Globalt arbete för dödsstraffets avskaffande

Interpellationsdebatt 16 april 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 35 Carl Bildt (M)

Herr talman! Jag tackar för utrikesministerns svar. I mars 1807, alltså för 200 år sedan, såg William Wilberforce i underhuset tillsammans med lord Granville i överhuset till att förmå Storbritannien att avskaffa slaveriet. Även om det fortfarande i dag förekommer former av slaveri - vi talar om trafficking, och vi kan också se det på den afrikanska kontinenten och på en del andra håll - togs i och med besluten i överhuset och underhuset ett viktigt steg mot ett globalt avskaffande av slaveriet. Och i dag är slaveriet avskaffat i världen, åtminstone i formell mening. Vi har också globalt avskaffat tortyr, även om vi vet att det förekommer. Jag tror att det nu är dags att också ta det tredje steget, att vi också globalt ska förmå alla länder att avskaffa dödsstraffet. I linje med slaveriets avskaffande, och i linje med tortyrens avskaffande, är det nu dags att avskaffa dödsstraffet globalt. Jag gläder mig åt den tydliga värderingsmässiga hållning som utrikesministern ger uttryck för i sitt svar på min interpellation. För ungefär två månader sedan - i början av februari detta år - genomfördes i Paris den tredje världssamlingen mot dödsstraffet. Glädjande nog var Sverige ett av en handfull länder som också ekonomiskt stödde och möjliggjorde denna träff. Det man från flera håll vittnade om var dels att det fanns det hoppingivande och glädjande tecken från till exempel Filippinerna och Mexiko, dels att det fanns oroväckande tendenser från till exempel Iran, Irak och Folkrepubliken Kina. Det alla delegater sade var att det är viktigt att vi på olika sätt markerar och gör gemensamma ansträngningar vad gäller ideella organisationer och kyrkor men också stater och länder. Att utrikesministern och jag står här i riksdagens talarstolar, herr talman, är ett av många synliga bevis på ett internationellt engagemang för dödsstraffets avskaffande. Jag gläder mig också åt utrikesministerns skrivningar på s. 2 i sitt skriftliga svar på min interpellation. Där markerar han den europeiska gemenskapens ambition att verka för ett globalt avskaffande av dödsstraffet men också att utrikesministern själv i FN den 12 mars tagit upp frågan och betonat Sveriges mycket tydliga värdemässiga hållning. Jag har några frågor som jag skulle vilja ställa till utrikesministern med anledning av hans svar. Min första fråga gäller resultaten av samtal som förts dels med Ryssland kring att man rent faktiskt har ett moratorium mot dödsstraff och om man också lagstiftningsmässigt skulle kunna stadfästa det moratorium som man rent praktiskt har. En andra sak gäller det Vitryssland där utvecklingen tyvärr lämnar mycket övrigt att önska. Jag är dessvärre benägen att tro att det även inom detta område finns skäl att vara orolig och bekymrad. En tredje sak gäller Fastlandskina, Folkrepubliken Kina, som enligt seriösa oberoende beräkningar antas svara för ungefär 95 procent av världens alla dödsstraff. Siffran 10 000 avrättningar om året - färre nu och fler tidigare - har nämnts i sammanhanget. Min andra fråga är om utrikesministern tror att vi kan göra mer från svensk sida - från regeringen och möjligtvis också från riksdagens sida. Min tredje fråga är om vi har för avsikt att i likhet med sessionen i Paris för dödsstraffets avskaffande även stödja en fjärde session. Tanken är att den ska hållas i Schweiz. Min fjärde fråga är om vi på något eget sätt med värdskap skulle kunna förmå demokratier som Taiwan, Japan och USA att ta steg mot ett globalt avskaffande av dödsstraffet.

