Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Hivbekämpning i Liberia

Interpellationsdebatt 20 januari 2006

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenCarin Jämtin (S)
  2. Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
  3. Hoppa till i videospelarenCarin Jämtin (S)
  4. Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
  5. Hoppa till i videospelarenCarin Jämtin (S)
  6. Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
  7. Hoppa till i videospelarenCarin Jämtin (S)

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Carin Jämtin (S)

Anf. 29 Carin Jämtin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Rosita Runegrund har frågat utrikesministern vilka initiativ Sverige tar för att stödja Liberia i arbetet mot hiv/aids, både gällande specifika projekt och på ett mer övergripande plan. Bland annat efterfrågas vad Sverige avser att göra för att bidra till att stärka skolväsendet, bekämpa den höga arbetslösheten samt stabilisera ekonomin i Liberia. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag delar Rosita Runegrunds oro över det allvarliga och svåra problemet med spridningen av hiv/aids i Liberia och de effekter det får för utvecklingen och fattigdomsbekämpningen i landet. Liberia står inför stora utmaningar efter flera decennier av konflikter i regionen. Viktiga steg mot upprättandet av ett fungerande samhälle togs i och med valen i oktober och november 2005. Presidentinstallationen av Afrikas första kvinnliga president Ellen Johnson-Sirleaf ägde rum för bara några dagar sedan. Sverige har ett brett engagemang i Liberia. Liberia fick till exempel 53 miljoner kronor i humanitärt bistånd samt 50 miljoner kronor i återuppbyggnadsstöd under år 2005. Huvuddelen av dessa pengar kanaliseras genom FN-systemet samt genom svenska och internationella enskilda organisationer. Sverige stöder även främjandet av stabilitet och tillväxt i regionen genom stöd till det västafrikanska samarbetsorganet Ecowas. Sverige har även en framträdande roll i Liberia i och med vårt omfattande truppbidrag till FN:s fredsbevarande mission Unmil. Därutöver innehar UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren uppdraget som EU-ordförandeskapets särskilde representant i Mano River-området. I denna kapacitet sitter han också medordförande i den internationella kontaktgruppen för Mano River-området. Det vittnar om EU:s, men också Sveriges, centrala roll när det gäller att bistå Liberia på vägen mot stabilitet, demokrati och hållbar utveckling. Sverige ger sedan flera år tillbaka ett omfattande stöd till FN:s gemensamma program för arbetet mot hiv/aids, Unaids. Under 2005 uppgick Sveriges bidrag till Unaids till 150 miljoner kronor, vilket 2006 ökar till 200 miljoner kronor. Svenskt stöd går även till Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria. Under 2005 uppgick stödet till 365 miljoner kronor. För 2006 ökas bidraget till 600 miljoner kronor. Globala fonden finansierar två projekt mot spridning av hiv/aids i Liberia, och ca 92 miljoner kronor är allokerade till dessa projekt. EU, med starkt engagemang från Sverige, var pådrivande bakom WTO-beslutet om TRIPS (Trade-related aspects of intellectual property rights) och hälsa som togs år 2003. Beslutet innebär att länder som saknar inhemsk produktion och tillverkningspreparat av läkemedel ges möjlighet att vid allvarliga folkhälsoproblem, som till exempel hiv/aids, malaria och tuberkulos, genom så kallad tvångslicens importera billigare kopior av patenterade läkemedel utan patentinnehavarens samtycke. Jag håller med Rosita Runegrund om betydelsen av att befolkningen i ett postkonfliktland ser tydliga framsteg i samhällsutvecklingen, för att inge hopp och framtidstro. Därmed är uppbyggandet av skolväsendet av central betydelse både för att öka andelen läs- och skrivkunniga i landet men även för att det fyller en viktig social funktion. Sverige tilldelade förra året Unicef 15 miljoner kronor för dess verksamhet i Liberia. Av dessa pengar gick ca 2,5 miljoner kronor till stöd av rehabilitering av skolbyggnader och läromedel till