den 20 oktober 
 
Interpellation 
 
2008/09:47 Jobb- och utvecklingsgarantin 
 
av Luciano 
Astudillo (s) 
 
till 
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) 
 
<a name="Temp"></a>Sveket 
mot de långtidsarbetslösa är nu totalt. Högkonjunkturen har blåst förbi. Nu 
vänder arbetslösheten uppåt. Men regeringen har valt att lämna kvar de 
långtidsarbetslösa i den bristfälliga och undermåliga jobb- och 
utvecklingsgarantin. 
 
I 
dagsläget är mer än 40 000 människor placerade i denna passiva åtgärd. Det 
är dessutom en växande skara. Ändå är det redan i dag många som enligt lag har 
rätt att ingå i jobb- och utvecklingsgarantin som hålls utanför densamma. 
 
Mindre 
än 2 procent av deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin fick i maj något slags 
utbildning. Inte mer än 15–20 deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin per 
arbetsförmedlare, var ministerns löfte. Men för ett år sedan var det färre än 
hälften av arbetsförmedlarna som kunde ge denna typ av individanpassat stöd som 
ger bra resultat. 
 
Arbetsmarknadsministern 
har därutöver, i sin iver att visa handling, i panik beordrat Arbetsförmedlingen 
att omdisponera 1 ½ miljard för att möta vågen av varsel i Västsverige – resurser 
som skulle ha kunnat andvändas för att rejält höja kvaliteten i jobb- och 
utvecklingsgarantin. 
 
Vilka 
åtgärder avser statsrådet att vidta så att alla som har rätt att ingå i jobb- 
och utvecklingsgarantin får delta i densamma? 
 
Vilka 
åtgärder avser statsrådet att vidta för att löftet om ett individuellt 
bemötande av dem som hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin ska infrias? 
 
Vilka 
åtgärder avser statsrådet att vidta för att utbildningsinsatser som erbjuds 
långtidsarbetslösa i j<a name="PassTempLäge"></a>obb- och utvecklingsgarantin ska 
öka?

Interpellation 2008/09:47 av Astudillo, Luciano (s) Jobb- och utvecklingsgarantin

Video


Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta så att alla som har rätt att ingå i jobb- och utvecklingsgarantin får delta i densamma. Vidare har han frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att löftet om ett individuellt bemötande av dem som hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin ska infrias. Slutligen undrar han vilka åtgärder jag avser att vidta för att utbildningsinsatser som erbjuds långtidsarbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantin ska öka.
Arbetsförmedlingen ansvarar för att genomföra jobb- och utvecklingsgarantin utifrån de riktlinjer regering och riksdag har fastställt. Arbetsförmedlingen har därtill möjlighet att på egen hand anpassa resurserna inom garantin efter deltagarnas behov. Jag har fullt förtroende för Arbetsförmedlingens arbete med implementeringen av garantin och med att säkerställa kvaliteten inom garantin i enlighet med intentionerna.
Låt mig vidare poängtera att en ökning av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning inte nödvändigtvis är ett bevis på kvaliteten i jobb- och utvecklingsgarantin. Vi måste komma ihåg att deltagarna inte är en homogen grupp utan att behoven varierar utifrån individens förutsättningar. Det finns dessutom andra effektiva insatser för att upprätthålla kompetensen hos de arbetslösa. Det gäller till exempel arbetspraktik, arbetsträning och arbetslivsinriktad rehabilitering.
Jobb- och utvecklingsgarantin har nu funnits i drygt ett år. Det faktum att drygt 22 000 personer av de drygt 36 000 som hittills lämnat jobb- och utvecklingsgarantin har fått jobb eller påbörjat reguljär utbildning anser jag är en god indikation på att insatsen håller kvalitet.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen av jobb- och utvecklingsgarantin. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, har också initierat en studie där målet är att studera genomförandet av programmet samt dess arbetsmarknadseffekter.
Jag kan lova Luciano Astudillo att regeringens politik även framöver kommer att inriktas på att hitta nya angreppssätt för att bryta utanförskapet för dem som av olika anledningar befinner sig eller riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden.