Anf. 36 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Egentligen skulle jag tacka för svaret. Men jag vet inte riktigt vad jag ska tacka för, för det jag fått som svar på min interpellation är en hänvisning till en annan interpellation. Det blir något komplicerat om vi ska diskutera ett interpellationssvar som är några månader gammalt. Jag kan tycka att det blir lite krångligt när vi ska ha det på det sättet. Men jag får väl på bästa sätt försöka argumentera med utgångspunkt i detta. Också jag tycker att frågan om dödsstraff är en oerhört viktig fråga. Det är väl en fråga där vi ska vara väldigt glada över att det finns en total politisk enighet. Det finns inga tveksamheter när det gäller var vi som land står i just denna fråga och har inte funnits på väldigt många år. Det ska vi vara väldigt glada över. Det som har varit problemet när det gällt HBT-personer och deras situation - egentligen kan man säga att situationen är lite knepig - är att en del länder som haft dödsstraffet väldigt länge och som inte tillämpat det helt plötsligt har börjat tillämpa det. Det finns också länder, bland annat Iran, som hela tiden har tillämpat dödsstraffet. Diskussionen om Iran och dödsstraffet för HBT-personer eller homosexuella i Iran har varit känd under en väldigt lång tid. Jag tror att även då utrikesministern första gången inträdde i denna kammare diskuterades just denna fråga. Den är alltså urgammal. Därför förvånar det mig att man inte har gjort mer när det gäller den typen av land. Dessutom har vi det som jag tycker är det tydligaste exemplet. Det gäller att länder som får en annan regim och som haft denna slumrande lagstiftning ändå tillämpar dödsstraffet. Uganda är ett bra exempel på det. Jag tycker mig inte ha fått något svar när det gäller om man är mot dödsstraffet. Sverige är ju det generellt sett. Men vad har man gjort? En annan sak som jag här skulle vilja säga är att jag blev väldigt glad när jag läste regeringsförklaringen och såg att man nu verkligen vill göra någonting på det internationella området. Ingen kan då vara gladare än jag. Sverige är ett land som har kommit väldigt långt, ja, så långt att det på många av de områden där vi HBT-personer här i riksdagen traditionellt år efter år lagt fram motioner nu börjar saknas yrkanden därför att vi har fått igenom det mesta. Det är väldigt positivt. Nu måste vi gå vidare. Vi måste göra någonting mer. Det är därför som den internationella arenan är så viktig. Vi har i vårt närområde att på olika sätt bevaka detta genom att som enskilda parlamentariker och ibland som hela partigrupper åka till exempel till Pride i Warszawa eller i Riga. Det finns sådana exempel, utrikesministern, så det här ligger närmare oss än vi tror. Situationen i Ryssland är naturligtvis också förskräckande. Men det allra värsta förtrycket finns fortfarande i ett antal länder i Afrika och i Asien där man verkligen har det tufft. Som någonting positivt kan nämnas att det i de länder i Sydamerika som tidigare hade det ganska jobbigt med den lagstiftning som fanns där nu har blivit väsentligt bättre. De har nu ändrat sin lagstiftning åt det positiva hållet. Jag kan se att utrikesministern den 12 december i sitt svar till Birgitta Ohlsson pekade på några saker. Det intressanta i sammanhanget är, skulle jag vilja säga, att få veta hur det har gått med de åtgärder som man har pekat på. Hur kommer man att gå vidare när det gäller att göra någonting åt diskrimineringen och för att HBT-personer ska ha mänskliga rättigheter och samma möjligheter kanske inte helt och hållet som svenskarna men i alla fall på en grundläggande nivå så att vi inte behöver stå här och debattera frågan? Jag tycker verkligen att Sverige är ett föregångsland i detta fall och hoppas att det kan bli en bra diskussion med utgångspunkt i de erfarenheter vi har från Sverige.