primär- och sekundärskolor på landsbygden. Stöd går även till tre enskilda organisationer som verkar inom just skolväsendet. Norska flyktingrådet driver ett program som främst riktar in sig på ungdomar som stått utanför den formella skolundervisningen samt till före detta kombattanter. Liberia Dujar rehabiliterar och driver skolor framför allt i Monrovia, medan PMU International rehabiliterar skolor främst i den fattiga och konfliktdrabbade Lofaregionen. Förutom det viktiga biståndet till skolväsendet stöder Sverige även arbetet med rehabiliteringen och återintegreringen av barnsoldater inom ramen för UNDP:s process som avser avväpning, demobilisering, rehabilitering och reintegration av före detta soldater, så kallade DDRR. Omkring 4 miljoner kronor av de tidigare nämnda 15 miljoner kronor Sverige gav till Unicef har gått till ett program som särskilt riktar sig mot skydd av barn. Hittills har 11 780 barn genomgått programmet, och av dem har 3 900 återgått till den vanliga formella skolutbildningen. Även UNDP har ett program som verkar för att skapa meningsfull sysselsättning och arbetstillfällen för avväpnade soldater. Fram till i dag har man återintegrerat över 100 000 före detta kombattanter. Den ekonomiska utvecklingen är av stor betydelse, och det makroekonomiska läget är mycket svårt i Liberia. Landets ekonomiska situation är delvis ett resultat av långvarigt missbruk av naturresurser och utbredd korruption. Sedan fredsavtalet i Accra 2003 har frågan om god samhällsstyrning varit en viktig prioritering för alla givare, inklusive Sverige. Genom att upprätta ett mer transparent ekonomiskt system skulle förutsättningar på sikt kunna skapas för att häva FN-sanktionerna mot Liberia. Det är också en förutsättning för en positiv utveckling i landet, som under så lång tid drabbats av stora konflikter.
Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 30 Rosita Runegrund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret som jag fått av Carin Jämtin. Liberia står, som vi vet, inför en stor utmaning. Det är ett hårt krigsdrabbat område, men också i de länder som omger Liberia är situationen osäker. Min interpellation utgick från en undersökning som Unicef gjort om hur ungdomar ser på hiv/aids. Sverige har ju en hög svansföring när det gäller just hiv/aids, och vi ger mycket riktigt stora pengar till Globala fonden. Undersökningen visade att många ungdomar känner till smittan av hiv/aids - om man ser till området kring Monrovia där det just nu finns många internflyktingar. I PMU:s riktlinjer och policy för hiv/aids kallas barnen för hoppets fönster. Det tycker jag är en väldigt bra benämning, för jag tror nämligen att barn och ungdomar måste kunna känna hopp för framtiden för att man ska kunna ha ett rejält och framåtsyftande arbete. Vi vet att Liberia i dag har 300 000 internflyktingar och att det dessutom finns ca 150 000 i grannländerna. Av biståndsministerns svar framgår att Sverige har en central roll. Mycket av det som sägs kan man även läsa i den proposition som kommit från regeringen om en fortsatt FN-styrka i Liberia. Man berömmer sig av att man spelar en central roll; jag saknar dock resolution 1325, om vi ska föregripa diskussionen och behandlingen av propositionen. Jag vill fråga biståndsministern: Hur följer man upp den centrala rollen utifrån den policy som Sverige har för global utveckling när det gäller barn och hiv/aids? Hur följer man upp TRIPS-avtalen, möjligheten att importera kopior av patenterade läkemedel? Hur följer man upp organisationer som PMU, som nu arbetar i Lofaprovinsen där det inte finns någon kunskap om hiv/aids? Hur följer man upp detta med barn och utbildning? Hur arbetar man med hivutbildning, med tester etcetera? Som biståndsministern nämnde har UNDP ett program för barnsoldater för att få in dessa i arbetet. Det är sådana frågor jag skulle vilja påtala. Det handlar om möjligheten för Sverige, som just nu spelar en central roll i Liberia, att gå in och se hur man följer upp arbetet med hiv/aids och barn - de barn som är hoppets fönster och Afrikas framtid.
Carin Jämtin (S)

