Golf som avdragsberättigad friskvård

Interpellationsdebatt 30 oktober 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 14

Anf. 8 Anders Borg (M)

Fru talman! Carl B Hamilton har frågat mig om jag avser att vidta sådan åtgärd, eller ta initiativ till att ändra annan relevant regel eller instruktion, så att golf godkänns som avdragsberättigad motionssport. Inkomstbeskattningen bör vara enhetlig och neutral. För att undvika att lön omvandlas till förmåner ska enligt huvudregeln alla förmåner tas upp till beskattning hos den anställde. Personalvårdsförmåner är undantagna från beskattning. Anledningen är att ge arbetsgivarna en möjlighet att tillhandahålla vissa förmåner i syfte att få en friskare och mer välmående personal. Det är viktigt att skilja mellan vad som är personalvårdsförmåner och vad som är personliga levnadskostnader. Personliga levnadskostnader är bland annat kostnader för fritidsintressen, till exempel att utöva en viss sport eller annan aktivitet. Om en arbetsgivare bekostar sådana aktiviteter är det en skattepliktig förmån för den anställde och inte en personalvårdsförmån. Gränsdragningen för vilken typ av motionsutövning som ska anses utgöra personalvårdsförmån är svår men behövs för att avgränsa personalvård i förhållande till personliga levnadskostnader. Gränsen har bestämts till att det ska vara fråga om enklare motionsidrott som kan utövas av i stort sett var och en. I detta ligger att inslaget av rekreation inte får vara för stort. Vad som är enklare motionsidrott är ytterst en fråga för rättstillämpningen att avgöra. Sporter som kräver dyrbarare anläggningar och utrustning har inte ansetts vara av enklare slag. Jag anser inte att det finns någon anledning att ändra på gällande principer på detta område. Jag avser därför inte att ta några initiativ till förändring av skattereglerna.

Anf. 9 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Tack för det nedslående svaret. Det är dock inte så nedslående, och det är av två skäl. Det första är att det bygger på en felaktig verklighetsbeskrivning år 2007, och det är alltså en oriktig saklig grund för detta svar. Det andra är att jag vet att finansministern är en stark anhängare av en "evidensbaserad" politik, det vill säga en politik som tar sin utgångspunkt i fakta och erfarenheter. Dessa två punkter tillsammans talar för en förändrad inställning hos finansministern om vi bara kunde upplysa honom om de faktiska omständigheterna. När det gäller kriterierna för vilka sporter som är berättigade till detta avdrag är golf ingen avancerad sport - kriteriet är att det ska vara en enkel sport som inte nödvändigtvis drar höga kostnader, det vill säga skulle ha mindre värde, som det står i kriteriesamlingen - jämfört med de avdragsberättigade sporterna tennis, badminton, squash eller lagidrotter. Tennis-, squash- och badmintontimmar och racketar kostar pengar. Lagsporter kostar också pengar. Golf kräver inte dyrare utrustning än dessa sporter, och kostnaden per speltillfälle är inte hög jämfört med de andra sporterna. Summan av kardemumman är att det är fullständigt godtyckligt vilka sporter som inkluderas och inte inkluderas. Då kan man göra två saker: Man kan lägga ned hela systemet med ett sådant här avdrag eller se till att det blir likaberättigat. De tidigare finansministrarna Ringholm och Nuder gjorde avgränsningen helt godtyckligt, enligt min mening, och också ganska fördomsfullt. Det framgår av argumentationen i olika debatter som vi har haft tidigare här i kammaren. Skatteutskottet skrev förra året att det skulle vara en sport som "i stort sett var och en skulle kunna utöva". Det är alltså 600 000 utövare. Det är den näst största idrotten i Sverige efter fotboll, och det är den tredje största kvinnoidrotten - 160 000 kvinnliga utövare. Då är frågan: Varför ska just denna sport som mot bakgrund av dessa siffror måste kunna betraktas som en folksport, särskilt bland kvinnor, stigmatiseras jämfört med de andra? Med de uppsatta kriterier som finns menar jag att finansministerns svar utgår från en olycklig och felaktig information. Skatteutskottet har på ett mjukt sätt kritiserat den nuvarande ordningen i ett uttalande förra året, och jag ska återkomma till skatteutskottets argumentation i mitt nästa inlägg.

