Handläggningen av ärenden med bortförda barn
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
- Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 2 Carl Bildt (M)
Anf. 3 Annelie Enochson (Kd)
Anf. 4 Carl Bildt (M)
Anf. 5 Annelie Enochson (Kd)
Anf. 6 Carl Bildt (M)
Anf. 7 Annelie Enochson (Kd)
Anf. 8 Carl Bildt (M)
den 8 maj
Interpellation
2008/09:494 Handläggningen av ärenden med bortförda barn
av Annelie Enochson (kd)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Ärenden med bortförda barn ökar i Sverige. Just nu finns 103 fall på UD. Att ett barn förs bort från sin invanda miljö mot den ena förälderns vilja och rätt till vårdnad är naturligtvis något mycket problematiskt och svårt, inte minst för barnet i fråga men även för kvarvarande familj, vänner och skolkamrater samt inkopplade myndigheter.
Ett flertal föräldrar i en situation där deras barn har blivit bortfört har kontaktat mig under årens lopp, vilket föranlett att jag engagerat mig mycket i frågan. År 2006 åkte jag ner till Israel tillsammans med mamman till de fem barn från Kungsbacka som blev bortrövade till Gaza. Efter kraftfulla påtryckningar kunde barnen återföras till Sverige. Ett aktuellt fall är lilla Alicia, som Kalla fakta nyligen dokumenterade. Alicia bortfördes till Kambodja och hennes mamma reste själv dit och sökte upp henne. Många fler fall finns och tyvärr slutar de inte alltid lika lyckligt som för Alicia och Kungsbackabarnen. Många barn bortrövas och kommer aldrig åter till Sverige. Efter min medverkan i Kalla faktas reportage har jag fått nya brev från föräldrar som vädjar om min hjälp.
Hösten 2006 skrev jag en motion till riksdagen om bortrövade barn (2006/07:U265). Den 14 december 2006 biföll riksdagen motionen efter konstitutionsutskottets förslag (betänkande 2006/07:KU1). Tillkännagivandet gällde motionens yrkande om att det vid handläggningen av ärenden med bortförda barn ska införas särskilda handlingsplaner i samråd med föräldern, samt att handläggarna ska vara tillgängliga och ha informationsplikt var fjortonde dag. Efterforskningar visar att fortfarande år 2009 har de specifika yrkanden som riksdagen tillkännagav för regeringen inte genomförts på Utrikesdepartementet. Det sista som nämns från regeringen om motionen är i skrivelse 2007/08:75 där regeringen skriver till riksdagen att en översyn har påbörjats och att regeringen ska återkomma under 2008 med rapport om vad som gjorts. Ingen sådan rapport har lämnats till riksdagen.
Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention, där det står att barnets bästa ska sättas främst. I konventionens artikel 11 sägs vidare att medlemsländerna ska bekämpa att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i ett annat land än hemlandet. Sverige har även skrivit under Haagkonventionen där det står att ändamålet med konventionen är att säkerställa ett snabbt återförande av barn som olovligen har förts ut eller kvarhållits i en fördragsanslutande stat. Utrikesdepartementet är det departement under regeringen som är ansvarigt för ärenden med bortförda barn.
Att effektivisera handläggningen när det gäller ärenden med bortförda barn anser jag bör vara prioriterat och oerhört angeläget att på alla sätt hitta verktyg till. Jag vill särskilt lyfta fram utrikesutskottets motivering: Skyddet och respekten för de mänskliga och medborgerliga rättigheterna hos en av de svagaste och mest utsatta grupperna i samhället – barnen – måste, enligt utskottets uppfattning, utgöra en kärnuppgift för berörda svenska myndigheter och ärenden som rör bortförda barn prioriteras.
Mina frågor till utrikesministern är följande:
På vilket sätt har utrikesministern verkat eller kommer att verka för att regeringen fullföljer riksdagens tillkännagivande om att handläggningen av ärenden med bortförda barn ska förbättras och effektiviseras?
Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att regeringen ska komma tillbaka till riksdagen med en rapport om hur de åtgärder i motion 2006/07:U265 som tillkännagavs av riksdagen i slutet av december 2006 har vidtagits?
Är det utrikesministerns ställningstagande att de bortrövade barnen får den hjälp som krävs enligt FN:s konvention om barnens rättigheter, artikel 11?
Är det utrikesministerns ställningstagande att föräldrarna till de bortrövade barnen i Sverige får det stöd som anges i Bryssel II-förordningen samt Haagkonventionen?
I många fall bortförs barn till länder som inte är anslutna till Haagkonventionen – vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att effektivisera handläggningen i dessa fall?
Avser utrikesministern att ta några initiativ för att föräldrar till bortrövade barn ska få hjälp med översättning av dokument?