Anf. 37 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag kan förstå Börje Vestlunds problem i den meningen att vi är relativt sams i de här frågorna. Det innebär dock inte att vi ska upphöra med att diskutera dem. För att ansluta lite grann till vad Hans Wallmark sade kan jag säga att jag tror att det här väldigt mycket handlar om opinionsbildning. Det är klart att regeringen i det arbetet genom diplomatiska insatser, genom olika uttalanden och genom direkta kontakter spelar roll. Men vi ska inte underskatta den betydelse som direkta parlamentariska kontakter och parlamentarisk opinionsbildning har, inte minst - tror jag - när det gäller att påverka länder i vårt eget närområde, som ju Börje Vestlund speciellt nämnde. Vi tar regelbundet upp dessa frågeställningar i olika multilaterala sammanhang och, där det finns anledning till det, också i bilaterala kontakter på olika nivåer. Det kan jag försäkra. Så har det varit, och så kommer det att fortsätta att vara. När jag framträdde inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève, som jag tidigare åberopade, var detta en av de punkter som jag nämnde. Detta har dessutom följts upp av den svenska delegationen där på olika sätt. Men idéer och initiativ kring ytterligare insatser för opinionsbildning - det behöver inte vara konkreta motionsyrkanden, utan de kan framföras också på annat sätt - välkomnas. Jag tror att det är viktigt. Det ansluter lite grann till vad Hans Wallmark hade att säga; det är ju samma sak. Vi är och har varit eniga. Kanske inte riktigt sedan urminnes tider, men i alla fall så länge denna riksdag funnits i modern form har det varit enighet i denna fråga. Däremot tror jag att det nu finns anledning att diskutera hur vi i olika hänseenden ska öka det internationella trycket i frågan. Jag var mycket tydlig - det var väl den fråga som jag lade största tyngden vid - när jag talade i Genève. Jag talade mycket specifikt om Kina i det sammanhanget. Det ledde till en uppföljande diskussion både i debatten där - Kina begärde där replik - och i en fortsatt dialog som vi haft med de kinesiska myndigheterna med anledning av vad jag hade att säga där. Som sagt finns det anledning att föra detta vidare. Jag kan nämna att vid det utrikesministermöte som vi har om tio dagar två veckor i Europeiska unionen kommer vi med all sannolikhet att ha ett meningsutbyte eller en diskussion om hur vi ska föra politiken vidare när det gäller arbetet inom Förenta nationerna. Vi ska vid en eller annan tidpunkt ta upp frågan i generalförsamlingen för att försöka få en resolution. Det är delvis en taktisk frågeställning, där man ska göra detta för att få ett så starkt stöd som möjligt. Den avvägningen ska vi diskutera lite. Det blir avgörande under hösten. Ryssland och Vitryssland nämndes också. Jag kan försäkra att inte minst nu när vi går in i den period där vi så småningom ska överta ordförandeskapet i Europarådet finns det anledning att intensifiera arbetet, både att begära att Ryssland inför i lag det moratorium som man har och att Vitryssland går längre än så. Avslutningsvis är det åter viktigt med opinionsbildning och olika idéer om vad vi kan göra mer tillsammans inom den europeiska unionen och med de länder som är speciellt engagerade - Italien är mycket drivande i den här frågan, vilket jag välkomnar - och också i dialog med länder som Japan och USA som nämndes som ju är demokratier och i viktiga hänseenden delar våra värderingar. Men där finns dödsstraffet fortfarande kvar, även om de reduceras antalsmässigt och det finns en ökad tveksamhet. Om man kan få dem att röra sig mer i den riktningen, mot moratorium eller avskaffande, skulle det vara väldigt viktiga steg i riktning mot det globala avskaffande som vi strävar efter.

Anf. 38 Carl Bildt (M)

