<a name="PassTempLäge"></a>den 1 novemberInterpellation 2004/05:107 av Elina Linna (v) till statsrådet Jens Orback om jämställd vård och omsorg<a name="Temp"></a>Område efter område inom hälso- och sjukvården uppvisar stora skillnader i behandling och omhändertagande mellan kvinnor och män. Skillnader som inte har sin grund i skillnader vad gäller behov, sjukdomsbild eller medicinska skillnader. Vi kan därför konstatera att skillnaderna i bemötande och behandling har sin grund i vilket kön patienten har och inte i de medicinska behoven. Det är ett direkt brott mot hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om en god hälso- och sjukvård på lika villkor för hela befolkningen. I dag tycks det bara gälla män.I den rapport som Socialstyrelsen presenterade 2004 Jämställd vård @ konstateras det att visserligen finns det få skillnader mellan kvinnor och män när det gäller vårdens medicinska resultat om man mäter överlevnad, livskvalitet och överlevnad. Men samtidigt varnar Socialstyrelsen för att statistiken kan vara bristfällig och att det krävs en grundligare analys. Kvinnor rapporterar till exempel oftare biverkningar av läkemedel och läkemedelsrelaterad sjukdom och får mer sällan del av de nyare och dyrare läkemedlen. Kvinnors symtom tolkas dessutom ofta utifrån en manlig norm varför bland annat hjärtinfakter ibland har underdiagnostiserats. Det är bara några exempel på de skillnader som kan iakttas.I regeringens hälso- och sjukvårdspolitik finns det en avsaknad av genusperspektiv. Den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens förslag om en traditionell läkarroll och införandet av begreppet familjeläkare samt avsaknaden att nämna de yrken inom hälso- och sjukvården som domineras av kvinnor är bara ett exempel på bristen på genusanalys.Vård och äldreomsorgsminister Ylva Johansson har självfallet ett stort ansvar för hälso- och sjukvårdens utformning men då de skillnader som vi kan iaktta inom hälso- sjukvården bygger på könsmaktsstruktur bör det därför vara ett ansvar också för den minister som har det övergripande ansvaret för jämställdheten.Mina frågor till statsrådet är därför:1.	Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att på ett övergripande plan komma till rätta med ojämlikheten inom hälso- och sjukvården?2.	Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att gemensamt med socialministern utforma hälso- och sjukvårdspolitiken så att ojämlikheten minskas?

