Till innehåll på sidan

IS folkmord och erkännande av seyfo

Interpellationsdebatt 12 april 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Lars Adaktusson har frågat mig om jag är beredd att revidera regeringens hittillsvarande uppfattning och officiellt erkänna Islamiska statens systematiska övergrepp mot kristna och yazidier som folkmord.

Ingen kan ha undgått de fruktansvärda och ofattbara vittnesmål vi hört från dem som fallit offer för Daishs grymhet, inte minst från de yazidiska kvinnor och barn som förslavats och utsatts för fruktansvärda sexuella övergrepp.

Det råder ingen tvekan om att brott mot folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, begåtts i Irak och Syrien. Oavsett om brotten som begåtts i Irak och Syrien kategoriseras som folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser har det internationella samfundet ett ansvar att ställa förövare inför rätta. Det är en grundläggande förutsättning för att tillförsäkra rättvisa och upprättelse för alla de som fallit offer för Daishs övergrepp i Irak och Syrien men också för att förebygga så att dessa brott inte begås igen och för att skapa förutsättningar för hållbar fred i regionen.

Under Sveriges tid som medlem i FN:s säkerhetsråd tog vi en aktiv roll för att lyfta frågan om ansvarsutkrävande i Syrien och Irak. Sverige var pådrivande för att situationen i Syrien skulle hänskjutas till den internationella brottmålsdomstolen, ICC. Säkerhetsrådet är blockerat i frågan, och något hänskjutande har dessvärre inte gått att få igenom. Vi har därför påbörjat sonderingar med likasinnade om möjligheterna till ett alternativt tillvägagångssätt, inklusive möjligheten att inrätta en internationell tribunal eller liknande som komplement till nationell lagföring. Vi är medvetna om svårigheterna, inklusive frågor kring mandat och jurisdiktion.

Svenska domstolar har också en långtgående behörighet att pröva brott mot folkrätten, det vill säga folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, men även terroristbrott, oavsett om brotten har begåtts i Sverige eller utomlands. Hur de massövergrepp som Daish begått ska rubriceras har inte påverkat att vi agerat tydligt för att ett ansvarsutkrävande ska komma till stånd. Huruvida massövergreppen ska bedömas utgöra folkmord bör avgöras efter en noggrann och grundlig granskning av fakta och bevis. Men det står klart att det skulle kunna röra sig om folkmord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen fortsätter att följa de fakta och utredningar som görs av FN och andra om de övergrepp som begåtts. En viktig aspekt vid en sådan bedömning är om till exempel en nationell eller internationell domstol eller tribunal har prövat om folkmord begåtts. Sverige är en stor givare till det arbete som redan påbörjats för informations- och bevisinhämtning vad gäller Daishs övergrepp, inte minst genom FN:s bevisinsamlingsmekanism, IIIM. Vi har även stöttat inrättandet av motsvarande mekanism i Irak, Unitad. Detta arbete kommer att underlätta en framtida domstolsprövning.

Lars Adaktusson har även frågat mig om regeringen har för avsikt att erkänna seyfo som folkmord.

För regeringens del råder ingen tvekan om att det begicks fruktansvärda övergrepp mot den armeniska folkgruppen och andra minoriteter i det sönderfallande Osmanska riket under tiden för det första världskriget. Som jag nämnt i många tidigare debatter är frågor om hur en regering bör förhålla sig till och benämna massövergrepp komplicerade. Det gäller särskilt massövergrepp som ligger långt bak i tiden.

Utifrån det uppdrag som regeringen gav Stockholm Centre for International Law and Justice 2015 visade deras rapport att regeringsuttalanden som fastställer historiska fakta i anslutning till historiska massövergrepp inte är helt oproblematiska. De kan uppfattas som normerande för forskningen och inte respektera den akademiska principen om kritiskt tänkande. I fråga om massövergreppen i det sönderfallande Osmanska riket är det viktigt att de berörda gemensamt analyserar och kommer fram till ett förhållningssätt till övergreppen.


Anf. 2 Lars Adaktusson (KD)

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Argumenten och resonemangen liknar dem som vi har hört tidigare från regeringen. Att regeringen inte drar andra slutsatser av den brutala verklighet som detta handlar om är beklagligt. Har det någon gång sedan 2014 funnits osäkerhet kring graden av ondska i Islamiska statens förbrytelser borde den osäkerheten ha försvunnit efter berättelserna som framkom när IS sista fäste föll i Baghouz i östra Syrien och efter vittnesmål från den yazidiska kvinnan Jamila som publicerades i Dagens Nyheter nyligen.

