den 
18 mars 
 
Interpellation 
 
2013/14:365 
Inbördeskriget i Syrien och destabiliseringen av läget i Mellanöstern 
 
av Amineh Kakabaveh 
(V) 
 
till utrikesminister Carl Bildt (M) 
 
<a name="FrageText"></a><a name="Temp"></a>De senaste veckorna har svenska medier riktat sin uppmärksamhet mot 
Ukraina och Krim. Situationen där är allvarlig och utvecklas på ett oroande 
sätt. De konkreta livsvillkoren för människor där är dock ännu inte alls av de 
dimensioner vi kan se i andra delar av världen – som i exempelvis Syrien. 
 
Syrien är ett 
land och en stat i totalt sönderfall. Det inbördeskrig som nu pågår, och 
inleddes med president Bashar al-Assads totala vägran att tillgodose folkets 
krav på demokrati och mänskliga rättigheter, innebär i dag oerhörda 
lidanden för landets befolkning. 
 
I dag har 
2,8 miljoner människor flytt landet och lever i flyktingläger i grannländerna, 
främst Turkiet, Jordanien och Libanon, men också i Irak, i irakiska Kurdistan. 
Mindre grupper har lyckats ta sig till länder i Europa, bland annat Sverige. FN 
beräknar att det i dag finns 6,5 miljoner internflyktingar i landet. Mer 
än 110 000 beräknas ha dödats i kriget hittills, bland dem åtminstone 
11 000 barn. En folkgrupp som har stora svårigheter att få skydd i Syriens 
grannländer är de palestinska flyktingar som i årtionden levt i Syrien och ofta 
diskriminerats och inte släppts in över gränserna till exempelvis Jordanien och 
Libanon. 
 
Större delen 
av den välutbildade delen av befolkningen har antingen flytt landet eller 
fängslats av regimen. I den stora staden Aleppo, där häftiga strider ägt rum, 
fanns före kriget 2 500 läkare och enligt Amnesty International finns det 
i dag endast 36. 
 
FN har gått ut 
med en appell för 2014 med begäran om 6,5 miljarder dollar (mellan 40 och 50 
miljarder kronor) för att någorlunda klara av den humanitära situationen i Syrien 
och i flyktinglägren utanför landet. Det är den högsta begäran i FN:s hela 
historia. 
 
Denna begäran 
har dock hörsammats dåligt av världens länder. Levnadsvillkoren i 
flyktinglägren är vedervärdiga. Resurserna är otillräckliga. De mindre av 
Syriens grannländer som tar emot flyktingar går ekonomiskt på knäna för att 
klara av situationen. Ta exempelvis Libanon som befinner sig i en politisk kris 
internt, som geografiskt är lika stort som Sveriges minsta län, Blekinge, och 
med ett invånarantal på lite över fyra miljoner får ytterligare en miljon 
invånare och ska försöka upprätthålla ett minimum av service till befolkningen. 
Och det är inte bara den dagliga ekonomiska situationen som blir besvärlig i 
dessa länder. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer dessa länders svagt 
utvecklade infrastruktur att utsättas för svåra påfrestningar. En så viktig sak 
som vattenförsörjningen utsätts redan för hårt tryck, likaså transportsystemet 
och mycket annat. Allt detta gör att hela regionen utsätts för enorma prövningar 
och ytterligare destabilisering. Situationen är explosiv. Inbördeskriget i 
Syrien måste få ett slut innan situationen går helt överstyr. 
 
I Syrien lever 
flera etniska och religiösa folkgrupper – araber, assyrier, kurder, 
kristna, alawiter och sunnimuslimer. En del av Syriens mäktigare och mäktigare 
grannländer, lokala militära och ekonomiska stormakter såsom Bahrein, 
Saudiarabien, Qatar och Iran, spekulerar i det syriska folkets olycka och 
understöder i eget syfte olika oppositionella grupper i landet, vilket gör 
situationen i regionen än svårare att hantera. 
 
