gränshinder i Norden

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 9 april 2002

Interpellation: gränshinder i Norden

Interpellation 2001/02:250 av Olsson, Kent (m)

den 11 februari

Interpellation 2001/02:250

av Kent Olsson (m) till statsrådet Leif Pagrotsky om gränshinder i Norden

Många nordbor är irriterade och besvikna över brister och otympligheter vid tillämpningen av nordiska avtal. Myndigheterna i de nordiska länderna ser däremot nästan inga problem med implementeringen. Det existerar också en viss desillusion över det nordiska politiska samarbetet och en besvikelse över bristen på konkreta resultat. För att vitalisera det nordiska politiska samarbetet krävs en klarare beslutsordning och en bättre uppföljning. Detta budskap framförde ambassadör Ole Norrback, tidigare finsk samarbetsminister, vid Nordiska rådets session i oktober 2001 i Köpenhamn. Ole Norrback har på uppdrag av Nordiska ministerrådet närmare studerat nordbors rättigheter och förväntas presentera sin slutrapport i mars 2002.

Såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet talar mycket om integration och om vikten av att avskaffa gränshinder @ allt i syfte att skapa ett gränsfritt Norden. Så sent som vid förra årets session rekommenderade Nordiska rådet de nordiska ländernas regeringar att skapa en instans som kan ge tillförlitliga och så långt möjligt bindande besked om vilka rättigheter och skyldigheter man har vid förflyttning eller arbetspendling mellan de nordiska länderna. Flera medborgarreaktioner har gett vid handen att verkligheten ser lite annorlunda ut än de visioner som vi har om det nordiska samarbetet. Det behövs uppenbarligen flera politiska initiativ, klarare politiska beslut och bättre uppföljning. Jag ska här bara ta fram ett exempel på vad en nordisk medborgare kan råka ut för när han rör sig i det "gränslösa Norden".

En dansk medborgare har efter pensioneringen bosatt sig i Sverige. Han har ingen rösträtt i Danmark men han ska betala skatt i Danmark. Han får inte heller rösta i Sverige förrän om några år, även om han kan utnyttja svenska tjänster. Bidrag som hans hustru skulle vara berättigad till för att hon inte har någon inkomst mister hon, eftersom de flyttat och betraktas som utvandrare. Vill han ringa hem till sitt gamla hemland blir det dyrare eftersom han ska över en nationsgräns.

Mot bakgrund av detta enskilda fall ställde jag en fråga till Danmarks samarbetsminister vid Nordiska rådets frågestund vid 53:e sessionen i oktober 2001 vad som kunde göras för att stärka nordbors rättigheter. Av svaret framgick att överläggningar om skatteproblematiken pågick mellan Sverige och Danmark och att de skulle vara klara inom de närmaste två månaderna. Såvitt gällde telefonavgifter uttrycktes förhoppningen att man skulle kunna se Norden som ett område, något som man borde ta upp med telefonbolagen.

Statsrådet Pagrotsky framförde för sin del att samordningen i Norden var för dålig och att anpassningen till ett mera sammanväxt Norden inte varit tillräckligt bra. Han underkände också hanteringen av skattefrågorna. Hemvistbeskattning skulle kunna lösa en del av problemen varför argumenten härför var värda att pröva. Av debatten framgick att den dansk-svenska enigheten kanske inte var så stor.

När Öresundsbron byggdes fanns det stora förhoppningar om ett ökat samarbete över gränserna. Visst har det till en del blivit så, men många hinder finns för en bättre integration. Den s.k. montörregeln i nordiska skatteavtalet gör det möjligt för en svensk arbetstagare att arbeta upp till 183 dagar under en tolvmånadersperiod i Danmark, få sin lön av svenskt företag och skatta i Sverige. Detta är enkelt för företaget, och enkelt för arbetstagaren.

Men detta gäller inte för bemanningsföretagen. Man får inte vara uthyrd någon dag till dansk arbetsgivare @ utan att betala skatt i Danmark. Detta påverkar den enskilde vad gäller föräldraförsäkring, pensionsgrundande inkomst m.m. Man kan fråga sig av vilken anledning bemanningsföretagen särbehandlas, det underlättar inte integrationen i regionen.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

1.Har skattefrågorna mellan Danmark och Sverige kommit närmare en lösning?

2.Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att undanröja andra former av gränshinder i Norden som bidrar till att försvåra för de enskilda medborgarnas möjligheter att fritt röra sig över gränserna i Norden?

3.Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att den negativa särbehandlingen av bemanningsföretag ska upphöra?