Införselkvoterna för alkohol

Fru talman! Egon Frid har frågat mig om jag är beredd att medverka till att varje nation har rätt att bestämma över sina egna införselkvoter och till att varje nation får rätt att införa absoluta införselkvoter. Ulf Holm har frågat vilka initiativ jag kommer att ta i EU för att Sverige ska kunna sänka införselkvoterna för alkohol samt vilka initiativ jag kommer att ta för att Tullverket i större utsträckning ska kunna ingripa mot misstänkt smuggling. Jag delar oron över den höga alkoholkonsumtionen och dess negativa konsekvenser i form av en ökad ohälsa, skadebörda och social problematik för såväl enskilda individer som samhället. Jag delar också uppfattningen att den stora alkoholinförseln har bidragit till den ökade alkoholkonsumtionen, och håller det för troligt att den starkt bidrar till smuggling och illegal vidareförsäljning där ungdomar utgör den främsta målgruppen. Den stora alkoholinförseln och en ökad smuggling kan på sikt utgöra ett hot mot den restriktiva alkoholpolitiken och måste därför med kraft bekämpas. Sverige försökte i förhandlingar om det så kallade cirkulationsdirektivet år 2005 verka för att förändra de indikativa nivåer som reglerar hur mycket alkohol en enskild person kan föra med sig över gränsen. Knappast något land stödde det svenska förslaget om en halvering, och förhandlingarna blockerades helt. Sverige har dock tillsammans med en del andra länder lyckats avvärja ett aviserat förslag från kommissionen om att helt ta bort de indikativa nivåerna. I dagsläget verkar det svårt att få stöd för ett förslag om att ge varje land rätt att införa egna och absoluta införselkvoter eftersom det skulle anses utgöra ett direkt hinder för den fria rörligheten av varor på den inre marknaden. Några införselkvoter i egentlig mening existerar inte inom EU. Det viktigaste vi i dag kan göra är att se till att den lagstiftning vi har fungerar. Detta har inte minst aktualiserats av EG-domstolens dom i det så kallade Rosengrenmålet som kom i förra veckan, och som gör det möjligt att importera alkohol genom Internethandel. Först och främst måste vi få ut budskapet att man måste betala svensk skatt för de varor som importeras genom Internethandel. Detta har EG-domstolen slagit fast i en tidigare dom från i höstas i det så kallade Joustramålet. Vi måste därtill aktivt arbeta för att skapa allianser med andra länder där omfattande införsel och smuggling utgör stora problem. Vi kan lära av hur andra länder nationellt hanterar denna problematik. Vi har också en viktig uppgift att informera om och förklara för övriga EU-länder hur de nuvarande reglerna drabbar oss och ökar våra alkoholskador. Jag hoppas vidare att Kommissionens forum för alkoholfrågor som invigts nu i dagarna ska bli en viktig plattform för dialog också om dessa och andra gränsöverskridande frågor. Jag ämnar verka för en sådan utveckling. För att minska införseln och bekämpa den illegala vidareförsäljningen är det också viktigt att intensifiera insatserna nationellt. Polisen och tullen har sedan flera år i uppdrag att samarbeta för att bekämpa smugglingen och den illegala alkoholhanteringen. Myndigheterna har gjort en kartläggning och tagit fram en handlingsplan för arbetet. Det finns framgångsrika lokala projekt som bör ges vidare spridning. Även om tullens organisation och arbetsmetoder i första hand är en fråga för finansministern så är det min avsikt att noga följa hur arbetet med handlingsplanen utvecklas för att kunna föreslå ytterligare åtgärder om så krävs.

