kommunernas kostnader för skolskjuts

Fru talman! Else-Marie Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta beträffande den uppkomna situationen med kommunernas kostnader för skolskjuts och när dessa åtgärder kommer att vidtas. Låt mig först säga att jag har förståelse för att rättsutvecklingen i denna fråga upplevs som problematisk av många kommuner. Det är i nuläget domstolarnas vägledande utslag som driver rättsutvecklingen framåt. Skollagskommitténs förslag måste i detta sammanhang betraktas som ett förslag om hur bestämmelserna i framtiden kan komma att utformas och kan inte påverka tillämpningen av gällande bestämmelser. Rättsutvecklingen när det gäller skolskjuts vid växelvis boende är i sin tur en konsekvens av att växelvis boende och gemensam vårdnad har blivit en allt vanligare företeelse som numer betraktas ha en fast förankring i vårdnadslagstiftningen. Efter att Skollagskommitténs betänkande varit ute på remiss har arbetet med att ta fram en proposition utifrån kommitténs förslag fortsatt inom Utbildnings- och kulturdepartementet. Det går i nuläget inte att säga vilka av kommitténs förslag som kan komma att genomföras. Jag vill dock i detta sammanhang betona att jag anser att det är angeläget att kommunernas ansvar för att anordna skolskjuts på något sätt förtydligas. Detta bör ske vid första bästa tillfälle, vilket innebär att frågan bör behandlas i samband med skollagspropositionen. Det fortsatta arbetet med att ta fram en proposition bedrivs med största möjliga hastighet. Som Else-Marie Lindgren väl känner till är lagstiftningsprocessen komplex och innehåller ett flertal olika moment. I sammanhanget finns det även anledning att påpeka att den nya skollagen är ett särskilt omfattande lagstiftningsarbete. Under arbetets gång har jag kunnat konstatera att det i vissa avseenden krävs större förändringar av kommitténs förslag. En extra remissomgång kommer därför att genomföras under våren eftersom skollagen berör så många och det är viktigt att en ny skollag kan antas av riksdagen i bred enighet. Regeringen planerar därefter att överlämna en remiss till Lagrådet under hösten och att beslut om en proposition till riksdagen därefter ska fattas så snart som möjligt.

Fru talman! Först vill jag tacka för svaret som skolministern har gett mig. Det verkar som att skolministern ändå tycks dela min och kommunernas oro över den otydlighet som råder när det gäller skolskjuts för barn som bor växelvis hos mamma och pappa. Kommunerna har i dag en ansträngd budget, inte minst inom skolans ram. Vi vet att man behöver satsa på lärare, bättre skolböcker, skolsköterskor och mycket mer. Att då tvingas betala skolskjuts, som ibland kan handla om ett flertal mil per dag för en enskild elev, skapar oförutsedda utgifter som naturligtvis påverkar ekonomin för skolan. Svenska Kommunförbundet, numera Sveriges Kommuner och Landsting, har genom upprepade skrivelser till regeringen beskrivit olika konsekvenser, såväl praktiska som ekonomiska, som rättsutvecklingen i fråga om skolskjuts till exempel vid växelvis boende får och begärt en skyndsam lösning i frågan. Jag har all respekt för att allt lagstiftningsarbete tar tid, men frågan om skolskjuts vid växelvis boende borde redan ha fått sin lösning, herr minister. Att frågan drar ut på tiden innebär i praktiken att regeringen överlåter åt domstolarna att utifrån en föråldrad skollag avgöra hur långt kommunernas skyldigheter sträcker sig i stället för att låta detta bli ett föremål för politiskt beslut. Fru talman! Det är inte bra att olika förutsättningar gäller för elever och deras föräldrar utifrån om man överklagar ett beslut och får rätt eller om man inte gör detta. Vad anser ministern om detta när vi talar om lika behandling enligt kommunallagen? Ett omfattande arbete har gjorts inom Skollagskommittén, som ministern påpekar, där man föreslår att endast en adress ska ligga till grund för skolskjuts, nämligen folkbokföringsadressen. Detta är ju fallet om man till exempel väljer en annan skola än den som kommunen erbjuder. Varför kan då inte samma praxis gälla om man väljer en annan bostad?

