Jobbgarantin för ungdomar

Interpellationsdebatt 28 augusti 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 167 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Monica Green har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att möjliggöra för Arbetsförmedlingen att sätta in insatser i ett tidigare skede. Vidare undrar hon vilka åtgärder jag avser att vidta för att höja kvaliteten på de insatser som sätts in för att stävja långtidsarbetslösheten hos ungdomar. Vi tycker inte det är orimligt att ungdomar söker arbete under en inledande period av arbetslöshet innan insatser sätts in. Många ungdomar får jobb eller påbörjar en utbildning relativt snabbt. Den tid unga är arbetslösa är ofta kortvarig. Enligt statistik från SCB var den genomsnittliga tiden i arbetslöshet förra året 12 veckor för ungdomar 15-24 år. För personer 25-54 år var motsvarande siffra 32 veckor. Vi vill undvika de inlåsningseffekter som kan uppstå när ungdomar deltar i arbetsmarknadsutbildningar, trots att det finns jobb att tillgå. Därför är fokus i jobbgarantin på just jobbsökaraktiviteter. När en ungdom går in i en arbetsmarknadsutbildning eller får en praktikplats inom jobbgarantin kvarstår kravet att ungdomen ska söka jobb. Arbetsförmedlingen ansvarar för att genomföra jobbgarantin för ungdomar utifrån de riktlinjer regeringen har fastställt. Jag har fullt förtroende för förmedlingens arbete med att säkerställa kvaliteten inom garantin. Sedan kan det förstås finnas möjligheter till förbättringar, jobbgarantin för ungdomar är inte ens ett år gammal. Regeringen följer noga utvecklingen av de arbetsmarknadspolitiska programmen och förändrar utformning och regelverk när det behövs.

Anf. 168 Monica Green (S)

Herr talman! Arbetsmarknadsministern brukar slå sig för bröstet och tala om att det är så fantastiskt bra sedan man tog över regeringsmakten. Vi har vid några tillfällen påpekat att det var högkonjunktur när den borgerliga regeringen tog över, att det var ett guldläge och att vi hade gjort ett bra avstamp för att det skulle kunna bli fler jobb. Vi såg också i statistiken att det var under vårt sista regeringsår som de allra flesta jobben kom. Nu är det helt andra siffror som visar sig i statistiken. Det är jättetråkigt, och främst är det ungdomar som kommer i kläm. Jag har trista och oroande siffror för våra ungdomar. Antalet nyanmälda platser - om jag tar det som exempel - har minskat med 31 procent från juli förra året till juli i år. När det gäller de arbetslösa har de ökat med 17 procent från juli förra året till juli i år. Vad gäller ungdomar mellan 18 och 20 år har långtidsarbetslösheten ökat dramatiskt; jag ska redovisa de siffrorna i mitt nästa inlägg. Effekterna för de långtidsarbetslösa ungdomarna har blivit dramatiska. Detta är inte bra. Jag vet att Sven Otto Littorin brukar säga att det bara är att sänka arbetsgivaravgifterna och köra på. Och om vi dessutom gör dem ännu fattigare skaffar de sig nog ett jobb. Till exempel har jobbgarantin inte fungerat. Inte ens var tredje ungdom som hittills varit med i jobbgarantin har fått jobb. Det är alltså ingen garanti för att få ett jobb. Man placeras i en så kallad kartläggning, och sedan ska man gå vidare till en praktikplats. Vi kan konstatera att det finns alldeles för få verktyg för att Arbetsförmedlingen ska kunna förmedla jobb till ungdomarna. De som efter 15 månader fortfarande är arbetslösa får vara i garantin och flyttas över till den jobb- och utvecklingsgaranti som gäller för vuxna på arbetsmarknaden. Vi vill satsa på utbildning och praktik för arbetslösa ungdomar så att de snabbare kan få ett jobb. Nu säger Sven Otto Littorin att det blir en inlåsningseffekt av att låta ungdomar utbilda sig. Jag tycker att det är ganska cyniskt. Det är en trist inställning att föraktfullt säga till de ungdomar som kanske allra mest behöver en utbildning att det blir en inlåsningseffekt om de skaffar sig en utbildning via Arbetsförmedlingen eller på annat sätt och att de därför inte ska få det. De ungdomar som stått längst ifrån arbetsmarknaden är de som kanske mest av alla behöver utbildningen, inte de som åkt på en räkmacka genom livet och haft det lätt för sig i skolan. Vi behöver stödja de ungdomar som står längst ifrån arbetsmarknaden, och vi behöver göra det på många olika sätt. Det finns inte endast ett sätt, utan det finns många sätt att göra det på. Man behöver ha minst tio olika alternativ för dessa ungdomar, för de behöver allt det stöd från samhället som de kan få.

