Frihet att själv välja partner

Interpellationsdebatt 3 september 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 97 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Fru talman! Mikael Eskilandersson har frågat mig på vilket sätt jag löpande följer upp utvecklingen vad gäller unga som inte känner att de själva har rätt att välja vem de vill gifta sig med och vad jag planerar att göra för att förbättra deras situation.

Det finns ingenting som kan försvara att unga blir gifta mot sin vilja med någon som föräldrarna eller någon annan har bestämt. Rätten att välja sin partner finns också tydligt angiven i flertalet internationella instrument för mänskliga rättigheter. Det är också glädjande att det finns ett starkt stöd på global nivå mot dessa kränkningar av barns och flickors rättigheter, vilket tydliggjordes då FN:s råd för mänskliga rättigheter nyligen antog en resolution mot barn- och tvångsäktenskap. Sverige har sedan många år bidragit i kampen mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.

Den straffrättsliga och civilrättsliga lagstiftningen mot tvångsäktenskap och barnäktenskap stärktes i juli 2014. Ett förslag om att komplettera den nya strafflagstiftningen genom att kriminalisera äktenskapstvång redan på stämplingsstadiet har remitterats och bereds nu inom Regeringskansliet.

Utöver den nya lagstiftningen har en rad åtgärder vidtagits för att förhindra hedersrelaterat våld och förtryck samt tvångsäktenskap och barnäktenskap. Insatserna har involverat ett flertal myndigheter, och fokus har varit på kompetenshöjande insatser och åtgärder för att stärka myndigheternas insatser till målgruppen. Länsstyrelserna har sedan 2003 i uppdrag att stödja samordningen i länen för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelserna i storstadslänen har även i uppdrag att lämna stöd till utveckling av skyddat boende för utsatta grupper, exempelvis unga utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har sedan tio år tillbaka ett nationellt uppdrag att genomföra insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, som senare även kommit att omfatta insatser för att förebygga att unga blir gifta mot sin vilja. Detta arbete har innefattat ett stort antal utbildningsinsatser för att höja kunskapen om dessa former av våld hos yrkesverksamma inom skola, polis, socialtjänst och olika delar av rättsväsendet över hela landet. Länsstyrelsen har också haft olika informationssatsningar för att informera unga om deras rättigheter och inte minst om det rättsliga skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.

Regeringen har också gett Länsstyrelsen i Östergötlands län i uppgift att utveckla ett nationellt kompetensteam och en nationell stödlinje dit yrkesverksamma och ideella organisationer kan vända sig för att få vägledning i enskilda ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck.

Före sommaren gav regeringen även nämnda länsstyrelse i uppdrag att fortsätta sprida den vägledning man tagit fram till landets alla kommuner för att utveckla ett effektivt och sammanhållet stöd till unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och äktenskap mot den egna viljan. Vägledningen syftar till att stärka kommunernas förmåga att upptäcka de barn som lever med denna form av våldsutsatthet och att höja kvaliteten i de riskbedömningar och insatser som görs för att skydda dessa barn. Syftet är också att skapa ett långsiktigt och hållbart lokalt förebyggande arbete.

De kommuner som hittills prövat vägledningen har enligt Länsstyrelsen i Östergötlands län blivit bättre på att upptäcka barn och unga som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck eller som riskerar att bli eller blivit gifta mot sin vilja. De har också blivit bättre på att utforma långsiktiga och säkra insatser för målgruppen. Vägledningen har även bidragit till att öka samarbetet mellan yrkesverksamma som kommer i kontakt med våldsutsatta barn såsom polis, socialtjänst, elevhälsa och skola, vilket ökat kvaliteten och rättssäkerheten i de gemensamma insatserna.

Avslutningsvis vill jag också nämna att regeringen gett Länsstyrelsen i Östergötlands län i uppdrag att kartlägga förebyggande insatser i form av universellt och riktat föräldrastöd som syftar till att motverka hedersrelaterat våld och förtryck samt barnäktenskap, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning.


Anf. 98 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Tack, Åsa Regnér, för svaret! Den här interpellationen tillkom givetvis på grund av att det för lite mer än ett år sedan ändrades i lagen. Inför det fanns en ganska stark diskussion eller debatt i medier och runt om om att nu skulle man ta i med krafttag och verkligen få stopp på tvångsäktenskapen som faktiskt förekommer även bland personer födda i Sverige.

