Jämställdheten i arbetslivet och ny låglönesektor

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 10 november

Interpellation

2006/07:59 Jämställdheten i arbetslivet och ny låglönesektor

av Monica Green (s)

till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)

Trots att Sverige har gjort många framsteg inom jämställdhetsområdet och trots att många andra länder ser på Sverige som förebild finns det anledning att känna oro inför den utveckling av arbetsmarknaden som regeringen aviserat @ en utveckling som leder till större skillnader beroende på kön. Tyvärr är arbetsmarknaden könsuppdelad av olika skäl. Flera kvinnor än män är deltidsarbetslösa. Flera kvinnor än män arbetar också inom service- och omsorgssektorn. I de kvinnodominerade yrkena är lönerna lägre, speciellt på den privata marknaden. Dessa viktiga problem måste regeringen komma till rätta med för att göra Sverige mer jämställt.

Regeringen har dock aviserat en mängd försämringar för den svenska jämställdheten, främst genom att inte ge dem som arbetar deltid rätt till heltid. Detta slår hårt mot de kvinnor som vill arbeta heltid för att kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt beroende av sina män. Antalet heltidsarbeten ser heller inte ut att spontant öka. Tvärtom ser det ut som om arbetstillfällen inom den växande tjänstesektorn inte erbjuder heltidsjobb. Den hittills enda nya arbetsmarknad som regeringen pekar ut är hushållsnära tjänster. För denna privata sektor med låga löner och stark kvinnodominans aviserar regeringen satsningar genom sänkta arbetsgivaravgifter och skattefinansierat bidrag till dem som utnyttjar tjänsterna. Hushållsnära tjänster används framför allt i välbärgade hem, av borgerliga väljare, där någon ska passa upp i hemmet. Denna yrkeskategori är starkt kvinnodominerad och underbetald. Dessutom är ensamarbete inget att eftersträva.

Det är därför viktigt att regeringen arbetar strategiskt för att denna nya arbetsmarknad bryter mönstret, blir jämställd och får en rimlig lönenivå. Att det är lika många män som kvinnor som jobbar inom samma sektor är viktigt för att höja lönenivåerna. Om arbetsmarknaden för hushållsnära tjänster domineras av kvinnor blir effekten tyvärr att lönen fortsättningsvis också är låg.

Argumenten för att ge statligt finansierade bidrag till dem som utnyttjar hushållsnära tjänster har varierat. En av anledningarna som brukar anges är att komma till rätta med en stor svart arbetsmarknad. Det finns dock inga belägg för att den svarta arbetsmarknaden försvinner genom att statliga bidrag införs. Dels för att ett lägre subventionerat pris pressar ned svartlönerna ännu mer och dels för att statens finanser urholkas genom att införa bidrag till en redan köpstark grupp. Ett annat argument som ofta används är att samhället skulle bli mera jämställt för att någon annan städar i hemmet. Det finns en effektiv tidsvinst för de familjer som får bidrag för att ha råd att betala hemhjälpen, men invanda och kulturella könsstrukturer försvinner inte för att familjernas tid för hushållsarbete minskar. De kvarstår och tar sig uttryck på andra områden. Jämställdheten ökar alltså inte genom en nettoökning av samhällets bidragstagare.

Med hänvisning till ovanstående frågar jag statsrådet som är ansvarig för frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män:

1.   Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att sektorn för hushållsnära tjänster blir en jämställd sektor med löntagare av båda könen?

2.   Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att Sverige fortsatt ska ligga i framkant när det gäller ett jämställt arbetsliv?