Anf. 169 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska börja annat än möjligen genom att redovisa siffrorna för juli 2008 jämfört med juli 2006 vad gäller antalet arbetslösa ungdomar och ungdomar i konjunkturberoende program. Antalet arbetslösa har minskat med 31 751 personer i åldersgruppen 18-24 år, och antalet ungdomar i konjunkturberoende program har faktiskt ökat med 1 113. Totalt har alltså över 30 000 ungdomar i åldern 18-24 år lämnat arbetslösheten och i stället kommit vidare. Det är naturligtvis mycket glädjande. I dag har vi lite drygt 10 000 personer inskrivna i jobbgarantin för unga. 17 000 har under perioden december till och med juni 2008 påbörjat jobbgarantin för unga. Av dessa har drygt 7 000 personer lämnat garantin, den förkrossande merparten just för ett arbete. Det är naturligtvis väldigt bra. Jag skulle intet hellre önska än att många fler hade lämnat och kommer att lämna garantin framöver. Men det ska naturligtvis ses i kombination med den totala utvecklingen för ungdomar. Det måste också ses i kombination med arbetslöshetsperiodens längd. Arbetslöshetsperiodens längd för ungdomar har sjunkit ganska ordentligt. Det är naturligtvis glädjande att det är på det sättet. Vad vi har försökt göra under den här perioden är att vikta om de arbetsmarknadspolitiska insatserna, det vill säga att i högkonjunktur lägga lite mindre insatser av aktiv arbetsmarknadspolitisk karaktär för dem som har kort tid i arbetslöshet och där lägga allt fokus på arbetsförmedling, allt fokus på att snabbt hitta arbete, och i stället lägga mer resurser på dem som har sett både en och annan högkonjunktur passera revy utan att ha möjlighet att ta sig in, lägga mer resurser på de långtidsarbetslösa. Det är därför vi har lagt nästan 13 miljarder på jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga. Man kan naturligtvis, som i den förra debatten, debattera vad man garanterar. Men det vi garanterar är en palett av insatser av det slag som jag noterar att Monica Green efterlyser och som jag är överens med Monica Green om: jobbsökaraktivitet med coachning, fördjupad kartläggning, utbildning, arbetspraktik, studie- och yrkesvägledning, projekt av olika slag, arbetslivsinriktad rehabilitering, fördjupad kartläggning av rehabilitering, start av näringsverksamhet och så vidare. Det finns en bred palett inom ramen för jobbgarantin för unga som syftar till att på ett individuellt plan förbereda varje enskild ungdom för att snabbt komma tillbaka till arbete, hitta det och sänka de trösklar som står i vägen. Det totala antalet arbetslösa och personer i konjunkturberoende program har alltså de senaste två åren gått ned med över 30 000. Det är väldigt glädjande. Vi vet att jobbgarantin för unga har fungerat bättre än de gamla systemen, den kommunala ungdomspraktiken och ungdomsgarantin. Som bland annat en studie av IFAU visade tenderar de att förlänga arbetslöshetsperioderna och öka arbetslösheten bland ungdomar. Det är naturligtvis någonting som man måste ta i beaktande. Den gamla politiken fungerade inte. Nu har vi ändrat den. Vi jobbar intensivt med att få ungdomar in på arbetsmarknaden. Vi lägger också mer krut på dem som är långtidsarbetslösa. Det går att förbättra. Jobbgarantin för unga har inte ens varit i kraft i ett år. Vi kommer, som jag sade tidigare, att ha en väldigt osentimental inställning till verktygen. Går det att förbättra, vilket det säkerligen gör, kommer vi naturligtvis också att göra det.

