Höjning av studiemedel

Interpellationsdebatt 19 juni 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 24 Lars Leijonborg (Fp)

Fru talman! Lage Rahm har frågat mig om jag avser att verka för att regeringen ska höja studiemedlet och i så fall om jag kommer att verka för att en höjning kommer till hösten samt om jag avser att verka för att höjningen blir 900 kronor. Den tidshorisont Allians för Sverige har talat om är att under mandatperioden se över studenternas ekonomiska villkor. Regeringen har därför tillsatt en studiesocial utredning (Studiesociala kommittén, U2007:13), där Lage Rahm för övrigt ingår som ledamot. Syftet med utredningen är bland annat att se över studerandes möjligheter till försörjning. Som jag också tidigare har redovisat i kammaren är en utgångspunkt att studiemedelssystemet långsiktigt ska säkerställa en skälig levnadsstandard för de studerande och ge förutsättningar att bedriva effektiva studier. Jag vill avvakta den studiesociala kommitténs förslag och den följande remissomgången innan jag presenterar mer genomgripande åtgärder som kan förbättra studerandes ekonomiska och sociala situation. Kommittén ska redovisa sitt slutbetänkande senast den 31 mars 2009. Kommittén har även möjlighet att lämna delbetänkanden.

Anf. 25 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lars Leijonborg för svaret. Jag konstaterar att det egentligen inte hade så mycket innehåll. Lars Leijonborg sade att det ska ske under mandatperioden. Han hänvisade till den studiesociala kommitté som jag ingår i. Men jag vill minnas att när den här kommittén tillsattes var det väldigt tydligt att en höjning av studiemedlet skulle vara fullt möjlig att genomföra även utan att man behövde invänta kommittéförslaget. Jag utgår från att det står fast. Att den är möjlig att genomföra innebär förstås inte att den kommer att genomföras eller att regeringen anser att det är önskvärt att den genomförs. Jag vill ändå tydliggöra att det är ett val som regeringen gör - att införa den nu eller senare. Om det ska göras under mandatperioden, som regeringen faktiskt har lovat, måste det göras antingen i höst eller till 2010 som är valåret och den sista möjligheten att genomföra det. Då undrar jag lite över regeringens prioriteringar. Om man väntar till sista stund och tycker att höjningen av studiemedlen ska komma sist undrar jag vad det sänder för signaler, hur man tänker sig att studenter ska reagera på det här. Alla andra reformer har kommit före eller precis samtidigt. Vad vill regeringen sända för signaler till unga som vill utbilda sig och som ser att det i dagsläget kan vara väldigt svårt att försörja sig på det studiemedel som finns? Vi har många som har det väldigt svårt, vilket också visas av den undersökning som Sveriges förenade studentkårer har gjort och som jag hänvisade till. Den visar att studenter i snitt går back 878 kronor per månad. Frågan är: Hur täcker man upp det? Många kanske arbetar, och det kan vara bra. Men frågan är om man ska vara tvungen att arbeta och om regeringen anser att man ska vara tvungen att arbeta samtidigt som man studerar för att ha möjlighet att studera, alternativt att man måste ha rika föräldrar för att kunna studera. Jag tycker att en sak i Lars Leijonborgs svar var intressant, och det är att man långsiktigt ska säkerställa studenters möjlighet. Jag undrar lite om långsiktigheten innebär att man vet att studenter har det dåligt nu, men om kanske tio år kommer en student att kunna få ett drägligt studiemedel.