Anf. 10 Cecilia Widegren (M)

Fru talman! Det är glädjande att vi har fått den här interpellationen av interpellanten i dag och kan prata friskvård. Jag tackar finansministern för en korrekt redogörelse. Men jag tänker vända mig till finansministern av ett skäl, och det är att jag vill lyssna till hans argumentation kring det han beskriver och framför allt skälen. Eftersom jag vet att finansministern varje dag jobbar med arbetslinjen och med hur vi ska förbättra ohälsan i landet, är väl det här en av de utgångspunkter som han kan ha i sitt fortsatta arbete. Jag tänker koppla det till de fåtal undantag som finns från friskvårdsförmånen. Det är okej i dag för en arbetsgivare att subventionera ett gymkort, men det är inte lika okej att subventionera golflektioner. Det är heller inte lika okej att ha ett klippkort på ridskolan och få lektioner där eller att båtklubbar, som i dag erbjuder jollekvällar, kan vara en del av friskvården. Kanske är det av tradition och kanske lite av stigmatisering, som tidigare talare precis hänvisat till. Jag vill knyta an till de tre argument som finansministern använder i svaret om att det ska vara just enklare. När det gäller golfen har du här fått beskrivet för dig vad det är som säger att det skulle vara enklare. Jag vill också koppla på detta med ridlektionerna och hästarna. Jag vet att finansministern inte bara är finansminister utan också feminist. Vi är 85 procent tjejer av en halv miljon människor som utövar ridsport i landet, så också av feministiska skäl vänder jag mig nu till finansministern med detta. Ridning är också Sveriges största handikappidrott och har ett mycket stort rehabiliterande syfte. Jag vet att finansministern är mycket sittande i sitt arbete. För att förbättra svanken, ryggen och stussen är en av de bästa saker som du kan göra att utöva ridsport, som så väldigt många tjejer gör, förutom att ta golflektioner, om man vill göra det. Ganska enkelt är det. I stället för att ha ett gymkort kan man få ett klippkort på ridskolan, och där får man i dag låna ridhjälm. Det ingår i avgiften, och avgiften är faktiskt något lägre än avgiften för ett gymkort på ett av inneställena kring Stureplan. Dessutom är det väldigt många tjejer som utövar sporten, så man kan koppla bort den där ungdomsgården som många tjejer använder just ridskolan till. Den blir mer eller mindre en ungdomsgård för många tjejer. Var och en kan utöva denna sport. Ja, det är till och med tre- och fyraåringar i dag som tar ridlektioner, och 65-plusåringar rider tillsammans med mig, så det är verkligen riktat till var och en. Det är alltså bredare än gymmet. Vi på landet bär hellre en höbal till hästarna än att skaffa ett gymkort, även om arbetsgivaren skulle vara villig att sponsra det. Rekreation då? Är det för mycket rekreation i detta? Ja, likväl som gymmet kan vara en rekreation för en del kan väl rid- eller golflektioner vara rekreation för någon annan. Jag vill ändå påstå att det är lite för mycket godtycklighet och kanske framför allt tradition i den här utgångspunkten och i svaret. Jag vädjar till finansministern och jag vädjar till feministen Anders Borg att faktiskt titta lite bredare och djupare på det fåtal undantag som finns från friskvårdsförmånen. Och vill vi ha en modern välfärdspolitik som ska omfatta alla och även stärka jämställdhetspolitiken skulle det här innebära en väldigt stor förenkling för många. I stället för att finansministern skickar ett anslag till jämställdhetsministern kan finansministern ta ett initiativ i en hälsofrämjande fråga men också i en jämställdhetsfråga.

Anf. 11 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Finansministern säger i sitt svar att han inte tänker vidta några åtgärder. I grund och botten är väl detta riktigt, därför att vi har sedan ett par år en lagstiftning om friskvårdsförmåner som hävdar att när det gäller en förändrad syn i samhället är det upp till rättstillämpningen att ta hänsyn till förändringar som sker med tiden i synen på vad som avses med enklare slag av motion. Det innebär att finansministern inte behöver vara vare sig negativt eller positivt inställd till respektive idrott, utan det handlar egentligen om rättstillämpningen. Här har vi fått ett bekymmer och en moment 22-liknande situation, eftersom Skatteverket i sina råd och regler egentligen inte följer upp svensk lagstiftning och heller inte följer upp vad som händer när det gäller samhällsutvecklingen. Finansministern hänvisar i sitt svar till de olika rekvisiten i lagstiftningen och till varför olika saker inte får omfattas. Här gäller det fyra idrotter: golf, ridning, segling och utförsåkning. Låt oss titta på rekvisiten. När det gäller exklusivitet handlar det om 600 000 medlemmar. 125 000, har jag förstått i dag, har skrivit på en lista där man anser att det här borde kunde finnas med. Det tyder på att det inte är exklusivt i den meningen att det är ett fåtal utövare. Det ska vara någon form av enklare motionsidrott - det har kommenterats - och det är det. Det finns få idrotter som så många utövare i så många olika åldrar kan delta i och som också har så pass goda resultat som golfen när det gäller påverkan på människors hälsa. Det får inte vara fråga om dyrare anläggningar. Jag måste tillstå att en golfbana inte är billig - det är heller inte en fotbollsarena eller en fotbollsplan - men kostnaden per utövare är relativt låg. I medeltal handlar en medlemsavgift till en svensk golfklubb i dag om ungefär 3 000 kronor. Utrustning kan man låna på golfbanorna. Man behöver inte ens vara medlem, utan man kan spela en pay and play varje gång man spelar. Det finns en undersökning från Riksidrottsförbundet som visar att golf när det gäller ungdomar inte alls är bland de dyraste sporterna. Bland tio jämförbara idrotter ligger golf under snittet, och basket hade en högre totalkostnad. Nu är det inte ungdomar det handlar om, men det ger en bild av kostnaderna för idrotten. Naturligtvis kan vem som helst köpa hur dyra redskap som helst och betala vilka medlemsavgifter som helst. Så är det i nästan alla idrotter. Men det gäller att basera sig på verkligheten för de allra flesta. Jag anser att de rekvisit och det som egentligen har hållit golfen utanför möjligheten till friskvårdsavdrag i dag inte håller. Golfen kan alltså utövas av ung som gammal och är en stor kvinnoidrott. Fler än jag har hänvisat till att finansministern är feminist, och kännetecknande för en feminist brukar vara att man är för jämställdhet. Golfen har nästan 200 000 kvinnliga utövare. Ridningen har 165 000 kvinnliga utövare. Jag känner en oro och en rädsla, när Skatteverket inte vill följa skatteutskottets betänkande, att det egentligen handlar om att det är gamla, grundmurade, manliga värderingar som styr när man inte har lust att ändra tillämpningen av den lagstiftning vi har.