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Sverige har en utrikesminister som talar i frågor kring mänskliga rättigheter med en klar och tydlig och hörbar stämma. Glädjande har jag noterat att inte minst en del andra länder i andra frågor som Kommunist-Kuba i någon mening ogillar den stämma och den kraft som Sverige ger uttryck för. Jag önskar utrikesministern all lycka och välgång i det fortsatta arbetet att tala med en tydlig och stark röst i frågor om mänskliga rättigheter. Herr talman! Utrikesministern förstod mig precis när han såg att min interpellation var ett av många olika sätt att internationellt uppmärksamma frågan om ett globalt avskaffande av dödsstraff. Vi parlamentariker har en arena för att ge uttryck för detta önskemål. Utrikesministern och regeringsföreträdare har en annan, och tillsammans bör vi nog betrakta varandra som redskap för detta arbete. Jag ser, herr talman, regeringen och utrikesministern som ett redskap för den svenska linjen i det här arbetet. Jag hoppas att utrikesministern kan se oss parlamentariker som nyttiga redskap i detta viktiga internationella och globala arbete. Vi står till förfogande. Vi gör det inte bara som parlamentariker, en del av oss är samlade som kristna trosbekännare. För oss är det viktigt att inte bara använda de politiska verktygen som parlamentariker utan också prata med andra religiösa trosfränder, oavsett om vi är kristna, muslimer eller judar, och försöka nå ett globalt avskaffande med hjälp av de kyrkliga församlingar som också engagerar sig. Herr talman! Vi har precis firat påsken. För oss kristna är påskens kors en bild av uppståndelse, förhoppningar och tro. Men det är också, herr talman och herr utrikesminister, en symbol för död och lidande. Korset var det avrättningsredskap som användes för Jesus. Det gör att på samma gång som vi kristna tittar på korset och ser hoppet och försoningen ser vi också döden och lidandet. Så är det med alla former av dödsstraff och med alla former av avrättningar att det handlar om att ta människor av daga. Oavsett om man använder blått plastrep, gas, giftinjektioner eller elektricitet handlar det om att ta en människa av daga. Det är vår uppgift både som parlamentariker och som kristna trosbekännare att där vi har säte, stämma och möjlighet att tala förkasta dödsstraffet och globalt kräva ett avskaffande. Det gläder mig oerhört mycket att vi har en utrikesminister i Sverige som driver den linjen i de organ där han har säte, stämma och röst.

Anf. 39 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Jag förstår vad det är för skillnad mellan min interpellation och Hans Wallmarks när jag hör resonemanget om religiösa trosfränder. Det är just de som är vårt stora problem, de religiösa trosfränderna runt om i världen. Vi behöver bara åka över Östersjön till Polen. Vi kan också ta Saudiarabien. Det finns många andra länder som just anför religiösa skäl. Vi får tyvärr aldrig uppleva böner, vi får oftast uppleva lidandet på grund av det religiösa trycket. Det är en väsentlig och allvarlig del som har varit en av orsakerna till att homosexualitet är kriminaliserad och till att HBT-personer förföljs i många länder. Detta är en av grunderna som jag ser det och med den erfarenhet jag har. Jag skulle vilja ställa några konkreta frågor till utrikesministern. När det har gällt frågorna kring vad man har gjort i FN - man har velat ha en resolution om utomrättsliga avrättningar som Sverige lägger fram i generalförsamlingens tredje utskott - har man fått med HBT-personer i denna resolution tillsammans med de andra länderna? Den andra frågan gäller att man vill diskutera MR-situationen för HBT-personer i FN:s MR-råd. Har det skett? OSSE-mötet i Warszawa är intressant med tanke på att man höll det seminariet. Hur ska man gå vidare inom OSSE? Ekonomiska stöd till HBT-organisationer och aktiviteter runt om i världen är jättebra. Men är det inte så att detta infördes av den förra regeringen och att man inte har avskaffat det? Det är ju jättebra, men det är någonting man inte riktigt kan slå sig för bröstet för i den här regeringen måhända. Men det är bra att man fortsätter med den goda tradition vi startade för ett antal år sedan när vi uppmärksammade det här. Jag tycker att det är viktigt att fortsätta med det, men framför allt är det viktigt att man får konkreta svar om diskrimineringen. Det har inte bara med dödsstraffet att göra. Man kan mycket väl avskaffa dödsstraff i ett land men fortsätta att diskriminera hårt, och det kan gälla på väldigt många områden. Då är vi inte i närheten av de debatter och diskussioner vi har om familjepolitiken, barn och annat i Sverige, utan det handlar om att kunna leva, roa sig, kunna visa sig på gator, kunna sitta på ett kafé. Det är en helt annan sak än det vi diskuterar i det här sammanhanget.