Anf. 26 Lars Leijonborg (Fp)

Fru talman! Skälet till att studiemedlen inte har höjts redan och att de inte är mycket högre är förstås att pengaresurserna är begränsade. Även i ett gott ekonomiskt läge måste man göra prioriteringar. Det behövs ingen utredning för att justera upp bidragsdelen eller lånedelen eller att för den delen höja fribeloppsgränsen. Så här långt har vi prioriterat ett antal andra åtgärder högre. Det har handlat om åtgärder för att säkerställa att studenter får jobb när de är färdiga med sina studier. Hela vår jobbpolitik har handlat om kvalitetssatsningar i högre utbildningar. Medan man pluggar och tar studielån ska man kunna vara ganska säker på att man får en utbildning av sådan kvalitet att det är värt tiden och pengarna att studera. Vi har genomfört ett antal andra reformer som studenter också har glädje av och efterfrågar. Det har skett mot bakgrunden av att studiemedlen höjdes 2006 och att de är indexreglerade så att de höjs kontinuerligt. Även den 1 januari 2008 kom en höjning. Till det kommer att vi har tillsatt den studiesociala utredningen, inte för att vi behöver någon utredning om beloppsjusteringar, men vi vill ta ett helhetsgrepp där vi ser på studenternas ekonomiska och sociala situation. Av detta följer att det tekniskt är möjligt att höja studiemedlen redan i höstens budget. Jag vill inte utesluta att så kommer att ske. Men fördelen med att den studiesociala utredningen är tillsatt är att man får ett mycket bättre beslutsunderlag. Man kan, som jag sade, se helheten på ett annat sätt. Det är därför som jag är glad för det arbete som läggs ned i utredningen. Jag ser med mycket stort intresse fram mot ert slutbetänkande. Vi jobbar med väldigt många frågor som berör studenternas situation. Vi har i detta sammanhang också kårobligatoriefrågan, där jag är glad för det samarbete som alliansen och Miljöpartiet har haft. Även den frågan måste lösas på ett sätt som gör att studenternas sociala situation inte försämras. Även där kommer krav på att en reform följs av ökade statsanslag, för det finns väldigt många önskemål. Men på längre sikt finns det starka skäl att höja även studiemedlen.

Anf. 27 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Det var ett något tydligare svar. Jag kan börja med att säga att jag naturligtvis också är glad för att vi förhoppningsvis kommer att kunna avskaffa kårobligatoriet. Vi är givetvis glada över den studiesociala kommittén som vi tillsammans med de borgerliga partierna har drivit igenom. Det känns väldigt bra. Jag hoppas att vi kommer fram till många bra beslut. Under tiden går studenter och väntar och har en tillvaro som borde vara bättre. När det gäller de olika satsningarna sade Lars Leijonborg att det gäller att säkerställa att studenter får jobb. Jag hoppas att han menar att de studenter som vill kan få jobb och framför allt att det ska vara möjligt under sommaren. Man har ju gjort olika prioriteringar i regeringen. De prioriteringarna har framför allt varit att göra väldigt stora skattesänkningar. Det hjälper ju inte studenter som inte har jobb. Andra saker som man har gjort är att man har tagit vårdnadsbidraget. Det kommer inte att hjälpa särskilt många studenter, men det är tydligen mer prioriterat. Det finns mycket mer. Vi är väldigt glada för höjningen 2006. Det var vi som lyckades driva igenom den och den var nödvändig. Men det räcker tyvärr inte med den höjningen. Den indexreglering vi har i dag är inte tillräcklig eftersom den inte räknas upp med de kostnader som studenter har. Den följer KPI, men studenter köper inte i enlighet med standard-KPI. Studenter måste ofta betala mer för bostäder och så vidare som har höjts betydligt mer. Det är alltså inte något som studenter kan tillgodoräkna sig. Det tror jag att Lars Leijonborg vet. Jag ska också säga något kort om kvalitetssatsningarna i högskolan. Det berördes ju i den tidigare interpellationen. Jag tror att det är bra att vi är tydliga med att kvalitetssatsningarna inte var så mycket till kvalitetssatsningar. Det har också högskolorna varit tydliga med. Man drar in pengar och lägger tillbaka dem, men det hör egentligen inte till interpellationen. Jag tycker att det verkar som om Lars Leijonborg är medveten om de problem som studenter har. Många studenter är tvingade att jobba extra trots att de inte har tid, eller är tvingade att låna extra pengar av sina föräldrar eller dylikt. Det är inte ett bra system. Jag uppfattar det som att Lars Leijonborg inte är intresserad av att göra något åt det nu, utan inväntar Studiesociala kommitténs resultat. I så fall hoppas jag att det sker något när den kommer och att det inte handlar om några futtiga hundralappar utan att det faktiskt handlar om rejäla tillskott. Pengar är en begränsad resurs. Det är sant. Det handlar därför om prioriteringar. Jag är glad att representera Miljöpartiet som i varje budget sedan valet har lagt in och reserverat 900 kronor - alltså just den summa som SFS har visat behövs - i bidragsdelen, inte lånedelen, för att se till att studenter också kan leva på rimliga villkor. Man ökar alltså inte studenternas redan höga skuldbörda. Det visar tydligt att det är möjligt att göra om man anser att det är prioriterat. Det verkar inte som om Lars Leijonborg anser att det är tillräckligt prioriterat. Det beklagar jag.

