Kommunernas ekonomi

Interpellationsdebatt 28 augusti 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 8 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag tänker göra för att stärka kommunernas ekonomi när tiderna blir sämre. I regeringen pågår för närvarande arbetet med budgetpropositionen, och jag kan inte föregripa det arbetet. Jag kan dock konstatera att den ekonomiska situationen för primärkommunerna som helhet har varit god de senaste åren. Resultaten före extraordinära poster har legat på mellan 9 miljarder kronor och 13 miljarder kronor under perioden 2005-2007. Inkluderar vi också extraordinära poster uppgick resultaten till mellan 11 miljarder kronor och 22 miljarder kronor under samma period. Enligt Monica Green kommer det illavarslande signaler om ökande kostnader för försörjningsstöd i kommunerna. Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna från Socialstyrelsen ökade det totala ekonomiska biståndet med 1 procent första kvartalet 2008 jämfört med första kvartalet 2007. Det är ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser av detta. Monica Green påstår att ökningen av försörjningsstödet är en följd av regeringens brist på konstruktiv arbetsmarknadspolitik och på åtstramningar inom sjukförsäkringssystemet. Jag håller inte med om detta. Regeringen satsar på fler i arbete och minskat utanförskap. Med fler i arbete ökar kommunernas intäkter genom att deras skatteunderlag därmed växer. Till bilden hör att i varje fall en del av sysselsättningsuppgången under de senaste åren är ett resultat av regeringens sysselsättningspolitiska reformer och utgör en varaktig förstärkning av de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna. Att regeringens politik gett effekt framgår av offentlig statistik - arbetslösheten är låg. Verkligheten är alltså en annan än vad Monica Green påstår. Kommunerna står efter ett antal goda år bättre rustade för konjunktursvängningar, och i kombination med regeringens långsiktiga politik kommer det att ge varaktiga förbättringar i samhället som helhet.

Anf. 9 Monica Green (S)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag är förvånad över att Mats Odell påstår att verkligheten är en annan. Det känns konstigt att vi har en kommunminister som inte hör de rop som finns ute i kommunerna nu, att Växjö kommun berättar om hur höjningar av matkostnader och bensinkostnader gör att det blir väldigt dyrt att besöka de gamla i äldrevården och att äldreomsorgen på det sättet blir mycket dyrare. Det finns kommuner som berättar att deras försörjningsstöd har ökat radikalt och att det går ut över barnen, eftersom försämringar både för de arbetslösa och för de sjuka har gjort att de personerna nu får ett väldigt svårt ekonomiskt läge. De blir alltså fattiga och måste då gå till kommunen för att få försörjningsstöd. Det går naturligtvis ut över personerna själva, och det går ut över deras barn. Det är det mest beklagansvärda, tycker jag: att barnen får lida när klyftorna ökar i Sverige. Nästa effekt är att kommunernas ekonomi blir försämrad. Vi får många signaler nu, så jag blir förvånad när Mats Odell säger att han inte håller med om den bilden och att han inte delar den verklighetsuppfattningen med mig. Han skulle kunna fråga Sveriges Kommuner och Landsting. Jag tror inte att Sveriges Kommuner och Landsting har samma uppfattning som Mats Odell. Jag vet till och med att Anders Knape inte håller med. Han är moderat. Odell kanske - om han nu inte vill lyssna på en socialdemokrat - vill lyssna på en moderat. Knape är orolig över de frysta statsbidragen till kommunerna. Han är orolig över att det kommer att bli tufft för kommunerna framöver att bland annat bygga äldreboenden men också rent ekonomiskt för alla andra verksamheter, eftersom försörjningsstöden ökar. Även Riksrevisionen har haft påpekanden om att regeringens uppföljning av kommunernas ekonomi är otillräcklig. Mats Odell säger att det som helhet har gått bra hittills. Som helhet, vill det säga genomsnittligt då, eller? Det hjälper ju inte de fattiga kommunerna om det går bra i några kommuner. Om man står med ena foten i en hink med kallt vatten och den andra i en hink med kokande vatten kan man inte säga att man som helhet har det ganska bra, utan man känner faktiskt något annat. Därför måste man ta varje kommun för sig. Man kan inte klumpa ihop alla och säga att det som helhet säkert går bra. Dessutom gör det inte det! Vi ser alla de här oroväckande tecknen, så inför nästa år måste kommunerna få ökade anslag. Kommunerna måste se till att de klarar av sin verksamhet - att ha bra pedagogisk personal i skolan, att ha bra vård för de äldre, att ha all den goda service som kommuninvånarna är värda. Då kan inte Mats Odell påstå att han inte känner till Monica Greens verklighet när det finns så många exempel på kommuner som nu säger att det inte går bra och att det kommer att bli väldigt knapert framöver. Mats Odell säger: Vi har tryckt ned arbetslösheten. Nej, det har inte den borgerliga regeringen gjort! Visserligen har siffrorna blivit mycket bättre, men det är inte tack vare den borgerliga regeringen. Ni har bara försämrat för de arbetslösa och för de sjuka. Ni har levt på det vi byggde upp, på ordningen och redan i ekonomin, på de goda år som har varit och på den tillväxt vi har haft. Nu ser vi helt andra år framför oss, och man måste kunna styra ett land även i motgång.