Anf. 31 Carin Jämtin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack för både interpellationen och uppföljningsfrågorna. Liberia är ett land som är hårt drabbat av konflikter. Hela regionen är drabbad av konflikter, precis som Rosita Runegrund säger. Men egentligen är det här allmängiltiga frågor som gäller i många av de länder där vi jobbar med bistånd. Hur följer vi upp den policy vi har lagt? Hur följer vi upp de beslut vi har fattat, oavsett om det är nationella beslut, EU-beslut eller för den delen FN-beslut, som ju resolution 1325 är? Det måste vi göra på olika sätt. I just fallet med Liberia har kabinettssekreterare Dahlgren precis varit där på presidentinstallationen och, om jag inte är felunderrättad, för tredje gången samtalat med den nya presidenten om olika frågor. I första hand handlar det förstås om själva konflikten som sådan, om stabiliteten och att få landet på fötter igen. Där handlar det självklart om att bygga en ekonomi, ett samhälle, där människorna i Liberia får en inkomst, ett jobb, en utbildning och en tro på framtiden. I det är hälsofrågor, inklusive hiv/aids, naturligtvis oerhört viktiga. Vi har personer på plats i Liberia genom enskilda organisationer, men där finns också en representant för Utrikesdepartementet. I samtalen med både liberianer och med det internationella samfundet följer vi upp alla dessa frågor. Det gäller att vi samtalar och att vi ställer krav i det bistånd som vi ger genom olika kanaler. Alla dessa frågor måste vi alltså följa upp i avtalen och i våra samtal. Vad gäller Liberia just detta år handlar det om att gå från en konfliktsituation till att bygga upp ett samhälle, och jag tror att det här året i mycket kommer att präglas av att sätta fattigdomsstrategier på plats, att börja konstruera en ram för att bygga ett samhälle. Detta arbete kommer nu att ledas av den första kvinnliga presidenten på den afrikanska kontinenten. Vi ska stödja det arbetet på olika sätt. Vid presidentinstallationen var det en positiv stämning med en tro på framtiden. Svårigheterna är - om man ska uttrycka det diplomatiskt - enorma. Det behövs enorma insatser, både från det internationella samfundet och från de ledande personerna i Liberia, för att få landets ekonomi på fötter. I det kan vi genom biståndsinsatser bidra med konkret stöd till hälsokliniker, skolor, jobbskapande projekt och annat, men också med policystöd och policyrådgivning. Sverige är aktivt på alla dessa områden genom olika kanaler. Säkert skulle det vara en bra väg framåt att be fler svenska organisationer att ha en konkret diskussion om de olika sakfrågorna. Det blir en konkretare diskussion än vi kan ha här i dag för att driva dagordningen framåt.
Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 32 Rosita Runegrund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är just den konkreta diskussionen som jag saknar. Då kan våra debatter om politik för global utveckling och om barn och hiv/aids i fattigdomsstrategierna också få utslag i vårt stöd för de länder där vi inte har nationella strategier. För Liberia har vi inte gjort upp någon sådan, för det är så mycket sanktioner och sådant mot Liberia. Jag skulle välkomna en konkret diskussion. Det är också viktigt att vi som ledamöter i riksdagen blir informerade och att vi kan ställa krav på regeringen. Sådant blir svårt när man får ett svar där det bara anges en summa pengar, och sedan ska man själv som ledamot dra slutsatser utifrån de antal miljoner som anges. Det står att Unicef har fått 15 miljoner och att 4 miljoner av det har gått till ett visst program och så vidare. Sedan får man själv leta rätt på vad det programmet innebär. Men var finns barn och hiv/aids i dessa frågor? Barn och hiv/aids är ju den fråga som jag tror kommer att vara avgörande för ett lands utveckling. Jag har pratat med folk som är nere som soldater i Liberia. Problematiken med landminor och sådant finns inte på samma sätt, utan det är osäkerheten. Men när läget blir sådant att det blir möjligt för de 300 000 internflyktingarna att spridas ut i landet, hur väl informerade kommer de då att vara, och vilka möjligheter att testa sig har de fått? Det är livsavgörande. Jag förstår att man i det här läget kan se freden som det allra viktigaste, men för den fortsatta utvecklingen är överlevnaden det viktigaste. Den som överlever kriget ska naturligtvis inte behöva dö av hiv/aids. Då krävs det möjlighet att testa sig, tillgång till mediciner och tillgång till kondomer. Barn och ungdomar som växer upp i krig och inte har tilltro till framtiden lever ett riskabelt liv. Human Rights Watch kom förra året med en skarp varning om att soldater som har reintegrerats i samhället beger sig till de konfliktfyllda grannländerna och blir soldater på nytt. Det är en problematik som är alldeles speciell för det området med dess långa historia av barnsoldater. Om man rekryteras som barnsoldat är det för att man inte har fått möjlighet till arbete och utbildning. Över 57 % av ungdomarna i dag står utanför utbildningssystemet. Det finns en möjlighet att trycka på. Där kan Sverige ha en röst. Men det räcker inte att bara säga att Sverige spelar en central roll, utan det handlar om vilken roll man spelar när det gäller just barn och hiv/aids.
Carin Jämtin (S)

