Till innehåll på sidan

IUC och UPA-uppdraget

Interpellationsdebatt 22 april 2005

Protokoll från debatten

Anföranden: 8

Anf. 8 Thomas Östros (S)

Herr talman! Maria Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utvärdera Nuteks call -förfarande. Vidare frågar Maria Larsson vilka åtgärder jag avser att vidta för IUC:s modell för uppsökande verksamhet, produktutveckling och avknoppning. För närvarande finns det industriella utvecklingscentrum i 19 regioner i Sverige. Ytterligare bolag är under bildande. IUC-bolagen ägs och leds av regionala aktörer och har en verksamhet som är mycket värdefull för många mindre företag. Regeringen ser positivt på IUC:s verksamhet och överväger olika möjligheter att stödja och utveckla den. Regeringen gav den 21 oktober 2004 Nutek i uppdrag att främja produktutveckling i små företag genom att inbjuda aktörer att inkomma med projektförslag, så kallat call -förfarande. Med det nya uppdraget vill regeringen öppna upp för fler aktörer än IUC att ta del av de medel som avsatts för produktutveckling. Medlen kommer att kunna användas inom teknik, miljö, design, marknad, ekonomi och organisation. Det är sedan upp till de enskilda företagen eller företagsnätverken att avgöra vem eller vilka de vill köpa insatser från. I de partnerskap som Nutek fattat beslut om att tilldela medel ingår följande IUC-bolag: IUC Botnia, IUC Trä, IUC Kalmar, IUC Dalarna, IUC Gnosjöregionen, IUC Träcentrum Nässjö, IUC Sydpoolen, IUC Tibro, IUC Sjuhärad, IUC Wermland och IUC Norrbotten. Nutek kommer att lämna en första delredovisning till Näringsdepartementet den 1 september 2005 om hur de medel som avsatts till produktutveckling använts. Under hösten 2006 kommer Nutek att utvärdera produktutvecklingsprogrammet. Utvärderingen kommer att omfatta dels partnerskapets effektivitet, dels företagens och företagsnätverkens utveckling. IUC:s verksamhet är ett bra exempel på hur lokala aktörer gemensamt kan arbeta för att utveckla det lokala företagandet. Delägande företag, fack, kommuner, institut, universitet och högskolor tillför sina kompetenser och nätverk för att skapa så goda möjligheter som möjligt till affärsutveckling i de små företagen. Genom denna regionala förankring kan IUC-bolagen erbjuda företagen värdefulla insatser när det gäller att utveckla produkter och affärsidéer. Det är bland annat därför som IUC har fått ett betydande statligt ekonomiskt stöd för att bygga upp och bedriva verksamhet.