Tyvärr är det så att när man börjar titta på vad som hände sedan ser man att det finns 19 nedlagda förundersökningar och inte en enda fällande dom. Jag tänker inte ens fråga Åsa Regnér om hon är nöjd med utfallet, för det förutsätter jag att hon inte är.

Det talas om att 70 000 unga i Sverige 2009 upplevde att de inte själva kunde välja partner. Jag har inte hittat någon undersökning som kan ge några färskare siffror än den siffra som är från 2009. Givetvis skulle det väl i de bästa av världar betyda att det problemet inte finns längre, att i dag blir ingen tvingad till äktenskap i Sverige. Men jag tror tyvärr inte att så är fallet. Det är därför som jag har efterfrågat nya siffror. Jag har efterfrågat någon nyare utredning, någonting att utgå från. Det finns egentligen ingenting, ingen löpande utveckling, ingenting om vad som har hänt sedan 2009.

En del av det som Åsa Regnér här tar upp påbörjades redan för tio år sedan eller mer. Det anser i alla fall jag vara ganska otillräckligt och har gett en ytterst dålig utdelning. Hur dålig eller hur bra går inte att se eftersom det inte finns någon uppföljning.

Det saknas kontinuitet i uppföljningarna. Hur bra blir då de insatser som görs? Hur vet vi att de insatser som görs är de som verkligen hjälper? Om det var 7 procent av tjejerna 2009, hur ser det ut i dag? Är det fortfarande 7 procent av tjejerna i dag, eller är det 8 eller 10 procent?

I vissa områden var det så mycket som 27 procent, det som angavs som utsatta områden. Hur ser det ut i de utsatta områdena i dag? Varför finns det ingen som kan svara på detta? Är det så att man medvetet inte vill ta reda på det? I så fall är det riktigt illa. Ibland får jag känslan att man inte vill visa upp de här siffrorna därför att det skulle kunna gynna fel krafter i samhället eller skulle kunna visa på att det jämställdhetsarbete som man så stolt påstår går framåt kanske inte går framåt överallt. Regeringen påstår ju i olika sammanhang och även Åsa Regnér har tidigare påstått att jämställdheten har ökat i Sverige. Den har kanske ökat om man mäter i bolagsstyrelser. Men hur ser det ut i våra förorter? Ökar jämställdheten där eller inte?

Det som skrämmer mig mest är det enorma ointresse som verkar finnas för frågan. Att här hänvisa till diverse småsaker som har gjorts för länge sedan då Åsa Regnér inte var ansvarig tycker jag egentligen är att ducka för problemet. Jag tycker att frågan borde tas på betydligt större allvar än så.


Anf. 99 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Fru talman! Tack, Mikael Eskilandersson! Jag kan försäkra Mikael Eskilandersson att jag jobbade hårt med de här frågorna även för tio år sedan. Det har jag gjort i kanske 30 år. Jag har också ganska nyligen varit chef inom FN och jobbat med kvinnors och flickors utsatthet, och frågan om våld och förtryck i hederns namn är dessvärre närvarande i de flesta länder i världen.

Jag delar oron för att flickor och kvinnor i Sverige lever under förtryck som gör att de inte får bestämma över sina egna liv. Vi har ganska nyligen haft en debatt om så kallad radikalisering i förorter och det faktum att flickor och kvinnor där ibland rapporterar att deras liv inskränks både i hemmen och utanför hemmen. Det tycker jag är allvarligt. Jämställdhet måste gälla alla, och det är väldigt viktigt att markera att det är så.

När det gäller uppföljning av den här lagstiftningen är den som sagt ett år gammal, och jag och andra kommer att verka för att den följs upp. Men det är för tidigt att kunna fastställa några orsakssamband ännu. Det är för tidigt att göra en sådan uppföljning helt enkelt.

Jag tycker dock att de åtgärder som jag redogjort för visar att vi har fokus på den här frågan. Man kan göra mer, och jag har därför mottagit en utredning som handlar om en strategi mot våld mot kvinnor och som också innehåller många förslag när det gäller våld och förtryck i hederns namn. Den är på remiss nu, och jag kommer att få tillbaka den under hösten för att gå vidare med den.