Utrikesministern säger att det skulle kunna röra sig om folkmord. Det är dessvärre ett lika ängsligt som betydelselöst konstaterande.

För tre år sedan, i februari 2016, erkände Europaparlamentet IS illdåd mot assyrier, syrianer, kaldéer och yazidier som folkmord. I arbetet som föregick erkännandet fanns invändningar liknande utrikesministerns. Jag kommer ihåg hur resonemangen gick. Jag var ledamot av parlamentet och initiativtagare till resolutionen. På EPP-gruppens uppdrag ledde jag förhandlingarna med övriga partigrupper. Påfallande i det arbetet var att åtskilliga ledamöter berördes starkt under processens gång. Ju fler vittnesmål och ju mer insikt om våldet och systematiken, desto större blev övertygelsen om att IS terrorister gjorde sig skyldiga till folkrättens värsta och mest avskyvärda brott.

Att inte uttala detta, att inte nämna det oerhörda vid dess rätta namn, blev för de allra flesta ett otänkbart alternativ. Vid voteringen fanns en betryggande majoritet för folkmordserkännandet. Från höger till vänster slöt ledamöter upp, och beslutet togs med acklamation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hävdar man som utrikesministern gör att erkännandet av folkmord måste komma från en domstol och inte från politiska företrädare väljer man att bortse från faktiska realiteter. Med hänvisning till Europaparlamentets erkännande tog ett antal nationella parlament samma beslut. Det skedde i Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Irland, Lettland, Australien och USA, för att nämna några. Vad gäller USA tog även Vita huset under president Obamas ledning ett beslut att erkänna övergreppen mot kristna och yazidier som folkmord. Det var beslut tagna av politiker och inte av domstolar. I FN:s säkerhetsråd, där folkrättsligt bindande beslut fattas, är det inte jurister som sitter runt bordet och röstar, utan det är företrädare för regeringar.

Så, Margot Wallström, runt om i världen kan politiska företrädare erkänna IS övergrepp som folkmord. Varför hävda att detta inte är möjligt i Sverige? Vad är det för princip eller avtal som säger att den svenska regeringen inte kan erkänna IS folkmord?


Anf. 3 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Det är kanske något anmärkningsvärt att Lars Adaktusson har en sådan hög ton i den här frågan om ansvarsutkrävande och behovet av religionsfrihet när han själv har deltagit i en konferens nyligen där arrangörerna såväl hyllar Franco som hetsar och uppviglar mot oliktänkande. Det vore klädsamt om Adaktusson kanske kunde vara lite försiktig med sitt eget sällskap på samma sätt som han kräver det av andra.

Dessutom röstade ditt eget parti emot, Lars Adaktusson, när frågan om seyfo diskuterades i riksdagen. Det här är alltså inte så tydligt som det många gånger kan se ut.

Vi har agerat. Det viktiga är faktiskt inte vad man kallar det, om man kallar det brott mot mänskligheten eller om man kallar det folkmord. Det viktiga är vad vi gör. Hur skapar vi ansvarsutkrävande? Hur ställer vi de här brottslingarna till svars?

Där har vi agerat. Vi har tagit statsansvaret fullt ut för att motverka brott mot mänskligheten, folkmord och andra vedervärdiga fenomen. Vi har agerat och agerar, i FN och i alla möjliga sammanhang.

Jag har ingenting emot att säga att det, som jag ser det, uppvisar alla kännetecken på ett folkmord. Men jag menar att det juridiskt riktiga är att få en rättslig prövning, just för att kunna ställa individer till svars. Därför har vi velat hänvisa detta till ICC, och vi vill fortsätta se till att det finns en mekanism så att det går att ställa varje individ till svars för vad man har gjort.

Vi inser det här. Jag har själv jobbat med den yazidiska gruppen i Sverige och har träffat den vid upprepade tillfällen. Jag känner Nadia Murad och vet precis hur det här har utspelat sig. Det är alltså inte fråga om att det inte skulle finnas engagemang. Ge inte intryck av att vi inte skulle bry oss om det här, Lars Adaktusson. Om det är någon fråga vi har lyft fram i alla möjliga sammanhang är det den. Alla vet också hur vi har agerat i säkerhetsrådet för att se till att det finns både bevisinsamling och en möjlighet att föra en rättslig process.