Anf. 9 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Tack för svaret, ministern. Jag har slitit på många ministrar när jag har diskuterat IUC-frågor. Först var det Björn Rosengren, sedan Mona Sahlin, så Leif Pagrotsky, och nu är det Thomas Östros och jag som möts för att tala om IUC. Trevligt! Alla har talat om vikten av att stödja IUC-bolagen, men under hela denna tid har IUC-bolagen inte känt sig stödda. Tvärtom har de känt sig lite motarbetade. Det har känts som att man har minimerat möjligheterna och låtit dem leva i ovisshet om budgetmedlen varje år, trots att de i flertalet fall har lyckats bra och förvaltat de förhållandevis små pengarna på ett aktivt sätt som har genererat många nya produkter och också nya företag och nya jobb. Nu har regeringen bestämt att man ska avveckla UPA-uppdraget, som ju har varit direkt riktat till IUC-bolagen, och i stället inrätta ett så kallat call -förfarande. Regeringen ville konkurrensutsätta IUC. Det kan vara gott, men här handlar det inte om likvärdiga konkurrensförhållanden. Man ska ju konkurrera med aktörer som i botten är helt statligt finansierade. Från regeringens sida har man alltså valt bort - och detta vill jag starkt ifrågasätta - de regionalt ägda bolagen, som har representanter för fack och näringsliv, till förmån för offentliga aktörer. Aktörer som tidigare har jobbat med stöd för produktutveckling direkt in i företagen väljs nu bort. Pengarna har blivit rena bidrag. Tidigare var företagen återbetalningsskyldiga, men nu handlar det om rena bidrag. Det krävs offentlig medfinansiering, vilket gör att bara aktörer som har egna skattemedel kan vara med, det vill säga Almi, länsstyrelserna eller regionförbunden. Det har blivit en subvention för att köpa konsulttjänster. Pengarna kan inte längre användas till det som har varit framgångsrikt, nämligen produktutveckling utförd av personal i företag, utan konsulttjänsterna köps av de offentliga aktörerna. Som jag ser det lär detta inte generera särskilt många nya produkter eller så värst många nya jobb till följd av produktutvecklingen. Däremot kan det vara en eller annan konsult som får mer jobb. Resultatet av call -förfarandet är - vilket ministern säkert också vet fast han inte berättar det i svaret - att Nutek, som drivs med statliga medel, har beviljat sitt dotterbolag Almi, som också drivs med statliga medel, så gott som alla tillgängliga resurser. Samtliga ansökningar från IUC-bolagen har avslagits. Endast tre av 20 beviljade ansökningar har någon del privatfinansiering i sin verksamhet. De övriga 17 är Almiprojekt. Inte en enda av Almis ansökningar har fått avslag. Samtliga har blivit beviljade. Detta är resultatet av ett avvecklat UPA-uppdrag och ett överlåtande till de offentliga aktörerna i stället. Jag tycker att detta är tråkigt. I de här fallen kan man inte tala om att man tävlar på lika villkor - det finns ju en statlig lönegaranti i botten på projektansökningarna. Kristdemokraterna ser positivt på IUC. Jag blev trots allt lite nyfiken på den skrivning som finns i vårpropositionen, där det står så här: "Regeringen ser positivt på IUC:s verksamhet och överväger olika möjligheter att stödja och utveckla dem." Jag hoppas att ministern kan ge ett svar på vad som ryms i de orden - "stödja" och "utveckla". Jag ser fram emot svaret!

Anf. 10 Thomas Östros (S)

Herr talman! Jag tycker också att det är trevligt att få diskutera den här frågan med Maria Larsson. Det är ju en fråga som socialdemokratin har drivit under många år. Det handlar om att få mer av lokalt och regionalt engagemang och mer av partnerskap mellan olika aktörer i en region. Det var också under den socialdemokratiska regeringen som IUC bildades. Vi har satsat mycket pengar under den här perioden, 400 miljoner kronor. Hela tiden har tanken varit att staten ska vara med och finansiera inledningsvis, och sedan måste det hela leva av egna resurser. Man mobiliserar regionens egna resurser och insatser. Vi ser mycket fin verksamhet i många av de IUC-bolag som nu verkar. Maria Larsson säger att det kanske inte vore så dumt att också låta fler aktörer vara med. Att konkurrensutsätta kan vara gott, säger hon. Det är intressant att höra det, för jag håller med om det. Det är bra att det finns möjlighet för fler aktörer att vara med och stötta det lokala och regionala näringslivet. Det är ju tanken bakom call -förfarandet, som - vilket jag har redovisat - nu väldigt många IUC-bolag deltar i. Jag har goda förhoppningar om att detta också kan innebära att IUC utvecklas framöver. Det blir efterhand också ganska stora resurser. Regeringen har öronmärkt 30 miljoner kronor. Nutek tar 30 miljoner kronor av sina medel. Det är 21 miljoner kronor i regional uppväxling från olika partnerskap och 80 miljoner kronor i medfinansiering från företagen. Det är sammantaget 160 miljoner kronor till produktutvecklande insatser. Maria Larsson vill ge sken av att de pengarna ska användas i något slags offentlig verksamhet. Det är tvärtom. Pengarna används till produktutveckling ute i företagen. Det är i mycket stor utsträckning styrt av företagen själva. Det är tanken bakom att öppna för fler aktörer. Hur kan vi få företagens behov att verkligen lysa igenom? Jag utgår ifrån att IUC-bolagen kommer att vara väldigt attraktiva för företagen. Det gäller särskilt när man har skaffat sig den kompetens man har i många av våra IUC-bolag i tät samverkan med andra aktörer och också med utbildning kopplat till IUC. Det gäller till exempel kvalificerad yrkesutbildning. Man har skapat en kärna av kompetens som jag tror blir väldigt intressant för företagen. Det är precis som Maria Larsson säger. Vi följer detta väldigt noggrant. Vi är angelägna om en bra utveckling för IUC. Vi vill ha fler aktörer och lite konkurrens i systemet. Det tror jag är nyttigt. Det brukar inte Maria Larsson vara motståndare till i vanliga fall. Jag kommer noggrant att följa och se hur IUC nu tar del av uppdraget och hur det påverkas och utvecklas av uppdraget. Jag kan naturligtvis tänka mig att ta initiativ framöver för att ytterligare stärka IUC:s utveckling.

