den 9 majInterpellation 2004/05:573 av Tobias Billström (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om inskränkningar av yttrandefriheten<a name="Temp"></a>För några månader sedan debatterade vi yttrandefrihet. Då gällde det om public service-företagen hade rätt att tvinga en journalist att avstå ifrån att på sin fritid blogga om samhällsfrågor.Ministern utryckte en tydlig ståndpunkt i interpellationsdebatten: "Jag tycker att det är rimligt att en arbetsgivare och en arbetstagare gör upp om sidoaktiviteter utanför jobbet i den mån de kan skada arbetsgivarens intressen, till exempel ett intresse av en karaktär av opartiskhet. Jag tycker till exempel att bolaget har rätt att säga, och det tycker uppenbarligen facket också, att om man är nyhetsreporter på en nyhetsredaktion kan man inte samtidigt sitta i fullmäktige för ett politiskt parti eftersom det skulle skada tilltron till den opartiska nyhetsrapporteringen även om det sker på fritiden." Om man godkänner, ja till och med finner det rimligt, med den sortens inskränkningar i yttrandefriheten hoppas jag att det i varje fall är en generell regel som är lika för alla och tål jämförelser.Det förekommer att SR-journalister helt oförblommerat går i förstamajtåg. Är det att värna arbetsgivarens intresse av opartiskhet? Eller är det mindre acceptabelt att blogga än att gå i förstamajtåg?Jag vill med anledning av ovanstående fråga ministern:Är kulturministern av den uppfattningen att SR-journalister bör kunna delta i förstamajtåg? <a name="PassTempLäge"></a>

Interpellation 2004/05:573 av Billström, Tobias (m) inskränkningar av yttrandefriheten

Video


Herr talman! Tobias Billström har frågat mig om jag är av den uppfattningen att Sveriges Radios journalister bör kunna delta i förstamajtåg.  
I frågan hänvisas till en interpellationsdebatt den 17 december 2004 mellan mig och frågeställaren där saken gällde rätten för 
public service
-bolagens journalister att offentligt uttala politiska åsikter.  
De bägge interpellationerna rör i grunden samma sak och därför vill jag återknyta till det svar som jag tidigare givit Tobias Billström.
Regeringsformen anger de grundläggande fri- och rättigheter som varje medborgare är tillförsäkrad gentemot det allmänna. Yttrandefriheten är en av dessa fri- och rättigheter, vilka utgör grunden för vårt demokratiska statsskick och därför finns inskrivna i grundlagen. Detsamma gäller rätten att anordna eller delta i demonstrationer på allmän plats.
I sändningstillståndet för Sveriges Radio AB står följande: Sveriges Radio AB - SR, som vi kanske kan kalla det i den här debatten - har till uppgift att bedriva ljudradioverksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten ska bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.
Att 
public service
-företagens sändningsverksamhet utövas opartiskt och sakligt är helt centralt för verksamheten. Därför menar jag att det är rimligt att programbolagen sätter upp tydliga interna riktlinjer för att skydda bolagens och den enskilde medarbetarens trovärdighet och integritet och att företagsledningarna och de anställda, i likhet med de flesta arbetsplatser, har överenskommelser kring reglerna för sidoverksamhet etcetera. 
Som utbildnings- och kulturminister har jag dock varken befogenhet eller intresse av att påverka utformningen av dessa riktlinjer. 



Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret men konstaterar samtidigt att statsrådet nog bör läsa min interpellation igen eftersom svaret inte är tillfredsställande.
Först och främst: När vi debatterade den 17 december angående den journalist på Sveriges Television som bloggat på sin fritid var statsrådet mycket tydlig med vad han ansåg: "Jag tycker att det är rimligt att en arbetsgivare och en arbetstagare gör upp om sidoaktiviteter utanför jobbet i den mån de kan skada arbetsgivarens intressen, till exempel ett intresse av en karaktär av opartiskhet. Jag tycker till exempel att bolaget har rätt att säga, och det tycker uppenbarligen facket också, att om man är nyhetsreporter på en nyhetsredaktion kan man inte samtidigt sitta i fullmäktige för ett politiskt parti eftersom det skulle skada tilltron till den opartiska nyhetsrapporteringen även om det sker på fritiden."
Det var mycket tydligt och konkret formulerat av ministern. Men det leder oss till den andra frågan. Jag skrev den här interpellationen efter det att uppgifter cirkulerat i pressen om att journalister på Sveriges Radio gått i ett förstamajtåg i Jönköping. Sedan uppgifterna börjat spridas i en vidare krets har uppgifterna i nätversionen av tidningen Journalisten ändrats. Nu heter det att journalisterna bara var åskådare till detta förstamajtåg.
Man kan fråga sig varför den här detaljen ändrats eftersom huvudanslaget i artikeln handlade om någonting helt annat, nämligen om de våldsamheter som ägde rum i samband med förstamajtåget. Däremot finns det uppgifter om hur andra journalister deltagit i förstamajtåg, bland annat här i Stockholm.
Jag har inte för avsikt att diskutera enskilda fall här i kammaren. Men om principen för Sveriges Radios personal är att anställda ska - jag citerar ur policyn - "i offentliga sammanhang avhålla sig från uttalanden och åtgärder som kan medföra att företagets opartiskhet med fog kan ifrågasättas" måste jag fråga statsrådet om han kan belägga att detta med att anställda på Sveriges Radio och Sveriges Television deltagit i förstamajdemonstrationer är att betrakta som ett brott mot den angivna policyn - ja eller nej.