Fru talman! I sak tror jag att vi har helt samma synpunkter. Jag tror nämligen att det är nödvändigt att göra ett sådant förtydligande. Sedan behöver jag naturligtvis inte beskriva lagstiftningsprocessen i den här kammaren. Den känner ni väl till. Jag ser fram emot att den här frågan löses i samband just med skollagspropositionen.

Fru talman! Jag tackar för det. Jag tackar för att jag fick ordet lite till. Jag tycker naturligtvis att det ministern säger är bra, men jag vill bara ge några lokala exempel på hur det kan slå i en kommun utifrån att vi ändå har en debatt i ämnet. Ta till exempel Skellefteå kommun. När kommunens barn-, ungdoms- och grundskolenämnd år 2000 beslutade att ge rätt till skolskjuts även till elever med växelvis boende uppskattade man att det skulle vara ungefär ett tjugotal elever som skulle beröras, och det var ju inte särskilt mycket. Men efter tre år med de nya reglerna uppgår antalet elever som berörs av regeländringen till 210 stycken. För Skellefteå kommun innebär detta en merkostnad på ca 1 ½ miljon kronor per år. Det finns många sådana exempel där det eskalerar, och det tror jag är oerhört viktigt att vi tar med när vi diskuterar det här. Jag tackar för svaret, men jag känner naturligtvis ändå en viss besvikelse över regeringens handlingsförlamning även på detta område. Ministern säger att propositionen ska tas fram med största möjliga hastighet. Jag skulle vilja veta vad största möjliga hastighet är för ministern? När blir skolskjutskostnaderna reglerade? Finns det något riktigt datum fastställt för detta? Jag tror inte att ministern och jag har riktigt samma tidsperspektiv trots att både ministern och jag har arbetat på kommunal nivå och vet att otåligheten är stor.

Fru talman! Jag tror inte att vi skulle göra någon en tjänst om vi kom fram med varje konkret del av skollagen separat till riksdagen. Skollagen är en av våra största lagar. Jag tycker att det är viktigt att vi får den helt och hållet genomarbetad och kan samla så stor majoritet, så stor enighet, som möjligt. Ändrar på skollagen gör man inte så ofta. Jag tror att det är viktigare att vi får en väl genomarbetad, väl genomtänkt skollag än att vi skyndar på för att vinna två eller tre månader. Sedan har jag stor förståelse för den frustration man känner ute i kommunerna. Jag har själv suttit i den sitsen i en kommunal nämnd där vi hade stora avstånd, så jag förstår helt och hållet den här frustrationen. Men jag tror att det är viktigt att vi ändå gör detta så redigt som möjligt. Det där med handlingsförlamning kan jag ju inte säga att jag känner igen. Tvärtom arbetas det för fullt med denna proposition på departementet, och jag ser fram emot att lägga fram ett förslag till hösten.

Fru talman! Jag har fått en uppgift från Sveriges Kommuner och Landsting, alltså före detta Kommunförbundet, bland annat. De har erfarit att skolministern vid Socialdemokraternas kommundagar i början av året gav uttryck för att regeringen avser att låta förtydliga kommunernas skolskjutsskyldigheter i linje med Skollagskommitténs förslag. Detta besked till kommunerna förpliktar ju. Det gjorde även den tidigare utbildnings- och forskningsministern Thomas Östros uttalande förra sommaren om att det är rimligt att kommunerna inte får hur höga kostnader som helst för att ordna skolskjuts för barn som bor växelvis hos sina föräldrar. Kan ministern på något sätt bekräfta att regeringen kommer att jobba i Skollagskommitténs anda i fortsättningen?

Fru talman! Det jag har sagt, och det som också står här i svaret, är att vi naturligtvis kommer att arbeta för att få ett förtydligande. Det exakta innehållet är det som det håller på att förhandlas om, och i en förhandling vet vi alla att man ska vara beredd både att ge och att ta. Annars är det ju ingen förhandling. Min inriktning är att det här ska förtydligas och att det inte ska vara något som helst tvivel om vad som gäller i den nya skollagen.