Anf. 11 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Man ska kunna ha konkurrensutsättning om det mesta. Men konkurrensen ska ske på lika villkor. Det är precis det som är problemet med den här verksamheten. Jag vet inte om Thomas Östros missade vad jag angav som resultat av det som blivit av förändringen. Inget IUC-bolag kommer i fråga för några pengar. Alla ansökningar från Almi har blivit beviljade. Det är resultatet. Det kan inte sägas vara att stödja IUC-verksamheten. Konkurrensen sker inte på lika villkor. Det är problemet med det nya call- förfarandet. Mycket pengar har satsats på IUC-bolagen. Det är 400 miljoner. Fast vi får ju tänka efter. De har inte satsats på IUC-bolagen. Absoluta merparten av de pengarna har kanaliserats ut till företagen i form av nya produkter och nya jobb. Det är precis den verksamheten vi vill se. Det är därför jag står här och debatterar i dag. Jag tycker att det är så tråkigt att den verksamhet som har genererat så många nya jobb faktiskt slås ihjäl med det nya call -förfarandet. Det blir till en administrativ funktion hos redan offentliga aktörer i redan förberedda projekt. Något annat kan inte komma ifråga med den korta tid som pengarna finns anslagna. Det som bekymrar mig är att man inför ett system där konkurrensutsättningen inte sker på lika villkor. Därför måste man rätta till detta. Jag tror att utvärderingarna tydligt kommer att visa det. Jag kan redan referera hur pengarna har fördelats. Det är anmärkningsvärt. Thomas Östros måste väl ha en kommentar om de faktiska förhållandena. IUC-bolagen har inte fått ett enda projekt. De ingår i partnerskapen, men det betyder ingenting. Fråga IUC-bolagen vad de tycker om partnerskapen. Det innebär absolut ingenting. Det finns ingen definition av vad partnerskapet ska göra. Det finns inga juridiska förpliktelser i partnerskapen. Man får från IUC-bolagen, de som har valt att sitta med, ett medlemskort för att sitta med och bedöma förslag som kommer in. Men de har inte själv blivit uppdragstagare. Flera IUC-bolag insåg det redan från början och har valt att inte vara med. Andra som är med vittnar om att privata aktörer som sitter med anger jäv när deras ärenden behandlas. Men det gör inte Almi. Det sitter med och beslutar om alla sina egna projekt och beviljar alla sina egna projekt pengar. Nej, Thomas Östros, det här har inte blivit bra. Jag tycker att Thomas Östros ändå skulle kunna erkänna att det här finns ett problem inbyggt som måste tas itu med om vi ska rädda IUC-bolagen. Det brinner redan lite i knutarna. En del har skaffat sig en annan stor verksamhet på annat håll. De gör väldigt många förtjänta utvecklingsinsatser för små och medelstora företag. UPA-uppdraget har genererat så mycket gott av nya jobb och produkter, och det bör återskapas. Vi kristdemokrater tycker att UPA-uppdraget ska återskapas och att pengarna ska anslås direkt i budgeten. De ska inte läggas under Almis och Nuteks beslutskraft. De är konkurrenter, men inte på lika villkor. Det är det som Thomas Östros inte vill se. Jag fick inte svar på vad skrivningen i vårpropositionen står för. Det står att man "överväger olika möjligheter att stödja och utveckla dem". Det måste finnas någon tanke bakom en sådan skrivning. Vilka olika möjligheter är det? Finns det ingen som helst täckning för de ord som står i vårpropositionen? Är de bara ditritade utan att det finns ett reellt innehåll och en reell tanke bakom? Thomas Östros måste kunna definiera någotsånär vad som ryms i de skrivningarna. Eller är det bara tomma ord?