Trots att 
hälften av alla syrier, enligt FN, i dag är i behov av hjälp utifrån pågår 
kriget och mördandet med oförminskad styrka. Den syriska armén omringar och 
belägrar städer och byar och utsätter sedan en svältande civilbefolkning – 
som inte kan ta sig därifrån – för flygangrepp och beskjutning med tungt 
artilleri. Det handlar alltså om systematiskt genomförda krigsförbrytelser. 
 
Amnesty International 
har nyligen presenterat en rapport, en delstudie, om Yarmuck, en by utanför 
Damaskus. Människorna där utsätts för bombardemang av flyg och artilleri och 
hindras av regimens trupper att ta sig därifrån. Det handlar om ett iskallt 
massmord på civila. Enstaka och otillräckliga hjälpsändningar till befolkningen 
kan ta sig in i Yarmuck. Endast en rännil når befolkningen. Förråden av 
livsmedel och mediciner är slut. Människor svälter ihjäl. Och Yarmuck är inte 
den enda byn som utsätts för belägring av regimens trupper. 
 
Den 22 
februari 2014 antog FN:s säkerhetsråd enhälligt resolution 2139 där man 
uppmanar framför allt Syriens regering att tillåta FN:s humanitära organ 
och deras partnerorganisationer obehindrat tillträde in i landet, bland annat 
när det gäller så kallat ”cross-line”- och ”cross 
border”-arbete för att garantera att humanitär hjälp når utsatta. Trots 
detta klara och enhälliga mandat från säkerhetsrådet så vacklar vissa FN-organ 
inför resolutionen och reaktionen från regeringen i Damaskus. 
 
Sverige har 
sedan årtionden ett gott internationellt anseende och åtnjuter respekt i olika 
läger, men utnyttjar i dag detta mycket dåligt. Visserligen har Sverige 
tagit emot många flyktingar från Syrien. Det handlar om att agera aktivt i 
frågan om Syrien i en rad internationella organisationer som i EU, i FN med flera. 
Det gäller för Sverige att tillsammans med andra stater tvinga stormakter som 
USA, Ryssland och Kina att inse att det som pågår i Syrien är ett allvarligt 
hot mot världsfreden – och ytterst mot dessa länder själva. Stormakter 
inbillar sig gärna att de till följd av storlek och makt ”har läget under 
kontroll”. Historien har dock flera gånger visat att denna inställning 
varit fullständigt fel. 
 
Inom EU 
varierar synen på vad som händer i Syrien. Det är uppenbart att man inte har 
fullt klart för sig hur allvarlig situationen i Syrien är för hela regionen. 
Det vore därför viktigt att Sverige ensamt eller tillsammans med andra länder 
inom eller utom EU försöker att agera kraftfullt mot internationella och 
regionala stormakters cyniska liknöjdhet inför det syriska folkets lidande. Man 
kunde till att börja med vända sig till de nordiska länderna för att sedan 
vända sig till andra stater och efterhand vidga kretsen av stater som 
eftersträvar fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. 
 
Jag vill fråga 
utrikesminister Carl Bildt: 
 
1. Vad avser ministern att göra för att inom EU, 
FN och i andra internationella sammanhang öka trycket på internationella och 
regionala stormakter för att få ett slut på inbördeskriget i Syrien? 
 
2. Vad avser ministern att göra inom EU, FN och 
andra internationella organisationer för att se till att FN:s appell om 6,5 
miljarder dollar i bistånd till Syrien blir verklighet? 
 
3. Vad avser ministern att göra för att 
palestinier som flyr Syrien ska ha samma rätt till asyl i grannländerna som 
andra folkgrupper? 
 
4. Vad avser ministern att göra för att se till 
att samtliga FN-organ stöd<a name="PassTempLäge"></a>er resolution 2139 fullt ut 
i och kring Syrien och faktiskt anammar säkerhetsrådets uppmaning?<a name="Underskrift"></a>

Interpellation 2013/14:365 av Kakabaveh, Amineh (V) Inbördeskriget i Syrien och destabiliseringen av läget i Mellanöstern