individuellt kompetenssparande

Interpellationsdebatt 26 maj 2003
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 5

Anf. 172 Hans Karlsson (S)

Herr talman! Stefan Attefall har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ett system för indi- viduellt kompetenssparande snarast möjligt ska kunna införas, i enlighet med riksdagens beslut. Den riktlinjeproposition om ett system för indivi- duell kompetensutveckling som riksdagen tog ställ- ning till den 12 juni förra året innehöll ett betydande antal öppna frågor. Jag redovisade i mitt tidigare svar på Stefan Attefalls fråga från februari i år innebörden av dessa. Jag vill nu fördjupa den redovisningen. En första central fråga har gällt systemets organi- sation. Den handlar om hur de olika nödvändiga myndighetsfunktionerna ska utformas. I en rapport från Statskontoret i augusti 2002 presenterades utan något förord inte mindre än sex olika möjliga model- ler. I den fortsatta värderingen av dessa, bland annat i valet mellan att använda sig av befintliga myndighe- ter och att bilda en ny myndighet, har det visat sig besvärligt att lösa samordningen mellan de olika myndighetsfunktionerna och hur olika beslut ska fattas bland annat med hänsyn till ärendemängd och rättssäkerhet. Det skulle krävas en betydligt mer om- fattande och kostnadskrävande byråkrati än vad som ursprungligen antagits. En andra central fråga har gällt skattereglerna för systemet. Efter remittering av en promemoria i början av juli 2002 har arbetet fortsatt bland annat med att hantera de frågor som uppkommer när sparare tillfäl- ligt eller permanent flyttar från Sverige. Svårigheter- na består bland annat i att på ett tillfredsställande sätt minimera möjligheterna till obefogade skatteundan- draganden utan att det kommer i konflikt med EG- rätten och den fria rörligheten inom EU. En tredje öppen fråga har gällt utformningen av den kompetenspremie i form av en skattereduktion som ska ges när kompetensutveckling sker. Det har handlat om avgränsningen av premieberättigade ut- bildningar - bland annat mot bakgrund av önskemålet att undvika missbruk av systemet. I förhållande till de bedömningar som kunde göras i riktlinjepropositionen har det också visat sig att betydande extrakostnader skulle uppkomma utan att dessa bidrar till reformens mål. Exempelvis skulle alla högskolestuderande i de enligt riktlinjeproposi- tionen "godkända" åldersklasserna 25-64 år kunna erhålla kompetenspremie. Här aktualiseras en svår avvägning, då å ena sidan systemet utan ytterligare avgränsningar skulle spränga de offentlig-finansiella ramarna. Å andra sidan skulle de nödvändiga avgränsningarna göra systemet mindre attraktivt för den enskilde individen och i otillräcklig omfattning bidra till det grund- läggande målet - att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet. En sista öppen fråga har gällt formerna för arbets- givarens medverkan i systemet. Redan i riktlinjepro- positionen identifierades ett antal besvärliga delfrå- gor. I det fortsatta arbetet har det också exempelvis visat sig svårt - annat än till priset av komplicerade regler - att utforma systemet så att man undviker betydande skattebortfall utan någon koppling till kompetensutveckling. Mot bakgrund av konstaterade svårigheter är det inte möjligt och ansvarsfullt att introducera ett system den 1 juli 2003. Regeringen konstaterade också i finansplanen till 2003 års ekonomiska vårproposition att beredningen fortsätter. Arbete med inriktning att finna alternativa lösningar bedrivs nu i Regerings- kansliet. De grundläggande mål riksdagen ställt sig bakom ligger fast. De finansiella medel som avsatts som en del av den gröna skatteväxlingen kommer att användas för att finansiera de förslag om kompetens- utveckling som regeringen återkommer med under mandatperioden. Då Stefan Attefall, som framställt interpellatio- nen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Ma- ria Larsson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 173 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! I dag är det den 26 maj. Om drygt en månad skulle vi haft ett individuellt kompetens- sparande iscensatt i Sverige. Vi har väntat länge. 2000 var utredningen klar, som skulle ligga till grund för införandet av systemet. Inte förrän 2002 kom det en proposition, den som vi länge hade väntat på. Vi hade faktiskt längtat efter den därför att den här formen av sparande behövs i Sverige i dag. Pro- positionen visade sig bara bli en inriktningsproposi- tion. Slutförslag skulle komma senare, och så skulle införandet ske den 1 juli 2003. Pengar har funnits avsatta på Riksgäldens konto i tre år där de har skval- pat runt, men det finns inget system. Det är regeringen själv som har satt tidsagendan, och det måste väl vara en katastrofalt dålig planering när vi nu i maj kan konstatera att det inte kommer något system till den 1 juli. Det finns inte ens ett datum för när det slutgiltiga förslaget ska föreläggas riksdagen för beslut. Det här är värt en allvarlig kri- tik, med tanke på att regeringen själv sätter agendan. Att man inte kan leva upp till det här är dålig pla- nering. När man lade fram propositionen 2002 borde man ha förutsett alla de tekniska problem som stats- rådet i dag räknar upp i sitt svar till mig. Vad hände egentligen mellan 2000-utredningen och propositio- nen som kom 2002? Då skulle man ha gjort all in- ventering som är nödvändig för att kunna lägga fram ett slutgiltigt förslag. Varför skedde inte det? Det var två år som gick till spillo. Varför höll inte planering- en? Varför dröjer förslaget? Huvudfrågan i dag är naturligtvis: När kommer det? Jag tycker att hela det här förslaget och alla de förklaringar som finns i svaret tyder på att det plane- ras för ett väldigt centralistiskt och detaljstyrt system. Det finns en rädsla för att någon ska utnyttja det på ett otillbörligt sätt, och därför måste man kringgärda det med ett regelverk som blir så rigoröst att ingen kommer att vare sig vilja eller kunna använda det. Det är risken som jag kan se utifrån vad som finns angivet i svaret. Man vill uppenbarligen bygga upp en egen myn- dighet. Vi har ju sett hur lång tid det tar, och det kommer inte att vara en snabbare väg för att införa det här systemet. Varför inte utnyttja den potential som redan finns i banker och finansinstitut som han- terar den här typen av inbetalningar på ett sådant sätt att det inte vore några svårigheter för dem att inlem- ma det här systemet? Dessutom vore de naturliga marknadsförare av systemet. Jag tycker att det verkar vara räddhågsenhet och finn-fem-fel-kulturen som präglar regeringens dröjs- mål. När kommer förslaget, Hans Karlsson?