Anf. 12 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Jag vill i huvudsak understryka det Maria Larsson har sagt om betydelsen av den positiva utvecklingskraften hos IUC-bolagen. Även jag är förvånad över resultatet av call- förfarandet. Det måste anses vara oerhört positivt att det privata näringslivet driver utvecklingen. Det är där elden och drivkraften finns. Det offentliga ska vara med som hjälpare och ibland som finansiärer. Men elden och drivkraften till företagsamhet finns hos företagen själva. Det är viktigt att erkänna det och att stimulera en utveckling där de tar en aktiv del och driver utvecklingen. Det är som Maria Larsson sade. Inget IUC-bolag har utsetts som partnerledare i något av partnerskapen. Det är ytterst allvarligt. Det tyder på att det har varit ett urval av partner och projekt som man kanske borde se över från både Nuteks och regeringens sida i slutändan. Det finns ungefär 200 partner i partnerskapen, och åtta-tio av dem är IUC-bolag. Huvuddelen av de andra är offentliga aktörer. Att det blir finansiering även från regional nivå till projekt handlar i huvudsak också om offentliga medel. De styrs från offentliga aktörer på statlig och regional nivå. Det handlar inte om företagens egen drivkraft. Det som nu sker är egentligen en återgång till att det delas ut konsultcheckar. UPA-uppdraget var betydligt effektivare än så. Det hade stor betydelse för att driva fram en utveckling och ett samarbete i företagen. Det är nu en återgång till konsultcheckarna. Det finns redan mängder av medel till det. Det är inte en tillräcklig drivkraft. Det är bekymmersamt att IUC-bolagen har fått träda tillbaka på det här sättet för offentliga aktörer när det gäller företagsutvecklingen. Det är olyckligt för sysselsättningsutvecklingen i Sverige. Jag ser fram emot att vi framöver kanske tillsammans kan precisera hur vi ska utveckla och förnya verksamheten hos IUC-bolagen så att de får komma med på banan igen.

Anf. 13 Thomas Östros (S)

Herr talman! Det ser jag också fram emot, Ingegerd Saarinen. Det är en gemensam vårproposition vi har lagt fram. Där står vi verkligen för alla delar tillsammans. Också jag är väldigt engagerad i frågan hur vi utvecklar IUC-bolagens möjligheter att delta. Jag har följt IUC ganska nära genom åren och sett många goda och fina exempel på hur man arbetar. Jag är inte lika rädd som Maria Larsson för att man får konkurrera också med andra aktörer. Det viktiga för mig är företagens intressen och vilka behov företagen har av produktutveckling. Sedan bör det finnas en mångfald av aktörer som företagen kan välja mellan och som hjälper till med det kompetensbehov eller de specifika insatser som behövs för att företagens idéer ska kunna utvecklas. Då tror jag att det är en klok politik att öppna upp och låta flera vara med. Maria Larsson fortsätter att beskriva det som om det nu skulle handla om några offentliga tjänstemän som utvecklar sin byråkrati i stället för att företagen får chans att utveckla sina produkter. Det kan man ju göra med den hetta som Maria Larsson har i sin argumentation. Men det är inte sant. Här handlar det om privata företags produktutveckling och om deras möjlighet att stärka sin konkurrenskraft, att ta nya marknadsandelar och att anställa flera. Visst är jag mycket öppen för att följa hur det här call -förfarandet och den här konkurrensutsättningen har utfallit och hur vi kan utveckla det och korrigera det efter hand om vi upplever att det behövs andra signaler. Det gäller inte minst Miljöpartiet, socialdemokratin och Vänsterpartiet tillsammans. Där finns det ingen byråkratisk fasthet, utan det här handlar om företagens utveckling framför allt. Jag förstår naturligtvis att IUC:erna inledningsvis tycker att det vore bättre om de fick ha pengarna för sig själva än att det blev en konkurrensutsättning. Det är en ganska naturlig reaktion. Men vi ska se till tillsammans att också call -förfarandet, som bjuder in flera, innebär en förbättring och kvalitetshöjning och en produktutveckling som stärker företagandet. Nu utvärderas detta. Det kommer en första delutvärdering efter sommaren. Det kommer att bli ett bra underlag för att ta ställning till fortsatta initiativ. Själv har jag ett starkt engagemang i IUC:ernas utveckling och kommer att följa den noggrant.

