Gränshinder i Öresundsregionen

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 11 juni 2014

Interpellation: Gränshinder i Öresundsregionen

Interpellation 2013/14:496 Gränshinder i Öresundsregionen

av Hillevi Larsson (S)

till Statsrådet Ewa Björling (M)

 

Sedan Öresundsbron öppnades 2000 har integrationen över Sundet tagit fart. I dag pendlar ca 20 000 personer över nationsgränsen. Öresundsregionen står för nära en tredjedel av Sveriges och Danmarks samlade bnp. I Skåne och Själland bor sammanlagt 3,8 miljoner människor, vilket gör regionen till Nordens mest tätbefolkade område.

Öresundsregionen har alla förutsättningar att vara en motor i svensk och dansk ekonomi, vilket skulle generera många arbetstillfällen och intäkter till både Sverige och Danmark. Men tyvärr hämmas utvecklingen av gränshinder mellan länderna. Problemen uppstår vid arbetspendling, studier, familjebildning och flytt över sundet.

Öresundskommittéen har kartlagt gränshindren i rapporten 33 gränshinder – utmaningar och möjligheter, som kom i juli 2010. Sedan rapporten kom har flera gränshinder lösts, men nya har tillkommit under tiden. Det visar behovet av att ständigt arbeta med att förebygga att gränshinder uppkommer och att riva befintliga gränshinder.

Många av gränshindren innebär betydande hinder för integrationen i Öresund:

  • Bosättning i Danmark och jobb i Sverige kan ge krångel med skatten vid extrajobb i Danmark.
  • Oklarhet råder om socialförsäkringstillhörighet vid start av företag som tar uppdrag på båda sidor Sundet.
  • Oklarhet råder om föräldraförsäkring och barnbidrag för den som arbetar i flera länder, vilket inte är ovanligt för kulturarbetare.
  • Pensioner i grannlandet kan gå förlorade om de inte bevakas, och det är dyrt och delvis omöjligt att flytta pensionskapital.
  • Det är omöjligt med arbetspraktik på andra sidan Sundet, vilket minskar jobbchanserna för arbetssökande på bägge sidor
  • Utbildningar/behörigheter/auktorisationer är inte lika mycket värda på båda sidorna av Sundet. Detta minskar jobbchanserna för arbetssökande och ökar risken för arbetskraftsbrist.
  • Avgifter på danska universitet för enstaka kurser minskar andelen svenska elever och hämmar integrationen.
  • Icke EU-medborgare som bor i Sverige eller Danmark kan inte ta ett arbete på andra sidan Sundet, även när de har en specialkompetens som efterfrågas.
  • Det är oklart vilken a-kassa som gäller för svenska gränspendlare.
  • Dubbelbeskattning tillämpas för kulturarbetare som bor i Danmark och säsongsarbetar i Sverige. Utöver svensk artistskatt tvingas de även betala dansk skatt, trots att inget arbete utförts i Danmark.
  • Dagliga tågförseningar och inställda tåg orsakar stor irritation och kostnader både för arbetsgivare och gränspendlare. Det minskar i förlängningen viljan att arbeta på andra sidan sundet.
  • Skatteavtalet mellan Danmark och Sverige är orättvist och behöver omförhandlas. Skatten betalas där man arbetar och inte där man bor, och detta har lett till inkomstbortfall för skånska kommuner som betalar välfärden för alla gränspendlare som bor på den skånska sidan. De skånska kommunerna har knappast fått någon kompenseration för bortfallet

Min fråga till statsrådet är:

Vad gör statsrådet för att riva gränshindren och förebygga att nya uppkommer?