Anf. 33 Carin Jämtin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Hiv/aids är en komplex fråga. Den är särskilt komplex i en flyktingsituation. UNHCR har tittat på spridningen av aids bland flyktingar. Något som var tydligt och som förvånade mig lite var att spridningen bland flyktingar ofta är mindre än i samhället i övrigt så länge flyktingarna bor i läger. Den stora utmaningen uppstår, precis som Rosita Runegrund påpekar, när flyktingarna återintegreras i samhället. Då börjar hiv/aids att spridas igen. Det finns undantag, men oftast har det sett ut på det sättet. Hiv/aids-spridningen har ofta varit kopplad till att folk är rörliga. Det har funnits samband med lastbilsleder, med att man flyttar någon annanstans för att jobba eller liknande. Därför står man nu inför en utmaning men också inför en möjlighet att hejda den ytterligare spridningen. För att hejda den behövs informationsinsatser, och det behövs kondomer. I dag finns det enligt den senaste statistiken tre kondomer per man och år i genomsnitt i hela Afrika. Det är fullständigt otillräckligt! Kondomerna är dessutom ojämlikt fördelade och finns mest i de ekonomiskt mer utvecklade delarna av Afrika. Troligen finns det alltså inte speciellt många i Liberia. Därför har Sverige vid flera tillfällen under de senaste åren valt att aktivt stödja så kallade commodity -initiativ i det här sammanhanget. Det handlar om att finansiera produktion av nya kondomer. Det är ju det som har saknats vid flera tillfällen. Den andra delen handlar om information - information om hur aids sprids och om hur man kan motarbeta detta. Det handlar om känsliga frågor om sexualitet och sexualdebut och om hur man ska kunna förhindra att aids sprids. Det arbetet har bedrivits - med den äran - av Unicef och UNDP vid flera tillfällen, liksom av många kyrkliga organisationer. Jag är övertygad om att man gör det också i Liberia. Det står inskrivet i Sidas avtal med alla enskilda organisationer, och jag vet att det också gör det i FN-systemet, att man ska ta hänsyn till just aids i alla projekt, oavsett om det handlar om att bygga vägar, bygga skolor, utveckla utbildningsmaterial eller vad det nu kan vara. Därför förväntas också PMU, som Rosita Runegrund tog upp, UNDP och alla andra organisationer rapportera om hur man har jobbat just med aids. Det handlar alltså både om den konkreta politiska dialogen och om dialog med de enskilda aktörerna i det här sammanhanget. När det gäller frågan om vi skulle kunna utöva påtryckningar på den nya presidenten i Liberia vill jag säga att vi uppfattar att det finns en tydlig positiv vilja, men resurserna i Liberia är mycket knappa. Jag tror att det kommer att vara det stora problemet. Man måste få möjlighet att bygga riktigt bra system för ekonomisk hantering så att landet Liberia har en möjlighet att ta emot bistånd. Då kan man göra de saker som jag tror att Rosita Runegrund och jag är helt överens om: aidsförebyggande arbete, utbyggnad av utbildningssystem och annat som krävs i ett land som har drabbats så hårt av olika konflikter.
Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 34 Rosita Runegrund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tror att vi är överens, men jag skulle vilja ha lite mer. När den första FN-styrkan från Sverige skulle ned till Liberia ställde jag en fråga här i kammaren till Carin Jämtin. Det handlade om att kunna se det humanitära stödet och det som finns runtomkring samtidigt, så att man sätter in resurser samtidigt med det fredsövervakande arbetet. Där spelar resolution 1325 en väldigt viktig roll, och det är något som regeringen inte har tagit till sig. Eftersom Carin Jämtin representerar regeringen här i dag vill jag uppmana henne att ta det med sig. Kvinnor behövs i det fredsbevarande arbetet. Det kommer efter det försoningsarbete som kommer att bli väldigt stort i Liberia. Det finns stora möjligheter för försoningsarbete. Vi har båda bott i Afrika. Vi känner till den möjlighet och den kapacitet som finns inom den afrikanska befolkningen till att just kunna läka sår. Men man måste få möjligheterna och få hjälp. När FN-styrkan skulle åka ned svarade Carin Jämtin att man satsade 30 miljoner. Jag ser att det är ett stöd, men jag ser det inte som ett massivt stöd. Sverige hade en unik möjlighet. Samtidigt som man går in med en styrka på 200 personer hade man också kunnat humanitärt satsa ännu mer och tagit sitt ansvar. Man spelar en central roll. Men man skulle ha kunnat spela en ännu mer central roll för just barnen och åtgärder mot hiv/aids.
Carin Jämtin (S)

