Hemlighetsmakeri i utnämningspolitiken

Fru talman! Berit Andnor har frågat mig om jag avser att verka för förslag om ändringar i sekretesslagen som syftar till att kunna hemlighålla vilka som söker statliga jobb och när förslagen i så fall kommer att presenteras för riksdagen. Jag hade så sent som den 11 juni efter en interpellation ställd av Peter Hultqvist, 2006/07:550, om trovärdighet i utnämningspolitiken nöjet att debattera ungefär samma frågeställning som i dag. Jag tar mig därför friheten att återanvända delar av vad jag då anförde i mitt svar. Den här regeringen kommer att fortsätta att reformera utnämningspolitiken i riktning mot en mer öppen, förutsägbar och transparent process. Berit Andnor har i sin interpellation listat ett antal personer som fått anställning eller uppdrag av den här regeringen. Insinuationen ligger i att dessa inte skulle ha andra kvalifikationer än koppling till alliansen. Jag noterar att hon helt bortser från personer med koppling till den tidigare regeringen, vilka också fått uppdrag eller anställning av den här regeringen. Det finns sålunda till exempel socialdemokrater som utsetts till ordförande på högskolor, myndighetschefer och särskilda utredare. Regeringens ambition är att hitta de i varje enskilt fall bäst lämpade personerna. Vi vill ha en god balans mellan könen och en etnisk mångfald också bland ämbetsmännen. Vi vill ha personer som vi kan ha förtroende för i den bemärkelsen att de lojalt utför sina ämbetsmannauppgifter även om de privat sympatiserar med andra partier än dem som företräds i regeringskretsen. Samtidigt är vi av uppfattningen att det därtill måste läggas komponenter som har en utgångspunkt i att allmänheten måste tillförsäkras en rimlig grad av förtroende för att rekryteringen av myndighetschefer sker på ett sätt som motsvarar regeringsformens krav på förtjänst och skicklighet. Vi har därför infört en ordning som innebär att kravprofiler numera regelmässigt görs tillgängliga för omvärlden i samband med att regeringen anställer en myndighetschef. Det innebär också att omvärlden i efterhand faktiskt kan värdera de krav som regeringen ställt upp inför en rekrytering men också pröva om den individ som anställts motsvarar de ställda kraven. Vi har också prövat att annonsera efter myndighetschefer i sju fall. En ny universitetskansler och en ny chef för Konsumentverket har nyligen anställts. Vidare pågår för närvarande beredningen inför beslut om anställning av generaldirektörer för SPV, alltså Statens pensionsverk, och Sida. De båda sistnämnda fallen har föregåtts av en annonsering. Jag tycker att det är en utmärkt idé att genom annonsering tillkännage för omvärlden att regeringen avser att rekrytera nya chefer men inser också att det faktiskt för vissa personer kan vara en avhållande faktor att den nya anställningen ska sökas i full öppenhet. Jag tillstår att detta är ett dilemma. Det är naturligt att en hög befattningshavare inte gärna offentliggör att hon eller han söker ett annat jobb. Det betyder att jag tror att regeringen också måste ha möjlighet att även via andra kanaler än genom annonsering hitta de starka krafter som behövs för att föra den statliga förvaltningen framåt i de utmaningar som 2000-talet medför. Regeringen kommer att överlämna budgetpropositionen för 2008 till riksdagen torsdagen den 20 september. Regeringen avser där, bland mycket annat, att redovisa sin syn på politikens inriktning såvitt avser den reformerade utnämningspolitiken. Budgetpropositionen bereds för närvarande i Regeringskansliet. Jag har, mot denna bakgrund, ingen avsikt att i dag föregripa detta arbete.