När det gäller jämställdheten som du är så bekymrad över, Mikael Eskilandersson, är det reformer som särbeskattning, fri abort, kvinnors arbetskraftsdeltagande som är nästan lika högt som mäns, barnomsorg och så vidare som har lett fram till den grad av jämställdhet som vi har. Ditt parti, Sverigedemokraterna, vill införa sambeskattning, ni vill begränsa aborträtten, ni vill ha vårdnadsbidrag, ni vill inte ha Diskrimineringsombudsmannen och ni vill inte ha en kvoterad föräldraförsäkring, som ni kallar det för, trots att man vet att den har ökat ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen och en mer jämställd fördelning av obetalt och betalt arbete.

Jag skulle gärna vilja höra om ditt engagemang i jämställdhetsfrågan enbart gäller på det här området som du ställer interpellationen om eller hur det hänger ihop.


Anf. 100 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Mycket av mitt engagemang kanske härrör från det faktum att jag har barn och ser ett samhälle som jag på många sätt inte vill att mina barn ska behöva leva i. Jag ser mycket som sker som jag inte tycker går i rätt riktning. Att alla mina tre barn dessutom är döttrar kanske gör att jag engagerar mig extra för just flickors och kvinnors rätt.

Jag tycker inte att det är något konstigt att min dotter själv ska få bestämma hur många dagar hon vill ta föräldraledigt tillsammans med sin blivande man när de så småningom blir vuxna och skaffar barn. Att det skulle vara ett jämställdhetsproblem har jag svårt att se. Däremot tycker jag att det kanske inte är direkt jämställdhet utan snarare direkt förtryck när jag ser på min dotters kompisar som inte får lov att umgås med vem de vill och som inte får lov att bada ihop med de andra. Jag tror att de kan ligga i en viss riskzon för att bli styrda när det gäller vem de får gifta sig med. Jag har kanske den förutfattade meningen att det är de barnen som också upplever själva att de inte kan välja partner helt fritt.

Eftersom det finns så dåliga underlag och undersökningar är det svårt att säga vilka barn det är som har svårt att få välja själva. Det vi vet är att i utsatta områden är det betydligt fler unga som uppger att de inte själva kan välja partner. När det gäller om det är en jämställdhetsfråga att inte få välja partner finns det även män som inte får välja partner, alltså unga pojkar som inte känner att de själva kan välja partner. Föräldrar och andra i omgivningen sätter press på dem att partnern måste ha samma kulturella bakgrund, samma religion eller liknande som de själva. Då vet jag inte om det är jämställdhet vi pratar om längre eller om det snarare än en form av förtryck.

Å andra sidan står jag gärna upp för ett jämställt samhälle. Då ska det vara jämställt utifrån allas lika möjligheter och allas rättighet att välja sitt eget liv. Att tvinga folk att vara hemma halva tiden var med barn ser jag inte som en jämställdhetsfråga. Detsamma gäller sambeskattning. Det där är egentligen en rent teknisk sak som gör att den familj som väljer att den ena parten jobbar mycket medan den andra parten går hemma ska tjäna på detta. Det behöver inte innebära att det är kvinnan som går hemma. Det kan lika gärna vara en man som går hemma med en lite lägre lön och en kvinna som arbetar betydligt mer. Jag kan se exempel här uppe i riksdagen på kvinnor som jobbar väldigt mycket och som har män som tjänar betydligt mindre. Det finns även exempel i näringslivet på kvinnor som jobbar hårt och ibland har män som går hemma med barnen och tjänar mindre. Att det skulle vara ojämställt att införa en sambeskattning har jag svårt att se.

Jag märker att Åsa Regnér gärna lämnar ämnet. Det är inte så intressant att diskutera hur vi ska förändra de här siffrorna. Åsa Regnér har inte redogjort för några slående nya lagförslag. Vi har föreslagit och föreslår varje år att vi ska införa 24-årsregeln enligt dansk modell, som alla större partier i Danmark har ställt sig bakom, så även Socialdemokraterna i Danmark. Regeln innebär att om man är under 24 år och gifter sig med någon utanför EU får man antingen vänta med att flytta ihop tills båda är över 24 år eller flytta ihop i ett annat land än Danmark. Den har lett till att betydligt fler danska ungdomar utbildar sig längre. Åtminstone har den gjort det enligt de siffror som Socialdemokraterna i Danmark redovisar.