Anf. 28 Lars Leijonborg (Fp)

Fru talman! Jag vill återkomma till jobbpolitiken. Jag tycker att det inte nog kan understrykas vad det betyder också i ett högskoleperspektiv att den har varit så framgångsrik. Om man befinner sig i riksdagens kammare kan man få bilden att en djup lågkonjunktur redan är här, men det kommer varje vecka arbetsmarknadsstatistik som visar att arbetsmarknaden fortsätter att utvecklas mycket starkt. Nu delar också vi bedömningen att det förmodligen, på grund av den internationella konjunkturen, kommer en försvagning. Men det finns anledning att så här dagen före midsommarafton pigga upp riksdagen med att den försämringen inte har inträffat ännu. Vad har det med studiemedlen att göra? Indirekt har det ju det. En person som tar studielån, kanske stora studielån, känner naturligtvis en oro för att den investeringen inte kommer att ge utdelning. När man ser att ens äldre kompisar som går ut året före verkligen får jobb i stor utsträckning betyder det väldigt mycket både för studiemotivationen och ens allmänna livssituation. För några år sedan var det ju en ganska deppig stämning på många högskolor som jag besökte, för att arbetslösheten bland nyutexaminerade var så hög. Den bilden är ganska dramatiskt förändrad i dag. Jag tycker inte att jag behöver skämmas för att regeringen har prioriterat jobbpolitik före en hel del annat. Lage Rahm påpekar att den förra majoriteten genomförde en höjning 2006 som man är mycket stolt över. Den höjningen ligger ju kvar och indexregleras uppåt. Man kan ha synpunkter på att den indexregleringen inte är idealisk. Jag delar uppfattningen att det finns tekniska orsaker som gör att den är otillräcklig. Det man jublade över 2006 kan ju inte vara en katastrof 2008. Läget för Sveriges studenter är inte riktigt så illa som man kan tro när man lyssnar på Lage Rahm. Vi följer den här frågan noga. Vi har möjlighet att göra något redan i höstens budget. Vi kommer att med mycket stort intresse ta del av slutbetänkandet från Studiesociala kommittén i början på nästa år.

Anf. 29 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Jag blev lite förvånad när jag hörde Lars Leijonborg säga att man har möjlighet att göra något i höst. Då hoppas jag verkligen att regeringen tar chansen och faktiskt gör något för Sveriges studenter i höst. Då skulle jag bli mycket glad. Jag hoppas också att det är mer än någon enstaka hundralapp, men även någon enstaka hundralapp är förstås bättre än ingenting. Lars Leijonborg säger också att höjningen ligger kvar. Det är väl en väldig tur. Jag hade blivit fullständigt skräckslagen om Lars Leijonborg hade sagt att man tar bort höjningen. Det som man jublade över 2006 kan ju inte vara så dåligt i dag, sade Lars Leijonborg. Det har ju gått två år. Många studenter är i en utsatt situation, men alls inte alla. Det är naturligtvis olika hur det ser ut för studenter. Vissa kanske klarar sig bra på det bidrag som finns, men för andra är det väldigt svårt. Det som man var glad över då var att det blev en höjning över huvud taget. Den var inte tillräcklig. Det påpekades också. Men det var ändå ett steg framåt som jag är glad att vi lyckades ta. Nu hoppas jag att vi kan ta fler steg framåt. Jag blev först orolig att Lars Leijonborg bara skulle prata om jobbpolitiken och utmåla den som framgångsrik. Det är vad regeringen gör alltför ofta. Jag jobbar inte med arbetsmarknadspolitik och kan inte gå in på några detaljer, men det finns ändå problem. De största skattesänkningarna har ju gått till dem med de högsta inkomsterna, vilka inte är studenter. Jag vill ändå vara tydlig och återkomma till att jag hoppas att regeringen tar sitt ansvar i höst och höjer studiemedlen.