Fru talman! Tack för svaret! Jag kan inte påstå att jag är nöjd med det, men det är väl ingen större överraskning för Mats Odell. Den statliga utnämningspolitiken var inför valet föremål för ganska mycket debatt. Med ett mycket högt tonläge och med hårda argument utlovades väldigt stora reformer av de borgerliga partierna. I en särskild rapport som heter Att bryta den socialdemokratiska makthegemonin , som jag för övrigt rekommenderar som läsning åt alla, redogörs för hur den statliga utnämningspolitiken ska utformas under den borgerliga regeringen. Kravprofiler ska upprättas. Tjänsterna ska utannonseras. Intressenter, vilka de nu är, ska få nominera personer. Fackutskotten i riksdagen ska erbjudas möjlighet att genomföra offentliga utfrågningar av de personer som regeringen tänker utnämna. Den här processen ska dokumenteras och vara offentlig. Sedan sägs det i den här rapporten och i de uttalanden som gjorts av ansvariga för rapporten att "det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet lett till att Sverige antagit många av enpartistatens klassiska kännetecken". Jag har ytterligare citat: "Vi har fått en stat där partibok i praktiken är nödvändig för den som vill göra karriär till de högre tjänsterna i statsförvaltningen." "Grundlagens bestämmelser är en chimär, en kuliss för socialdemokratisk maktpolitik." Det avslutas med en mening där följande sägs: "Sverige uppfyller inte kraven som ställs i FN:s konvention mot korruption." Det är ett högt tonläge, hårda argument. Vad har då hänt? Ytterst lite. I svaret hänvisas det till att det upprättas kravprofiler. Det är inget nytt. Det går att läsa innantill i den statliga chefspolicyn som fanns under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Några tjänster har utannonserats. Ställd inför frågan varför det som sades i valrörelsen inte ser ut att genomföras av den borgerliga regeringen säger ansvarigt statsråd Mats Odell: Valrörelsen har sin egen logik och dynamik. Så där frankt avfärdar Mats Odell de borgerliga förslagen till ny utnämningspolitik som presenterades före valet. Det saknades öppenhet. Alla ska i efterhand kunna gå in och granska hur utnämningsprocessen har genomförts. Av detta svar framgår det att sju tjänster har annonserats ut. Tidigare har Mats Odell sagt att det pågår någon form av försöksverksamhet. Min fråga är: När fattades beslutet om denna försöksverksamhet? Hur ser det beslutsunderlaget ut? Vem fattade beslut om försöksverksamheten? Och på vilka grunder sker valet av de tjänster som annonseras? Är det någon form av tombola på Finansdepartementet som ligger till grund, eller hur går det egentligen till? Finns det någon tanke bakom det hela? Den helt avgörande grunden för tillsättningar ska vara öppenhet, transparens, förutsägbarhet och spårbarhet. I stället har Unckel, Hagström, Ehrenkrona, Starrin, Leissner, Hamilton, Furmark Löfgren, Ottebäck, Wikström, Westerberg, Heister, Ahlgren och så vidare utsetts. Är det fråga om partipolitiska meriter, Mats Odell, personliga relationer eller, som ni skriver i er egen lilla rapport, kompisutnämningar? Det är kanske öppenhet för Mats Odell. Var det detta som var meningen? Jag tror inte att det var detta som väljarna röstade på när de valde de borgerliga partierna. Hur blir det nu, Mats Odell? Hur är det med försöksverksamheten?

Fru talman! Det skulle naturligtvis vara en intressant forskargärning att utvärdera tonlägen från olika håll under valrörelsen. Jag tror att jag avstår från det just nu. Men jag konstaterar att Berit Andnor ställer ett par frågor. Den första är vem som har beslutat om försöksverksamheten. Det är den statssekreterargrupp som är tillsatt. Där har departementen fått ansöka om de har velat annonsera. Det är ett antal departement som har gjort detta, och de har i samtliga fall fått ja. Det fanns en lista på vår reformagenda för att stöpa om den tidigare utnämningspolitiken som kännetecknades mycket av slutenhet, och där partibok, Berit Andnor, var en ganska tung faktor i dessa sammanhang att döma av det som blev resultatet. Jag har det direkta ansvaret för att exempelvis utnämna landshövdingar. Där har den regering som Berit Andnor tillhörde tillämpat principen var fjärde damernas. Vi har i dag 15 män som landshövdingar och 6 kvinnor efter att vi har börjat förändra detta. Det finns ett ganska stort behov av reformering av den politik som fördes innan vi tog över för att vi ska komma i ett läge som vi önskar. Hela den lista som vi lade fram för att komma till rätta med detta är faktiskt genomförd eller också pågår ett genomförande. Det finns bara en punkt som ännu inte är genomförd, och det är just att fackutskotten ska genomföra utfrågningar. Och det är en fråga som inte är avgjord. Vi diskuterar den. Jag kan inte nu säga exakt vad som kommer att hända med det. I övrigt innebär utnämningspolitiken att vi har haft ett tillsättande av olika myndighetschefer. Vi har i samtliga fall haft kravprofiler. Det går att utvärdera detta. Utnämningen av landshövdingar står i centrum för mångas intresse. Och visst är politisk erfarenhet en viktig dimension då. Men ännu viktigare är det att man kan visa att man är en bra chef, att man kan leda en så stor organisation som en länsstyrelse är, att man kan entusiasmera sina medarbetare och att man kan skapa ett kontaktnät och skapa nätverk i det län där man finns. Man ska vara en drivande kraft i detta län. Det är viktigare saker än partitillhörighet för dessa personer. Jag tror att vi redan i fråga om de utnämningar som har gjorts kan peka på att dessa saker har funnits med i regeringens bedömning. Berit Andnor kommer delvis att ganska snart få svar på de frågor som hon ställer i sin interpellation, nämligen den 20 september när regeringen lägger fram sin budgetproposition. Där kommer ett antal nyheter på området som Berit Andnor efterlyser.