Anf. 35 Carin Jämtin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Resolution 1325 och för den delen resolution 1460 är oerhört centrala resolutioner som regeringen tar på största allvar. Vi driver dem policymässigt på global nivå men tar också hänsyn till dem i de konkreta utformningarna av våra insatser både på den militära sidan och på biståndssidan. Vi har ökat biståndet till Liberia. Nu hoppas jag att det ger förutsättningar för att titta på hela den västafrikanska regionen. Länderna hänger ihop med varandra, konflikterna hänger ihop med varandra men också den ekonomiska utvecklingen. Vi diskuterar olika typer av bistånd i regionen. Vi får se vad det blir. Men det har blivit mer än de 30 miljoner vi talade om vid det tillfället. Det har till och med blivit ganska mycket mer. Vi hoppas att den biståndsökning som nu sker ska kunna användas på ett bra sätt i det land som är banbrytande, lite grann i resolution 1325:s anda, genom att välja den första kvinnliga presidenten på den afrikanska kontinenten. Tack för debatten.

Dokument

den 9 december

Interpellation 2005/06:161 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Hivbekämpning i Liberia

Enligt FN:s barnfond Unicef har unga människor i Liberia god kännedom om hiv/aids. De vet hur man smittas och hur man kan skydda sig. Trots detta omsätts inte kunskapen i praktisk handling.

Unicefs studie av Liberia, som omfattar nästan 1 500 barn och ungdomar mellan 10 och 25 år, visar att nio av tio personer vet att hiv kan spridas via sexuellt umgänge. Sex av tio vet att kondomer skyddar, men trots denna kunskap använde bara en av tio kondom första gången de hade sex.

Unicefs studie tyder på att information och kunskap om hiv/aids inte påverkar ungdomars beteende. Att ungdomar inte använder kondom trots att de känner till hur hiv sprids är alarmerande eftersom hälften av Liberias befolkning är under 18 år och att 8,2 % av befolkningen beräknas bära på smittan.

Kunskapen om smittan är dock inte lika utbredd i hela Liberia. I vissa områden, exempelvis i regionen Lofa, är kunskapen om hiv/aids mycket begränsad och här krävs särskilda informationskampanjer. I Lofa uppger så många som en tredjedel att de inte hade hört talas om hiv/aids. Enligt Unicef kan detta bero på att frivilligorganisationer inte haft möjlighet att jobba i dessa mer otillgängliga, och tidigare rebellkontrollerade, områden. Här måste stora insatser göras.

Hur ska då smittan någonsin kunna bekämpas? Jag tror att nyckeln är att ungdomar måste känna hopp och tillförsikt inför framtiden. Liberia har genomlidit ett 14 år långt inbördeskrig, och många av dem som var med i Unicefs studie har alltså aldrig upplevt fred; många av dessa ungdomar har levt nära döden under hela sitt liv. Hopplöshet kan föda likgiltighet inför dödliga sjukdomar som hiv/aids, vilket kan vara en starkt bidragande orsak till att ungdomarna inte använder kondom, trots att de är medvetna om riskerna. Därför är det av yttersta vikt att ekonomin stabiliseras, att skolväsendet återuppbyggs och att arbetslösheten bekämpas. Här behövs stora insatser.

