den 20 februariInterpellation 2003/04:312 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Mona Sahlin om hedersrelaterat våld<a name="Temp"></a>I Ekots sändning kvart i sex den 17 februari uttalade sig professor Masoud Kamali, regeringens tillträdande utredare om diskriminering, integration och makt, om länsstyrelsernas kartläggning av hedersrelaterat våld mot ungdomar. Han har invändningar mot länsstyrelsernas undersökningar och hävdar att svenska myndigheter tittar på problemet med hedersrelaterat våld utifrån en svensk kontext och missbedömer på så sätt ofta situationen. Jag är oroad över detta synsätt. Alla barn och ungdomar i Sverige har rätt att behandlas lika utifrån den lagstiftning som finns. Vi kan inte behandla utsatta barn och ungdomar med utländsk bakgrund annorlunda. Kulturella sedvänjor kan vara en förklaring till ett viss beteende men kan aldrig vara en förmildrande omständighet eller ge straffrabatt om våra lagar överträds. Alla barn som bor i Sverige har rätt till samma engagemang och skydd från samhället."Det finns en grupp flickor i Sverige vars fri- och rättigheter är hotade på grund av att de lever i familjer med starkt patriarkala värderingar. Dessa flickors situation är utsatt och ofta lever de under hot om de ifrågasätter familjens värderingar." Så skriver regeringen i ett uppdrag till Socialstyrelsen om att ta fram skriftlig information till socialtjänsten om dess arbete för utsatta flickor i patriarkala familjer. I första hand rör det sig om insatser för flickor som inte är myndiga.På regeringens uppdrag gav Socialstyrelsen i april 2002 ut en skrift med titeln Flickor som lever under hot och tvång i familjer med strängt patriarkala värderingar. Dokumentet ska tjäna som stöd för socialtjänsten i arbetet med att hjälpa och skydda denna grupp av utsatta flickor. Socialstyrelsen framhåller att dessa flickor behöver samhällets stöd och att det är socialtjänstens ansvar att bistå dem. Samtidigt finns det indikationer på att många utsatta flickor inte vågar vända sig till socialtjänsten eftersom föräldrarna informeras om en utredning inleds. Enligt uppgift från Svenska Dagbladet den 18 februari i år arbetar svensk polis just nu med upp till tio mordutredningar där motivet misstänks vara hedersrelaterat. Kartläggningar av landets länsstyrelser tyder på att mer än 1 500 unga människor i Sverige har utsatts för hedersrelaterat våld under det gångna året. I artikeln intervjuas Kickis Åhré Älgmo vid rikskriminalen. Hon uppger att länsstyrelsernas siffror är för låga eftersom det är tabubelagt att söka hjälp hos den här utsatta gruppen. "Under en och samma helg helt nyligen blev jag kontaktad av fyra tjejer från Östergötland som alla hade utsatts för konkreta hot, men inte vågat söka hjälp hos myndigheterna. De är därför osynliga i enkäten", säger Kickis Åhré Älgmo.Bara i Göteborgsregionen lever närmare 200 minderåriga flickor under hot och våld i patriarkala familjer. Det visar en undersökning som Länsstyrelsen i Västra Götaland genomfört på regeringens uppdrag förra året. Enligt länsstyrelsen finns det uppskattningsvis minst lika många flickor till, som inte kan eller vågar tala om sina problem. Tjänstemän inom socialtjänsten uttrycker i undersökningen att de flickor man har kontakt med bara utgör "toppen på ett isberg". 2002 genomförde Uppsala kommun en liknande undersökning. Resultatet tyder på att i Uppsala lever uppemot 150 unga invandrarflickor under hot eller tvång från sina familjer. Situationen bedömdes som allvarlig eller till och med mycket allvarlig för omkring 50 av dessa flickor. I en artikel på nyhetsplats i UNT (den 29 oktober 2002) framkom det att flickornas problem är mest påtaglig för kuratorer och elevvårdspersonal. Inom socialtjänsten hade man mer sällan kontakt med de berörda flickorna. Det är tyvärr inte förvånande.Socialstyrelsen framhåller i sin skrift att det får inte råda något tvivel om att en utredning inleds. Av 11 kap. 1 § SoL följer att socialnämnden utan dröjsmål ska inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd från nämnden. Socialstyrelsen uppger att de första samtalen mellan en flicka och en socialsekreterare kan betraktas som rådgivande. Samtidigt understryks det att om en flicka ansöker om hjälp eller stöd, ska en utredning inledas. Inte heller borde det vara möjligt att