Anf. 10 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Monica Green säger att det är farligt att slå samman alla kommuner och göra något genomsnitt av detta. Det är väldigt riktigt! Jag kan säga att när vi har debatter i finansutskottet om kommunernas ekonomi kan man titta ut över all den klokskap som finns i finansutskottet när det gäller kommunerna. Praktiskt taget alla har varit ansvariga kommunpolitiker någon gång och vet att man kommer från väldigt olika erfarenheter - otroligt olika erfarenheter. Jag läste till exempel häromdagen att Piteå och Skellefteå erbjuder att låna ut 250 miljoner kronor till staten för en förstudie till en järnväg. Det visar att det finns kommuner även efter Norrlands kust som har det väldigt bra. Många kommuner har det efter svåra år ekonomiskt väldigt bra ställt, det måste vi säga. Man kan framför allt se det på en sak, nämligen att vi har en investeringsboom i kommunerna som är alldeles otrolig. Nästan varje kommun, kan man säga, bygger nu en ny islada eller gör någon annan stor investering, och det riskerar att driva upp priserna. Tittar man i stället på en annan kommun som exempelvis Skinnskatteberg ser man att de går med underskott. Det är en liten kommun i Västmanland inte så hemskt långt från Stockholms stad. 10 miljoner i underskott i den kommunen är ett jättebekymmer. 10 miljoner kronor i Stockholms stad är inte ens felräkningspengar! Det är alltså väldigt olika mellan olika kommuner. Men jag tror för min del att när man diskuterar kommunernas ekonomi finns det en sak som är viktigare än allt annat, och det är att se till att stärka kommunernas ekonomi med egna skatteintäkter och avgifter. Om man blir beroende av bidrag av olika slag kommer man att satsa väldigt mycket kommunala resurser på att komma åt dessa bidrag. Det är de som är skickligast på att skriva bidragsansökningar som får pengar. Är det någonting som vi har lärt oss under de senaste åren - det tror jag gäller för alla partier - är det att om kommunerna ska vara starka och kunna ta hand om det som Monica Green med rätta oroar sig över, nämligen att det finns många människor som hamnar på samhällets baksida, är det allra viktigaste att kommunerna har en egen stark ekonomisk bas och inte blir utlämnade till att söka bidrag på ena eller andra sättet. Här går utvecklingen lite i olika riktningar. Totalt har vi sedan regeringsskiftet sett att summan av alla specialdestinerade bidrag till kommunerna har minskat. Å andra sidan har det tillkommit några fler, därför att man från regeringen har som ambition - det har jag förståelse för - att vilja styra pengarna till det som är mycket angeläget. Demografin spelar en fruktansvärt stor roll för den kommunala utvecklingen. I Stockholmsområdet, som jag ju företräder, kan vi se att kommuner som Vallentuna och Österåker har ganska stora ekonomiska problem av den glädjande orsaken att det är väldigt stor inflyttning till dessa kommuner. Många inlandskommuner däremot har också jättestora problem beroende på det motsatta, nämligen att de har utflyttning. Det är klart att man inte kan använda samma metoder för att kompensera dessa kommuner för att de ska kunna ge sina medborgare den goda service som de vill ge dem. Därför tror jag för min del att det viktigaste i Monica Greens och statsrådets anföranden är att ta sikte på att kommunerna är väldigt olika, och det är på det sättet man måste se det. Jag säger ungefär som Monica Green sade: Det duger inte att sätta fötterna i varmt vatten och sedan läsa av termometern i en iskylare bredvid.