Rapporten pekar även på att den liberianska ekonomin är så pass ansträngd att sjukvården måste inrikta sig på den mest akuta vården, vilket gör att det inte finns pengar över till vare sig testcentrum eller bromsmediciner. Detta är ett stort problem.

Återuppbyggnaden av landet måste ta fart för att hiv/aids-epidemin ska kunna bekämpas. Det behövs alltså både riktade humanitära insatser och informationskampanjer, men även förbättrad ekonomi, bättre skolväsende och fler jobb. Endast 57,5 % av befolkningen över 15 år kan läsa och skriva. Arbetslösheten beräknas ligga på 85 %, och 80 % av befolkningen befinner sig under det så kallade fattigdomsstrecket. Om inte dessa siffror radikalt förbättras kommer det att bli svårt att bromsa hiv/aids-epidemin.

Satsningar på information och hälsovård å ena sidan och utbildning och jobb å andra sidan skiljs inte åt av vattentäta skott utan hänger samman som kommunicerande kärl. Om ungdomarna känner hopp inför framtiden kommer de även att ta till sig av den information som finns kring hiv/aids.

Återuppbyggnaden av Liberias infrastruktur och ekonomi är även nödvändig för att förhindra att tidigare soldater och barnsoldater från Liberia, i brist på annan försörjning, startar nya oroligheter i Liberia, eller att de tar värvning i Elfenbenskusten och Guinea på den ena eller andra sidan i de pågående eller begynnande inbördeskrigen. Om inte tidigare soldater finner meningsfull sysselsättning riskerar krigen att fortsätta från en region till en annan, till en tredje och så vidare.

I en rapport från Human Rights Watch i april 2005 (Youth, Poverty and Blood) påpekas mycket riktigt att internationella insatser för att avväpna milissoldaterna måste innefatta att de erbjuds ett alternativ till att föra krig som försörjning. Rapporten pekar på att straffriheten sedan 1980-talet för krigsförbrytelser tillsammans med fattigdomen lett till ett mycket grovt våld i länder som Liberia, Sierra Leone och Elfenbenskusten. De soldater som begår dessa övergrepp började ofta som milissoldater genom att bli bortrövade med våld. Därefter har de stridit för de olika grupperingarna i olika länder. Vapenhandlare som försett de stridande parterna med vapen har, tillsammans med korrupta och förtryckande regimer, bidragit till nya inbördeskrig.

Enligt rapporten från Human Rights Watch har över två tredjedelar av de tidigare stridande i Liberia tillfrågats om att ansluta sig till ”uppdrag” i Guinea och Elfenbenskusten. Bland dem som rekryterats till Guinea har hälften fått frågan från anhängare till Guineas president Lansana Conté, medan övriga fått erbjudanden från befälhavare som uppger sig representera ansatser till uppror i Guinea.

Nya oroligheter rapporteras då och då från olika delar av Liberia och utan en stabil och varaktig fred i och utanför landet kommer hivbekämpningen inte att lyckas. Fred och stabilitet måste därför vara det överordnade målet. Genom att återanpassa före detta soldater och barnsoldater till det civila samhället, via utbildning eller genom ett jobb, kan våldsspiralen stoppas och hiv/aids-epidemin hejdas.

På vilket sätt avser utrikesministern att stödja hälsosektorn i Liberia, inkluderande frivilligorganisationer, för prevention och information om hiv/aids inklusive sexuell och reproduktiv hälsa?

Vad avser utrikesministern att vidta för åtgärder för att bistå Liberia att organisera testcentrum för hiv/aids och underlätta inköp av bromsmediciner inom ramen för WTO och i enlighet med TRIPS-avtalet?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att stärka den liberianska ekonomin på ett makroekonomiskt plan?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta i syfte att hjälpa Liberia att bygga upp det raserade skolväsendet?

Vad har utrikesministern vidtagit för åtgärder för att genomföra den tidigare utlovade satsningen på barn och ungdomar i Liberia?

Vilka åtgärder har utrikesministern vidtagit vad gäller rehabiliteringen av barnsoldater?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta i syfte att understödja den liberianska regeringen att ge före detta soldater och barnsoldater en meningsfull sysselsättning och utbildning?