Anf. 12 Lars Elinderson (M)

Fru talman! Finansministern! Det är känt sedan tidigare och har också påpekats i dag att finansministern är feminist. Jag ska inte spinna vidare på den tråden. Men jag har noterat att finansministern också är väldigt angelägen om att motarbeta och motverka fördomar. En fördom om golfen kanske vi medverkar till att bibehålla här. I vissa sammanhang kallas golf för moderatbandy. Det hade varit bra om några av de många golfare från andra partier som finns här i riksdagen också hade deltagit i interpellationsdebatten. Det är möjligt att den fördomen fanns för ett antal år sedan. Jag har spelat golf sedan slutet av 60-talet. Jag kan konstatera att golfen då betraktades som exklusiv, och kanske var det, i den bemärkelsen att den kostade mycket pengar och lockade till sig vissa kategorier som betecknades som speciellt privilegierade i samhället. Men den fördomen är, som Carl B Hamilton var inne på, inte aktuell i dag. Jag är ordförande i en golfklubb som har drygt 1 500 medlemmar. I en kommun med 32 000 invånare vill det säga att mer än 5 procent av invånarna är medlemmar. En tredjedel av dessa är äldre medlemmar, både herrar och damer, en tredjedel är i yrkesverksam ålder och en tredjedel är barn och ungdomar. Det som har varit intressant under de senare åren är att andelen personer med funktionshinder, både äldre och yngre, ökar mer än i andra idrotter. Syftet med avdragsrätten för personalförmåner måste naturligtvis vara att främja olika former av motion. Jag har svårt att förstå motiven till att exkludera vissa idrotter i detta sammanhang. I min golfklubb med 1 500 medlemmar i lilla orten Falköping har en normalmedlem som spelar en gång i veckan en kostnad på ungefär 40 kronor per golfrunda. Det ska jämföras med om man under ett år tecknar abonnemang på ett gym. Den kostnaden är ungefär dubbelt så hög. Spelar man två rundor per vecka, vilket inte är onormalt utan det vanliga för en golfare, är det en kostnad per golfrunda på 20 kronor. Jag har svårt att se de besökare som lägger ned åtta timmar på gymmen, men räknar man i alla fall på det exemplet kommer man ändå inte ned till den kostnad per deltagartimme som golfen har. Jag kan inte se varför man har gjort indelningen i olika typer av motion, i synnerhet inte eftersom golf under senare år också har lockat till sig grupper som tidigare inte utövade någon sport eller motion på grund av handikapp eller andra skäl.