Anf. 11 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Monica Green tycker att jag inte lyssnar till det hon kallar för ropen från kommunerna. Jag vet inte hur man bedriver politik på det sättet. Vi har som regering att ta hänsyn till den situation som dyker upp i sammanställningen av kommunernas ekonomi. Det handlar om den så kallade påsen, bidrag till kommunerna. Arbetet med att stämma av hur det här kommer att se ut under åren framöver pågår för närvarande. Det är inte avslutat ännu, utan det är en pågående budgetprocess som vi kommer att redovisa den 22 september. Men det är ändå lite märkligt, det här. Om man tittar på utbetalt ekonomiskt bistånd ser man att den siffra som gällde för 2007 är knappt 9 miljarder till samtliga biståndshushåll. Det är den lägsta sedan 1992. Om vi tittar på de år då Monica Greens parti hade regeringsansvaret ser vi betydligt högre siffror. Det finns nog anledning att titta på det här också utifrån perspektivet att sysselsättningen har ökat. Monica Green vill inte tillerkänna regeringens politik någon som helst del i detta. Jag ber henne ta del av Konjunkturinstitutets bedömningar i den delen, där man pekar på de strukturella reformer som har genomförts och som lett till att vi har haft ett minskande utanförskap med ungefär 164 000 personer som har gått från ett utanförskap till ett arbete. Det är det här som är den stora delen av den förbättrade kommunala ekonomin. Vi kan ta exemplet att vi kan öka antalet arbetade timmar med bara 1 procent. Det innebär 4 miljarder i nya, friska pengar till kommunsektorn. Det är klart att det är de mekanismerna som har gjort att de kommunala skatteintäkterna bara under förra året, Monica Green, ökade med 21 miljarder kronor. Vi kan titta på statistiken lite mer i detalj och jämföra 2002 med 2007 när det gäller andelen biståndsmottagare av befolkningen i vissa grupper i procent. Siffran för ensamstående män minskade från 9 till 8 procent på de här fem åren. För ensamstående kvinnor minskade behovet av bistånd från 11 procent till 9 procent. För ensamstående kvinnor med barn minskade behovet från 23 procent till 19 procent. För ensamstående män med barn gick behovet upp med en procentenhet från 6 till 7 procent. Sett över helheten är det här alltså ett minskande problem. Sveriges Kommuner och Landsting, som Monica Green hänvisar till, säger att om det absolut värsta scenariot skulle slå in skulle det öka kostnaderna för kommunsektorn med ungefär 1 miljard kronor. Om vi då tittar på hur skatteintäkterna och skatteunderlaget växer ser vi att det nog finns anledning för Monica Green att inte bara lyssna på enstaka rop utan också försöka titta på helheten.