Fru talman! Tack för svaret, Maria Larsson. Interpellationen har sitt ursprung i att riksdagens nykterhetsgrupp har haft en träff med ett par ungdomsorganisationer - Ungdomens Nykterhetsförbund och Motormännens MHF-Ungdom - där vi ville höra deras syn på vad som var viktiga alkoholpolitiska frågor och som var viktiga att driva här i riksdagen. Interpellationen skrevs också i samband med folknykterhetens dag i mitten på maj och i ljuset av en kampanj som nykterhetsrörelsen drev i samband med folknykterhetens vecka och folknykterhetens dag om minskade införselkvoter av alkohol. Rosengrenmålet med utslaget i EG-domstolen om Internethandel har kommit efter det att interpellationen ställts och förmörkat den tidigare något lite positivare och ljusare bilden. Vi var på väg att få en möjlighet att diskutera alkoholinförseln som en folkhälsofråga. Vi har en stark nationell rätt att hävda att alkohol som vara inte är vilken vara som helst utan att det är en folkhälsofråga. Det borde finnas möjligheter för nationerna. Sveriges lagstiftning och Sveriges alkoholpolitik borde bli stärkt. Vi har haft en utveckling i EU där alkohol som vara gått från att vara en jordbruksvara till att ännu mer bli en folkhälsopolitisk fråga. Vi har sett en positiv utveckling som nu har brutits av det så kallade Rosengrenmålet där Internethandel blev tillåtet. Begränsningar skulle strida mot reglerna om den inre marknaden. Vi är då tillbaka i diskussionen igen att alkohol är som vilken vara som helst inom den marknaden. Det är i och för sig positivt att folkhälsoministern och regeringen fortsätter att hävda att den restriktiva alkoholpolitiken ligger fast och att regeringen med kraft ska driva den restriktiva alkoholpolitiken och folkhälsofrågorna. Men Sverige har nu än en gång förlorat ett av verktygen för att stå upp för den restriktiva alkoholpolitiken. Ministern konstaterar i sitt svar att de stora införselkvoterna på sikt utgör "ett hot mot den restriktiva alkoholpolitiken och måste därför med kraft bekämpas". Frågan är hur ministern tänker ta tag i detta. Ministern medverkade också ihop med EU-ministern i Växjö i våras. Man uttalade att regeringen vill förmå EU att driva en mer restriktiv alkoholpolitik och minska privatinförseln och alkoholkonsumtionen på hemmaplan. Det var också innan utslaget i det så kallade Rosengrenmålet när jag tror att också Maria Larsson hade en fortsatt förhoppning om att frågan var på väg att bli mer en folkhälsofråga än en handelsfråga som den tyvärr är på väg att återigen bli. Införselkvoterna visar med tydlighet vilken absurditet det är att EU styr den svenska alkoholpolitiken. Redan från EU-inträdet år 1995 slogs det fast att Sverige ska kunna bibehålla den restriktiva alkoholpolitiken. Historien visar nu tolv år senare att vi styrs av EU i stället för en nationell stark alkoholpolitik.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet. Jag skrev denna interpellation inte för att jag är med i riksdagens nykterhetsgrupp, för det är jag inte, men däremot för att det var ännu en stor helg, Kristi himmelsfärdshelgen. Vi såg återigen samma rapporter som vi får se i stort sett vid varje stor högtid. Väldigt många ungdomar har tillgång till svartsprit. Den kommer någonstans ifrån. Den kommer inte från Systembolaget. I mitt fall som boende i Skåne kommer den från Danmark. Det är inte vem som helst som tar in detta. Det har visat sig att det allt oftare är professionella smugglare. Jag kallar dem smugglare därför att de för in väldigt stora mängder, åker gång på gång och sedan säljer det vidare till ungdomar. Det är en utförsbacke som vi på något sätt måste stoppa. Jag tror inte att det är bra att det finns så pass mycket alkohol i samhället. I dag kan man ta in 110 liter öl för privat bruk. Vem behöver 110 liter? Det kan inte anses vara normal konsumtion av öl. Då måste man göra någonting. Jag skrev i min interpellation att EU kanske hade tagit ett steg framåt om man inte såg alkohol som vilken vara som helst. Jag måste nog säga att jag hade fel, fru talman. Jag borde stryka den meningen från interpellationen. Nu är vi tillbaka på samma ruta igen. Alkohol är som vilken vara som helst. Det är ett felaktigt synsätt som EU har som jag ser det. Det lovades mycket inför folkomröstningen innan vi gick med i EU, och det sades att vi skulle kunna bevara detta. Nu vet vi att det inte är så. Frågan är: Vad gör vi nu? Jag blir lite besviken på svaret från statsrådet. Svaret är att vi inte ska göra så mycket. Det sägs: "Det viktigaste vi i dag kan göra är att se till att den lagstiftning vi har fungerar." Men den lagstiftning vi har i dag är ju inte bra! Det är den vi måste förändra. Vi måste förändra den i EU för att kunna ha införselkvoter. De är i stort sett borttagna i dag, och därför måste vi agera på något sätt. Maria Larsson har som kristdemokratisk ledamot själv agerat för att enskilda länder borde kunna ha införselkvoter för att sätta något stopp. Nu sitter Maria Larsson i regeringen, och då förutsätter jag att hon tar initiativ på EU-nivå. Utifrån detta svar verkar det tyvärr inte som om det kommer att ske några större saker. Dessutom skriver statsrådet att den ökade smugglingen på sikt kan utgöra ett hot mot den restriktiva alkoholpolitiken. Det är ett helt felaktigt svar. Det är redan ett hot. Det är en reell verklighet i Skåne i dag att spriten flödar. Spriten flödar till ungdomar. Det är inte ett hot på sikt; det är ett hot i dag. Därför måste vi agera. Jag skulle vilja höra något lite mer konkret. När kommer statsrådet att lyfta upp den här frågan på EU-nivå? Kommer regeringen att ta några initiativ inför EU-toppmötet till exempel, när man träffar alla EU-ledarna? Jag tror inte riktigt att man ska ta upp diskussionen med jordbruksministrar eller med bara folkhälsoministrar. Jag tror att man måste lyfta upp frågan på en högre nivå och säga att det måste bli en förändring på EU-nivå. Jag tror att det kan finnas ett större stöd för den linjen än vi har sett hittills. Precis som Egon Frid sade har vi nu Rosengrenmålet. Vilka effekter kommer vi att få se i alkoholpolitiken på grund av det? Det är någonting som vi verkligen måste ta tag i.