Herr talman! Som jag sade i mitt svar på interpellationen, vilket Tobias Billström sedan i går haft tillgång till, upprepade jag vad jag sade i den förra debatten, nämligen att jag tycker att det är rimligt att man i ett aktiebolag som Sveriges Radio har ett kollektivavtal som reglerar olika typer av bisysslor, förtroendeskadliga bisysslor och annat, precis som man har på de flesta andra arbetsplatser. Jag utgår från att man har det så på moderata partiexpeditionen. Jag vet att man har det på Svenskt Näringslivs centralkontor, högkvarter - eller vad det nu heter - och jag tror att man har det på alla större arbetsplatser.
Såvitt jag kan finna verkar det vara begripliga och trovärdiga riktlinjer som fack och arbetsgivare har kommit överens om på Sveriges Radio och på Sveriges Television. Men hur det ska tillämpas i vardagen, exakt hur kravet på opartiskhet här ska ta sig uttryck, tycker jag faktiskt inte är en fråga för mig som utbildnings- och kulturminister, utan jag tycker att det är en fråga för aktiebolagets styrelse.
I den mån de kommer fram till saker som Tobias Billström eller Moderaterna tycker är felaktiga anser jag att det ska vara den normala metoden man använder när man har valt aktiebolagsformen, nämligen att till nästa bolagsstämma byta ut de medlemmar i styrelsen som man själv har varit med om att nominera eller utse, inte att be landets regering att lyfta på luren och åstadkomma ändringar i de förhållanden som gäller internt i bolaget. Vaksamheten över opartiskheten på Sveriges Radio och allmänhetens tillit till opartiskheten på Sveriges Radio är ett ansvar som åvilar styrelsen. 
Vi har kommit överens mellan partierna om sinnrika mekanismer för att styrelserna ska få en bred och allsidig sammansättning för att säkerställa att de kan leva upp till detta mycket viktiga ansvar. Jag tycker att vi ska låta dem ta det. Jag tänker inte lyfta på luren och ringa vare sig till Ove Joanson eller till Peter Örn och berätta för dem vad som gäller för den ena eller andra demonstrationen, manifestationen eller bloggen. Det är deras sak.
Men jag tycker att det är fullt rimligt - det sade jag förra gången, och jag upprepar det - att man har en typ av regler för vilken typ av aktiviteter som är förenliga med den tjänst man innehar på moderata partiexpeditionen, hos Svenskt Näringsliv, hos Volvo eller på Sveriges Radio beroende på vad det är för sorts verksamhet.