I de flesta av de länder som Lars Adaktusson nämner är det inte regeringarna som har erkänt folkmord. Det beror just på att man vill se till att det finns ett ansvarsutkrävande fullt ut och att man följer en rättslig process. Det är det mest effektiva. Det viktiga är inte hur vi benämner det. Det är vad vi gör. Och det viktiga är att det blir ett ansvarsutkrävande fullt ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här frågan har jag svarat på upprepade gånger. Jag tror inte att någon annan betvivlar vårt engagemang och vårt behov av att se till att vi ger de här grupperna stöd och hjälp.

FN:s säkerhetsråd är blockerat i frågan. Det innebär att det har varit svårt att få till stånd en ad hoc-tribunal. Men det är fortfarande viktigt att vi ser till att ett ansvarsutkrävande kan komma till stånd.

Vi stöder de internationella mekanismerna. Det svenska stödet är både politiskt och finansiellt. Vi bidrar med 5 miljoner kronor bara till mekanismen för bevisinsamling under det här året. Genom vårt humanitära stöd minskar vi också lidandet och nöden i Syrien och Irak.


Anf. 4 Lars Adaktusson (KD)

Herr talman! Utrikesministern har läst i partipressen att jag har varit i den colombianska kongressen och bevistat en konferens. Det jag talade om var människovärde, mänskliga rättigheter, situationen för de svagaste och allra mest utsatta och folkmordets offer. Det behöver höras, Margot Wallström, även bland extrema personer, oavsett om de finns till vänster eller till höger.

Jag hoppas och jag tror att det är samma budskap som utrikesministern förmedlar när hon sitter ned med företrädare för diktaturregimer runt om i världen.

Det vi just hörde från utrikesministern bidrar varken till tydlighet eller till förståelse. Det vilseleder. Om den politiska viljan finns är det inget som hindrar den svenska regeringen från att erkänna folkmord. Dessvärre saknas viljan. Redan i riksdagens utrikesdebatt förra året sa Margot Wallström: Kristdemokraterna fokuserar bara på ett ord, som om det skulle hjälpa.

Det sätt på vilket folkrättsbrott kategoriseras har alltså ingen betydelse, enligt Margot Wallström. Men faktum är att när regeringar och parlament erkänner folkmord och använder begreppet får det konsekvenser. Det följs av handling. Ledande folkmordsexperter som professor Gregory Stanton, grundare av Genocide Watch i Washington, visar just detta i sin forskning. Samma forskning visar att internationella insatser uteblir om världssamfundet stannar vid att använda begrepp som krigsbrott eller etnisk rensning.

Kunskapen om det här finns självklart i utrikesdepartement och regeringar världen över. Ett folkmordserkännande aktiverar den FN-princip som kallas responsibility to protect. Det innebär en skyldighet att göra det som krävs för att skydda utsatta grupper och sätta stopp för övergreppen.

Ordet folkmord har stor betydelse - folkrättsligt och politiskt men också moraliskt och personligt för offren och deras familjer. Därför är det centralt att erkänna folkmord som skett genom historien, till exempel seyfo, det armeniska folkmordet i före detta Osmanska riket.

I april 2014 lovade Stefan Löfven att en kommande socialdemokratiskt ledd regering skulle erkänna seyfo. Trots löftet, trots att det som hände 1915 än i dag är ett öppet sår och ett trauma för tiotusentals assyrier, syrianer och kaldéer i vårt land, blir det inget erkännande. Att seyfo har direkt bäring på den förföljelse av kristna i Mellanöstern som fortfarande pågår tycks inte heller spela någon roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om detta skrev fyra socialdemokratiska kommunstyrelseordförande i Svenska Dagbladet i maj 2018. Margot Wallströms egna partikamrater beskrev hur hoppet tändes hos assyrier, syrianer och kaldéer efter Löfvens löfte och att besvikelsen blev enorm när inget hände. Som förklaring till löftesbrottet sa Margot Wallström i Sveriges Television att det behövs "en diskussion om folkmordskonventionen och hur användbar den är".

I samma sammanhang sa Ove Bring, välkänd folkrättsprofessor emeritus, att påståendet "saknar relevans". Han tillade: "Det tar tio minuter för en jurist att fastställa att konventionen ägnar sig åt nutid och inte på något sett hindrar staters erkännande av folkmord i det förflutna."

Varför, Margot Wallström, sviker ni löftet om att erkänna seyfo med argument som saknar relevans?


Anf. 5 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Ursäkta, Lars Adaktusson, men varför röstade då din egen partigrupp emot när det togs upp i riksdagen? Din egen grupp röstade emot när det togs upp i den svenska riksdagen. Sanningen är fortfarande att de flesta regeringar inte gör den här typen av uttalande. Det är mycket ovanligt. Vad jag vet är det bara en eller möjligen två regeringar i hela världen, av direkt berörda, som använder erkännandet av folkmord. I övrigt är det oftast parlament som gör det. Men det har lika stor betydelse. Det viktiga är ju vad vi gör.