Anf. 101 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Fru talman! Jag tycker att frågan om hedersrelaterat våld och förtryck är viktig, och därför jobbar vi också mycket med den. Jag ser fram emot de remissvar som jag kommer att få från den utredning som handlar om en strategi för våld mot kvinnor och där de här frågorna ingår. Att vi har jobbat med det här området i minst tio år tycker jag är en styrka. Det gäller att bygga upp kunskap och att ha erfarenheter som är relevanta så att man verkligen stöder och när det behövs skyddar flickor och kvinnor - och pojkar och män som i vissa fall också drabbas av det här.

När det kommer till frågan om jämställdheten, som Mikael Eskilandersson faktiskt sa i det första inlägget var ett mål för honom, är jag fortfarande förbryllad. Här tycker Mikael Eskilandersson alla möjliga saker, och det har man ju rätt att göra, men om man vill uppnå jämställdhet säger all forskning och erfarenhet att vissa frågor är otroligt viktiga, till exempel särbeskattning. Det finns nästan ingen annan reform som har ökat kvinnors inkomster så mycket som den gjorde, därför att när man gör som du just beskrev, Mikael Eskilandersson, och lägger den mindre inkomsten ovanpå den större är det dessvärre fortfarande nästan alltid kvinnors inkomst, och det gör att kvinnor avstår från förvärvsarbete eller förvärvsarbetar mycket mindre. Det gör dem beroende av män. Du har ju just sagt att de inte ska vara beroende av någon, så jag förstår inte riktigt hur det där går ihop.

En annan sak som jag inte förstår är att du säger att du tycker att det är viktigt att flickor och kvinnor får bestämma över sina liv - det tycker jag också - men varför ska de inte få bestämma över sina graviditeter på det sätt som den svenska abortlagstiftningen föreskriver? Alla andra riksdagspartier står bakom den abortlagstiftning som vi har, men det gör inte du och ditt parti.

När det gäller vårdnadsbidraget har det följts upp och utvärderats ett antal gånger. Där vet vi allt. Vi vet att det är kvinnor med låginkomstyrken, inte sällan med utländsk bakgrund, som från början har svag anknytning till arbetsmarknaden som utnyttjar vårdnadsbidraget. Det är inte någon större valfrihet i det. Till exempel Folkpartiet, som ändå var med och införde det, säger att det inte var någon bra reform. Men ni vill höja vårdnadsbidraget och tycker att det är en toppenidé. Jag förstår bara inte på vilket sätt det här stärker det som du kallar jämställdhet i Sverige som vi har i dag.

Jag undrar hur du vill uppnå jämställdhet om du inte står bakom alla de reformer som bevisligen har nått den grad av jämställdhet som vi har i Sverige och framför allt kvinnors och flickors frihet och utrymme som många gånger skiljer den svenska och nordiska situationen från andra länder och där det ofta handlar om just flickor och kvinnor. Det kan också röra pojkar och män som ibland har lägre inkomster och så vidare, men absolut oftast handlar de här reformerna om kvinnors och flickors frihet.


Anf. 102 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Om man nu är så engagerad i just den här frågan och tycker att det är viktigt att vi verkligen följer upp utvecklingen undrar jag varför det inte finns några utredningar som visar vad som hänt efter 2009. Vi har inte någon utredning över huvud taget som visar om det har gått upp eller ned. Det finns alltså ingen undersökning eller någonting. Jag efterfrågade dessutom siffror i min interpellation och fick inga alls eftersom det inte finns några siffror.

Med den här interpellationen vill jag sätta fingret på hur lite det egentligen görs och hur lite som regeringen verkar bry sig om vad som händer ute i våra förorter.

Tvångsäktenskap är tyvärr bara en liten del av utanförskapet i Sverige. Vi saknar mer och mer samhörighet i det svenska samhället, och samhörigheten blir inte större av att det införs separata badtider och andra speciella regler som delar upp människor.

I stället vill man skjuta budbäraren, misstänkliggöra mig som person eller mitt parti och hävda att vi inte riktigt skulle stå bakom det här eller att vi skulle ha andra anledningar till att lyfta fram frågan. Att ta upp att vi vill ändra sista abortveckan från vecka 18 till vecka 12 som ett argument för att vi skulle vara för ett mer ojämställt samhälle tycker jag egentligen bara blir tramsigt.

