Iranska kvinnor

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2018/19:130 Iranska kvinnor

av Amineh Kakabaveh (V)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

I 40 år har iranska och kurdiska kvinnor kämpat mot barbariets islamiska sharialagar i Iran. Kampen mot osynliggörandet av kvinnors och flickors kroppar har kostat många tusentals liv i Iran de senaste 40 åren. Kvinnor som protesterar mot könsapartheidregimen och den påtvingade slöjan hamnar i fängelse, torteras, våldtas eller avrättas.

Den iranska regimen måste vara fullständigt skräckslagen för de radikala feministiska kvinnor som vägrar att bära slöja. Den 5 mars nåddes jag av nyheten att människorättsaktivisten och advokaten Nasrin Sotoudeh, släpats inför rätta, det vill säga ställts inför en totalt korrumperad och kvinnofientlig så kallad revolutionsdomstol i Teheran och dömts till 34 års fängelse och 148 piskrapp.

De brott hon anklagas för består i att hon motsatt sig slöjtvånget, tagit av sig slöjan under sin vistelse i fängelset, försvarat kvinnor som fredligt protesterat mot tvånget att bära slöja, givit intervjuer i medier om den våldsamma behandlingen av kvinnor som protesterat mot slöjtvånget, placerat blommor på de platser där kvinnor på ett brutalt sätt arresterats med mera.

Dessa handlingar innebär, menar domstolen, att Nasrin Sotoudeh har uppmuntrat till korruption och prostitution, att hon öppet begått en syndfull handling... genom att visat sig offentligt utan hijab. Hon ska även ha skapat en grupp i syfte att hota den nationella säkerheten. Hon ska likaså ha begått den brottsliga handlingen att vara motståndare till dödstraff.

Anklagelserna kan tyckas absurda intill det löjeväckande, men den som känner den iranska regimen vet att den inte drar sig för att tillgripa och utföra ytterst grova våldshandlingar för att trycka ned kritiker och motståndare för att behålla makten.

Samtidigt som domen mot Nasrin Sotoudeh visar på regimens despotiska grymhet är den också ett tecken på desperation och svaghet när den tvingas ta till så absurt hårda straff för förseelser i form av en förändring i kvinnors sätt klä sig.

Det borde efter 40 år av förtryck som har varit särskilt hårt mot Irans kvinnor vara nog. Det borde vara nog för Sverige. Det borde vara nog för EU. Det borde vara nog för världens alla demokratiska krafter och dags att vidta åtgärder mot en så kvinnofientlig regim som den iranska.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

 

  1. Vad avser ministern att göra för att Nasrin Sotoudeh och hennes medsystrar omedelbart ska friges?
  2. Vad avser ministern att göra för att Sverige ska kunna ge sitt fulla stöd till kvinnor som Nasrin Sotoudeh och till andra kvinnor som för samma kamp som hon gör i Iran?
  3. Avser ministern att kalla upp Irans ambassadör för samtal om slöjtvånget och kvinnoförtrycket i Iran?