Fru talman! Sverige går in i en lågkonjunktur. De som står längst från arbetsmarknaden kommer att placeras allt längre bort och ställas längst bak i kön. Nu måste de konkurrera med alla dem som varslas. Under de senaste 30 dagarna har 20 000 personer varslats enligt Arbetsförmedlingen.
Sverige står betydligt sämre rustat att möta de här sämre tiderna. Under två år har vi haft en regering som försummat näringspolitiken. Under två år har vi haft en Littorin som urholkat den aktiva arbetsmarknadspolitikens smörjmedel för att få människor från ett arbete till ett annat. Vi har en minister som sätter som sin uppgift att paja den inkomstförsäkring som är så viktig nu i sämre tider. 500 000 människor har tvingats lämna den, och endast 25 procent får 80 procent av sin tidigare lön.
Orättvisorna har byggts in i vårt land. Orättvisorna har drabbat dem som står utan arbete. Men det har inte gett fler jobb för dem som står längst bort. När det gäller dem som står sämst rustade, längst bort från arbetsmarknaden, är sveket som mest påtagligt i den politik som hittills har förts.
Jag är inte alls nöjd med svaret. Arbetsmarknadsministern svarar inte på frågorna. Littorins löfte var att jobb- och utvecklingsgarantin skulle omfatta inte bara dem som uppbar a-kassa utan också alla som hade till exempel försörjningsstöd eller sjukförsäkring, så länge man kvalificerade sig under en period av 18 månader. I dag är det endast 2 procent av de dryga 40 000 som uppbär försörjningsstöd som ingår i a-kassan. Men det är så mycket som över 90 000 personer som har varit inskrivna i Arbetsförmedlingen i över 18 månader.
Littorin gömmer sig bakom myndigheten i sitt svar. Han säger att han inte tänker göra något, att han förlitar sig på att myndigheten kommer att göra sitt jobb, trots att förordningen säger något annat.
Littorins löfte var att resurserna skulle prioriteras till dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Det är sant att arbetsmarknadsutbildning inte är det enda verktyget. Det kan finnas andra. Samtidigt vet vi, för IFAU har utvärderat olika verktyg, att just arbetsmarknadsutbildning är ett effektivt verktyg för att få ut dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Så många som 75 procent av dem som har genomgått en arbetsmarknadsutbildning får jobb efter det. Det är väsentligt mycket bättre än de insatser som den borgerliga Amspolitiken består av.
Littorins löfte var att förstärka den individuella coachningen för dem som står längst från arbetsmarknaden, dem som finns i jobb- och utvecklingsgarantin. Max 15-20 arbetslösa per handläggare var löftet. Men långt mindre än hälften av de av landets arbetsförmedlingar som jobbar med garantin har den arbetsbelastningen.
Nu vet vi alltså att vi har sämre tider framför oss. Fler kommer att tvingas söka hjälp av Arbetsförmedlingen. De som står längst bort kommer att hamna längst bak i kön. Vem kan lita på Littorin och den borgerliga regeringen när de löften man gav inte har verkställts?