Anf. 13 Göran Montan (M)

Fru talman! Jag hade inte tänkt gå upp i denna debatt, men när jag lyssnade på den kom det fram några fakta som jag känner mig uppmanad att lägga till rätta. Det talades om att 175 000 kvinnor rider. Det är långt fler än så. Det är medlemstalet. Totalt har vi över 500 000-600 000 utövare som ägnar sig åt ridsport. Jag tillhör den 15-procentiga minoriteten som rider. Jag har inget emot att ha många kvinnor omkring mig när det handlar om ridning för de tillför mycket kunskap och erfarenhet på området. Ridning är också en sport som har drabbats av förutfattade meningar om att det skulle vara en elitidrott och oerhört dyrt. Det stämmer om man vill satsa långsiktigt och köpa sig en egen häst, även om det inte alltid är rika människor som gör det heller. Då är det naturligtvis betydande kostnader involverade. Men som det sades här förut gör man oftast inte det. Till att börja med går man med i en ridklubb och har klippkort terminsvis så att man slipper att investera i en egen häst. Ett par gummistövlar är ungefär all utrustning man behöver eftersom ridhjälm tillhandahålls. Det är alltså ingen dyrbar elitidrott. Det har också påpekats att det är den största handikappidrotten. Det säger något om värdet av det för att hålla sig frisk, förbättra sin kondition och sina möjligheter i rehabilitering och så vidare. Jag skulle vilja vädja till finansministern att ompröva denna inställning, just utifrån dessa frågor.

Anf. 14 Anders Borg (M)

Fru talman! Låt oss vara eniga om ett par saker. Det första vi är eniga om är att golf, precis som fotboll, ishockey eller någon annan idrott, är en väldigt viktig sak i det svenska samhället. Vi har 600 000 golfspelare och av dem är 200 000 kvinnor om jag får tro det brev jag fick från Golfförbundet i dag. Det är naturligtvis en utmärkt idrott, och det är utmärkt att människor spelar golf. Det är samma sak med ridning, även om jag har svårt att tro att hästarna kan börja spela golf och de därför kanske inte riktigt har i denna debatt att göra. Men även det är förstås en bra verksamhet som är utomordentligt trevlig. Att det dessutom är många kvinnor som sysslar med det gör det hela på många sätt ännu bättre. Det är ett bra sätt att fostra unga människor till ansvarstagande, precis som fotboll, scouterna eller något annat. Jag har tre i mitt tycke ganska besvärliga argument att förhålla mig till. För det första: Detta råkar vara en debatt mellan de borgerliga partierna, och jag föreställer mig att vi är för låga skatter. Det trodde jag var en stark, gemensam borgerlig utgångspunkt. Låga skatter förutsätter någorlunda god vård av våra skattebaser. Vi har ett skattesystem som bygger på att man betalar skatter på de inkomster man har och gör avdrag för utgifter för inkomstens förvärvande. Är man golfspelare och har inkomster av det får man göra avdrag för de kostnader man har om man bildar enskild firma. Samma sak gäller givetvis för dem som rider. Men skulle vi generellt ha som ambition att vidga avdragen till det ena, andra, tredje och fjärde vore det ett sätt att förhindra oss att sänka skatterna. Ett enhetligt och någorlunda väl fungerande skattesystem med låga administrativa kostnader för staten och för företagen borde vara ett viktigt värde. För det andra kan vi naturligtvis göra oss till tolkar för alla möjliga viktiga saker som vi ska göra. Jag vet att de borgerliga partierna gemensamt har gått till väljarna och sagt att vi prioriterar jobb, kunskap och välfärd. Men vi vill också göra annat. Vi vill klara av infrastruktur, forskning och många andra saker. Då kan vi inte göra oss till tolk för varje tänkbart intresse som finns och som vill ha antingen ökade offentliga utgifter eller skatteavdrag på olika områden. Det leder till en låtgåpolitik som bara kan sluta på ett sätt, nämligen med dålig kontroll över offentliga utgifter, dålig kontroll över offentliga finanser och i slutändan att Sverige igen blir ett land som har problem med sina offentliga finanser. Det är viktigt att vi gemensamt står upp för att vi ska ha väl fungerande skattesystem, att vi ska ha så låga skattesatser som möjligt och att vi ska undvika avdrag som inte har med inkomsternas förvärvande att göra. Det är naturligtvis en sak för Skatteverket att överväga hur de vill tolka reglerna på olika områden. Det är något som jag som minister inte ska lägga mig i. Det är också mer en fråga för Skatteverket än för riksdagens debatt. För det tredje finns det en ideologisk dimension i hela denna frågeställning. Var går gränserna för det offentliga åtagandet? Vad har vi för syn på vad som tillhör människors privata sfär och vad som tillhör den offentliga sfären? Jag lever under föreställningen att en borgerlig politiker, oavsett från vilket borgerligt parti man kommer, har den uppfattningen att vi i Sverige har en för liten privat del och en för stor offentlig del. Det blir inte bättre av att man börjar ordna skattesubventioner för verksamheter som vi tycker är trevliga, sympatiska eller på något sätt mer lämpliga. Låga skatter är bra, och det är bra att man tar ett eget ansvar för sina fritidsintressen. Det är en del av den naturliga friheten för människor - att kunna välja att spela golf, rida, snickra, jaga eller vad man vill ägna sig åt för sina egna pengar. Men låt oss tillsammans vårda våra gemensamma prioriteringar och goda offentliga finanser och ta som utgångspunkt att många privata verksamheter ska förbli privata. Det betyder att de ska betalas av den enskilde därför att de är en del av den enskildes liv.