Anf. 40 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Börje Vestlund säger, att de stöd som har nämnts tidigare i interpellationssvar infördes av den tidigare regeringen. Men vi har fortsatt med dem. När man lyssnade på en del inlägg tidigare verkade det som att allting skulle rivas upp. Här fortsätter vi den linje som det har varit enighet om i alla fall. Några försök till svar på Börje Vestlunds frågor: Ja, i samband med OSSE-mötet om den mänskliga dimensionen i Warszawa anordnade Sverige det seminarium som jag nämnde. Vi kommer att fortsätta att driva frågorna där liksom inom ramen för den granskning som sker inom Europarådet med dess årliga tematiska övervakning av olika länder. Det har tagits upp i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, som jag nämnde i mitt tidigare anförande. Det har också följts upp sedermera. Det är bara att hålla med Börje Vestlund om att det handlar om diskriminerande, ålderdomliga, fördomsfulla, oacceptabla föreställningar som ibland har religiös botten, ibland annan botten. Där tror jag att den dialog vi kan föra både som partipolitiker, kanske mindre så, och som religiöst engagerade alldeles oavsett trosinriktningen eller icke religiöst engagerade, kan vara väl så betydelsefull när det gäller att åstadkomma den värderingsändring i olika samhällen som ytterst måste till. Lagstiftning är bra, men vi vet också att det finns länder där lagstiftningen ser relativt bra ut men där diskrimineringen av HBT-personer fortsätter i alla fall. Jag vill inte alls säga att Sverige är alldeles fläckfritt i detta avseende heller oavsett den enighet som vi har i denna riksdag. Jag välkomnar möjligheten att diskutera. Jag tror att diskussionen här i kammaren är betydelsefull som en del i denna opinionsbildning. Åtskilliga har deltagit i den. När det sedan gäller dödsstraffet vill jag bara kort understryka att dödsstraffet är fruktansvärt. Det är ovärdigt varje samhälle med anspråk på att vara mänskligt i något avseende. Också här gäller det att frigöra sig från fördomar och föreställningar som fanns i en gången tid. Det fanns en galgbacke icke bara i Jerusalem utan även i Stockholm som användes relativt frekvent under en mycket betydande del av vår egen historia intill dess att vi ändrade inställning som vi nu är eniga om. Det gäller också att vara konsekvent i detta hänseende. Även när de mest vedervärdiga förbrytare ska dömas - Saddam Hussein som ett konkret exempel - ska vi vara konsekventa när det gäller att fördöma tillämpningen av dödsstraffet. Det var vi också när det gällde både Saddam Hussein och de av hans kumpaner som sedan dessvärre också avrättades. Självfallet ska vi ha detta som ett levande inslag i den dialog som vi för med till exempel Iran, som har nämnts i detta sammanhang, både vad gäller dödsstraff och, utan att sammanblanda frågeställningarna helt och hållet, också vad gäller HBT-personer. Vi ska ha högnivåkontakter med Iran under den närmaste tiden, och jag kan lova att dessa frågor ska komma upp i de sammanhangen. Avslutningsvis: Vår stämma i denna fråga har hörts. Det är ingen tvekan om detta. Det får vi kvitto på i de diplomatiska dialogerna. Den har noterats och den har lett till fortsatta diskussioner. Det är bra, det är tillfredsställande, men det krävs väldigt mycket mer.

Anf. 41 Carl Bildt (M)

Herr talman! Jag inledde med att påpeka att det är 200 år sedan som över- och underhusen i Storbritannien formellt sett avskaffade slaveriet. Det skedde inte av en tillfällighet, utan det skedde efter en lång tids debatt och dåvarande opinionsbildning. Så tror jag också att det är med frågan om globalt avskaffande av dödsstraffet. Det krävs åtgärder på en mängd olika plan. Det krävs en regering i Sverige och regeringar i andra länder som säger obehagliga sanningar till ledarna i länder som Folkrepubliken Kina, Iran och även till våra vänner och allierade som USA, Japan och Republiken Kina, det vill säga Taiwan. Därför tror jag att det är viktigt att vi arbetar som både parlamentariker och medmänniskor och i de organ där vi också på andra sätt är aktiva. Det kan vara olika former av ideella organisationer, men det kan också vara kyrkor och samfund. Jag tycker att det är glädjande att Sverige som en av en handfull nationer var med och stödde den tredje internationella samlingen i Paris för att avskaffa dödsstraffet. Jag hoppas att Sverige fortsätter att vara ett av de länder, även om de bara är en handfull, som ekonomiskt, moraliskt och politiskt fortsätter att stödja arbetet för ett globalt avskaffande av dödsstraffet. Det är inte minst viktigt att vi har ett fokus på Fastlandskina, Folkrepubliken Kina, just därför att alla samstämmiga oberoende granskare visar på att den överväldigande merparten av arkebuseringar och avrättningar i världen sker just i Kina - siffran 95 procent har nämnts. Det gör att det är extra viktigt att vi har ett fokus på just detta väldiga land i öster, inte minst därför att vi kommer att ha en internationell glädje i samband med OS 2008. Då är det, herr talman, brutalt att det sker mot bakgrund av att uppemot 10 000 människor årligen kan avrättas i det landet.

