmland gav klaganden rätt och kommunen överklagade till Transportstyrelsen som också gav klaganden rätt. Transportstyrelsens motivering var att det av handlingarna inte tillräckligt tydligt framgick varför hastighetsbegränsningarna var motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.

Kommunen tog då omtag i frågan och med stöd av promemorian Motivering av hastighetsbeslut enligt rätt i staden framtagen av Trafikverket i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting tog man fram en hastighetsplan för kommunen. Planen är framtagen i enlighet med handboken Rätt fart i staden också den framtagen av Trafikverket (dåvarande Vägverket) och SKL.

Men även detta beslut överklagades till länsstyrelsen som fortsatte att gå på privatpersonens linje. Länsstyrelsens motivering är att Rätt fart i staden bara är en handbok och kommunens beslutsunderlag därmed saknar rättslig relevans.

Länsstyrelsens inställning till hastighetsgränsen inom tätbebyggt område är att det ska vara 50 kilometer per timme och endast i undantagsfall 30 kilometer per timme med följande motivering och skriver i sitt beslut:

Med hänsyn till de krav som ställs på en förare enligt reglerna i trafikförordningen torde det enligt Länsstyrelsens mening, endast i undantagsfall vara motiverat att med hänsyn till trafiksäkerheten eller framkomligheten eller miljön, sänka hastigheten inom tätbebyggt område till 30 km/tim.

Det verkar som om statens olika aktörer i den här frågan inte är överens. Trafikverket uppmanar kommunerna att sänka hastigheterna, länsstyrelsen vill inte låta dem sänka.

Länsstyrelsen avslutar sin argumentation med följande skrivning:

Avslutningsvis vill Länsstyrelsen anföra följande. Sveriges kommuner och landsting har tillsammans med Vägverket tagit fram Rätt i Staden i syfte, som Länsstyrelsen uppfattar det, att få till stånd en generell sänkning av bashastigheten till 30 km/tim i bostadsområden inom tättbebyggda områden över hela landet. En sådan generell ändring av hastighetsgränserna bör lämpligen beslutas på central nivå av riksdagen och regering.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta så att riksdag eller regering beslutar om en generell sänkning av bashastigheten i tätbebyggda områden med oskyddade trafikanter?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kommuner som vill skapa en trafiksäker miljö genom att införa 30 kilometers hastighetsgräns ska kunna göra det utan att hindras av staten?