Anf. 12 Monica Green (S)

Fru talman! Det var det där med helheten igen och att man inte kan se varje kommun för sig. Det beklagar jag. Det är möjligt att statsrådet inte vet hur man bedriver politik, som han sade, på det sättet, och alltså inte lyssnar. Jag delar den uppfattningen. Ni har inte den politiska fingertoppskänslan. Ni har faktiskt inte kunskapen att styra ett land, utan ni lever nu på våra meriter. Ni lever på att det har varit goda och bra år i hela världen, eller i alla fall hela västvärlden - det ska vi vara glada och stolta över - och att vi har sett till att det är ordning och reda i ekonomin så att vi har en stabil grund både i statens ekonomi och i kommunernas ekonomi. Jag delar uppfattningen att det viktigaste är att människor kommer i arbete. Det är helt outstanding och det absolut viktigaste. Då får människor göra nytta, man får råd att betala sina barns utflykter, man får möjlighet att vara med i en gemenskap och man hamnar i ett mycket bättre läge. Det blir också mycket bättre ekonomi för kommunerna. Men det är inte ni som har sett till att folk kommit i arbete. Det enda ni har gjort kallar ni för jobbskatteavdrag. Ni har gjort de sjuka och de arbetslösa fattigare. Någonting annat har ni inte gjort. Allt annat beror på att vi har haft goda år och en bra konjunktur nu. Vi sade i valrörelsen 2006: Jobben kommer! Det gjorde de också 2006, men vi kunde inte visa det i statistiken, eftersom statistiken har en eftersläpande effekt. Det är därför Mats Odell kan stå här och tala bland annat om de ökande försörjningsstöden, att han inte ser dem och att det är ett minskande problem. Fast vi som har den politiska fingertoppskänslan vet att det här kommer nu, som ett brev på posten, eftersom vi lyssnar och tar del av det som kommunerna säger. Det här är en brist. Det är bra att statsrådet erkänner att man inte vet hur man bedriver politik på det sättet, men det är ju också en brist att man inte kan vara beredd på de dåliga år som kommer nu. Man ska kunna klara att styra ett land även i lågkonjunktur. Vi har haft goda år. Vi vet hur det var nu när vi har facit i hand. Under vårt senaste regeringsår tillkom över 150 000 nya jobb. Det är fantastiska siffror. Under ert första år vid regeringsmakten kom det till 80 000 nya jobb. Det är också bra, men det är bara hälften så många. Under ert andra år kom det 40 000, och nu skriver ni själva att jobbtillväxten tvärnitar. Det skriver ni själva i er vårproposition. Det blir 8 000 nya jobb det här året eller kanske ännu färre, kommer ni fram till nu. Därför ser vi alla de här orosmolnen. Jag lyssnade på Mats Odells chef - jag tror i alla fall att han är chef - finansministern. Han säger att det finns orosmoln inför framtiden och att man nu måste se till att hantera ekonomin annorlunda. Jag ser de här orosmolnen. Mats Odell säger att det är ett minskande problem med att vi kommer att få fler och fler som söker socialbidrag. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker att det är ett ökande problem och att det kommer att bli ett större och större problem för regeringen. Det är inte bara de kostnaderna som ökar för kommunerna. Det är också kostnaderna för maten. Matkostnaderna skenar iväg. Bensinkostnaderna har ökat, vilket har gjort att det har blivit dyrare för kommunerna med besök i hemmen hos äldre. Det är alltså dyrare att bedriva en bra verksamhet för kommunerna. Det är alltså inte bara de ökade försörjningsstöden som gör att kommunerna får sämre ekonomi utan också den galopperande inflationen. Det finns många orosmoln på himlen, och jag är förvånad över att Mats Odell inte vill se dem.