Anf. 42 Hans Wallmark (M)

Herr talman! För att avsluta de lite religiösa inläggen här måste jag säga att när det gäller HBT-personers situation är det tyvärr på grund av att ett antal länder har blivit mer religiösa i sin lagstiftning och annat som förtrycket snarare har blivit värre. Det är det som är orsaken till att jag ville ta upp frågan på det här sättet. Jag vill slutligen säga att vi måste samarbeta på många olika håll. Vi måste vara tydliga och raka och se till att man får en bättre lagstiftning. Men precis som utrikesministern säger är ju inte lagstiftning allt. Det förekommer diskriminering i våra dagar också i vårt land. Det finns många tydliga exempel på hur brutalt det kan se ut i det svenska samhället. Det som är intressant här är om vi kan lita på att regeringen tar upp dessa frågor på ett relevant sätt och framför allt tar upp dem i FN, som det står i regeringsförklaringen. Det var min fråga i interpellationen på vilket sätt man kommer att uppfylla de löften man gav till landets HBT-personer i samband med att man avgav regeringsförklaringen. Det tycker jag att jag delvis har fått svar på. Men man har slagit ihop min interpellation med en omfattande och väldigt viktig interpellation om dödsstraffet, och jag har fått ett ganska vagt svar när det gäller HBT-personers situation och det man skulle göra enligt regeringsförklaringen. Jag tycker mig inte ha fått särskilt många nya svar. Det vore intressant att se vad detta arbete kommer att leda till. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli mer än det som har varit så här långt i alla fall.

Anf. 43 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Börje Vestlund tycker att han bara delvis har fått svar på vad vi har gjort. I detta vill jag ge Börje Vestlund i allt väsentligt rätt, för i interpellationsdebatten i december skisserade jag ett antal olika saker. Har allt detta skett? Nej, det har det inte, för vi har inte kommit så långt. Men vi har tagit upp frågorna i FN:s råd för mänskliga rättigheter och kommer att ta upp dem i ytterligare sammanhang. När jag håller med Börje Vestlund om att det bara delvis är ett svar ligger det i detta ett åtagande att svaret kommer att fullbordas eller fullföljas i ett fortsatt engagemang i dessa frågor. Låt mig sedan bara göra den randanmärkningen att jag tror att vi inte ska göra en automatisk koppling - det tror jag i och för sig inte heller var Börje Vestlunds avsikt - mellan religiös tro och övertygelse och fördomar mot HBT-personer. Fördomar kan finnas alldeles oavsett religiös tro, och det finns religiöst troende människor som inte alls har fördomar. Men det finns självfallet anledning att föra dialog med religiösa företrädare som företräder mer ålderdomliga uppfattningar. Hans Wallmark drog parallellen, vilken jag tycker är slående, med slaveriets avskaffande. Det tog lång tid. Det ledde till ett inbördeskrig i Amerika. Den här frågan kanske inte är av riktigt samma dignitet, för den har inte samma ekonomiska betydelse som slaveriet hade. Men det är i alla fall en mycket stor värderingsförändring som måste ske i ett mycket stort antal länder, bland annat i de allra största länderna i världen. Kina har nämnts. Hans Wallmark nämner siffran 95 procent när det gäller dödsstraffen där och jag tror att jag har nämnt 80 procent. Det gör ingen större skillnad, för det är klart att det är en stor förändring som måste till både värderingsmässigt och i det politiska systemet. Det enda jag kan lova är att detta, liksom HBT-arbetet, kommer att vara en viktig del av vårt arbete i de forum där vi tror att vi har möjlighet att nå framgång. Det innebär inte att vi ska ta upp det i varje sammanhang, vid varje tidpunkt, för då tror jag att vi förlorar i trovärdighet. Det gäller att välja forum och tidpunkt, men då ska vi visa styrkan i vårt engagemang. Och initiativ och förslag från riksdagen liksom debatter som denna tror jag bara stärker våra möjligheter att långsiktigt nå framgång i båda dessa hänseenden.