Anf. 173 Maria Larsson (Kd)

av tredje vice talmannen därefter till och med 30 §

Anf. 174 Hans Karlsson (S)

Fru talman! Förslaget kommer under mandatperi- oden, Maria Larsson, precis som angivits i vårpropo- sitionen. När jag tillträdde och hade verkat ett par månader stod det klart för mig att det på grund av de skäl, svårigheter, som jag har räknat upp, knappast skulle bli möjligt att lägga fram något förslag till den 1 juli i år. Jag tycker att det finns skäl att ha respekt för att svårigheterna med de förslag och tankegångar som fanns måste lösas. Jag tror inte heller att Maria Lars- son tycker att det vore bra med lättsinnigt genom- tänkta lösningar, utan man måste när det gäller en så här viktig fråga kunna garantera rättssäkerhet. Bara för att försäkra Maria Larsson om att ambi- tionen att göra detta finns hos regeringen skulle jag i korthet vilja säga följande: Trots de här svårigheterna att fullfölja vissa inslag i propositionen har vi inte i regeringen förändrat sy- nen på det grundläggande målet för en reform som riksdagen har ställt sig bakom. Behovet av förbättrad kompetensutveckling kvarstår och kräver åtgärder. I den snabba strukturomvandlingen är man i högsta grad beroende av att arbetskraften har hög kompetens. Kunskapskraven ökar inom alla branscher och på alla nivåer. I Sverige är andelen högskoleut- bildade relativt hög inom den offentliga sektorn men betydligt lägre inom stora delar av näringslivet. Ut- bildningsnivån är generellt sett lägre i små företag. Små företag har också svårare att avsätta tid för kom- petensutveckling på grund av sitt starkare beroende av enskilda anställda. Samtidigt är det främst perso- ner med kort utbildning som drabbas av uppsägning- ar. Tyvärr har arbetslösa personer över 50 år med kort utbildning svårigheter att komma tillbaka till arbete igen. Ett ökat inslag av kompetensutveckling i ar- betslivet är därför avgörande för att företagen ska kunna klara konkurrensen och så att individerna kan säkra sin ställning på arbetsmarknaden. Ett ökat offentlig åtagande när det gäller att öka omfattningen av kompetensutvecklingen, förutom att stärka individen, bidrar till att förebygga arbetslöshet och förtidspensioneringar. Behoven finns alltså där. Intäkterna från de energiskattehöjningar som gjordes som en del av den gröna skatteväxlingen har löpande avsatts för att finansiera kommande åtgärder. Genom förslag i årets ekonomiska vårproposition kommer det att sättas av 2,3 miljarder i år. Emellertid visar erfarenheterna från arbetet inom Regeringskansliet, efter det att riksdagen fattat beslut om riktlinjepropositionen, att det är angeläget att åtgärderna utformas på ett så effektivt sätt som möj- ligt så att de tillgodoser de behov som vi har identifie- rat i det här arbetet. Det är också viktigt att komman- de förslag blir enkla och överskådliga så att det inte blir krångligt för de individer och de företag som ska delta. Frågan och behoven är för viktiga för att för- fuskas. Regeringen kommer under mandatperioden att återkomma med förslag om förbättrade villkor för kompetensutveckling. De grundläggande intentioner- na i riktlinjepropositionen ska alltså fullföljas.