Det betyder också någonting när Lars Adaktusson lierar sig med de här mörkermännen, som var på den konferensen. De har hyllat Franco och uttrycker på alla sätt ett hat mot kvinnor som tycker att det verkligen har gått för långt. Om man inte vill uppvigla och driva folkgrupper mot varandra ska man kanske tänka efter noga när det gäller vilka man håller tal för eller sitter på konferenser med.

Regeringen har verkat konsekvent för ansvarsutkrävande. Jag tycker som sagt att det uppvisar alla kännetecken och element som finns i lagstiftningen för att erkännas som folkmord. Men det ska gå rätt till. Man ska se till att få en rättslig process där de ställs till svars.

Det historiska har vi diskuterat många gånger här. Det är samma sak där; det finns vad jag vet bara två regeringar i hela världen som har erkänt seyfo som folkmord. Men inte heller där spelar det någon roll. Vi ska fortsätta att arbeta med att läka sår, komma till förståelse och se till att det inte händer igen. Det är det viktigaste vi kan göra.

Det är nog tyvärr fortfarande sant att Lars Adaktusson tror att om man säger det ordet har man fixat det. Så enkelt är det inte. Vi har arbetat politiskt och finansiellt, på alla sätt, med att ge stöd till de mekanismer som kan skapa ansvarsutkrävande. Och vi fortsätter hävda att vi måste ha domstolar och andra som kan skapa en rättslig process som innebär att även individer kan ställas till svars för vad de har gjort.


Anf. 6 Lars Adaktusson (KD)

Herr talman! Utrikesministern glömde en liten detalj i skildringen av Kristdemokraternas uppfattning i denna fråga. Det var med en kristdemokratisk utslagsröst som riksdagen fattade beslutet om att erkänna seyfo. Så var det. Det är sanningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är uppenbart att regeringen väljer att inte lyssna till argumenten för ett svenskt folkmordserkännande. Men jag har en vädjan till utrikesministern: Lyssna till offren och deras anhöriga! Hör vad ett erkännande av folkmord betyder för den enskildes rätt och möjlighet till upprättelse!

Under de senaste åren har jag vid flera tillfällen träffat drabbade personer. På plats i Irak och Syrien har jag suttit ned med dem som tvingats lämna allt de äger för att fly för sina liv. På Nineveslätten har jag sett de vandaliserade kyrkorna, de nedrivna heliga symbolerna och hemmen märkta med bokstaven n som i nasaré. I kurdiska områden har jag besökt lägren där yazidiska flyktingar, märkta av våldtäkter och förslavning, försöker starta om sina liv. Den här debatten, Margot Wallström, handlar om dessa människor, de som upplevt efterkrigstidens värsta övergrepp och förbrytelser.

Nu gäller det att rättvisa skipas och att skyldiga ställs inför rätta. I det sammanhanget ska det välkomnas att regeringen just har anslutit sig till Kristdemokraternas förslag om en särskild internationell tribunal eller ad hoc-domstol. Vi önskade och framförde att den här frågan skulle drivas medan Sverige satt i FN:s säkerhetsråd. Tyvärr fick vi inte gehör för det då, men bättre sent än aldrig, Margot Wallström.

Med detta, herr talman, vill jag tacka utrikesministern för debatten.


Anf. 7 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Jag vill inte att sådant ska få stå oemotsagt. Jag har precis beskrivit att vi drev den här frågan mycket hårt i säkerhetsrådet. Denna lögn får därför inte stå oemotsagd. Det går att kontrollera att Sverige drev frågan att hänskjuta detta fall till ICC. Vi har upprepade gånger krävt och bidragit till att man ska ha en bevisinsamling och att vi ska få ett ansvarsutkrävande. Jag tror att få andra har varit så aktiva som vi har varit i detta fall. Vi har alltså verkligen drivit detta.

En sak kan jag dock hålla med om: Det borde handla om offren. Det borde handla om alla dem som har utsatts för det här.

I själva verket leder ni in det hela på ett annat spår. Vi bör vara effektiva och se till att stater som har ett ansvar under folkmordskonventionen verkligen förebygger och bestraffar folkmord. Som Lars Adaktusson vet har svenska domstolar en långtgående behörighet att också pröva individuellt straffansvar för folkmord även om brotten har begåtts utomlands. Svenska domstolar har dömt när det gäller folkmord, exempelvis de som har begåtts i Rwanda. Därför bör vi fortsätta på det spåret och se till att vi utkräver ansvar, oavsett om vi kallar det folkmord eller brott mot mänskligheten. Vi ska ställa individer till ansvar.