Anf. 44 Carl Bildt (M)

Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för Sveriges del samt inom EU och FN för att förmå Marocko att respektera folkrätten och de mänskliga rättigheterna samt medverka till en folkomröstning om Västsaharas framtid. Kalle Larsson frågar också vad jag gör för att stödja svenska journalister som vill kartlägga missförhållanden bland annat i det ockuperade Västsahara. Västsaharakonflikten har pågått i över 30 år och den fortsätter att föra med sig mycket mänskligt lidande för de direkt drabbade. Den utgör ett latent säkerhetshot i EU:s närområde med negativa konsekvenser för samarbetet och den socioekonomiska utvecklingen inom Maghrebregionen. Samarbetet inom denna region är i dag det minst utvecklade inom någon region, och bara 2 procent av handeln sker internt. Det finns därför många skäl som talar för att konflikten måste få en snar lösning. Förenta nationerna är en garant för den rådande vapenvilan i området och för att inte särintressen ska få överhanden. Jag betraktar FN:s engagemang som centralt och anser att det bör fortsätta. I säkerhetsrådets resolutioner betonas genomgående rätten till självbestämmande för folket i Västsahara. Sverige förväntar sig i dag att det aviserade marockanska autonomiförslaget blir mycket långtgående och att folket i Västsahara ges en möjlighet att uttala sig om förslaget exempelvis genom en folkomröstning. Sveriges linje inom EU, som även återspeglas i FN, grundar sig på folkrätten och rätten till självbestämmande för folket i Västsahara. Detta innefattar även en rätt till självständighet, om folket i Västsahara så vill. Vilket förslag till lösning som än övervägs måste rätten till självbestämmande respekteras liksom folkrätten i övrigt. Sverige är pådrivande inom EU för försvar av folkrätten i förhållande till Västsahara. Vi beklagar Marockos restriktiva inställning till att ge utomstående observatörer insyn i Västsahara. I Marocko, som är föregångare i regionen på en del områden när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, finns brister vad gäller pressfriheten, i synnerhet rörande Västsaharafrågan. Eftersom Västsahara de facto administreras av Marocko har landet ett särskilt ansvar att värna om och upprätthålla respekten för mänskliga rättigheter i Västsahara. Att besöka Västsahara ingår som en naturlig del i ambassaden i Rabats uppgifter. Vi hoppas fortfarande att de nordiska ambassaderna snart ska få klarsignal att genomföra det flera gånger uppskjutna besöket i Laayoune. När det gäller bristerna i pressfriheten och journalisternas möjligheter att arbeta i området söker vi påverka Marocko genom dialog. Inom EU finns flera forum där mänskliga rättigheter diskuteras och vi utnyttjar också våra bilaterala kontakter till att föra en uppriktig dialog. För svensk del skulle vi dessutom gärna se att Minursos mandat utökades så att missionen även fick möjlighet att övervaka att de mänskliga rättigheterna respekteras, vilket generalsekreteraren föreslagit i sin senaste rapport.

den 20 februari

Interpellation

2006/07:330 Globalt arbete för dödsstraffets avskaffande

av Hans Wallmark (m)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Torsdagen den 1 februari till lördagen den 3 februari 2007 genomfördes i Paris den tredje världskongressen för dödsstraffets avskaffande. Tusentalet personer från världens alla hörn delade med sig av sina erfarenheter, både i fråga om uppmuntrande framgångar för att nå avskaffande (som i Filippinerna) och om ohyggliga konsekvenser i fråga om godtycke och brutalitet (som i Iran). Sverige var en av en handfull nationer som ekonomiskt möjliggjort detta internationella möte. Ambassadör Jan Nordlander, med ansvar att bevaka mänskliga rättigheter, var en av många medverkande. Av EU-kretsens 27 medlemsstater har ju 6 en särskild ambassadör för mänskliga rättigheter, däribland Sverige. Vid sammankomsten fanns företrädare för ett antal regeringar, ambassader och utrikesförvaltningar. Även Nordiska rådet fanns representerat i likhet med exempelvis Europaparlamentet.