förhala inledandet av utredning om det finns skäl för socialtjänsten att ingripa. Socialstyrelsen påpekar även att så snart socialnämnden tar kontakt med någon utomstående, till exempel lärare för att inhämta information om ett barn, så anses en utredning inledd. I ett ärende rörande ett barn är vårdnadshavaren part. Enligt 11 kap 2 § SoL framgår det att den som berörs av utredningen ska underrättas om att en sådan inleds. JO har anfört att när en utredning om huruvida socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd inleds, ska den som berörs av utredningen underrättas om detta. Ett barn som känner till informationsskyldigheten och som är utsatt för hot och våld av en vårdnadshavare blir ofta mindre benägen att kontakta eller prata med socialtjänstens personal.Ett svårlöst dilemma uppstår för en socialsekreterare om det finns skäl att misstänka att ett barns fysiska och psykiska hälsa äventyras av en vårdnadshavare. Ofta är det komplicerat @ för att inte säga omöjligt @ att få grepp om allvaret i problemen och göra adekvata bedömningar av till exempel behov av skydd utan att låta öppna en utredning. Det är ju först sedan utredning genomförts som det står klart om det finns något vårdbehov och i så fall hur det ser ut. Omedelbart omhändertagande med stöd av 6 § LVU är inte alltid tillämpligt, och kan i vissa fall förvärra situationen för det berörda barnet.I regeringens proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för utsatta barn avstår regeringen från att ta upp problematiken. Tisdagen den 18 februari 2002 interpellerades statsrådet Mona Sahlin om fri- och rättigheter för flickor från så kallade hederskulturer (2002/03:180). I debatten kom fråga upp om informationsskyldighet till vårdnadshavare när utredning enligt socialtjänstlagen inleds. Mona Sahlin hävdade att "det är inte så att socialtjänsten så fort det dyker upp någon som är under 18 år och säger sig ha problem hemma måste kasta sig över telefonen och ringa hem till föräldrarna. Man ska nämligen sätta barnets bästa först." Mona Sahlin uttryckte även att "den kunskap och kompetens som man nu måste skaffa sig är i vilken situation det är bäst för flickan att man inte kontaktar familjen utan i lugn och ro försöker utreda och hitta bästa möjliga sätt att stödja flickan. Man ska då inte som första åtgärd ringa till föräldrarna." Socialminister Lars Engqvist har tidigare på nyhetsplats i DN uttalat att med gällande socialtjänstlag har en utsatt flicka och socialsekreterare god tid på sig att tänka igenom situationen innan man bestämmer sig för att starta en utredning. Dessa uttalanden från regeringens representanter förbryllar och skapar förvirring kring socialtjänstlagens tillämpning. Socialstyrelsen påpekar i sin skrift att det i vissa situationer ansetts nödvändigt att inskränka myndigheters skyldigheter att underrätta parter om utredningsmaterial. Socialstyrelsen framhåller att dessa undantag inte kan åberopas till stöd för att hemlighålla en utredning med stöd av 11 kap. 1 § SoL. Socialstyrelsen påpekar att det existerar endast en möjlighet att ingripa med myndighetsutövning i skyddssyfte utan föregående kommunicering vad gäller vård av unga, nämligen omhändertagande med stöd av 6 § LVU. Den utredning som följer efter ett sådant beslut kan dock inte göras utan att vårdnadshavare hålls underrättade, påpekar Socialstyrelsen. Folkpartiet har föreslagit att lagen borde ge utrymme för socialnämnden att utreda ett utsatt barns situation utan att en för barnet potentiellt farlig vårdnadshavare får information om det. Socialnämden skulle till exempel ges möjlighet att hos länsrätten ansöka om dispens och länsrätten får pröva hotbilden mot barnet. Ett sådant ärende ska behandlas med kvalificerad sekretess enligt sekretesslagen. Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga demokrati- och integrationsministern: 1.	Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att barn som är bosatta i Sverige får rätt till samma engagemang och skydd från samhället oavsett etniskt ursprung?2.	Är ministern beredd att vidta åtgärder för att låta se över socialtjänstlagen för att undersöka möjligheten att bedriva utredning jämlikt 11 kap. 1 § SoL utan att informera vårdnad<a name="PassTempLäge"></a>shavare?

Interpellation 2003/04:312 av Pehrson, Johan (fp) hedersrelaterat våld