Anf. 14 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Det är intressant att höra att här står både Miljöpartiet och Socialdemokraterna och talar om sin gemensamt överenskomna vårproposition. Men ni har ingen aning om vad ni har skrivit om. Ingen har tydligen tänkt någonting inför de ord som skrevs ned. Vi ska fortsätta att tänka på hur vi ska utveckla, står det. Orden betyder ingenting! De står inte för någon form av bakgrundstänkande och uppenbarligen inte för något tänkande om de framtida möjligheterna eftersom ingenting åt det hållet kan redovisas i kammaren. Det är väl så en vårproposition kommer till. Jag tycker mycket om konkurrens på lika villkor. Låt mig säga det igen, för det verkar som om Thomas Östros inte hör det. Det Thomas Östros har skapat med förslaget är konkurrens på ojämlika villkor, och det är en helt annan sak. Jag skulle vilja att Thomas Östros kommenterar utfallet av call -förfarandet. Är det ett rimligt utfall att IUC-bolagen inte har fått en enda ansökan beviljad medan Almi har fått samtliga sina ansökningar beviljade? Talar inte det för att det blir en obalans inbyggd i systemet? Kommentera detta, Thomas Östros! Blev det ett bra utfall eller inte? Annars finns det ju alla skäl att verkligen göra om systemet. Nu ska det utvärderas, och det är väl gott och väl. Vi vet redan mycket - precis det som jag har stått och berättat om. Jag skulle vilja uppmana Thomas Östros att titta i utvärderingen på hur regelverket har efterlevts. Har det krav på medfinansiering som fanns från början tillämpats i alla beviljade ansökningar? Jag kan redan tala om att det inte var så. Uppsökande verksamhet skulle inte längre finnas med. Men en del har fått pengar beviljade för uppsökande verksamhet. Titta på hur jävsituationen har fungerat vid beslutstillfällena! Men framför allt - titta på, och mät, antalet nya produkter som kommer fram! Mät antalet nya jobb som utvecklas utifrån detta! Det vill jag se i utvärderingen, och inte bara det här som Thomas Östros skriver om, det vill säga partnerskapets effektivitet och företagens och företagarnätverkets utveckling. Mät det faktiska antalet nya produkter och nya jobb, jämför med vad UPA-uppdraget gav och gör en slutsats av hur systemet behöver förändas! Förändring kommer att vara nödvändig. Det här har inte fungerat, Thomas Östros.

Anf. 15 Thomas Östros (S)

Herr talman! Det är märkligt att lyssna på Maria Larsson, som redan innan pengarna har kommit i arbete ute i företagen tror sig veta att det inte blev någon produktutveckling. Redan innan pengarna är ute i företagen tror hon sig veta att det inte blev någon sysselsättning. Det saknas lite eftertanke, Maria Larsson, i argumentationen. Detta är ju pengar som först nu kommer ut till företagen. Det ska utvärderas när vi ser vad de pengarna leder till. En viktig del i detta är att se om det leder till ökad sysselsättning. Leder det till en bra produktutveckling? Det är självklarheter. Men är det seriöst att påstå att detta inte har skett redan innan verksamheten har kommit i gång? Det visar hur Maria Larsson hamnar snett i argumentationen. Här handlar det om företagens möjligheter. Med den här metoden har vi nu lyckats växla upp 30 miljoner från regeringen och 30 miljoner från Nutek till 160 miljoner, som kommer företagen till del i produktutvecklande insatser. Vi gör det genom att låta flera aktörer vara med. Det gäller inte bara dem som vi hittills har satsat på, utan vi bjuder in flera. Det måste utvärderas, men jag tror att om flera får vara med så ökar möjligheterna att vi hittar den bästa av kvaliteter i insatserna för att främja företagens produktutveckling. Det tror inte Maria Larsson. Det är en förvånande slutsats med tanke på att det inte är den argumentation som hon i vanliga fall företräder. Här ska icke öppnas upp för flera aktörer. Här ska man göra precis som man alltid har gjort, tydligen. När IUC:erna bildades var tanken att det skulle vara en ordentlig statlig insats från början och sedan alltmer av regionala insatser som tar över finansieringen. Nu finns IUC:er med som starka, fina bolag på många håll i landet. Nu kommer de att kunna vara med och konkurrera om produktutvecklingsuppdrag. De finns med i många av de partnerskap som nu får resurser. Jag räknar med att de om de är skickliga och duktiga också får resurser till del för att delta i produktutvecklingen när företagen själva beställer.