Sverigedemokraterna har, som jag tog upp tidigare, föreslagit att vi ska titta på våra grannländer och hur de har hanterat frågan om tvångsäktenskap. 24-årsregeln har fungerat bra, enligt Socialdemokraterna i Danmark. Varför skulle den inte kunna fungera bra enligt Socialdemokraterna i Sverige? Det förstår jag faktiskt inte alls.

Framför allt behövs det mer uppföljning. Varför ser vi aldrig det?


Anf. 103 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Fru talman! Jag har ingenting emot att följa upp den här lagstiftningen när vi haft den något längre, så att man har mer att jämföra med och också kan se orsakssamband. Det kommer vi att göra, och det ska man göra med lagstiftning. Jag är väldigt mån om de här kvinnornas och flickornas utrymme i sina egna liv och deras möjlighet att forma dem.

Du säger att jag misstänkliggör dig, Mikael Eskilandersson, för att jag frågar hur du ser på jämställdhet i största allmänhet. I ditt första inlägg sa du att du brann för det och att det var därför du ställde de här frågorna. Sedan tycker du att det är småpotatis att prata om abortlagstiftningen och sam- och särbeskattning. Särbeskattningen är den reform i Sverige som haft absolut störst betydelse för jämställdheten. När det gäller abortlagstiftningen kanske jag kan berätta att de väldigt få sena aborter som görs i Sverige görs på de mest utsatta flickorna och kvinnorna, som verkligen behöver stöd och är i behov av att man står på deras sida.

Jag arbetar hårt och kommer att fortsätta att engagera mig mot våld mot kvinnor i allmänhet samt våld mot kvinnor och flickor i hederns namn och det dagliga förtryck som inte ens behöver vara våld. Men jag kommer också att jobba med hela jämställdhetsagendan, som är baserad på den breda erfarenhet som vi har i Sverige och som är oerhört viktig att försvara. Det gör inte du, Mikael Eskilandersson.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2014/15:746 Frihet att själv välja partner

av Mikael Eskilandersson (SD)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

År 2009 kom en rapport från Ungdomsstyrelsen, Gift mot sin vilja 2009:5 som visade att unga i allt högre grad inte kände att de fritt kan välja vem de vill gifta sig med. Värst var det för unga flickor men även pojkar kunde uppleva tvång och att de saknade möjlighet att själva välja partner. Särskilt illa var det i ”socialt utsatta områden” där så mycket som 27 procent av ungdomarna upplevde att deras val av partner var begränsat. Då beräknade man att omkring 70 000 ungdomar riskerar att bli gifta mot sin vilja.

Under förra året ändrades lagen så att det skulle bli lättare att ingripa mot tvångsäktenskap. Den nya lagen som förbjöd tvångsäktenskap och barnäktenskap skulle vara lösningen på problemet, men så blev det tyvärr inte. Trots att vi vet att tvångsäktenskap fortfarande förekommer så har den nya lagen, enligt rapporter från flera stora medier, inte lett till en enda fällande dom under det första året som den varit verksam. Enligt Dagens Nyheter, som i sin tur hänvisar till Åklagarmyndigheten, så har 19 förundersökningar lagts ned under det första året som lagen varit verksam.

I Dagens Nyheter framhålls att en av anledningarna till att lagen varit så tandlös är att många av de som drabbas lever i utanförskap. Eduardo Grutzky – expert på frågor kring hedersrelaterat våld och ingick i remissgruppen i samband med att den nya lagen togs fram – säger bland annat följande: ”Ett stort problem i Sverige är att många människor lever i enklaver där det svenska samhällets inflytande och kontroll är närmast icke-existerande.”

Några nya utredningar som visar på utvecklingen på området under senare år har jag inte kunnat finna, men jag förutsätter att regeringen följer utvecklingen minst lika noga som man följer utvecklingen inom bolagsstyrelser, då det i högsta grad är en jämställdhetsfråga som dessutom berör många fler människor. Därför skulle det nu vara intressant att höra de senaste siffrorna på området och få en redogörelse för vad regeringen tänker göra för dessa utsatta ungdomar.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér följande:

 

På vilket sätt följer statsrådet löpande upp utvecklingen vad gäller unga som inte känner att de själva har rätt att välja vem de vill gifta sig med och vad planerar hon att göra för att förbättra deras situation?