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick svar på de frågor som jag ställde om försöksverksamheten och hur detta ska utvärderas. Själva idén bakom en försöksverksamhet är väl att man kan värdera om detta var något bra och något som man kan använda sig av i fortsättningen. Om man inte har ett tillräckligt beslutsunderlag och vet vad man håller på med är det väl ändå ganska svårt att utvärdera och säga att detta var bättre än hur det gick till tidigare, eller hur, Mats Odell? På dessa områden har jag ännu inte fått svar. Det som är mest häpnadsväckande av allt detta är att man har gjort en helomvändning när det gäller öppenheten. Vi har både kunnat läsa om och höra Mats Odell säga att det nog är ett problem att vi har en offentlighetsprincip när det gäller tjänster inom offentlig sektor och att vi kanske måste se över sekretesslagen. Det är helt otroligt, Mats Odell. Hur kan man påstå att öppenheten ökar om man förändrar sekretesslagen, så att man inte ska kunna se vilka som har sökt tjänster i kommuner, i landsting och i staten? Det handlar om att minska öppenheten om man går in och förändrar sekretesslagen. Det krävs förändringar i den. Min fråga som jag har ställt till ministern är: När kommer förslagen? Hur ser de ut? Kommer detta att gälla alla tjänster i offentlig sektor? Om det inte kommer att gälla alla tjänster i offentlig sektor, var går då gränsen? Detta handlar om mycket allvarliga inskränkningar i offentlighetsprincipen som man går och funderar på. Hur kan ett ökat hemlighetsmakeri öka öppenheten i processen, Mats Odell? Vart tog öppenheten vägen, det som var ett så stort nummer före valet? Två punkter nämns, ingenting annat. En annan slutsats som man kan dra är att de kandidater som har varit med om ett öppet ansökningsförfarande tydligen inte är bra nog. När teorin möter praktiken är Mats Odell inte nöjd. Hur ska de som har blivit utnämnda med hjälp av detta experimentförfarande egentligen se på sin utnämning och det mandat som de har fått av regeringen för att leda och styra statlig verksamhet? Mats Odell konstaterar att det är en försöksverksamhet som pågår, hur nu det står i relation till grundlagens krav på förtjänst och skicklighet, och att offentlighetsprincipen är ett problem och någonting som kan vara ett hinder. Folk kan dra sig för att söka. Och det måste vi göra någonting åt. Eller med andra ord: Hade vi inte experimenterat hade vi fått bättre kandidater. Vad är det för besked som Mats Odell ger dem som har blivit utsedda i samband med denna försöksverksamhet? Att det skulle vara utfrågningar här i riksdagen var ju det stora huvudnumret, Mats Odell. Fackutskotten skulle få ställa frågor till dem som regeringen hade för avsikt att tillsätta på de höga tjänsterna. Det avfärdas nu i intervjuer av statsrådet som någonting som är helt orealistiskt med motiveringen att det väl inte är någonting som någon vill utsätta sig för. Det gäller inte bara själva utfrågningssituationen utan själva grundfrågan som var så viktig i den rapport som togs fram, nämligen om riksdagen som ska granska regeringen verkligen också ska vara med och ta ansvaret för utnämningen. Det ifrågasätts också av statsrådet. Jag delar helt den bedömningen, Mats Odell. Men hur var det egentligen? Varför sades en sak före valet och en annan sak efter valet? Det är en central och viktig fråga. Kan du nu bekräfta att det inte är aktuellt med utskottsutfrågningar i samband med rekrytering till statens högre tjänster?