Anf. 13 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag noterar att det i förhållande till rubriken, Kommunernas ekonomi , förekommer lätta utvikningar på olika andra diskussionsområden. Jag förstår att Monica Green har behov av att framhäva sig själv och sitt eget parti. De har gjort allting gott, och den nya regeringen står för allting ont. Jag har annars en fråga till Monica Green i detta sammanhang: Hur ska kommunerna göra för att få ned energikostnaderna när bensinpriset stiger i världen, och hur ska man göra för att få ned matkostnaderna när matkostnaderna stiger i världen? Någonstans måste det finnas någon realism, och folk förstår att det inte går att lägga på ansvaret för att kommunerna ska kunna spara på det sättet. Låt mig, fru talman, gå över till en annan del av kommunsektorn, nämligen landstingen. Det finns just nu en fara för att många landsting drar på sig väldiga kostnader, för de har ganska god likviditet. Samtidigt har många landsting det väldigt svårt. Fru talmans eget landsting till exempel står inför en stor skattehöjning. Stora skattehöjningar på både kommunal- och landstingsskatten drabbar väldigt många människor väldigt hårt. Det är ett jättebekymmer, som jag ser det, att vi inte har fått skattesituationen i hela landet under kontroll. Mycket av det som regeringen kan göra med jobbskatteavdrag och annat kommer i praktiken att upphävas av nya skattehöjningar på landstingssidan. Sysselsättningen förutsätter ändå att det finns företag. Man kan ha mycket statistik, men om man inte har ett näringsvänligt och företagsvänligt klimat i landet kommer vi att få jätteproblem. Den största skillnad som har åstadkommits i det här landet på senare år är att det nu är lättare att ha företag.

Anf. 14 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Det är stora ord Monica Green kom med. Vi har inte kunskapen att styra ett land, vi lever på Socialdemokraternas meriter. Ja, vi får väl se. Det är Socialdemokraterna som har den politiska fingertoppskänslan, säger Monica Green. Jag har suttit tolv år i riksdagens finansutskott under socialdemokratiska regeringar. Jag har varit vid åtskilliga möten med Sveriges Kommuner och Landsting i finansutskottet, där den socialdemokratiska ledningen för finansutskottet knappast uttryckt sig i de termerna till de gästande kamraterna från regeringssidan som: Ni som har den politiska fingertoppskänslan har gjort allting väl för oss. Det var precis tvärtom. Det var en stor disharmoni mellan socialdemokraterna i Regeringskansliet och dem i Sveriges Kommuner och Landsting. Det är en något idealistisk bild, kan jag berätta för Monica Green. Jag har under tolv års tid kunnat följa detta. Det är en utsaga som säkert kan diskuteras. Det ska vi kanske inte göra mer nu utan i stället avvakta och se vad regeringen tänker göra. Vi ska komma med budgetpropositionen den 22 september. Monica Green får recensera den, och hon får skriva ett socialdemokratiskt alternativ. Jag ska med stor spänning läsa det alternativet och se hur de olika ropen från olika kommuner kommer att mötas kommun för kommun i det alternativet. Låt oss ha en diskussion när vi har tittat på varandras förslag till hur situationen ska mötas.

Anf. 15 Monica Green (S)

Fru talman! Jag tar gärna en debatt till. Det har jag ingenting emot. Det skulle vara mycket spännande, för då kommer vi att se att det är ännu fler kommuner som har fått sämre ekonomi. Vi ser nu alla orosmolnen på himlen som finansministern har erkänt men som inte har ramlat ned hos Mats Odell än. När jag kommenterade det Mats Odell sade om att de inte vet hur man bedriver politik höll jag med och sade att man måste ha en politisk fingertoppskänsla. Jag menar att vi faktiskt har det. Nu ser vi ute i kommunerna hur det går och hur olika det är i olika kommuner. Jag hörde också nämnas om oron i landstingen, och jag delar den oron. Det finns många landsting som kommer att få oerhört svårt att få sin ekonomi att gå ihop och klara sjukvården framöver. Det är mycket oroande att det är på det sättet. Personaltätheten på förskolorna har det blivit sämre med under den senaste tiden. Det finns exempel på exempel på att kommunerna inte kommer att klara av det här i framtiden. Mats Odell säger att sossarna säkert kommer med någon bra idé. Ja, vi kan väl hjälpa till, men det är ni som styr det här landet. Ni styr nu, och vi ser hur det går. När ni tillträdde sade ni att det kommer att ta ungefär två år innan er politik börja bita på det här landet. Nu har det gått två år. Vad är det som händer? Ja, arbetslösheten kommer att öka igen, kommunernas ekonomi blir sämre, skatteintäkterna minskar och vi får allt svårare att ge den service som varje kommuninvånare är värd att få i det här landet. Vi vill ta hand om kommuninvånarna på ett bra sätt. Efter två år då ni har levt på det som tillkom under vår senaste regeringstid och den goda konjunktur som har varit internationellt och som nu är över ska ni klara att styra ett land även i lågkonjunktur. Jag hjälper gärna till, om det är det Mats Odell vill, och jag debatterar gärna igen, men jag är inte nöjd med den här debatten.