Fru talman! När jag pratar om alkoholpolitik brukar jag dela in det hela i tre perioder. Först kan man se på den tid då Sverige var ett jordbruksland och alkoholen kanske inte var ett så stort problem eftersom den mesta jordbruksproduktionen gick till det som man var tvungen att äta för att överleva. Det här blev i princip ett stort problem vid industrialiseringen, då man hade ett jordbruksöverskott och metoder att framställa alkohol som gjorde det mer tillgängligt. För att begränsa svenskarnas alkoholkonsumtion gjorde man då två saker som fortfarande är grundpelarna i den restriktiva alkoholpolitiken: Man begränsade pris och man begränsade tillgänglighet. Vi kan se i dag, när vi kanske går in i den tredje eran av svensk alkoholpolitik, att de här två verktygen har eroderats ganska kraftigt. Vi visste väl egentligen redan när vi förhandlade om EU-medlemskapet att de undantag vi hade när det gäller införselkvoterna skulle tas bort efter ett tag. Därför vill jag också tacka ministern för svaret. Jag tycker att det är ett bra svar. Ministern ser de förändringar som faktiskt sker. Om den restriktiva alkoholpolitiken är hotad måste man också hitta andra sätt att tackla det problemet. Det tycker jag är bra. Låt mig bara göra en liten utvikning. Jag pratade inför ett gäng ungdomar tidigare i veckan. Jag frågade dem: Hur många av er har köpt illegal sprit? 100 procent svarade ja. Tidigare har ungdomar pratat om det här att när man blir 20 år får man gå på Systembolaget. I dag resonerar inte ungdomar så. Spriten är så tillgänglig så det här med att vara 20 år eller inte spelar ingen roll, sade en av ungdomarna på mötet. Så ser det ut i dag. Förutom problemet med att vi bygger upp en stor svart eller kriminell ekonomi får vi ungdomar som får en dålig start i livet på grund av att vi har en alkoholpolitik som i många delar inte fungerar. Från officiellt håll har man många gånger sagt att den svenska konsumtionen minskar. Det finns väl anledning att skaffa sig mer kunskap och göra nya undersökningar för att se om den bilden verkligen stämmer. Min bild är att man kan ifrågasätta vissa delar av resultatet, men inte av studien. Om man talar med tullen, med bryggarna eller med andra märker man att bilden är ganska tydlig; det sker ingen begränsning av utrikeshandeln med framför allt öl. Exempelvis har tullen jämfört - men inte statistiskt säkerställt - de beslag man har gjort under detta år med förra årets och konstaterat att man har höjt volymerna ganska mycket. Man konstaterar att de beslag som man gjorde under 2005-2006 i snitt var på 1 115 liter öl. I år har man höjt det till 1 272 liter öl. Det är alltså en ganska stor ökning. Givetvis var den alkoholturism som utvecklades i och med att vi fick de indikativa nivåerna ett övergående fenomen. Den import som sker nu och som ökar är den illegala handeln. Det är det stora problemet. Jag tycker att det är viktigt att statsrådet indikerar att vi måste se på ytterligare åtgärder. Om det är så som Ulf Holm konstaterar, att detta är ett problem i dag här och nu, kan vi inte vänta och se om EU-vägen är framkomlig. Så som statsrådet svarar - och jag delar hennes uppfattning - är inte detta en framkomlig väg i dag. Då kanske vi måste titta på andra delar av hur vi kan komma till rätta med problemet. Därför har jag en fråga till statsrådet angående den så kallade Quebecmodellen, där man pratar om att man vill ha en smakkultur i stället för en supkultur. Med den har man uppnått rätt goda resultat. Min fråga till statsrådet är om hon känner till den och i så fall är beredd att föra fram den som en framtida svensk modell.