Herr talman! Ja, regeringen håller sig inte till någon konsekvent linje i de här frågorna om yttrandefriheten för anställda i statliga bolag eller myndigheter. Det växlar likt vädret beroende på vilken minister som man frågar här i kammaren. Den 15 april i år hade jag en interpellationsdebatt med statsrådets kollega i regeringen Sven-Erik Österberg. Den debatten handlade om politiseringen av statliga tjänstemän och alldeles särskilt en artikel som hade undertecknats av ett antal myndighetschefer som anklagade Folkpartiet för att vara främlingsfientligt. Jag ska citera vad Sven-Erik Österberg sade i den debatten:
"Av våra grundlagar följer att alla medborgare har rätt till yttrandefrihet, det vill säga att genom artiklar, insändare, uttalanden och på annat sätt själva yttra sig i till exempel tidningar eller andra medier. En myndighet kan som arbetsgivare inte på grund av att en anställd utnyttjar denna grundlagsskyddade frihet vidta någon åtgärd som medför negativa konsekvenser för den anställde, till exempel uppsägning, avskedande, disciplinpåföljd, omplacering eller tillsägelse." Två ministrar, två olika uppfattningar och en och samma regering.
Leif Pagrotsky vill utöka möjligheterna att inskränka yttrandefriheten för anställda i offentlig tjänst. Det hörde vi när jag citerade vad han sade den 17 december. Man ska inte ens få lov att sitta i kommunfullmäktige om man är anställd vid ett 
public service
-företag. Sven-Erik Österberg anser uppenbarligen att detta är grundlagsstridigt. Leif Pagrotsky tycker att en av FN:s stadgade mänskliga fri- och rättigheter kan avtalas bort med den som är anställd. Sven-Erik Österberg har precis motsatt uppfattning, som vi precis själva hörde. Därmed inte sagt att Sven-Erik Österberg inte skulle ha exakt samma uppfattning som Leif Pagrotsky om han var kultur- och utbildningsminister med ansvar för 
public service
. Vid det här laget har det ju framgått att det inte finns någon enhetlighet i hur regeringen diskuterar, funderar eller presenterar sina idéer i den här kammaren.
För mig som moderat är det en självklarhet att värna åsiktsfriheten för alla, oavsett vad man jobbar med eller vad man har för anställningsförhållanden. Man ska fritt få framföra sina åsikter på sin fritid. Man ska få lov att skriva insändare, blogga och tycka till. Man ska till och med få lov att gå i förstamajtåg om man känner för det. Vad man däremot inte får lov att göra är att bli partisk i sin nyhetsrapportering om man är anställd i ett 
public sevice
-företag. Men se, det är en helt annan sak.
Låt mig få precisera vad som är problemet. Jag tycker inte att statsrådets ganska vårdslösa hållning här i kammaren borgar för en rättssäker hantering av de här frågorna. En journalist i ett 
public service
-företag kan inte med utgångspunkt i vad Leif Pagrotsky har sagt här i kammaren vara säker på vad som är rätt och vad som är fel. Statsrådet menar uppenbarligen att vi redan i dag har ett välfungerande regelverk för de här frågorna. Får jag då lov att fråga hur statsrådet definierar begreppet välfungerande. Är det när man ingriper mot dem som bloggar, medan man underlåter att göra det mot dem som går i förstamajtåg?



Herr talman! Tobias Billström försöker göra det här till någon sorts paranoid förföljelsefråga, att jag har en socialdemokratiskt styrd radio som förföljer moderata medarbetare i vissa saker och låter sossar gå fria för samma saker, medan han själv har en totalt konsekvent linje att man inte ska lägga sig i någonting. 
Låt mig påminna om att moderaterna här i riksdagen krävde av mig när Cecilia Uddén, som är medarbetare i Sveriges Radio, hade sagt att hon inte tyckte om George Bush - ett normalt uttalande - att jag skulle dra in sändningsrätten för Radio Norrbotten som repressalie för att Cecilia Uddén hade sagt detta i ett riksprogram i P1 i Stockholm. Man skulle inte bara göra upp med personen i fråga. Man skulle dra in sändningsrätten för hela Sveriges Radio Aktiebolag, alla deras stationer som finns i hela landet, därför att hon hade uttryckt en uppfattning som Moderaterna inte tyckte var förenlig med de egna åsikterna eller med synen på opartiskhet.
Tobias Billström pratar här om konsekvens. Jag vet inte om Billström har en eller två repliker kvar, men försök använda de minuterna till att klara ut hur konsekvensen ser ut i det här fallet. Man ska dra in hela sändningstillståndet för att Cecilia Uddén använde sin mun till att berätta att hon inte tycker om George Bush. Men här ska man få göra vad man vill bara man har en viss partibeteckning. Om man har ett moderatmärke i kavajslaget ska man få vara nyhetsreporter i tv och säga att regeringen har lagt fram en jättefin budget - för det har den gjort. Det är helt okej. Jag får inte det här att gå ihop. Om Tobias Billström får mitt jobb efter valet, om olyckan är framme, kommer han då att verka för att Uddénprincipen gäller? Blir det så att om en medarbetare som säger vad hon tycker föranleder det indragningar av hela sändningstillståndet, men när en medarbetare som har en blogg där han säger allt mellan himmel och jord om olika saker så ska det inte föranleda någon ändring alls? Hur kommer den politiken att se ut om Tobias Billström sitter i min stol efter valet? Den risken finns trots allt.