Fru talman! Låt mig försöka bli ytterligare lite tydligare i svaren på de tre frågorna.
Fråga 1: Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att alla som har rätt att ingå i jobb- och utvecklingsgarantin får delta i densamma?
Alla som har rätt att delta får delta. Det svaret är ganska enkelt.
Fråga 2: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att löftet om ett individuellt bemötande av dem som hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin ska infrias?
Återigen: Enligt de regler som finns ska alla få det individuella bemötande som man har rätt att få. 15-20 personer per coach finns budgeterat. Jag ger naturligtvis Luciano Astudillo rätt i att inte alla har fått precis det de ska få. Det har varit inkörningsproblem. Så är det med vilken förändring man än gör. Men vi följer noga upp tillsammans med Arbetsförmedlingen hur det ser ut och att de resurser som finns, de 12,9 miljarder som finns avsatta för jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga, används på det sätt som vi gemensamt har bestämt.
Fråga 3: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att utbildningsinsatser som erbjuds långtidsarbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantin ska öka?
Resurser finns för en individuell bedömning som ligger till grund för den insats som senare ska genomföras. Utbildningsinsatser ska naturligtvis gå till dem som så behöver.
I dag visar statistiken för vecka 40, den senaste statistiken jag har, att 86,6 procent av de 47 545 personer som befinner sig i jobb- och utvecklingsgarantin har någon typ av aktivitet. Det är arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetspraktik, arbetsträning, förberedande insatser, fördjupad kartläggning, vägledning, förstärkt arbetsträning, jobbsökaraktivitet med coachning, kartläggning, projekt, start av näringsverksamhet, utbildning eller aktivitet som finns hos någon kompletterande aktör.
När det gäller dem som inte har aktivitet just i vecka 40 säger Arbetsförmedlingen att det finns personer som är sjuka eller föräldralediga och personer som är deltidsarbetande där man har svårigheter att hitta matchande aktiviteter till arbetad tid. Det finns även de som väntar på arbete eller som har fått en aktivitet men inte påbörjat den. Det gäller till exempel personer som är på väg att lämna FAS efter att ha fått ta del av praktik eller arbetsträning. Ibland kan det bero på ett glapp mellan aktiviteterna vid själva uppdateringstillfället i statistiken, det vill säga att en aktivitet slutar på fredagen och nästa börjar på måndagen.
Det innebär att svaret på de tre frågorna är ganska tydligt. Det finns resurser, det finns resurser för individuellt bemötande, och det finns resurser för att den som har fått en utvärdering ska få den typen av insatser han eller hon behöver för att komma vidare i ett annat jobb. Dessutom kommer IFAU att fortsätta att utvärdera effekterna på det sätt som vi vill att det ska göra.



Fru talman! Beskedet är att det finns resurser, det finns resurser och det finns resurser. Detta är ett läge där Sverige går in i en lågkonjunktur och där den budget som Anders Borg lade fram inte längre har någon verklighetsförankring.
Vi har en lågkonjunktur som slår in och jobbkrisen med alla de varsel som finns. Efter det fick vi också finanskrisen, som man förvisso inte kan beskylla den borgerliga regeringen för. Men den fördjupar och förvärrar krisen.
Littorin står ändå här i dag och säger: Det finns resurser, det finns resurser och det finns resurser. Samtidigt vet vi att det fortfarande är väldigt många som står långt från arbetsmarknaden.
Vi vet att mer än hälften av dem som har rätt till jobb- och utvecklingsgarantin utifrån att de har varit inskrivna 18 månader hos Arbetsförmedlingen inte har fått ta del av jobb- och utvecklingsgarantin.
Om det finns resurser, varför händer inte detta, Littorin? Det borde på något sätt föranleda en insats av arbetsmarknadsministern och leda till att man ställer frågor.
När det gäller det individuella bemötandet säger Littorin återigen att det finns resurser. Å andra sidan medger han här att han svikit sitt löfte om 15-20 arbetslösa per handläggare.
Han säger ingenting om att det verkar finnas en resursbrist för att nå upp till det viktiga målet att ha en individuell coachning för de människor som står längst från arbetsmarknaden.
Vi känner till de erfarenheter som gjorts av det arbetssättet. Att ge dessa människor ett väldigt individuellt och intensivt bemötande är det som gör jobbet och många gånger löser frågan.
Det finns inga löften om mer resurser för att nå det mål och uppfylla det löfte som Littorin hade om det individuella bemötandet.
När det gäller utbildning väljer Littorin lite retoriskt att baka ihop allting och säga att si och så många är aktiva i utvecklingsgarantin.
Genom tiden har det inte varit de nivåerna som Littorin har valt att beskriva här. Dessutom är det många av de personerna som inte är i vidare aktiva insatser. Det vet också Littorin.
Det är väldigt lite insatser som handlar om direkta arbetsmarknadsutbildningar som leder till arbete, som IFAU konstaterar.
Den politik som Littorin representerar ger inte fler jobb för dem som står längst från arbetsmarknaden. Ökade orättvisor leder inte till fler jobb.
Att ha en politik vars essens har varit att öka otryggheten och strypa människors livschanser har inte lett till fler jobb.
Vi socialdemokrater har en helt annan politik. Vi tror på människors förmåga. Vi tror att man till exempel genom möjligheter till en arbetsmarknadsutbildning kan få jobb.
Här finns en jättestor skillnad mellan den borgerliga passiva och cyniska hållningen och den som vi tror på.