Fru talman! Jag tackar Egon Frid och Ulf Holm för att ni har ställt interpellationerna. Det är alltid viktigt att vi för en kvalificerad och bra debatt om alkoholpolitiken i Sverige. Jag tackar också statsrådet för svaret. Vi som har ungdomar - och vi är dessbättre många i det här landet - har på den senaste tiden sett att det förekommer mycket spritmissbruk bland ungdomar inte bara i rubrikerna utan också i verkligheten. Det är ett problem. Samtidigt noterar vi att försäljningen på Systembolaget ökar, vilket man skulle kunna tycka var lyckligt. Dessvärre ökar också den illegala importen mycket. Fru talman! Jag var för ett tag sedan på Systembolaget i Landskrona tillsammans med kommunalrådet därstädes. Han konstaterade när vi hade fört ett samtal att lokalen var lämplig för eftertanke och kontemplation. Dessvärre är det i delar av Sverige så att mycket alkohol kommer in på sådana sätt som inte avspeglar sig i statistiken. Den alkoholen konsumeras dessvärre också av grupper som kanske inte borde dricka så mycket. Jag tror att vi är ganska överens bland debattörerna här om att missbruk av alkohol är ett stort socialt problem som ibland till och med leder till döden. Man kan fråga sig: Var finns de framgångsrika vägarna? Vi ska naturligtvis inte överge de vägar som vi har nu, men jag håller med debattörerna här om att vi på något sätt har stängt den grind som fanns genom EU-medlemskapet. Vi gav upp införselkvoterna under en tidigare regering. Därför måste man använda andra metoder. Jag tror att det var Ulf Holm som sade att införsel sker från andra länder i nästan kommersiell omfattning. Det gäller för polisen och Tullverket, som är de myndigheter som i första hand skulle kunna komma i fråga, att störa ungefär som när man går till attack mot mc-gängen. Det gäller att störa de människor som mer eller mindre lever på detta under legalt skydd. Jag menar att vi har mycket att säga till om här från oss politiska beslutsfattare till myndigheterna. Vi ska säga att de måste prioritera detta på ett annat sätt och störa dem som är skadeverkare i vårt land. Jag har länge varit kritisk till att Tullverket har gjort så pass lite på området. Tullen kanske skulle behöva en resursförstärkning just för detta. Fru talman! Nu går vi för en stund tillbaka ända till den tid då vi avskaffade mellanölet i Sverige. Då fanns det ett argument som jag menar var starkare än alla andra, nämligen att det är medicinskt farligt att dricka för mycket av detta. Jag tror för min del att vi behöver en skärpning i hela samhället när det gäller synen på detta. Om man dricker mycket alkohol skadar man sig själv och riskerar dessutom att skada andra genom sociala missförhållanden. På det här området tycker jag att samhället under en följd av år nu har kapitulerat när det gäller opinionsbildningen och de verkliga effekterna. Det är naturligtvis särskilt viktigt, fru talman, att detta förmedlas till dagens ungdomar. Det som är förbjudet lockar alltid särskilt. Men vi måste förklara att det finns en orsak till att det som lockar särskilt är förbjudet.

Fru talman! Jag tackar er alla goda meddebattörer för era kloka synpunkter. Det finns väldigt mycket som vi har en samsyn om. Låt mig ändå för tydlighetens skull upprepa att grunden är det som står i regeringsförklaringen om att målet är en sänkt totalkonsumtion i Sverige och att vi ska arbeta för en restriktiv alkoholpolitik i EU. Den grunden ligger fast och är självfallet utgångspunkten för det arbete som ska göras inte bara just nu utan under hela mandatperioden. Jag är väldigt glad över att vi ser en del positiva tendenser i form av en minskad konsumtion. Totalkonsumtionen minskade faktiskt med 5 procent förra året. Vi ser en minskad resandeinförsel. Den minskade med 17 procent förra året. Det är stora siffror. Vi ser en ökning av antalet grabbar i årskurs 9 som säger att de inte använder alkohol alls. Det var 29 procent som uppgav det. Det är ett medvetet val hos flera ungdomar som är väldigt betydelsefullt. Det är de positiva nyheterna, och de är viktiga. Däremot finns det ganska många saker som oroar mig som folkhälsominister och er som ansvariga riksdagspolitiker. Alkohol är en mycket tillgänglig vara i vårt land, och det var den redan före Rosengrendomen. Det har inte ändrats därvidlag. Det ändrades bland annat i samband med EU-inträdet då man inte lyckades förhandla fram bra verktyg, och det gällde också införselkvoterna. Från 1994 kan vi se en kraftig uppgång av alkoholkonsumtionen. Den steg med 30 procent på tio år på nationell nivå. Det är detta som vi så småningom skördar i form av att fler sjukhussängar upptas av personer med alkoholrelaterade besvär och sjukdomar. Vi ser ett ökat våld mot kvinnor. Jag är övertygad om att det också beror på den ökade totalkonsumtionen. Vi ser ett ökat antal personer som kör rattonyktra. De är en fara både för sig själva och för andra. En väldigt oroande samhällsutveckling i stort är en konsekvens av den här höjda konsumtionen. År 2004 bröts detta, och kurvan vek nedåt. Sedan dess har totalkonsumtionen minskat något. Men alkohol är fortfarande en mycket tillgänglig vara i vårt land, också för den som är under inköpsåldern, också för den som är ung och vill ha tag på den. Jag menar att den kanske allra viktigaste uppgiften som vi har framför oss är det attitydskapande arbetet, och flera av er var inne på det. Det är ett arbete som vi kan göra och som görs framgångsrikt på vissa håll i landet. När jag besökte tullen nere i Malmö berättade man för mig att när man tittar på hur smuggelspriten försäljs över landet finns det ett vitt fält där det är mycket mindre försäljning, och det är i Kronobergs län. Vad beror det på? Jo, där finns det en polis som har avsatt resurser i form av tre personer för att jobba med att slå sönder de här nätverken. De ser till att de som smugglar och de som är langare ställs inför rätta och döms till förhållandevis hårda straff. De har samarbetat med åklagaren, och de har samarbetat med ungdomarnas föräldrar, vilket är väldigt centralt. Man ser till att man har ett störande arbete gentemot alla de ungdomar som ute på stan med en kasse i handen. Man tar hand om alkoholen och häller ut den. Man tar hand om ungdomarna och låter föräldrarna komma och hämta dem. Man försöker skapa en gemensam normbildning hos föräldrarna som sammantaget säger att ungdomar inte ska dricka. Man dricker inte förrän man har blivit vuxen. Vi vet att en uppskjuten alkoholdebut har väldigt stor betydelse för risken att också hemfalla åt missbruk.