Anf. 16 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Jag vet inte om man ska recensera debatten. Jag kan bara säga att Monica Green missförstod mig ganska gravt om hon trodde att jag väntade på stöd från Monica Green. Jag sade att jag med spänning ska studera den socialdemokratiska motionen och se hur ni kan tillmötesgå ropen från olika kommuner och hur ni har lyckats kalibrera statsbidragen så att de når fram just där ropen finns. Det ska bli väldigt spännande. Det är väldigt stora ord som Monica Green kommer med, det är det verkligen, särskilt när man tittar på hur det var när ni hade regeringsmakten. Var fanns fingertoppskänslan då? Ta åren 2002, 2003 och 2004 - det var år då den kommunala sektorn gick back hela tiden. Resultatet blev att kommunerna fick höja skatten med i genomsnitt en krona. Hur drabbade det de sämst ställda? Vilken fingertoppskänsla fanns där när det var undersköterskor och människor med låga inkomster som fick betala kalaset? Vi har nu sänkt skatten för de människor som har låga och medellåga inkomster väldigt mycket. De har fått en större rörelsefrihet och bättre förutsättningar att klara av sin ekonomi. Dessutom har det kommunala skatteuttaget minskat med i genomsnitt 20 öre under den period som vi har innehaft makten, vilket också har varit en lättnad för de grupperna. Nej, Monica Green, bättre upp! Låt oss mötas när vi har sett varandras förslag till hur vi ska möta den här situationen.

den 20 augusti

Interpellation

2007/08:837 Kommunernas ekonomi

av Monica Green (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Nu kommer illavarslande signaler om ökande kostnader för försörjningsstöd i kommunerna. Uppgifterna, som också förekommit rikligt i medierna, visar att enskilda människor kommit i kläm på grund av den borgerliga regeringens ovilja att stödja de som har det svårt.

Det är en följd av borgarnas totala brist på konstruktiv arbetsmarknadspolitik och på åtstramningar inom sjukförsäkringssystemet. Här finns exempelvis ungdomar som aldrig får chansen till ett arbete, de har av den borgerliga regeringen förvisats till långtidsarbetslöshet. De långtidsarbetslösa blir allt fler och allt yngre och regeringen står handlingsförlamad och tittar på.

Den borgerliga regeringen drar ned på arbetsmarknadspolitiken och stramar åt sjukförsäkringssystemet. Utöver detta har man försämrat regelverket i arbetslöshetkassan och fler medborgare har lämnat a-kassan och facket, vilket på sikt leder till ökade kostnader för landets kommuner. När vi nu ser att konjunkturen börjar svikta och att risken finns att fler hamnar utanför arbetsmarknaden och står utan trygghetsförsäkringar, kommer det att återverka på kommunernas ekonomi som snabbt försämras.

De höjda mat- och bränslepriserna börjar även märkas inom kommunerna. Och den allra största delen av prisökningen har skett under det senaste halvåret. Men det är inte bara maten som blivit dyrare, även bränslepriset har gått upp rejält. Det i sin tur slår mot ekonomin inom äldreomsorgen, där många bland personalen kör flera tusentals mil om året för att se till de äldre som har hemtjänst.

Ytterst är detta enskilda tragedier men sammantaget drabbar det även kommunerna rent ekonomisk. I slutänden blir det naturligtvis kommuninnevånarna och den enskilde som får betala kostnaderna.

Det blir därmed allt svårare för kommunerna att upprätthålla en god service inom barnomsorg, skola, äldrevård och kommunalvuxenutbildning genom de ökande kostnaderna.

Därför vill jag fråga vad statsrådet tänker göra för att stärka kommunernas ekonomi när tiderna blir sämre.