den 17 februari

Interpellation 2004/05:398

av Maria Larsson (kd) till näringsminister Thomas Östros om IUC och UPA-uppdraget

IUC-verksamheten är ett underifrån initierat och kostnadseffektivt instrument för att i första hand stödja små företags utveckling. Det så kallade UPA-uppdraget, det vill säga uppsökande verksamhet, produktutveckling och avknoppning samt de omfattande utbildningsinsatser som skett via IUC har haft stor betydelse såväl för tillkomsten av nya produkter som av nya arbetstillfällen. Alla utvärderingar som skett sedan 1998 av UPA-uppdraget har visat på mycket positiva resultat @ nya företag, nya jobb, regional aktivitet och ett gemensamt ägande och ansvarstagande av arbetsmarknadens parter. Utvärderingarna har också visat att de relativt sett små satsningarna nyttjats på ett effektivt sätt.

Dessvärre har IUC-bolagen hela tiden tvingats leva med oklara ekonomiska förutsättningar, inte minst beträffande UPA-uppdraget. Besked från Regeringskansliet har lämnats med väldigt kort framförhållning, vilket blir ohållbart för de som ska planera verksamhet, anställa människor, teckna kontrakt och så vidare. Många uppgifter har förblivit ogjorda i väntan på besked. Trots detta har resultatet varit positivt men kunde naturligtvis varit än bättre med möjlighet till en långsiktig planering.

I oktober 2004 lämnade IUC-nätverken in en budget för 2005 till Nutek avseende UPA-uppdraget. Där utlovades minst 200 nya produktprojekt och 1 050 nya arbetstillfällen. Svar från Nutek på detta budgetförslag har ännu inte kommit. Det innebär att personal från IUC-bolagen friställs och företagens projektidéer läggs på is.

I december 2004 utlyser så Nutek på uppdrag av Näringsdepartementet ett nytt produktutvecklingsprogram för små företag. Ingen visste då om det ersätter nuvarande UPA-uppdrag eller om det var en komplettering.

Detta nya program är ett så kallat call-förfarande, alltså öppet att söka för alla. När Nutek höll informationsmöte i början på januari sade Nuteks handläggare att programmet inte ersätter UPA-uppdraget. Näringsminister liksom statssekreterare uppgav någon vecka senare att det nya programmet visst ersätter UPA-uppdraget i sin gamla tappning. Vad gäller? De nya pengarna är rena bidrag i motsats till UPA som är återbetalningsskyldiga och som går in i nya produktutvecklingsprojekt som leder till nya arbetstillfällen. Almi antas administrera och till stor del utföra dessa nya bidrag. De nya pengarna kräver också medfinansiering av offentliga medel, beslut om företagsprojekt kan ej fattas direkt, det finns inget inslag av uppsökande eller initierande insatser, ingen avknoppningsverksamhet och ingen uppföljning för reinvestering i nya projekt. Eventuella projektmedel ska utbetalas i efterskott och inte som med UPA-medlen kontinuerligt mot utfört arbete. Det är bara att konstatera att UPA-uppdraget som för en liten penning skapat många nya produkter och många nya jobb i vårt land nu byts mot ett traditionellt bidragssystem som inte skapar den flexibilitet och tillgänglighet som gör att små företag och små uppfinnare kan få understöd i sina kreativa processer.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Thomas Östros:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att utvärdera antalet nya företag och jobb samt kostnadsbilden, i det nya call-förfarandet jämfört med det gamla UPA-uppdraget?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att en väl fungerande modell för uppsökande verksamhet, produktutveckling och avknoppning med regionala partnerskap bestående av företag och fackliga organisationer inte ska slås sönder?

Avser statsrådet att återföra uppdraget direkt till IUC-bolagen?