Fru talman! Jag tycker också att det är viktigt att slå fast att vi ska se de positiva signalerna, ta till oss dem och glädjas över det som går bättre. Men vi måste också komma ihåg att det utgår från enormt höga nivåer. Maria Larsson nämnde den 30-procentiga höjningen sedan EU-inträdet. Då har vi ändå en kraftig nettoökning. Tillgängligheten är helt avgörande för att slå fast den fortsatta totalkonsumtionsmodellen. Tillgängligheten är avgörande för om vi kan få ned alkoholmissbruket och all form av alkoholkonsumtion i landet. Det är en nationell alkoholpolitisk fråga. Det är också en demokratisk fråga. Är det rimligt - och det tycker jag, nykterhetsrörelsen och mitt parti - att Sverige ur demokratisk synvinkel ska ha kvar rätten att forma sin egen alkoholpolitik och med alla medel bibehålla den restriktiva alkoholpolitiken? Detta är den centrala frågan. Ska vi kunna hävda den rätten inom EU? Alkohol är inte vilken vara som helst. Vi accepterar inte att alkohol är en vara som ska styras av EU:s inre marknad, utan vi menar att alkohol är en vara som ska styras av Sveriges nationella, restriktiva alkoholpolitik. Då måste vi få nationella rättigheter att styra införselkvoterna. Införselkvoterna är centrala i detta. Den mängd alkohol som man får införa för privat bruk är i dag 110 liter öl, 90 liter vin, 20 liter starkvin och 10 liter sprit. De är dessutom indikativa, vilket innebär att det är relativa gränser. Enda sättet att motarbeta dem är att väga fordonen och testa tjänstevikten på fordonen. Det är så stora mängder att man inte ens kan ha dem som definitiva antal liter. När Sverige gick in i EU 1995 var den svenska nivån 21 liter. Det säger ju vilken kapitulation i en viktig svensk alkoholpolitisk fråga som har gjorts i samband med EU-inträdet. Det visar hur det har påverkat negativt. Det handlar om alkoholens skadeverkningar, alla risker som finns med den och de negativa konsekvenserna för unga. Det är fortfarande alltför många unga som dricker på Kristi himmelfärdshelgen och nu vid skolavslutning i samband med studenten. Den här införselkvoten anger ju att det handlar om en kommersiell nivå. Det handlar om att privatpersoner kan idka kommersiell verksamhet, och det uppmuntrar till svarthandel och smuggling. Det här är nivåer som inte är avsedda för privat bruk. Det säger sig självt. Det handlar om att den inre marknaden än en gång har fått styra över hur vi ska utforma vår egen nationella alkoholpolitik. Det är ett rimligt krav att varje nation ska få rätt att fastställa sina införselkvoter för att upprätthålla den restriktiva alkoholpolitiken, totalkonsumtionsmodellen, minska tillgängligheten och minska den totala alkoholkonsumtionen. Till detta kommer naturligtvis övriga informationsinsatser och hela samhällets arbete för en sänkt alkoholkonsumtion. Det handlar om information från tullen, polisen, socialtjänsten, frivilligorganisationer och nykterhetsrörelsen. Alla goda krafter ska naturligtvis hjälpa till. Det måste vara en demokratisk rättighet för nationen att fastställa sina införselkvoter.