Anf. 30 Lars Leijonborg (Fp)

Fru talman! Jag har inte så mycket att tillägga. Lage Rahm sade att han var orolig för att jag bara skulle tala om jobbpolitiken. Det är väl inte så mycket att vara orolig för. Vi måste väl ändå vara överens om att det faktum att det har tillkommit hundratusentals nya jobb är något väldigt viktigt för Sverige. Det som alliansen gick till val på var att det behövdes en uppgradering av jobbpolitiken. Att det har lyckats har ju positiva konsekvenser på många samhällsområden. Bland annat innebär det längst ut i den yttersta kapillären att en student som kanske har fått problem med ekonomin under våren har större möjligheter att få ett sommarjobb och räta upp sin situation. Även där finns det alltså positiva konsekvenser. Ännu viktigare är att hon eller han när studiemedlen kommer och vederbörande konstaterar hur stor lånedelen är ändå kan känna en viss trygg förvissning om att man kommer att få inkomster som gör att lånet är en vettig investering. Det betyder mycket för hela studie- och livssituationen. Vi följer studiemedelsfrågan noga. Vi vill ha ett studiemedelssystem som är så bra att det inte avhåller någon från att välja högskolestudier. Det kräver naturligtvis att det så småningom blir en förbättring. När den kommer kan jag för dagen inte utlova.

den 13 maj

Interpellation

2007/08:779 Höjning av studiemedel

av Lage Rahm (mp)

till statsrådet Lars Leijonborg (fp)

De ekonomiska villkoren för landets studenter måste förbättras. Nu. Miljöpartiet har sedan valet konsekvent drivit att bidragsdelen i studiemedlet ska höjas med motsvarande 900 kronor i månaden och har avsatt medel för detta i våra budgetmotioner.

Nu visar en undersökning från Sveriges förenade studentkårer att en höjning av studiemedlet på just 900 kronor i månaden behövs för att studenterna ska kunna täcka sina basbehov. Heltidsstudenter behöver alltså antingen låna nästan 1 000 kronor i månaden eller arbeta extra bara för att gå runt ekonomiskt. Vill studenten ha en buffert blir det ännu värre.

Regeringen har tidigare lovat att det ska komma en höjning av studiemedlet, en höjning som vi ännu inte sett skymten av. Tre av fyra borgerliga partier gick dessutom till val på frågan om höjt studiemedel. Lars Leijonborgs eget parti, Folkpartiet, sade sig också vara för en höjning, om än med blygsamma 400 kronor.

Det framstår som att situationen för landets studenter har väldigt låg prioritet för regeringen. Miljöpartiet anser tvärtom att studenterna måste prioriteras. För välfärdens skull är det viktigt att människor skaffar sig en bra utbildning och villkoren måste vara sådana att högre utbildning är tillgänglig för alla, oavsett vilken bakgrund man kommer ifrån.

Mina frågor till statsrådet är:

Avser statsrådet att verka för att regeringen ska höja studiemedlet?

Om statsrådet avser att verka för en höjning av studiemedlet, avser statsrådet att verka för att en höjning kommer till hösten, eller kommer det att dröja ytterligare?

Avser statsrådet att verka för en höjning motsvarande de 900 kronor som undersökningen visar att Sveriges studenter behöver?