Herr talman! Vi tackar för att regeringen säger att den risken finns. Vi hoppas att det ska bli ännu klarare framöver.
Sedan måste jag säga att det är väldigt mycket trams från ministerns sida. Jag sade nyss att man fritt ska få lov att delta i förstamajtåg på sin fritid om man vill göra det. Men i Cecilia Uddén-fallet, som Leif Pagrotsky verkar ha hängt upp sig på, såg det inte ut på det viset som han säger. Det var inte så att Cecilia Uddén sade att hon tyckte illa om George Bush och att någon moderat blev upprörd över detta. Hon sade att hon inte såg något skäl att vara opartisk i sin nyhetsrapportering. Så föll hennes ord. Hon såg inget skäl att vara opartisk när man skulle rapportera om det amerikanska presidentvalet. Det är en enorm skillnad gentemot vad jag här säger. Det är självklart att man ska vara opartisk. Det är självklart att man ska framträda precis i enlighet med de förutsättningar som vi har för 
public service
. Men vad man gör på sin fritid har varken jag, Leif Pagrotsky eller någon annan någonting att göra med. Det är det som menas med yttrandefriheten. Men det verkar inte Leif Pagrotsky förstå.
Därmed har jag svarat på ministerns fråga om hur det kommer att bli om vi får en moderatledd regering. Då kommer man att garantera yttrandefriheten för journalister i 
public service
. Då kommer vi att garantera att alla fritt får lov att blogga och göra vad de vill. Men i nyhetsrapporteringen måste man naturligtvis se till att vara opartisk.
För mig är det helt uppenbart att opartiskheten ska gälla under arbetstid och dessutom i de sammanhang där det är relevant. Men det är också uppenbart att ingen, vare sig fack eller arbetsgivare, kan avtala bort grundlagsfästa friheter för anställda, oavsett om man är journalist inom 
public service
 eller inte. Nu har jag sagt det för andra eller tredje gången, så jag förväntar mig inte några längre utläggningar på den här punkten från ministern utan klara och tydliga svar. Hur ska vi organisera oss?
Den här debatten har inte skapat någon klarhet i vad regeringen anser i fråga om hur man som journalist anställd vid ett 
public service
-företag får agera eller inte. Det är till och med i högsta grad tveksamt om regeringen över huvud taget har en linje. Vi har ju kunnat konstatera att åtminstone två statsråd har olika uppfattningar. Det tycker jag är tråkigt och allvarligt.



Herr talman! Jag beklagar att Tobias Billström inte använde sin återstående talartid till att reda ut hur det här med Cecilia Uddén kontra bloggaren, eller vad det nu var för förstamajspatserare som spökar i det här fallet, hänger ihop. Det är inte alls så som Tobias Billström säger. Cecilia Uddén stängdes av av sin arbetsledare för att hon hade gjort en sak som var i strid med det avtal som arbetsgivare och fack på Sveriges Radio har slutit. Men moderaterna här i riksdagen, märk väl politikerna här i riksdagen, krävde att jag som minister skulle se till att hela Sveriges Radio-koncernens sändningstillstånd drogs in därför att det var otillräckligt att bara stänga av den medarbetare som hade gjort det tydliga övertrampet. Nu säger samma partis företrädare - jag måste utgå från att Tobias Billström företräder sitt parti i de här frågorna - att man ska få göra precis vad man vill så länge man gör det på sin fritid, så länge man klart deklarerar det så att alla lyssnare själva ska kunna värdera vilka journalister man ska lita på och vilka man inte ska lita på.
Jag tycker att det är en fullständigt orimlig princip. Bortsett från att Moderaterna inte bara har alla extrempunkter som finns på skalan samtidigt, stäng av hela företagets sändningar men låt alla göra precis vad de vill, har de dessutom synen att det är vi politiker som ska in och fingra, styra och ställa och bestämma hur det ska vara, inte den styrelse som vi har utsett i de aktiebolag som det här är fråga om - genom Moderaternas representant Hökmark i ägarstiftelsen, genom Ove Joanson som är den ordförande i Sveriges Radio som Moderaterna själva har pekat ut och genom den verkställande direktör som enligt aktiebolagslagen har det dagliga förvaltningsansvaret i bolaget. I stället ska vi politiker sitta här och bestämma vad vi tycker är rätt och fel - förstamaj för det ena partiet, blogg för det andra och Bush för det tredje. En sådan ordning kan vi inte ha. Här handlar det om viktiga fundamentala saker för demokratin.
Nej, det här var inget upplyftande, det må jag säga, Tobias Billström. 