Fru talman! Det viktigaste är väl att långtidsarbetslösheten har sjunkit ordentligt sedan valet. Det är 180 000 personer som har lämnat utanförskapet. Aldrig tidigare har så många arbetat på svensk arbetsmarknad som just nu. Det är en god utgångspunkt när vi nu står inför en allvarlig situation med höga varseltal som följer på den internationella finanskrisen.
Jag vill återigen påminna om att 22 000 personer av de 36 000 som har varit inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin har lämnat densamma för arbete eller för studier. Av dem som i dag är i jobb- och utvecklingsgarantin finns 86,6 procent i olika typer av aktiviteter som är individuellt bedömda.
Det finns resurser. Det finns 12,9 miljarder för uppföljning och för insatser i olika delar i jobb- och utvecklingsgarantin och i jobbgarantin för unga. Vi följer naturligtvis tillsammans med Arbetsförmedlingen regelbundet upp måluppfyllelsen och det individuella bemötandet.
Det ska vara 15-20 individer per coach. Finns det övergångsproblem när man genomför en stor förändring? Självklart är det så. Det är precis som jag hörde tidigare socialministern resonera om tandvårdsreformen.
Det är naturligtvis så att vi under en övergångsperiod måste se till att i det här fallet Arbetsförmedlingen följer och når upp till de mål som vi har satt upp. Det kommer vi att fortsätta att göra.



Fru talman! Vi vet att verkligheten drastiskt förändrats under hösten. Littorin fortsätter att hävda att det finns resurser. Vi vet att Sverige står sämre rustat att möta jobbkrisen. Det har den borgerliga regeringen ett ansvar för. Finanskrisen kan man inte skylla på regeringen, men jobbkrisen.
Man har under två år urholkat den aktiva arbetsmarknadspolitiken och dragit undan resurser. Ändå står Littorin här och hävdar att det finns tillräckliga resurser. Men de är uppenbarligen inte tillräckliga för att hjälpa de människor som står längst från arbetsmarknaden.
Man har till och med inte låtit alla kvalificera sig till jobb- och utvecklingsgarantin som har rätt till det. Man har också pajat a-kassan. Det är också en viktig del av att människor nu känner otrygghet och rädsla inför den varselvåg vi har.
Vi socialdemokrater har all anledning att vara självkritiska på området. Långtidsarbetslösheten har ökat under lång tid. Det är ett område där vi i dag förstärker, förbättrar och förnyar vår politik.
Vi är helt övertygade om att den politik som vi har presenterat som alternativ till den högerpolitik vi just nu har i landet hade varit bättre för att möta varselvågen och de människor som står långt från arbetsmarknaden.
Det handlar om rejäla investeringar på bristyrkesutbildningar och en rad andra insatser för att möta de människor som nu riskerar sitt arbete.
Vi kommer att fortsätta att förnya och förbättra vår politik på området. Inget annat än arbete åt alla och full sysselsättning är målet på området.



Fru talman! Långtidsarbetslösheten har sjunkit kraftigt sedan valet. Det är 180 000 personer som har lämnat utanförskapet, fått ett jobb att gå till, lön att leva på och en framtid att se fram emot. Det är 22 000 av 36 000 inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin som har lämnat den för arbete eller studier. Det är 70 procent av dem som har lämnat jobbgarantin som har lämnat för arbete.
Det är 86,6 procent av dem som finns i jobb- och utvecklingsgarantin som har olika typer av aktiviteter. Det finns 12,9 miljarder budgeterat för jobb- och utvecklingsgarantin och för jobbgarantin för unga. Det är budgeterat för 15-20 personer för varje coach. Vi kommer naturligtvis att fortsätta att följa upp gentemot Arbetsförmedlingen att de resurser som är avsatta utnyttjas på det sätt som de är avsedda för.