Interpellation 2004/05:107 av Linna, Elina (v) jämställd vård och omsorg

Video


Fru talman! Elina Linna har frågat statsrådet Jens Orback vilka åtgärder han ämnar vidta för att öka jämställdheten inom hälso- och sjukvården. Såsom ansvaret är fördelat i regeringen är det jag som ska svara på frågan.
Målet med hälso- och sjukvården är att alla ska ha tillgång till en god hälso- och sjukvård på lika villkor. Detta innebär att jämställdhetsperspektivet måste ges särskild uppmärksamhet. Regeringen gav därför i juni 2002 Socialstyrelsen i uppdrag att i samverkan med huvudmännen och berörda myndigheter följa upp, analysera och redovisa könsskillnader inom hälso- och sjukvården. I uppdraget till Socialstyrelsen klargörs bland annat att myndigheten där den finner behov ska lämna förslag till åtgärder som kan bidra till ökad jämställdhet.
Som Elina Linna påpekar har Socialstyrelsen i mars 2004 slutredovisat uppdraget genom att avlämna rapporten 
Jämställd vård? - Könsperspektiv på hälso- och sjukvården
. Rapporten visar att det fortfarande finns brister avseende kunskap och behandlingspraxis när det gäller mäns och kvinnors olika behov och lyfter fram en rad jämställdhetsaspekter inom hälso- och sjukvården som närmare behöver belysas under kommande år.
Rapporten visar exempelvis att kvinnor söker mer vård och att sjukvårdskostnaderna för kvinnor är högre än för männen. Totalt sett är läkemedelskostnaderna högre för kvinnor, men män ordineras oftare nyare och därmed dyrare läkemedel, vilket dock inte alltid betyder högre kvalitet i behandlingen.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att mer arbete behövs för att de könsspecifika kunskaperna ska integreras i hälso- och sjukvårdens verksamhet. Positivt här är att nästan alla vårdutbildningar i dag beaktar ett genusperspektiv. Det finns även behov av att uppföljningar av vårdens resultat redovisas med könsuppdelad statistik och att kvalitetsregistren utvecklas. Socialstyrelsen avser därför att tydligare beakta könsspecifika aspekter i riktlinjer och föreskrifter till hälso- och sjukvården framgent.
Socialstyrelsens rapport, som nu bereds inom Socialdepartementet, utgör ett värdefullt kunskapsunderlag kring jämställdheten inom hälso- och sjukvården. Dessa fördjupade kunskaper skapar förutsättningar för berörda aktörer, på såväl nationell som lokal nivå, att vidta åtgärder för att stärka och intensifiera jämställdhetsarbetet.
För regeringens interna arbete kommer rapporten att utgöra en central del i arbetet med att integrera jämställdhetsperspektivet i såväl budget- som regleringsbrevsprocessen inom hälso- och sjukvårdens verksamhetsområde. Ett konkret exempel på detta är att regeringen i Läkemedelsverkets regleringsbrev lyfter fram behovet av att förbättra informationen till allmänheten kring könsspecifika skillnader kring klinisk prövning och godkännande av läkemedel.
Under de fortsatta insatserna på jämställdhetsområdet kommer jag fortlöpande att föra en dialog med såväl jämställdhetsministern som berörda aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn för att säkerställa att den fördjupade kunskap vi nu har också tas till vara och följs upp i den praktiska verksamheten.



Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Ylva Johansson för svaret. Visserligen ställde jag min interpellation till jämställdhetsministern för att det enligt min mening finns skillnader som vi kan iaktta inom hälso- och sjukvården som inte är specifika för vården och omsorgen. Dessa skillnader bygger på könsmaktsstrukturen som råder i samhället i stort.
Det är en könsmaktsstruktur där män är norm och kvinnor avvikande, där män har stor makt medan kvinnor har mindre makt. Vården och omsorgen är inget undantag, könsmaktsstrukturen finns där med. Mannen utgör normen, och kvinnor underordnas män. Jag får förlita mig på statsrådets löfte att hon fortlöpande kommer att föra en dialog med jämställdhetsministern om dessa frågor.
Vi har en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete i vårt land, men ändå finns det områden där ojämställdheten är generande tydlig. I våras då Socialstyrelsens rapporter om jämställdhet och vård presenterades, fylldes tidningarnas sidor med artiklar där kvinnor vittnade om feldiagnoser, felmedicineringar och nedvärderande bemötande. Trots våra höga ambitioner inom jämställdhetspolitiken blir kvinnors sjukdomar och symtom alltför ofta avvikande och diffusa.
Varför stämmer inte teorin överens med verkligheten? Jag vågar påstå att utbildningar fortfarande har brister. Genusperspektivet lyser med sin frånvaro alldeles för ofta både i läroböcker och i det kliniska arbetet. Jag undrar om statsrådet delar min uppfattning i dessa frågor.
Fru talman! Jag hittar i interpellationssvaret endast en konkret åtgärd för att minska ojämlikheten, nämligen att regeringen i regleringsbreven till Läkemedelsverket lyfter fram behovet av att förbättra informationen till allmänheten om könsspecifika skillnader kring klinisk prövning och godkännande av läkemedel. Utprovning av läkemedel görs inte numera enbart på friska unga män. Läkemedelsverket har tagit flera steg i rätt riktning för att säkerställa läkemedelskvaliteten för både kvinnor och män.
Men trots att könsskillnader tas med vid bedömning av läkemedel inför godkännande upplever och drabbas kvinnor oftare av biverkningar än männen. Det finns skäl att fördjupa studierna av läkemedel och läkemedelspåverkan ur ett könsperspektiv. Vänsterpartiet anser att det borde införas en notering i FASS om vilka grupper av läkemedel som är utprovade på både kvinnor och män samt att könsskillnaderna bör beaktas vid dosrekommendation och vid redovisning av biverkningar. Jag vill passa på att fråga Ylva Johansson vad statsrådet anser om redovisning utifrån kön i FASS.
Statsrådet har lyft fram personalens roll och betydelse inom äldreomsorgen. Det är bra. När vi talar om personalens kompetens vill jag i detta sammanhang understryka behovet av genuskunskap inom äldreomsorg när det gäller vårdpersonal och handläggare samt chefer. Socialstyrelsens rapport 
Jämställd socialtjänst? 
pekar på att den kommunala äldreomsorgen är dåligt anpassad till kvinnors behov. Regeringen saknar i dag ett jämställdhetsmål för äldreomsorgen. Det anser jag borde rättas till.