Anf. 170 Monica Green (S)

Herr talman! Man kan naturligtvis hålla på och bolla med siffror fram och tillbaka. Jag märker att Littorin väljer de siffror han vill, de som passar hans syfte. Jag väljer i stället att inte fortsätta min sifferexercis, för jag märker att arbetsmarknadsministern då väljer någon annan stapel. Jag struntar i det och går i stället in på vad som behöver göras. Det låter jättebra när arbetsmarknadsministern säger att det ska vara en palett av olika åtgärder. Men problemet är att det i praktiken har blivit tvärtom. Regeringen har kraftigt dragit ned på utbildningsinsatser riktade till arbetslösa. Det är ett fåtal verktyg Arbetsförmedlingen har i dag. De räcker inte till dem som deltar i garantin för att de ska få de olika sätten. Vi föreslår att man måste kunna få ett förmedlat jobb redan första dagen. Man måste ha praktikplats, coachning och ett individuellt handlingsprogram. Man behöver ha introjobb som dörröppnare. Det finns en rad olika saker som skulle kunna göras men som tyvärr är indragna för Arbetsförmedlingen eftersom ni har den dogmatiska inställningen att allt som har med Arbetsförmedlingen att göra är något fult. Ni kallar det för "Amsjobb" och säger att det är så fult med arbetsmarknadsutbildningar. Det blir märkligt nu när lågkonjunkturen sätter i gång och ni faktiskt kommer att behöva använda er av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Då hittar ni antagligen på andra ord för det, eftersom ni har svartmålat dessa åtgärder under två års tid. Jag kan tänka mig att ni hittar på andra ord. Men det viktiga är att ungdomarna faktiskt får möjlighet att studera eller får hjälp till praktik eller annat om de har strulat till det för sig i ungdomen och i skolan, i den vanliga ungdomsskolan. Man måste få en chans till och en chans till och en chans till, för det är så vi ska hjälpa varandra i samhället. Jag ska ge Sven Otto Littorin rätt i att det fanns saker i arbetsmarknadspolitiken under vår tid som inte var bra. Det är helt klart. Inte allting fungerade. Man måste hela tiden stå i förändring och vara förändringsbenägen. Vi socialdemokrater kan ta på oss att vi inte var tillräckligt omprövande. Vi omprövar vår politik nu, och det är viktigt att visa att vi står för den arbetslinje som är Socialdemokraternas stolta tradition. Om vi missade på den punkten är det bara att beklaga, men jag ger Sven Otto Littorin rätt till viss del på det området. Men jag ger inte rätt i att den borgerliga politiken skulle vara receptet. Det är vi som har lagt grunden till den goda ekonomi och högkonjunktur som vi har haft nu. Nu blåser den över. Ni kom till ett dukat bord. Men nu stiger arbetslösheten igen, och statistiken visar att långtidsarbetslösa ungdomar kommer att få det ännu tuffare. Det behövs en annan typ av åtgärder, som jag kan kalla det, för jag tycker nämligen inte att det ordet är fult. Vi behöver hjälpa de ungdomar som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden.

Anf. 171 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Det är nog om jag ska vara helt ärlig ingen större skillnad på Monica Greens och min ambitionsnivå, grundinställning eller vilja i detta avseende. Det är klart att vi kan vara överens om att det är ett slöseri, en förlust och en skam för ett välfärdsland som Sverige att ha så många arbetslösa ungdomar. Det tror jag att vi är överens om. Det handlar naturligtvis om att försöka hitta sätt att minska ungdomsarbetslösheten och få fler in på olika sätt och vis. Det är tragiskt att Sverige under lång tid har legat i botten på den europeiska ligan med en ungdomsarbetslöshet bland de högsta i hela Europa. Det måste vi göra någonting åt. Ska man vara dogmatisk i detta? Nej, det ska man naturligtvis inte vara. Där håller jag också med Monica Green. Det är en dum idé att vara dogmatisk. Det är bland annat därför vi har ett tusental fler ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder juli 2008 än vi hade juli 2006. Man får inte vara ideologiskt förblindad när man ska angripa politiska problem eller samhällsproblem, utan man ska ägna sig åt att lösa dem och inte någonting annat. Det vi har försökt göra när det gäller ungdomsarbetslösheten är flera olika saker samtidigt. Vi har dragit slutsatser av en del av de insatser som funnits tidigare: kommunal ungdomspraktik, ungdomsgarantin och annat. När vi såg att de tenderade att förlänga arbetslöshetsperioderna och öka ungdomsarbetslösheten tyckte vi att det var en bra idé att göra någonting annat. Det vi också ville göra var som jag försökte redogöra för förut att vikta om insatserna, särskilt under högkonjunkturåren, lägga lite mindre på aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder för personer med kort tid i arbetslöshet, som snabbt hade möjlighet att ta sig ut på arbetsmarknaden i goda tider, och i stället lägga krutet på dem som varit borta mycket länge och sett en och annan högkonjunktur passera revy utan att ta sig tillbaka. Det vi kan diskutera är naturligtvis avgränsningen, balansen de två grupperna emellan. Där vet jag att Monica Green har en annan uppfattning än jag. Man kan naturligtvis alltid diskutera vad som är rätt och fel. Jag menar att den avvägning som vi gjorde var rätt och att det var rätt att lägga förhållandevis mer resurser på de långtidsarbetslösa och se till att förbereda dem bättre för återinträde på arbetsmarknaden.