Det finns ingen skyldighet för regeringar att ta ställning till huruvida kriterierna är uppfyllda eller att erkänna om folkmord har begåtts. Det viktiga är ju vad vi gör: att se till att hjälpa offren och att se till att utkräva ansvar. Det kommer vi att fortsätta att göra. Vi kommer oavsett rubricering att se till att arbeta för att ansvarsutkrävande ska komma till stånd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:166 IS folkmord och erkännande av seyfo

av Lars Adaktusson (KD)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Hundratals terrorister sitter fängslade i nordöstra Syrien med anledning av den militära offensiven mot Islamiska statens sista fäste Baghouz. Terroristerna, varav flera har svenskt medborgarskap, har genom sin ödeläggelse i Irak och Syrien gjort sig skyldiga till några av de värsta brott som mänskligheten har bevittnat sedan andra världskriget.

Det handlar om korsfästelser, tvångskonverteringar och brutal förföljelse av kristna minoriteter som syrianer/assyrier/kaldéer samt yazidier. Islamiska statens förbrytare har gjort sig skyldiga till våldtäkter mot kvinnor och barn, till självmordsbombningar och till de mest fasansfulla avrättningar.

Sverige måste nu göra allt för att säkerställa att rättvisa skipas. Kristdemokraterna har i flera år krävt att regeringen ska driva på i FN:s säkerhetsråd för en internationell ad hoc-tribunal för IS-brott, men för att rättvisa ska kunna skipas krävs att de som har varit en del av IS döms för de oerhörda övergrepp som detta handlar om: brott mot mänskligheten och folkmord.

Varje lands politiska företrädare har såväl en möjlighet som en skyldighet att ta ställning till huruvida kriterierna i FN:s folkmordskonvention från 1948 är uppfyllda och, om så är fallet, erkänna att folkmord har begåtts.

Kristdemokraterna i Sverige tog därför initiativ till och förhandlade fram det folkmordserkännande som en majoritet av Europaparlamentets ledamöter ställde sig bakom i februari 2016. Med hänvisning till Europaparlamentets erkännande togs därefter liknande beslut i ett stort antal nationella parlament, liksom av Vita huset och Europarådet.

I Sveriges riksdag valde en majoritet av ledamöterna att rösta nej till ett erkännande när frågan behandlades på våren 2018. Vi kristdemokrater beklagar detta då ett erkännande av folkmord folkrättsligt förpliktar omvärlden att agera för att stoppa det kallblodiga och systematiska mördandet.

Att erkänna folkmord är viktigt även av andra skäl. Först och främst för att ge offren och deras anhöriga en möjlighet till upprättelse, men också för att undvika att historien upprepar sig. Erfarenhet och forskning visar att risken för upprepning ökar om allvarliga folkrättsbrott förtigs av omvärlden.

Just detta är en väsentlig faktor för de befolkningsgrupper som sedan 2014 är offer för Islamiska statens folkmord – syrianer/assyrier/kaldéer och yazidier. Det är till stor del samma grupper som 1915 utsattes för seyfo, det armeniska folkmord i Osmanska riket som Turkiet fortfarande i dag förnekar men som har direkt bäring på det förtryck och den förföljelse som fortfarande pågår mot kristna grupper i Mellanöstern.

Sveriges riksdag beslutade 2010 att erkänna Osmanska rikets systematiska massmord på över 1,5 miljoner människor som folkmord, men fortfarande saknas ett officiellt beslut från Sveriges regering. Detta trots att Stefan Löfven i april 2014, vid ett besök i assyriska kulturhuset i Södertäljestadsdelen Hovsjö, lovade att en regering ledd av Socialdemokraterna skulle erkänna seyfo som folkmord.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Margot Wallström:

  1. Vad krävs för att utrikesministern ska vara beredd att revidera regeringens hittillsvarande uppfattning och officiellt erkänna Islamiska statens systematiska övergrepp mot kristna och yazidier som folkmord?

 

  1. Avser utrikesministern och den svenska regeringen att verka för att terrorister med svenskt medborgarskap som deltagit i Islamiska statens folkrättsbrott i Irak och Syrien ska kunna dömas även för folkmord?

 

  1. Har regeringen för avsikt att erkänna seyfo som folkmord?