Fru talman! Låt mig börja med att svara på en av de senare frågorna som Berit Andnor ställde, nämligen hur de som nu har blivit utnämnda i en öppen process där vi har annonserat upplever detta och hur de känner sig. Jag anser att de ska vara stolta. De har nämligen blivit utnämnda i en öppen konkurrens för första gången när det gäller denna typ av tjänster. Sedan frågade Berit Andnor vilken utvärdering som vi har gjort av försöksverksamheten. Låt mig bara konstatera att vi utan att ha gjort någon vetenskaplig utvärdering så här långt har slagits av häpnad. En sådan utvärdering kommer att göras, och vi kommer att göra preciseringar och dra mer stringenta slutsatser. Men redan nu kan vi se att det är betydligt fler som söker tjänsterna via annonser än vad vi någonsin hade vågat tro. Och det gör naturligtvis att man kan fråga sig om det över huvud taget behövs någon översyn av sekretesslagen. Ja, det gör det helt enkelt därför att det här handlar om två skyddsvärda intressen. Vi har å ena sidan offentlighetens intresse, å andra sidan den personliga integriteten. Denna avvägning är ganska svår. Om till exempel en läkarjournal hamnar i en sådan här personakt är den därmed en offentlig handling. Det finns inte många som känner till att det inte bara är de som söker statliga chefstjänster utan faktiskt samtliga anställda inom offentlig sektor - alltså även inom kommuner och landsting - vars ansökningshandlingar och akter är allmänna handlingar. Detta är ett integritetsproblem som vi inte kan blunda för, och därför är det viktigt att frågan utreds. Grundlagsutredningen tittar också på detta. När det gäller utfrågningar är det alltså en fråga som jag menar kräver en fördjupad diskussion, och Grundlagsutredningen har också detta på sin agenda. Erfarenheterna av att annonsera är mycket goda. Min ambition är att detta ska vidgas. Det ska omfatta mycket mer än hittills, och vi kommer också att precisera våra förändringar på detta område i budgetpropositionen den 20 september.

Fru talman! I sju fall har regeringen annonserat tjänster. Det är fortfarande väldigt oklart på vilka grunder detta har skett. Det är oklart på vilka grunder denna försöksverksamhet pågår. Samtidigt har regeringen utsett, med er egen vokabulär, kompisar. Det är det som är facit, Mats Odell. Vi har sett väldigt lite av det ni så stort utlovade. Men det handlar inte bara om detta, utan det mest allvarliga är att detta nu håller på att gå helt överstyr. Nu handlar det inte längre bara om att annonsera, utan också om att göra förändringar i sekretesslagen. Men det är väl inget nytt, Mats Odell, att det finns en offentlighet när det gäller vilka som har sökt tjänsterna och vilka akter som finns när det gäller kommuner, landsting och staten. Det är inget nytt. Menar Mats Odell verkligen allvar när han säger att han är beredd att gå in och göra förändringar i sekretesslagen som allvarligt skulle inskränka offentlighetsprincipen? Det vore att gå rakt motsatt väg mot vad de borgerliga partierna sagt. Inte nog med det - det är naturligtvis oerhört allvarligt för alla. Jag trodde vi i denna riksdag var överens om att slå vakt om offentligheten, att slå vakt om öppenhet och transparens. Men det verkar som om den borgerliga regeringen inte längre har detta för ögonen. Ett mycket stort nummer gjordes av utfrågningarna. När får vi besked om hur detta blir? Jag ställde en konkret fråga: Kan du bekräfta, Mats Odell, att det inte är aktuellt att införa utskottsutfrågningar i samband med rekrytering till statens högre tjänster? Jag får inget svar. Hur blir det egentligen? Mats Odell har i intervjuer sagt att det är fullständigt orealistiskt, och han har dessutom ifrågasatt om det är möjligt att riksdagen ska gå in och dela ansvaret för regeringens utnämningar. Svara på frågorna, Mats Odell, för det här är oerhört viktigt!

Fru talman! Jag anser att det är helt uppenbart att det finns en intressekonflikt mellan offentlighetsprincipen och den personliga integriteten. Därför kommer vi att göra en översyn av sekretesslagen. Där ska vi ta in dessa aspekter. Jag kan inte säga exakt hur den ska avgränsas, men vi tar upp denna mycket stora och komplexa fråga på ett seriöst sätt. Den kommer naturligtvis att bli föremål för behandling - både för beredning i regeringskretsen och, om det blir förslag till förändringar, också i Sveriges riksdag. Detta kommer att följa de traditionella demokratiska principer som gäller för denna typ av lagstiftningsarbeten. Fru talman! Det är alldeles uppenbart att den nya regeringen har lagt om utnämningspolitiken! Berit Andnor är frustrerad över detta. Jag kan förstå det. Det sätt på vilket det här gick till, där statsministern ofta tog upp små lappar ur innerfickan och läste upp hur det skulle vara, har varit en belastning för hennes regering. Vi satsar nu på en stor förändring - öppenhet, transparens, offentliga kravprofiler och annonsering. Vi har genomfört, och håller på att genomföra, samtliga punkter som Berit Andnor tog upp, utom frågan om vi ska ha öppna utskottsförhör. Den bereds, och jag kan inte nu ge ett svar till Berit Andnor om och när det första utskottsförhöret kommer att genomföras.