Frihet att själv välja partner

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 3 september 2015

Interpellation: Frihet att själv välja partner

Interpellation 2014/15:746 Frihet att själv välja partner

av Mikael Eskilandersson (SD)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

År 2009 kom en rapport från Ungdomsstyrelsen, Gift mot sin vilja 2009:5 som visade att unga i allt högre grad inte kände att de fritt kan välja vem de vill gifta sig med. Värst var det för unga flickor men även pojkar kunde uppleva tvång och att de saknade möjlighet att själva välja partner. Särskilt illa var det i socialt utsatta områden där så mycket som 27 procent av ungdomarna upplevde att deras val av partner var begränsat. Då beräknade man att omkring 70 000 ungdomar riskerar att bli gifta mot sin vilja.

Under förra året ändrades lagen så att det skulle bli lättare att ingripa mot tvångsäktenskap. Den nya lagen som förbjöd tvångsäktenskap och barnäktenskap skulle vara lösningen på problemet, men så blev det tyvärr inte. Trots att vi vet att tvångsäktenskap fortfarande förekommer så har den nya lagen, enligt rapporter från flera stora medier, inte lett till en enda fällande dom under det första året som den varit verksam. Enligt Dagens Nyheter, som i sin tur hänvisar till Åklagarmyndigheten, så har 19 förundersökningar lagts ned under det första året som lagen varit verksam.

I Dagens Nyheter framhålls att en av anledningarna till att lagen varit så tandlös är att många av de som drabbas lever i utanförskap. Eduardo Grutzky – expert på frågor kring hedersrelaterat våld och ingick i remissgruppen i samband med att den nya lagen togs fram – säger bland annat följande: Ett stort problem i Sverige är att många människor lever i enklaver där det svenska samhällets inflytande och kontroll är närmast icke-existerande.

Några nya utredningar som visar på utvecklingen på området under senare år har jag inte kunnat finna, men jag förutsätter att regeringen följer utvecklingen minst lika noga som man följer utvecklingen inom bolagsstyrelser, då det i högsta grad är en jämställdhetsfråga som dessutom berör många fler människor. Därför skulle det nu vara intressant att höra de senaste siffrorna på området och få en redogörelse för vad regeringen tänker göra för dessa utsatta ungdomar.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér följande:

 

På vilket sätt följer statsrådet löpande upp utvecklingen vad gäller unga som inte känner att de själva har rätt att välja vem de vill gifta sig med och vad planerar hon att göra för att förbättra deras situation?