kommunala förtroendeuppdrag

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt

Interpellation: kommunala förtroendeuppdrag

Interpellation 2000/01:327 av Kvist, Kenneth (v)

den 16 mars

Interpellation 2000/01:327

av Kenneth Kvist (v) till statsrådet Britta Lejon om kommunala förtroendeuppdrag

Enligt kommunallagen har alla rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband med kommunala förtroendeuppdrag. Så är emellertid inte fallet. Svenska Kommunförbundet har valt att tolka lagen och förarbetena så att den som är arbetslös blir utan ersättning för förlorad inkomst (dvs. sin inkomstbortfallsrelaterade a-kasseersättning).

Detta är en klar diskriminering riktad mot dem med lägst inkomst. Alla ska ha möjlighet att på lika villkor kunna delta i demokratin. Kommunerna ska inte kunna välja att göra besparingar på dem som lever på marginalen.

Detta har inträffat: En person med kommunala uppdrag som är arbetslös och uppbär inkomstrelaterad ersättning från a-kassa rapporterar till a-kassan de tider som hon inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av kommunalt uppdrag. Avdrag görs från a-kassan och den arbetslösa får intyg från a-kassan om förlorad a-kasseersättning. Till de förtroendevalda i kommunen utgår dels arvode, dels ersättning för förlorad arbetsinkomst. Kommunen vägrar att betala ersättning för förlorad arbetsinkomst och hänvisar till att den förtroendevalda uppbär arvode och att detta väl täcker utgifterna för förlorad a-kasseersättning.

Såvitt jag har förstått innebär den nya kommunallagen att man gör en klar bodelning mellan ersättning för förlorad arbetsinkomst och arvoden som uppbärs för uppdraget. Detta innebär dels att förtroendevalda har rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag dels att fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig omfattning ska få arvode för det arbete som är förenat med uppdraget. Det framgår också tydligt av proposition 1990/91:117 s. 69 att arvode och ersättning för förlorad arbetsinkomst inte får sammanblandas. "När de förtroendevalda nu får en rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst, bör arvodena därför renodlas till att avse bara en ersättning för det arbete som är förenat med uppdragen. Detta bör framgå av en lagbestämmelse. En sådan bestämmelse och kravet på skälighet medför sammantaget att kommunerna och landstingen måste skilja på båda slagen av ersättning. Det blir således inte längre möjligt att lägga in en ersättning för inkomstförluster i arvodena".

Fallet som beskrivs ovan är inte ett enstaka utan exempel finns från flera kommuner. Svenska Kommunförbundets Kommunalrättssektion har gjort en snäv tolkning av lagens betydelse utifrån en skrivning som finns i propositionen (s. 67): "Rätten till ersättning bör omfatta förlorad 'arbetsinkomst'. Därmed avses kontant lön eller motsvarande inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet. Rätten bör också omfatta förlust av pensions- och semesterförmåner. En förutsättning för att ersättning skall kunna betalas är att den förtroendevalda kan påvisa att han verkligen har förlorat arbetsinkomst på grund av uppdraget". Kommunförbundet har tagit fasta på begreppet "kontant lön" och menar att den inkomstrelaterade ersättningen från a-kassa inte är kontant lön.

Förtroendemannautredningen vars förslag låg till grund för propositionen och vars förslag regeringens förslag i stort följde, men där lagtexten utformades annorlunda, menar med förlorad arbetsinkomst, inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av rörelse och inkomst av tjänst enligt de definitioner som finns i kommunalskattelagen.

I skattehänseende räknas ersättning från arbetslöshetskassa som inkomst av tjänst. A-kassebestämmelserna reglerar dagersättningen och tar då hänsyn till om biinkomster (andra än de som utgör ersättning för förlorad arbetsinkomst) finns. Principen om lika arvode för lika uppdrag ska gälla enligt kommunallagen. För en logiskt tänkande person är det självklart att när någon kan påvisa att han eller hon går miste om inkomst av tjänst så ska kommunen betala ut ersättning för denna. Det är fråga om diskriminering av arbetslösa att en kommun anser att arbetslösa ska få nöja sig med arvodet eftersom deras inkomstförlust är så liten.

Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen är en inkomstrelaterad ersättning och inte ett bidrag. A-kassa är i skattehänseende lika med inkomst av tjänst (dvs. kontant lön) som den arbetslöse uppbär under den tid han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande och söker nytt arbete.

Men eftersom det uppstått tvist om vad lagstiftaren avsett så är det viktigt att regeringen klargör för kommunerna att arbetslösa har rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Jag vill därför fråga demokratiministern:

Avser ministern vidta några åtgärder för att arbetslösa som innehar kommunala uppdrag inte ska diskrimineras vad avser ersättning för förlorad arbetsinkomst?