Anf. 172 Monica Green (S)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att det nu låter annorlunda än med de stora svulstiga orden efter valrörelsen om att allting skulle bli så perfekt. Det skulle till och med bli lättare att andas med allt annat som vi fick höra när den borgerliga regeringen tog över. Jag märker nu en lite mer ödmjuk inställning hos arbetsmarknadsministern. Det kanske är så att det finns en och annan åtgärd och till och med Amsåtgärd som är riktigt, riktigt bra. Det är jag glad över att Sven Otto Littorin har insett.

Anf. 173 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten. Jag kan bara konstatera att en av de saker som vi har försökt göra är att strukturera om arbetet på ett annat sätt. När vi tog över var det 21 myndigheter direkt underställda regeringen med ett fyrtiotal olika delmål i regleringsbrev och annat. Någonstans fick jag en känsla av att arbetsmarknadspolitiken lite grann blev den offentliga politikens parkeringsplats. När man inte kunde lösa andra saker på andra politikområden skrev man in det i Ams regleringsbrev och hoppades att det skulle lösa problemet. Vad vi har försökt göra är att se till att vi har en myndighet med ett mål, nämligen att arbeta för sänkt arbetslöshet och för att fler ska komma ut på arbetsmarknaden. Vi återkommer säkert i debatter framöver om detta.

den 14 augusti

Interpellation

2007/08:830 Jobbgarantin för ungdomar

av Monica Green (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

För drygt ett år sedan trädde regeringens jobbgaranti för ungdomar i kraft. Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år som varit arbetslösa i mer än tre månader ska garanteras ett jobb.

När vi ett år senare utvärderar reformen ser vi att det som kallas jobbgaranti för ungdomar inte alls betyder att ungdomar garanteras ett jobb. Knappt en tredjedel av dem som deltar i Arbetsförmedlingens program Jobbgaranti för ungdomar har fått jobb sedan satsningen drog i gång i slutet av förra året. Det är ett magert resultat. Reformen är ett misslyckande, men i stället för att ta åt sig av kritiken – som kommer från många olika håll – håller regeringen fast vid den inslagna vägen.

Arbetslösheten i juni i år var högre än samma period förra året. Mest ökade den bland unga, enligt SCB:s senaste siffror, och mest ökade långtidsarbetslösheten bland de unga – just det som jobbgarantin för ungdomar är tänkt att avhjälpa.

Det är förödande för unga människor att vara arbetslösa en längre period. Därför är det viktigt att insatserna kommer snabbt och är väl anpassade för målgruppen – kvaliteten ska vara hög. I dag behöver en ung arbetslös vänta i hela sex månader på att få komma ut på arbetspraktik eller få delta i en arbetsmarknadsutbildning. Detta anser jag vara oansvarigt och svagt av regeringen.

Därtill är jag oroad över kvaliteten på insatserna inom Jobbgaranti för ungdomar. Nya uppgifter visar att insatserna inom de arbetsmarknadsutbildningar, praktiker och stöd till nyföretagande som erbjuds lämnar mycket övrigt att önska. För att få bukt med ungdomsarbetslösheten behövs väl anpassade och noga utformade insatser som sätts in i ett mycket tidigt skede. I detta kommer regeringen till korta.

Min fråga till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin blir då vilka initiativ arbetsmarknadsministern avser att vidta för att möjliggöra för Arbetsförmedlingen att sätta in insatser i ett tidigare skede.

Vidare undrar jag vilka åtgärder arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin avser att vidta för att höja kvaliteten på de insatser som görs för att stävja långtidsarbetslösheten bland ungdomar.