Fru talman! Regeringen har beslutat att inleda ett förändringsarbete för att utveckla beslutsprocessen inom hela Regeringskansliet så att ett jämställdhetsperspektiv alltid beaktas i beslutsunderlagen. Regeringen har antagit en plan för jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet som har börjat gälla.
Det är ett av skälen till att det inte är enbart jämställdhetsministern som har ansvar för att se till att vi tar ytterligare steg mot jämställdhet mellan kvinnor och män i vårt samhälle. Det är jag som ansvarig för sjukvården och omsorgen som också har ansvar för att se till att vi åtgärdar de könsskillnader som i dag finns inom sjukvården och omsorgen.
Det behövs åtgärder på flera nivåer. Självklart är det sjukvårdshuvudmännen som har ett mycket stort ansvar. Mitt intryck är också att Socialstyrelsens rapport har haft stor betydelse i sjukvårdshuvudmännens egna prioriteringar och eget arbete.
Socialstyrelsen kommer också att ytterligare arbeta med frågorna genom att beakta könsspecifika aspekter i de riktlinjer och föreskrifter som man tar fram. Det är ett av de viktiga sätt som staten styr utvecklingen och praktiken inom hälso- och sjukvården.
Jag vill också säga något om läkemedel. Elina Linna tar upp frågan om man ska märka ut i FASS om läkemedel är prövade också på båda könen. Jag tycker att det är en bra tanke. Det är just därför som regeringen i går fattade beslut om att Läkemedelsverket nu får i uppgift att pröva olika sätt att tydliggöra på vilket sätt ett läkemedel är prövat på både kvinnor och män. Om det ska ske via FASS, märkning på förpackningen eller om det ska vara något annat sätt att tydliggöra detta får Läkemedelsverket nu pröva och återkomma till.
En ytterligare aspekt på detta med läkemedel är att EU-kommissionen nyligen har tagit fram ett förslag om att alla läkemedel som ska vara möjliga att förskriva för barn också ska vara prövade på barn. Det är en ny regel som EU-kommissionen vill införa och som Sverige i allt väsentligt stöder. Jag tycker att det skulle vara intressant att också pröva om man kunde föra ett liknande resonemang när det gäller könsskillnader också på en europeisk nivå. Också den uppgiften har Läkemedelsverket fått att undersöka närmare.



Fru talman! Jag tackar Ylva Johansson för de förklaringar som hon gav. Jag har själv tänkt detta om EU-direktiven när vi har diskuterat barn, och det är viktigt. Man skulle på liknande sätt kunna använda redovisning när det gäller kvinnor och män.
Ylva Johansson tog upp frågan om sjukvårdshuvudmännens ansvar. Det är självklart att de har stort ansvar. Det är många sjukvårdshuvudmän och landsting som arbetar med prioriteringslistor. Jag har studerat lite de listor som redan finns och som arbetas fram. Tyvärr ser det ut som att genusanalys saknas när man gör listorna.
Jag önskar att Ylva Johansson i sina kontakter med Landstingsförbundet och representanter för sjukvårdshuvudmännen skulle lyfta upp också det behov som finns när man diskuterar prioriteringar att också ta hänsyn till genusperspektivet och göra en ordentlig genusanalys i det arbetet.
Statsrådet nämnde i sitt svar också en skrivelse som Socialdepartementet bereder utifrån Socialstyrelsens rapporter.
Jag undrar om den skrivelsen också kommer att diskuteras här i riksdagen. Har vi riksdagsledamöter möjlighet att motionera med anledning av skrivelsen? Kommer det att beslutas här? Jag hoppas att det blir så, för jag tror att det finns stort intresse här i riksdagen för att diskutera de här frågorna vidare.