Anf. 15 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Ibland tror jag att jag i riksdagen har rykte om mig att vara lite elak som debattör. Det ligger mycket nära att jag skulle halka in på den villfarelsen. Men när finansministern säger att jag och andra gör oss till tolk för varje tänkbart intresse och att vi genom vår argumentation i kammaren står för en låtgåpolitik och antyder att vi hotar de offentliga finanserna ligger finansministern något i utkanten av det rimliga i en riksdagsdebatt. Finansministern talar om låga skatter och god vård av skattebaserna, men då är det väl bättre att finansministern säger att vi inte ska ha det här avdraget. Då är det väl bättre att han lägger fram en proposition om att den här typen av motionsavdrag ska avskaffas. Det är den logiska slutsatsen av detta. Det som jag säger, och som jag uppfattar att meddebattörerna också är inne på, är att när vi nu har det här systemet - det kan man tycka är bra eller dåligt - ska det vara likabehandling. Då ska inte vissa sporter vara stigmatiserade trots att de uppfyller de här kriterierna år 2007. Det är möjligt att de inte gjorde det på Bosse Ringholms tid, men de gör det definitivt i dag, och då ska de ha samma behandling. Rättssäkerhet innebär likabehandling. Är vi för rättssäkerhet i skattesystemet och i de offentliga finanserna bör vi också se över de här reglerna som säger vilka sporter som är tillåtna och vilka som inte är det. Sedan har vi detta med ideologi och det offentliga åtagandets gränser. Den debatten kan vi föra, men jag tycker att det blir lite övermaga att dra in den stora frågan här. Den kan vi diskutera när det gäller till exempel vad staten har för ansvar för svenskar som hamnar i klammeri med rättvisan eller i andra olyckliga omständigheter utomlands. Men i fråga om skattepolitikens utbredning över golfbanan blir det faktiskt lite löjligt att anföra det argumentet. Finansministern säger att Skatteverket har att tolka regelverket. Det är något slags konstitutionell kurragömmalek som nu breder ut sig här. Skatteutskottets majoritet har kritiserat den nuvarande ordningen i ömsinta ordalag. Riksdagen ska inte instruera Skatteverket om att de ska ändra sin praxis. Det är finansministern som ska göra det. Det är regeringens skyldighet. Det är regeringen som har att förhålla sig till riksdagens och skatteutskottets och andra utskotts agerande. Då blir talet om rättstillämpningen bara en undanflykt, en kurragömmalek. Det är regeringen som gentemot myndigheterna bestämmer om rättstillämpningen. Är det så att finansministern är missnöjd med rättstillämpningen får han se till att myndigheterna ändrar sin rättstillämpning. Det är därför han är finansminister. Det är ingen annan än regeringen som ska göra det. Ta det ansvaret, Anders Borg! Det är din roll i den svenska parlamentariska demokratin. Skatteverket har en annan, regeringen underlydande, roll. Skyll inte på rättstillämpningen! Ändra lagarna och reglerna om ministern anser att de ska ändras! Det är inte Skatteverkets uppgift i det här sammanhanget. Innebär 40 spänn per golfrunda i Falköping att det är en lyxsport? Nej, det är det inte. Är det lyxsport för några få med 40 kronor per runda om det dessutom är 600 000 utövare? Hela den här argumentationen blir jättekonstig, herr finansminister. Jag måste säga att jag var övertygad när jag gick hit, och nu när jag står här är jag tiodubbelt övertygad om att jag har rätt.

Anf. 16 Cecilia Widegren (M)

Fru talman! Tack så mycket, Carl B Hamilton! Jag tyckte att du skötte det inlägget alldeles galant. Jag kan instämma till fullo i detta. Finansministern är en finansminister i tiden, och det är också därför alliansvännerna står här i dag, Anders E Borg. Vi vill alla ha låga skatter, men interpellationen handlar faktiskt inte om själva avdraget i sig. Den handlar om de undantag som finns när det gäller avdraget. Vi kan inte heller se ökade offentliga finanser i detta. Vi skulle absolut inte heller ruinera Sveriges ekonomi med det här förslaget. Vi diskuterar bara själva systemet i sig och varför det i dag finns ett fåtal, i det här fallet fyra, undantag. Jag tror snarare att det här skulle kunna strama åt finansministerns budget ännu mer, fru talman. I det här fallet argumenterade jag för att i stället för att öka anslaget till jämställdhetsministern kunde Anders E Borg använda de här pengarna för jämställdhetspolitiken inom det här avdraget och förmånen i sig. Jag tycker även att det ideologiska argumentet faller, finansministern. Vi har inte pratat eller bett om en utvidgning på något sätt. Vi har bara hanterat det system som finns i dag. Ska vi ha ett annat system tycker jag att vi ska ta fram det och resonera om hur vi ska minska ohälsan på det sättet. Låt oss komma fram till att det är en likabehandling som gäller. Nu är vi ju dessutom överens om att skälen för de här undantagen bara är godtyckligt framtagna av tidigare finansministrar i det här landet. Då bör vi snarare ändra på detta.