Anf. 175 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Det finns skäl att ha respekt för att en nytillträdd minister kan få en fråga på halsen. Men det finns inte skäl att ha respekt för att regeringen sätter tidsgränser som man inte själv kan uppfylla. Det skulle jag noga vilja påtala. Behoven finns självklart. Det är därför jag står här och agiterar så kraftfullt för att förslaget ska komma till stånd så snart som möjligt. Om detta behöver jag inte övertygas. Jag tror att jag är mer angelägen än statsrådet om att få det här till stånd. Det sätts av pengar. Ja, men till vilken nytta? De skvalpar runt. De behövs ute i näringslivet bland de människor som behöver kompetensutvecklas för att kunna behålla sina jobb och för att kunna möta fram- tiden. Vi halkar efter som kunskapsnation, och det här är en av de ingredienser som är nödvändiga för att Sverige ska vara konkurrenskraftigt i framtiden. Det är självklart. Jag tror att vi är överens om de sakerna. Det är därför som förslaget måste fram. Regeringen har misslyckats med att hålla sina egna tidsgränser, och det är oförlåtligt i en sådan här viktig fråga. Man vinner tid om man struntar i att försöka ut- veckla en egen myndighet. Använd de kanaler som redan är etablerade för att sjösätta systemet, och gör det enkelt! Jag har förslaget här i form av en gemen- sam borgerlig motion. Där skissar vi på ett förslag med en betydligt större enkelhet, där man använder de finansiella institut som finns redan i dag. Jag ska med glädje lämna över den till statsrådet efteråt. Jag tror också att man måste tänka på att belopps- gränsen inte ska vara för låg. Det förslag som det skissas på riskerar att bli ett förslag på marginalen, som ingen tycker blir intressant. Det handlar om något slags rättviseperspektiv som blir obegripligt om vi vill uppnå en aktivt kompetensutveckling för män- niskor i näringslivet. Låt inte tanken att ingen får missbruka något sy- stem bli så utslagsgivande att det blir ett system som inte är till någon nytta! Beloppen får inte vara för små om man ska kunna använda dem på ett aktivt och kvalificerat sätt. Dessutom tror jag inte att man behöver vara så rädd för att begränsa friheten i det här systemet. Gör som med pensionssystemet! Omgärda det men unge- fär samma regelverk! Det regelverket går också att applicera på det här systemet. De pengar som inte används kan gå in i pensionssystemet i stället. Då kommer pengarna till nytta den vägen. Sparandet har inte varit negativt. Jag tycker att det är trist att förslaget inte sjösattes 2002 samtidigt som SPP-pengarna regnade över Sve- riges arbetsgivare i form av 36 miljarder. Det hade varit ett utmärkt tillfälle för arbetsgivarna att göra en rejäl satsning på kompetenskonton från början. Tänk vilken möjlighet det hade varit om det här hade haft en snabbare väg genom Regeringskansliet! Nu gick inte det. Jag beklagar också att majoriteten hittills inte har varit beredd att lyssna på vad vi i oppositionen har haft att säga i den här frågan, trots att både SACO och TCO har uppmanat och uppmuntrat till detta. Jag tror att detta behöver göras till en bred lösning. Därför ska jag, som sagt, med nöje lämna över den borgerliga motionen på området. Mycket av det trassleri som statsrådet anför i sitt svar skulle säkert kunna strykas och sållas bort med hjälp av en sådan här motion där man väljer ett enklare system.

den 12 maj

Interpellation 2002/03:376

av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Hans Karlsson om individuellt kompetenssparande

Våren 2002 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition om stimulans för individuellt kompetenssparande (2001/02:175). Systemet avsågs träda i kraft den 1 juli 2003.

Propositionen föregicks av en utredning som blev klar redan under år 2000. Efter att frågan dragits i långbänk kom så en proposition, dock mycket urvattnad och oprecis. Regeringen uttalade i propositionen att man under hösten 2002 avsåg att återkomma med ett konkret förslag med nödvändiga förändringar av lagstiftningen. Under hösten kom dock ingen proposition till riksdagen.

I februari månad ställde jag en skriftlig fråga till statsrådet om regeringen avsåg att vidta några åtgärder för att ett system för individuellt kompetenssparande skulle kunna införas den 1 juli 2003. Statsrådet svarade då att regeringen fortfarande, ett år efter att riksdagen beslutat om införande av ett system för individuellt kompetenssparande, utredde ett antal frågetecken. Statsrådet hänvisade också till att Statskontorets bedömning var att ikraftträdandet måste skjutas upp ett år, till åtminstone den 1 juli 2004.

Nu är vi inne i maj månad och ännu har vi inte sett någon proposition om individuellt kompetenssparande. Det är mycket märkligt eftersom det riksdagsbeslut som togs avsåg ett införande den 1 juli 2003, alltså om mindre än två månader.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till statsrådet Hans Karlsson:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ett system för individuellt kompetenssparande snarast möjligt ska kunna införas, i enlighet med riksdagens beslut?