Fru talman! Vi är helt överens om alkoholens skadeverkningar och det lidande som ett stort alkoholmissbruk kan innebära. Men det vi här diskuterar, och som jag har ställt interpellation om, är två viktiga frågor. Den första frågan är: Hur ska statsrådet driva frågan om införselkvoterna i EU? Vi är ganska överens om att införselkvoterna har en betydelse, att personer i stort sett kan ta in ett obegränsat antal liter alkohol i Sverige och att denna insmugglade sprit också säljs vidare. Det tycks vi vara ganska överens om. Men då, statsrådet, måste man också lyfta upp diskussionen till EU-nivå, och inte göra som det står i svaret: "I dagsläget verkar det svårt att få stöd för ett förslag om att ge varje land rätt att införa egna och absoluta införselkvoter." Bara för att det i dag finns ett motstånd från flera länder ska vi alltså inte lyfta upp frågorna till EU-nivå? Var det inte det vi skulle använda EU-medlemskapet till - att driva de frågor som är viktiga för oss i Sverige, det vi sätter högt upp på dagordningen? Det är dem vi ska lyfta fram för andra EU-länder och försöka påverka mer i vår riktning! Eftersom statsrådet inte nämner i det andra anförandet att möjligheten finns att vi ska ta upp diskussionen med andra EU-länder verkar regeringen också i denna fråga helt handfallen inför vad man ska göra med EU. Det är inte bara att åka ned till Brysselmöten och följa den dagordning som andra EU-länder sätter upp, utan det gäller att också driva egna frågor och sätta upp frågan om införselkvoter på dagordningen tillsammans med de få länder som vi i dag har stöd av. Man kan också ta hjälp av till exempel organisationer och nykterhetsrörelser på europeisk nivå som skulle kunna lobba för de här frågorna. De skulle kunna lyfta upp de saker som vi är överens om, nämligen att alkoholen har skadeverkningar och att införselkvoterna har betydelse i detta arbete. Det är just dessa frågor som måste lyftas upp på EU-nivå, och därför säger jag än en gång att jag är lite besviken på svaret. Det tycks vara så att statsrådet inte ser en möjlighet att lyfta upp frågorna till EU-nivå. Vi måste sätta upp de frågor som är viktiga för oss på EU:s dagordning. Annars kan vi lika gärna lämna EU, vilket jag tycker vi ska göra i alla fall! Detta är ännu ett argument för att lämna EU, för Sverige verkar inte utnyttja möjligheterna som alla pratar om att vi skulle göra för att påverka i EU. Jag tycker att det är bra att frågan om tullen kommer upp. Det är den andra viktiga frågan som jag tror att vi skulle kunna göra någonting åt, nämligen tullens möjligheter att ingripa. Men jag måste säga, eftersom statsrådet också pratar positivt om detta, att jag hoppas få se avtryck i höstbudgeten när det gäller mer resurser till polisen och Tullverket. Då kan de göra ingripanden oftare och utveckla det som statsrådet kallar för Kronobergsmodellen, tror jag att det var, så att vi kan få detta i hela Sverige. Det betyder dock att vi måste ha resurser. De pengarna finns inte i statsbudgeten i dag, utan det som verkar vara viktigast i statsbudgeten är att få ned förmögenhetsskatt och andra saker. Vi kanske ska behålla lite av de pengarna och se till att vi får ett aktivt arbete! Tullverkets resurser är en sådan fråga. Jag vet att svaret från statsrådet kommer att vara att det är någon annan ministers ansvarsområde, och att det dessutom är EU-regler som styr hur mycket Tullverket kan ingripa. Än en gång är vi vid pudelns kärna: Det är EU:s bestämmelser som hindrar oss att föra en aktiv politik enligt det som vi tror är det viktigaste. Då måste - även om det inte är statsrådets direkta ansvarsområde - en svensk minister åka ned till Bryssel och sätta frågan på dagordningen vid ministerrådsmötena. Jag hoppas att jag kan få ett besked om detta.

Fru talman! Jag måste börja med att kommentera debatten lite. Det framstår som om vi har fått en regering som inte gör någonting. Egentligen är det kanske tvärtom. Vi har en regering som har förstärkt de rättsvårdande instanserna ganska kraftigt. Det är kanske den största förstärkning som har gjorts i någon regerings historia, och det är klart att det underlättar arbetet. Vi har också en regering som har tillfört och säkrat pengar för alkohol- och drogförebyggande arbete. Jag tycker att man inte ska glömma bort det i den här diskussionen. När man i stället för att diskutera det som faktiskt görs och det som faktiskt har förstärkts bara säger att man ska titta på de åtgärder som i dagsläget är svåra att genomföra kan man ju fundera på om det inte vore bättre att komma med en del förslag. Jag tog exempelvis upp Quebecmodellen som jag tycker är intressant, och jag hoppas att statsrådet får anledning att kommentera detta i sitt nästa inlägg. Den stora frågan handlar som jag ser det inte i grunden om resandeinförseln, för detta gäller inte de människor som åker och handlar upp till de indikativa nivåerna - som man kan diskutera hur höga de ska vara. Jag ser inte det stora problemet där, utan det stora problemet är den illegala införseln. Det gäller alltså inte dem som tar in 110 liter öl, utan dem som tar in 1 100 liter öl. Det är det som är problemet. Må så vara om man har några backar öl i garaget, men har man massor med backar öl i bagaget är det mycket sämre. Det är det som är det stora problemet i dag. Enligt Sorads siffror har Sverige nästan en dubbelt så hög oreglerad konsumtion som exempelvis Finland. Vi har alltså en väldigt specifik situation i Sverige som vi i Sverige måste bidra till att lösa. Det finns i princip tre ben i detta arbete. Det handlar givetvis om de rättsvårdande insatserna - polis och tull. Det handlar också om det opinionsbildande arbetet som vissa har varit inne på. Det tredje benet handlar om att minska lönsamheten i verksamheten. Jag tror att vi i detta arbete måste beakta alla de tre delarna för att komma till rätta med problemet.