Anf. 17 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Låt mig säga att vi har en duktig finansminister som gör allt han kan för att se till att vi får fler jobb i Sverige och att människor som är sjuka rehabiliteras och kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Men den främsta uppgiften är att se till att människor inte blir sjuka och hamnar utanför arbetsmarknaden. Jag måste fråga om det är finansministerns mening att arbetsgivarna ska kunna subventionera tennis men inte golf med obeskattade medel. Vari ligger logiken i detta? Jag kan köpa utrustning på Jula i dag, och jag kan låna utrustning. Jag undrar varför en kvinna inte ska kunna vara utomhus på sommaren och spela golf och kunna gå på gym på vintern. Gymmet är ju tillåtet i dag. Måste hon stanna på gymmet hela året? Hur många människor klarar över huvud taget av att spela tennis? Det är inte sport som är gjord för de allra äldsta. Golfen är betydligt vänligare mot kroppen. Varför tillåter vi massage men inte golf? Finns det ett svar på den frågan? Det är självfallet så att vi inte kan tillåta vad som helst. Vi kan inte ha avdragsrätter på 60 000 kronor på en exklusiv golfklubb, men vi skulle inte heller tillåta de höga avgifterna på ett exklusivt gym. Det är inte riktigt. Det måste finnas rimliga avdragsbegränsningar. Herr finansminister! Det är väldigt klart vad vi moderater tycker i den här frågan. Vi hade en partistämma för två dagar sedan. Efter en rekommendation från partistyrelsen beslutade partistämman att de här undantagen som vi har pratat om i dag bör avskaffas. Därmed bör detta kunna subventioneras av arbetsgivarna med obeskattade medel. Det var endast två dagar sedan. Nu inser jag också att finansministern måste svara inför hela regeringen, men det skulle förvåna mig om de andra allianspartierna skulle vara negativa till att finansministern talade om en annan tingens ordning.

Anf. 18 Lars Elinderson (M)

Fru talman! Jag har en god vän som inte är golfare, finansministern. Han brukar säga att folk ska jobba, inte spela golf. Jag hade förväntat mig att ett sådant argument skulle komma från finansministern därför att det är logiskt. Det vore logiskt med tidigare resonemang. Självklart är det så att golf som fritidsintresse är någonting som vi ska betala för själva. Jag tror inte att någon av oss här har förväntningar på att riksdagen som friskvårdsförmån skulle betala våra medlemsavgifter i våra respektive golf- eller ridklubbar. Det här är en principfråga som mer har att göra med den gränsdragning som skattemyndigheterna har gjort när det har gällt golf och inte jämställt golf med andra typer av friskvård och motion. Den här gränsdragningen får dessutom helt orimliga konsekvenser. Ett av de större företagen i Falköping har ett sjuttiotal personer som är medlemmar i golfklubben och spelar golf. De tillämpar regeln att man får använda sig av sina friskvårdsförmåner, till exempel att gå på gymmet eller simma i simhallen, delvis under arbetstid. Det handlar om någon timme i veckan. Jag vet inte exakt hur ofta. Däremot fick man inte gå ut på golfbanan under arbetstid från början eftersom det inte är en skattebefriad förmån. Nu har de ändrat regeln. Man kan få sitt gymkort och är inte tvingad att utnyttja det. Om man får sitt gymkort kan man använda den timmen till att gå ut på golfbanan ändå och använda en del av den tid som avsätts till detta. Tillämpningen av de här reglerna är fullständigt orimlig. Jag kan hålla med om att om man för resonemanget att vi måste vårda våra skattebaser är det, som Carl Hamilton sade här i debatten, rimligare att ta bort hela den här avdragsrätten och i stället göra det här till en helt privat fråga.