Livets okränkbarhet och människovärdet utgör det starkt moraliska fundamentet för att med kraft ifrågasätta bruket av dödsstraff. Ingen har rätt att döda någon annan. Det är knappast en tillfällighet att det är öppna demokratier med starka rättsstatstraditioner som i mycket stor utsträckning har rensat ut bruket av dödsstraff både i freds- och krigstid. Och omvänt gäller att nationer med summariska och svaga rättsprocesser, förföljelse och bristande respekt för mänskliga rättigheter också gärna kan tänka sig att avrätta sina medborgare.

Av Europas stater är det endast Vitryssland som fortfarande tillåter dödsstraff. Ett land som dessutom lämnar oerhört mycket annat att önska i fråga om frihet och demokrati. Glädjande nog har Ryssland infört moratorium bland annat som anpassning till Europarådets regler. Trist nog finns det demokratier, värda respekt inom många andra områden, som i synen på dödsstraff intar samma hållning som exempelvis Saudiarabien eller Irak: Det är USA, Japan och Taiwan.

Utöver de rent moraliskt grundade hållningarna finns även flera praktiska aspekter som talar för avskaffande. Det är grymt att låta domare avgöra människors liv eller död genom att detta straff kan utdömas. Den som blivit fälld på oriktiga uppgifter eller genom falska anklagelser kan inte få livet tillbaka ifall det i efterhand visat sig att en oskyldig gripits.

Särskilt allvarlig är utvecklingen i Folkrepubliken Kina (Fastlandskina). Antalet avkunnade dödsdomar och verkställda avrättningar betraktas som statshemligheter. Seriösa och oberoende granskare menar att det nog handlar om ungefär 10 000 arkebuseringar om året, något färre nu, något fler tidigare. Det gör att Kina svarar för 95 procent av världens alla dödsstraff. Särskilda mobila avrättningsgrupper har upprättats som åker omkring i landet för att verkställa domarna. Från flera håll noteras också den möjliga närheten till den organhandel som förekommer. För 60 000 dollar kan en njure köpas, bortåt det dubbla för en lever. Att rätt exakta tider kan utlovas för leverans av organ gör att det inte går att bortse från kopplingen till alla de människor som väntar i dödscellerna. I samband med Kinas kommande värdskap för OS 2008 finns det anledning att påminna om tidigare löften om ökad respekt för mänskliga rättigheter. Ett sätt att förbättra villkoren skulle ett införande av dödsstraffsmoratorium kunna vara. Det är också viktigt att Kina visar prov på ändrad attityd för att på så sätt förhindra krav på exempelvis OS-bojkott.

Samtidigt sker en utveckling mot avskaffande i ett antal länder. Vid världskongressen i Paris berättade en officiell företrädare för Marocko om det pågående lagstiftningsarbetet i kungadömet mot ett avskaffande. Filippinerna och Mexico är två andra nationer med snabba och positiva förändringar, så även Armenien och Azerbajdzjan. Även om Turkiet tillåter dödsstraff var det många år sedan en avrättning verkställdes.

Från frivilligorganisationer och krafter som arbetar för att avskaffa dödsstraffet betonas vikten av information och ständig dialog för att trycka på de stater som fortfarande tillåter det. Vid världskongressen i Paris uttalades som ett önskvärt gemensamt mål att få till stånd ett globalt avskaffande på samma sätt som exempelvis slaveriet tagits bort och tortyr fördömts.

Mina frågor till utrikesminister Carl Bildt:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att i internationella sammanhang arbeta för ett globalt avskaffande av dödsstraffet?

Avser utrikesministern att i dialog med företrädare för Folkrepubliken Kina påminna om löften om ökad respekt för mänskliga rättigheter uttalade i samband med att ansökan om OS 2008 beviljades?

Avser utrikesministern att i samverkan med andra länders företrädare öka ansträngningarna för att få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet i vårt närområde som exempelvis Vitryssland och Ryssland?