Kollektivtrafik till Arlanda

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 11 april 2008

Interpellation: Kollektivtrafik till Arlanda

den 14 mars

Interpellation

2007/08:518 Kollektivtrafik till Arlanda

av Lars Mejern Larsson (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Infrastrukturminister Åsa Torstensson har uttalat att järnvägen i Sverige är inne i sina mest spännande dagar sedan Gripenstedts tid. Det är stora ord och jag hoppas att hon lyckas övertyga resten av regeringen om vikten av stora järnvägssatsningar.

Men det handlar inte bara om att bygga ny järnväg och underhålla den befintliga. Erfarenheterna från avtalet om Arlandabanan, järnvägen mellan Stockholm och Arlanda flygplats, visar på hur viktigt det är att järnvägsräls används på ett effektivt sätt. Kritiken mot underutnyttjandet av banan är hård både i Carl Cederschiölds förhandlingsöverenskommelse för Stockholms infrastruktur och i den av A-banan initierade transportpolitiska utvärderingen. De visar på problemen med en privatägd bandel i ett i övrigt offentligt ägt järnvägsnät.

Arlanda är en av landets största arbetsplatser med över 15 000 anställda och närmare 20 miljoner passagerare årligen. Mälardalsregionens konkurrenskraft har stärkts av allt fler direktförbindelser från Arlanda ut i världen. Numera stannar fjärrtågen på Arlanda, vilket är fördelaktigt både för resenärernas ökade bekvämlighet och ur miljösynpunkt. Problemet är priset. Alla som kliver av tåget på Arlanda måste betala en extra avgift eftersom stationen är privatägd.

Flygplatsen har svårigheter att hålla sig under det utsläppstak av växthusgaser som de är ålagda, till stor del beroende på markresorna till och från Arlanda. Alltför många resor till och från Stockholms flygplats sker med personbil, trots att det finns järnväg som skulle kunna bidra till mer omfattande kollektivtrafik för resenärer och flygplatsens anställda. Bättre kollektivtrafik är nödvändigt för att öka flygplatsens attraktionskraft och minska utsläppen av växthusgaser.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till statsrådet Åsa Torstensson:

Vilka långsiktiga slutsatser drar statsrådet av Arlandabanans dyra och misslyckade avtal?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra kollektivtrafiken till och från Arlanda?

Avser statsrådet att verka för att regeringen fortfarande ska använda privata finansieringslösningar för att kunna genomföra de satsningar på väg och järnväg som Sverige behöver?