Anf. 19 Anders Borg (M)

Fru talman! Kära ledamöter! Vi kan ägna en god stund åt att diskutera golfsportens förträfflighet. Jag kan alla argumenten ut och in. Vi kan väga dem fram och tillbaka och komma överens om att det är en bred, folklig idrott med många kvinnliga idrottare som har positiva effekter på folkhälsan. Jag kan säga samma sak om ridning, även om detta är en debatt om golf. Det är många kvinnor som spelar, och det har mycket goda effekter för samhällsekonomin. Jag kan ha stor respekt för dem som brinner för intressen som de själva delar, men jag måste säga att jag ändå reagerar lite mot den argumentationslinje som Carl B Hamilton driver här. Den bygger på att jag skulle hävda att detta var den stora och avgörande frågan som skulle kunna peta Sverige över kanten till ett ekonomiskt avgörande. Så är det naturligtvis inte. I min roll - som Carl B Hamilton väl vet - möter jag varje dag mer eller mindre stora förslag till förbättringar. Det rör funktionshindrade, det rör psykiatrin och det rör inte minst en lång rad krav på förbättringar på skattesidan där man från olika intressen vill förbättra sin situation. Kraven kan komma från rederinäringen eller från restaurangnäringen och så vidare. Jag tror att ska en regering fungera väl måste finansministern men också riksdagens ledamöter ta på sig att vara väldigt noggranna med hur man ser på olika frågor. Vi måste respektera att vi har olika uppgifter. Jobbar man på Svenska Golfförbundet eller företräder golfsporten är det naturligt att man ska argumentera för att golfsporten ska ha rimliga, bra och förmånliga villkor. Argumenterar vi utifrån ett allmänintresse ska vi prioritera det vi själva har sagt till väljarna om jobb, kunskap och välfärd. Dessa är våra övergripande prioriteringar, och det gör att alla andra sektorer rimligen måste stå tillbaka innan vi har klarat av dem. Tappar vi fokus på våra huvuduppgifter och lägger miljon till miljon på skatteområdet och utgiftssidan blir det till slut miljarder, och har vi till slut gjort av med miljarder har vi använt det utrymme vi hade för andra reformer som vi har upplevt som mer angelägna. Sedan kan man naturligtvis argumentera utifrån att det borde ske en prövning om rekvisiten av den här avdragsrätten - om man får kalla den för det - passar på golfen eller inte. Men det måste ju i grunden vara ett beslut som Skatteverket fattar. Skatteverket och domstolarna gör rimligen prövningar av detta alltsomoftast. Finns det en så stark argumentation som håller så väl som här ges vid handen, ja, då måste man ju få pröva de argumenten från verkets eller domstolarnas sida. Jag måste i min roll vara den som håller emot, för annars är vi på väg mot det som alltid slutar med att den offentliga utgiften ökar och de offentliga skatterna stiger. Till slut får vi en allt större offentlig sektor och ett allt större offentligt ingripande i svensk ekonomi, eller också hamnar vi i en situation med underskott. Jag kommer nog alltså att vidhålla min hållning att detta är en viktig fråga precis som många andra viktiga frågor. Den ska hanteras i den ordning som viktiga frågor hanteras - det vill säga att vi först gör det vi har lovat väljarna och sedan det som svensk ekonomi kräver när det gäller jobben, kunskapen och välfärden. Sedan kan man ta tag i andra frågor. På den här listan står skattevillkoren för golfsporten i min värld väldigt långt ned. Det har jag också uppfattat att den gör i alla allianspartiernas gemensamma prioriteringar.

Anf. 20 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Det var finansministern som började föra in de högstämda ordalagen om att jag och andra skulle göra oss till tolk för varje tänkbart intresse och stå för en låtgåpolitik som hotar de offentliga finanserna. Det var inte vi som började med den argumentationen. Jag har också haft ansvar för budgeten, visserligen bara som statssekreterare, men då var det å andra sidan kämpigare tider, och jag vet mycket väl att sitter man i Finansdepartementet måste man i 95 eller 99 procent av fallen säga nej. Men om man har ett system där man säger att vissa sporter är tillåtna och andra är otillåtna för avdrag hävdar vi att denna regel inte tillämpas på ett korrekt sätt i dag. Man kan säga att finansministern har "slicat" ut i ruffen eller tagit på sig en konfrontation med Golf-Sverige. Så är det naturligtvis, men jag vill ändå ta fasta på det mer positiva och säga att jag uppfattar det som att finansministern nu säger att Riksskatteverket bör pröva rekvisiten igen beträffande de här sporterna, åtminstone beträffande golf. Finansministern sade att de måste prövas från tid till annan, och jag uppfattar det som att finansministern nu ger en uppmaning till Riksskatteverket att göra detta. Då är min uppmaning till finansministern att han om Riksskatteverket inte gör detta faktiskt fattar ett beslut och kommunicerar till Riksskatteverket att de bör se över huruvida golfen uppfyller de här kriterierna - de här rekvisiten - eller inte.