Fru talman! Hur ska vi förvandla Systembolaget i Landskrona till en plats lämpad för annat än meditation och kontemplation? Det har den tidigare ledamoten Torkild Strandberg sagt i denna kammare. Det är en viktig fråga, och det är egentligen den som Kronobergsmodellen är svaret på. Vi måste engagera oss på olika sätt. Jag tror att en viktig fråga utöver det som vi har diskuterat när det gäller opinionsbildningen är att störa dem som har en annan marknad. Jag tror inte att det bara handlar om mer resurser till tullen, utan det gäller att se till att tullen också har befogenheter att ingripa och inte är passiv när man ser kommersiell verksamhet. Jag tror inte att någon av oss vill störa vanliga människor som har med sig en rimlig, legal ranson från utlandet - kanske till och med något gott vin från Frankrike. Det är väl helt okej om man har det! Jag tror att det behövs ordentliga befogenheter mot den kommersiella verksamheten. Från mitt lilla parti har vi sagt att vi behöver göra mycket åt lagstiftningen så att befogenheterna för tullen att ingripa och störa verksamheten som är kommersiellt inriktad ökar. De som blir slutligt lidande är de människor som sysslar med detta. Allra sist, fru talman, vill jag säga att vi under en följd av år har sett en förskjutning mellan konsumentintresset som representeras av samhället och de mycket starka producentintressen som finns i denna fråga. Det gör att jag menar att det finns anledning för regeringen att fundera på avvägningen mellan hur mycket hänsyn man ska ta till producentintressena och de insatser som måste göras för att skydda oss mot dessa intressen.

Fru talman! Ulf Holm gillar inte EU, och han går i gång väldigt här i debatten. Jag tycker att det skulle vara klädsamt att läsa på lite innan man sätter i gång i ett sådant tempo och med en sådan rösthöjd. Hade Ulf Holm gjort det hade han sett att vi redan innevarande år förstärker tullen. Vi ger extra resurser till tullen, och vi förstärker polisen innevarande år just för att de ska kunna göra ett effektivt polisarbete. Jag skulle vilja säga att tullen för första gången också fick i uppdrag - vilket den inte fick under Ulf Holms tid när han stöttade den tidigare regeringen - att till exempel titta på Internetförsäljningen. Det var ett nytt uppdrag för dem, och det var oerhört viktigt och centralt. Inte minst polisens arbete skulle jag vilja betona. De jobbar på ett väldigt effektivt sätt i Kronoberg och slår sönder och stör verksamheten för smugglarna och för ungdomarna. Det gör att konsumtionen sjunker dramatiskt. Att våga göra den typen av förebyggande insatser i det drogförebyggande arbetet från polisens sida är oerhört centralt och viktigt. När det gäller EU-perspektivet är det trots allt så, även om vi fick ett domstolsutslag som kanske inte talar samma tydliga språk, att kommissionens och ministerrådets arbete i dag är inriktat på folkhälsoperspektivet. Det var det inte för två år sedan. Det är en framgångsrik förändring som har skett, och arbetet ska fortsätta i den riktningen. Fler och fler vittnar om problem i sina hemländer, vilket väcker nya frågor i EU-sammanhang. Det är naturligtvis jätteviktigt att vi jobbar effektivt på den nationella nivån, men vi har också en uppgift att göra på den internationella nivån. Frågan om införselkvoter, eller indikativa nivåer som det heter numera, hade när den debatterades och voterades om i samband med cirkulationsdirektivet tyvärr inte beretts av Sverige eller den regering som då hade ansvaret och där Ulf Holm ingick som understödjare. Man fick inte stöd av några andra än de nordiska länderna, och det var absolut tvärstopp att komma fram. Jag lyfter i dag frågan bilateralt med de ministrar jag träffar. Jag har haft ett särskilt möte till exempel med Slovenien och uppmuntrat dem att satsa på alkoholfrågan som en av sina prioriterade frågor. Det är en självklar uppgift. Jag behöver inte ens nämna att jag naturligtvis berättar om den problematik vi ser i Sverige beroende på hur vår omvärld ser ut och belyser den så mycket jag kan för att skapa förståelse för vår situation. Stenen urholkas sakta, men jag tror att det är mycket viktigt att vi berättar om våra förhållanden för att skapa förståelse inför kommande möjliga beslut. Det är så jag arbetar, och det gör jag ganska envetet och oförtrutet. Det ska Ulf Holm veta om och ha med sig i bagaget. Detta är en viktig fråga för mig, och jag driver den också i EU-sammanhang på ett förhoppningsvis tydligt sätt. Vi står definitivt inte handfallna. Quebecmodellen känner jag inte till, Jan Andersson. Jag ska titta närmare på den. Det är intressant med all ny information som kan tillföras. Jag tror dock att det attitydskapande arbetet gentemot barn och ungdomar som är vår prioriterade målgrupp måste inriktas på att göra uppväxten alkoholfri. Vi måste se till att det finns kul grejer att göra där alkoholen inte står i förgrunden. Vi behöver jobba ihop med studentkårerna på ett väldigt inriktat sätt. Där ser vi stora och växande problem i dag, och studenterna är en grupp som vi behöver intensifiera arbetet med.