Fru talman! Det som bereds inom Socialdepartementet är Socialstyrelsens rapport. Jag kan i dagsläget inte svara på huruvida det kommer att resultera i några förslag som underställs riksdagen för beslut eller inte. Men vi för ju en diskussion om frågorna i riksdagen. Vi gör det nu, och jag har haft flera interpellationsdebatter tidigare. De kommer säkert att komma tillbaka. Detta är en fråga som är stor och viktig men där vi inte heller kan vänta oss att det finns någon enkel lösning på problemen när det gäller de skillnader som finns.
Elina Linna tar upp behovet av könsperspektiv på prioriteringar inom vården. Jag delar den uppfattningen. I Socialstyrelsens rapport har man tittat speciellt på den högspecialiserade vården, där hjärtintensivvård och behandling av gråstarr redovisas som exempel. Uppföljningen av hjärtintensivvården visar att det finns vissa könsskillnader när det gäller behandling av män och kvinnor i jämförbara åldersgrupper. Därutöver finns tydliga skillnader mellan åldersgrupperna såtillvida att äldre patienter mer sällan får behandling än yngre patienter. Denna restriktivitet med behandling av äldre patienter berör avsevärt fler kvinnor än män. Även analysen av ögonsjukvården tyder på att kvinnor har något sämre tillgång till kataraktoperationer, det vill säga operationer av gråstarr - delvis på grund av att de är i stor majoritet bland de äldsta patienterna. Det är viktigt att alla medborgare har samma tillgång till hälso- och sjukvård, och detta är en avgörande fråga.
Socialstyrelsens rapport visar att det inte är tillfredsställande som det är nu. Jag är beredd att återkomma med andra förslag om det visar sig nödvändigt, men jag har också stora förhoppningar på vad sjukvårdshuvudmännen själva kommer att göra för att komma till rätta med problemen.



Fru talman! Det är bra att Ylva Johansson har ytterligare ett inlägg, för jag har en fråga till som jag tänker ställa.
Jag tänker på det här med lika vård på lika villkor. Det är inte alltid så. Jag tänker också på behovet av utbildning och att man tar upp genusperspektivet där.
Jag har exempel från en lärobok i psykiatri som fortfarande används i läkarutbildningen och som saknar genusanalys. Inom psykiatrin vet vi att kvinnor behandlas mycket mer med läkemedel än vad män gör, speciellt när det gäller depressioner. Kvinnor blir också sjukskrivna i större utsträckning. Jag citerar från läroboken: "Förlusten av barn ger den mest smärtsamma och långvariga reaktiva depressionen, i synnerhet hos barnets mor." Det gäller då tydligen endast barnets mor! Ett annat citat är: "En hustrus förlust av sin man ger oftare upphov till behov av psykiatrisk vård än en mans förlust av sin hustru. Det kan sammanhänga med att familjen i vårt samhälle vanligen upptar en större del av en kvinnas liv än av en mans."
Jag befarar att läroböcker som på det här sättet beskriver mäns och kvinnors liv och mäns och kvinnors villkor också cementerar fördomar - om jag får kalla det så - när det gäller bemötandet av kvinnliga och manliga patienter.



Fru talman! Det finns en uppsjö av olika läromedel i de olika utbildningarna och det är omöjligt för mig att kommentera dem. Jag vill ändå säga att genusperspektiv finns med i dag i samtliga viktiga utbildningar på området hälso- och sjukvård. Samtidigt tror jag att det också finns utrymme för förbättringar av utbildningen, inte minst när det gäller det kliniska arbetet och i själva bemötandet. Det är sådant som ligger närmare det praktiska arbetet än vad man kanske gör i den mer teoretiska utbildningen, där genusperspektivet i dag finns med.