Anf. 21 Anders Borg (M)

Fru talman! Jag inser naturligtvis att Carl B Hamilton, Lars Elinderson, Cecilia Widegren, Krister Hammarbergh och Göran Montan inte görs till tolk för varje tänkbart särintresse eller för varje tänkbart utgiftsintresse eller skattesänkningsintresse i Sverige. Jag har stor respekt för att man kan driva olika frågor med olika tyngd, men det är också så att om jag tar en diskussion om varje enskilt förslag utan att väga in de övergripande prioriteringarna blir diskussionen orimlig. Jag inser naturligtvis att vart och ett av dessa förslag kan vara på goda grunder och väl avvägda, och i många fall finns goda argument. Men helheten måste ändå alltid få vägas med i bilden. Jag har inte uppfattat det som att jag har angripit Carl B Hamilton för att företräda varje utgift eller varje skattesänkning, men de sammantagna intressena jag möter blir alldeles för omfattande, vilket Carl B Hamilton väl vet med sin långa erfarenhet från de ekonomisk-politiska diskussionerna. Det är naturligtvis bra om Skatteverket tittar på denna fråga, för det finns uppenbarligen hos Svenska Golfförbundet och många svenskar en bild av att detta inte är en regeltillämpning som är rimlig utifrån hur man uppfattar verkligheten. Jag kan naturligtvis känna stor respekt för att det finns ett sådant intresse, men jag måste också få vidhålla min uppfattning att varje offentlig utgift och varje skattesänkning måste vägas mot andra och i slutändan vägas av mot de övergripande principer om jobb, kunskap och välfärd som vi har varit överens om.

den 17 oktober

Interpellation

2007/08:47 Golf som avdragsberättigad friskvård

av Carl B Hamilton (fp)

till finansminister Anders Borg (m)

I dag ingår inte golf bland de aktiviteter som berättigar till avdrag för arbetsgivare som en kostnad (”motionsavdraget”). Det är ett olyckligt förhållande och regeringen bör följa upp skatteutskottets initiativ till förändring.

Enligt gällande två kriterier och regelverk ska avdragsgill motionsverksamhet (1) ”vara av enklare slag och av mindre värde”. Exempel på aktiviteter som enligt Skatteverket uppfyller kriterierna är gymnastik, styrketräning, spinning och bowling, racketsporter som bordtennis, tennis, badminton eller squash, lagsporter som volleyboll, fotboll, handboll och bandy. (2) Avdrag får inte göras för ”sporter som kräver dyrare redskap eller kringutrustning”.

Denna uppdelning av sporter i olika kategorier blir lätt godtycklig, och just beträffande golf speglar kriterierna inte dagens förhållanden.

När man analyserar kostnaden för golf ska man skilja på kostnad för egen eller hyrd utrustning, å ena sidan, och kostnaden för att få tillträde till en bana och därstädes spela, å andra sidan. Alltså:

För det första, golf kan spelas med egen billig, dyr eller för dagen hyrd utrustning. Kostnaden för att hyra är genomgående låg. Relativpriset på utrustning har fallit dramatiskt under senaste 20–30 åren – för att inte tala om ännu längre tillbaka – och i dag finns god utrustning att köpa i alla prislägen.

För det andra, avgiften för spel – ”greenfee” – är låg eller hög beroende bland annat på bana, veckodag, säsong etcetera. Avgiften för spel kan även tas ut av baninnehavaren utan krav på medlemskap och erlagd medlemsavgift i någon golfklubb (”pay-and-play”), något som sänker kostnaden för några timmar på golfbanan ännu mer.

För det tredje, den inre logiken brister i nuvarande regelverk. Sedan 1988 – när nuvarande regler lades fast – har antalet golfanläggningar ökat med 150 procent. Golf spelas av 600 000 utövare (”i stort sett var och en”; se nedan), det vill säga har vuxit ut till en av våra folksporter. Samtidigt klassificeras sporten i avdragshänseende som en exklusiv dyr aktivitet. Det hänger inte ihop. Tiden och verkligheten har sprungit ifrån regelverket.

Våren 2007 ändrade skatteutskottet – föga förvånade – sin tidigare negativa hållning och uttalande följande: ”När det gäller motionsutövning som ska utgöra skattefri personalvårdsförmån har gränsen bestämts till att det ska vara fråga om enklare motionsidrott som kan utövas av i stort sett var och en. Utskottet ser i och för sig ingen anledning att ändra på gällande principer på detta område. Utskottet vill dock ifrågasätta om inte utvecklingen gått därhän att det inom ramen för dessa principer finns utrymme för att inrymma golfsport inom det skattefria området. Som framhålls i bl.a. motion Sk264 har det under senare år blivit både billigare och enklare att spela golf.”

Trots skatteutskottets betänkande har Skatteverket ännu inte ändrat sin rättstillämpning.

Avser finansministern att vidta sådan åtgärd, eller ta initiativ till att ändra annan relevant regel eller instruktion, att myndigheter i regler och rättstillämpning framdeles godkänner golf som avdragsberättigad motionssport?