Fru talman! Det är uppenbart att denna fråga fortsätter att engagera oss alla. Jag tycker att det är positivt om den nuvarande regeringen kan belägga att de rättsvårdande instanserna och det drogförebyggande arbetet får mer resurser än med tidigare regering och regeringsunderlag. Alkoholfrågan är så viktig att vi måste använda alla metoder för att minska konsumtionen och förebygga och därigenom minska problemen. Vi använder lite olika ord, men Gunnar Andrén formulerar det på ett bra sätt när han säger att det är stora producentintressen som stärks på konsumentintressenas bekostnad. Det innebär att vi får en ökad tillgänglighet och en ökning av problemen i Sverige. Producentintressena är så starka, både inom GATT och inom Europa. All världshandel med droger, tobak och alkohol har en negativ utveckling i dag, eftersom positionen att detta är varor som andra varor, med samma handelsregler, är fortsatt stark. Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara en röst i EU för att göra detta till en folkhälsofråga. Det hoppas jag att Maria Larsson kommer att vara. Vi behöver en nationell politik som styr handeln med denna vara, och vi måste också försvara skattepolitiken när det gäller alkohol - just för att det inte gäller vilken vara som helst. Vi vill värna den goda folkhälsan och ha en fortsatt restriktiv alkoholpolitik som fortsätter att sänka den totala alkoholkonsumtionen till nytta exempelvis för ungdomar som i dag firar studenten i Stockholm och i övriga Sverige.

Fru talman! Det är möjligt att tullen och polisen har fått ökade befogenheter, men det syns inte i verkligheten. Och det är verkligheten som vi ser nere i Skåne. Jag skrev interpellationen under Kristi himmelsfärdshelgen, och verkligheten är att väldigt många ungdomar då och sådana som tagit studenten nu hade tillgång till insmugglad sprit, och det är inga små mängder. Det är stora mängder, och den utvecklingen bekymrar mig väldigt mycket. Jag skrev interpellationen för att få svar på frågan om ministern tänker ta några initiativ i EU för att lyfta upp diskussionen om införselkvoterna. Där har vi fått svaret att vi inte har så stort stöd från andra länder, och därför fortsätter vi att prata om det. Men det räcker inte. Det krävs mer engagemang, menar jag. Jag attackerar inte enbart den nuvarande regeringen. Jag attackerade också den förra regeringen - Morgan Johansson - för detta och tyckte att han borde lyfta upp frågan i EU-sammanhang. Han pratade med de nordiska ministrarna, och det var precis som Maria Larsson säger bara de nordiska ministrarna som stödde Sverige när vi lyfte upp frågan till en högre nivå. Detta arbete måste Maria Larsson fortsätta med, och i det har hon fullt stöd från mig. Jag hoppas verkligen att statsrådet efter denna diskussion också tar initiativ till att prata ännu mer med kollegerna i EU för att lyfta upp frågan om att Sverige borde kunna begränsa införselkvoterna. Inför höstbudgeten kan man också behöva fundera över om det kanske behövs mer befogenheter för tullen att kunna ingripa och också mer resurser i form av pengar för att kunna utföra det viktiga arbete som tullen har i detta sammanhang.

Fru talman! Jag tycker att en stor del av skulden för att det ser ut som det gör i EU i dag faktiskt faller på den tidigare regeringen. Man byggde inte under när beslut skulle tas, och man har inte haft tillräckligt många kontakter för att skapa förståelse för våra specifika problem och våra behov av en annan typ av överenskommelse. Detta arbete har jag fått ta över, och jag har försökt börja med att driva en annan linje. Detta arbete berör många olika parter, både på den internationella och på den nationella arenan. Tull och polis ligger inte primärt inom mitt område, men det är självklart så att vi diskuterar och har en samsyn kring behovet och vikten av detta. Jag skulle vilja tacka samtliga medverkande för en god debatt. Det är viktigt att dessa frågor diskuteras också på den nationella arenan. Jag känner mig ändå väldigt glad och styrkt som folkhälsominister över att vi nu har gjort en långsiktig satsning på det drogförebyggande arbetet. Det har aldrig tidigare avsatts pengar tre år i sträck för att kunna göra det. Barn och ungdomar är en prioriterad grupp, och detta betyder att vi kommer att ha resurser på det nationella planet för att göra ett bra förebyggande arbete. Det är centralt och viktigt med en långsiktighet i det arbetet så att alla inblandade vet att detta är en budget som också ligger över tid. Tillgängligheten är uppenbar, och det har inte skett i samband med att den nya regeringen tillträdde, utan det var faktiskt likadant med den gamla regeringen. Riskbruket, den medicinska aspekten, behöver vi ökad kunskap om. Där måste hälso- och sjukvården arbeta mer förebyggande och våga ställa frågor också när man söker för annan diagnos. Vi ser ju att de alkoholrelaterade skadorna håller på att bli dominerande inom hälso- och sjukvården. Att kunna arbeta förebyggande via hälso- och sjukvårdens auktoriteter är därför centralt och viktigt. Tack så mycket för en god debatt! Jag vill också tillönska er en trevlig sommar!