Hållbar finansiell infrastruktur

Interpellationsdebatt 3 juni 2014

Interpellation 2013/14:471 Hållbar finansiell infrastruktur

av Valter Mutt (MP)

till Finansminister Anders Borg (M)

 

Det finansiella systemet behöver reformeras för att kunna tillgodose de mångas behov, i stället för att berika ett fåtal, och för att det ska kunna hålla sig inom naturens ramar. Den internationella debatten om hur detta kan och bör göras växer sig allt starkare, och det är hög tid att även i Sverige förutsättningslöst se över dessa grundläggande frågor.

Den som har makt över kreditflödena i ett samhälle har också stor makt över vilka idéer som kan förverkligas och vilka typer av företag som får chans att växa. I praktiken har privata banker och kreditinstitut makten över penningutgivningen. På så vis får dessa ett avgörande inflytande över hela samhällsutvecklingen.

Ur ett demokratiskt perspektiv vore det angeläget att Riksbankens makt över penningutgivning, och därmed över kreditflöden, stärks. Ett stärkt demokratiskt inflytande över penningutgivning och kreditflöde förutsätter en starkare parlamentarisk styrning av Riksbanken. Det är orimligt att funktioner som på ett avgörande sätt formar framtiden flyttas ut ur demokratin och förläggs till en från politiken självständig riksbank.

På Riksbankens hemsida kam man läsa: ”Den 1 januari 1999 fick Riksbanken en lagstadgad självständig ställning i förhållandet till politiken. Det innebär att politikerna inte kan styra Riksbanken själva utan har utsett direktionen att göra det. Direktionen får inte ta emot instruktioner från politikerna eller andra personer och kan avsättas om de inte sköter sitt jobb.”

Riksbanken har i dag ett mål, att se till att inflationen är låg och stabil. Dess uppdrag borde ses över och utvidgas till att omfatta mål om social rättvisa och hushållning med naturresurser.

Ännu en viktig sak att analysera och överväga är ordningen att en stat som vill investera i exempelvis infrastruktur lånar pengar av sin egen bank utan att gå omvägen via privata banker för att på så sätt undvika onödiga räntekostnader. Det finns både i tid och rum exempel på hur detta varit framgångsrikt.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga:

Vad avser finansministern att göra för att öka det demokratiska inflytandet över penningutgivning och kreditflöden?

Vad avser finansministern att göra för att öka den demokratiska styrningen av Riksbanken?

Vad avser finansministern att göra för att se över och utvidga Riksbankens uppdrag till att omfatta mål om social rättvisa och hushållning med naturresurser?

Vad avser finansministern att göra för att undvika onödiga räntekostnader vid statlig upplåning?