den 1 augusti 
 
Interpellation 
 
2007/08:815 Framtiden för svensk fordonsindustri 
 
av Sven-Erik 
Österberg (s) 
 
till 
näringsminister Maud Olofsson (c) 
 
<a name="Temp"></a>Fordonsindustrin 
är en tillväxtmotor i svensk ekonomi. Fortfarande tillverkas i Sverige fordon 
från koncept till färdig produkt. Denna industri, som står för 15 procent av 
Sveriges varuexport, är vårt lands största exportnäring. Fordonstillverkarna 
och deras underleverantörer har ungefär 140 000 anställda i Sverige. Det 
motsvarar 20 procent av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin. 
Fordonsindustrin har således en mycket stor betydelse för jobb, investeringar 
och FoU i Sverige. Samtidigt blir den internationella konkurrensen allt 
hårdare. Många andra länder investerar offensivt i FoU i samarbete med den inhemska 
fordonsindustrin. 
 
För oss 
socialdemokrater är målet att Sverige ska behålla sin ställning som en av 
världens ledande fordonsproducenter. Vi vill använda det ekonomiska läget till 
att investera framtidsinriktat för att stärka svensk sysselsättning och tillväxt. 
Men den borgerliga regeringen ger inga besked om satsningar eller om 
fordonsforskningens framtid. Därmed riskerar Sverige att gå miste om viktiga 
investeringar och att jobb försvinner. Vi har redan sett detta genom att 
antalet varsel inom fordonsindustrin och dess underleverantörer ökar 
dramatiskt. 
 
Därför 
vill jag ha besked i dessa frågor: 
 
Vilka 
åtgärder avser näringsministern att vidta för att stärka framtiden för svensk 
fordonsindustri, och när i tid kommer dessa åtgärder i så fall att genomföras? 
 
Vilka 
utfästelser är näringsministern beredd att göra vad gäller statens engagemang i 
ett fortsatt industri- och fordonstekniskt fordonsprogram? 
 
Hur 
mycket pengar avser näringsministern och regeringen att satsa på 
fordonsforskningen under mandatperioden,<a name="PassTempLäge"></a> och när i tid 
kommer ett sådant besked att lämnas?

Interpellation 2007/08:815 av Österberg, Sven-Erik (s) Framtiden för svensk fordonsindustri

Video


Fru talman! Sven-Erik Österberg har ställt ett antal frågor till mig om framtiden för svensk fordonsindustri. 
Låt mig först erinra om att jag under de senaste åren har haft tillfälle att besvara ett flertal frågor och interpellationer i riksdagen om fordonsindustrin, fordonsforskningen samt statens roll inför framtiden.
Jag välkomnar intresset för den svenska fordonsindustrin, som är en för Sverige mycket betydelsefull industrisektor. Ända sedan regeringen tillträdde har jag och mina medarbetare haft nära och kontinuerliga kontakter med fordonsindustrin liksom med många av dess underleverantörer. Dessa kontakter har säkerligen bidragit till vad jag vill beteckna som ett gott samarbetsklimat, vilket i sin tur förmodligen har underlättat de gemensamma satsningar som redan har skett liksom de som kan bli aktuella inför framtiden.
Vi har också tagit initiativ till kontakter med General Motors och Ford i USA som har lett till gemensamma satsningar. Vidare har avtal träffats bland annat med Brasilien och USA som kan bidra till att underlätta den omställning till hållbara transportslag som är en viktig framgångsfaktor för svensk fordonsindustri.
Som svar på Sven-Erik Österbergs första fråga vill jag säga att regeringen fortsatt är beredd att stödja utvecklingen av svensk fordonsindustri, och avser att under året återkomma med förslag om en finansiering av den långsiktiga fordonsforskningen. 
Regeringen har sedan tidigare avsatt betydande resurser för att förstärka fordonsforskningen bland annat inom området klimateffektivare fordon. 
Regeringen avser att under innevarande år presentera en forskningspolitisk proposition och i den presentera en långsiktig plan för prioriteringar av forskning och kunskapsutveckling även inom områden som kan vara relevanta för fordonsindustrin. Dess närmare innehåll och avgränsningar är föremål för beredning inom regeringen, och jag kan därför inte i dag ge närmare besked om dessa. 
Som jag tidigare har framhållit i liknande sammanhang, pågår redan arbetet med att utveckla samarbetsformerna för kunskapsuppbyggnad som är relevant även för fordonsindustrin. Jag är övertygad om att vi genom detta arbete ska kunna komma överens med fordonsindustrin om gemensamma satsningar inför framtiden.



Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Anledningen till att jag ställde denna interpellation var den situation som jag tyckte uppstod i samband med att man från Volvo meddelade dessa drastiska uppsägningar av personal på grund av de svårigheter som Volvo men även personbilsindustrin totalt har i Sverige. 
Jag tycker att det svar som näringsministern gav vid detta tillfälle var tunt. Det var på gränsen till raljant. I princip sade näringsministern att fordonsindustrin får skärpa sig, att den får se till att den är konkurrenskraftig och att den får se till att utveckla produkter som kunderna vill ha. 
Det är i och för sig sant att det är på det sättet. Men vi vet samtidigt vilken betydelse som fordonsindustrin har. 
När jag tittar tillbaka i riksdagsprotokollen ser jag att det har ställts ett antal frågor och interpellationer tidigare, långt innan detta varsel lades, som visade att man var mycket orolig för utvecklingen inom industrin. 
Jag tycker inte att det duger att som i svaret säga att man kommer att jobba framåt med detta och fortsätta med att arbeta för att stödja denna industri.
Detta är ett påtagligt problem just nu. Vi ser att fordonsindustrin, framför allt på personbilssidan, är väldigt trängd, inte bara i Sverige utan runt om i andra länder. Där handlar det om en stentuff konkurrens. Vi måste se till att svensk fordonsindustri kan hävda sig i framtiden och se till att vi har den här viktiga produktionen kvar i Sverige. 
Det var debatt här tidigare om småföretagen och vikten av detta. Detta är en av de allra viktigaste uppdragsgivarna till mindre företag i Sverige inom den mekaniska industrin, metallindustrin och så vidare, men inte minst inom design och så vidare. 
Skulle vi mista den här delen av industrin i Sverige kommer det att ge en skada som är långt värre än att vi bara säger att vi inte längre tillverkar bilar i Sverige. Skadan blir så mycket större. 
Näringsministern säger i sitt svar: "Vi har också tagit initiativ till kontakter med General Motors och Ford i USA som har lett till gemensamma satsningar."
Min första fråga är då: Vilka satsningar är det? Kan näringsministern redogöra för det? Det är intressant om det har gjorts. 
Näringsministern säger också: "Regeringen har sedan tidigare avsatt betydande resurser för att förstärka fordonsforskningen bland annat inom området klimateffektivare fordon." 
Jag skulle vilja veta exakt vad det är som näringsministern menar när hon säger det. 
Ett problem som har funnits gäller detta branschprogram. I tidigare uttalanden har näringsministern varit väldigt negativ och sagt att den här regeringen inte vill gå in i några branschavtal utan att man generellt sett ska se till att näringsklimatet blir bättre och att det då också kommer att gynna fordonsindustrin. Det sade näringsministern åtminstone på ett tidigare stadium. Jag tycker att detta svar kanske andas en något annan inriktning. 
Detta branschavtal, alltså det forskningsprojekt som regeringen tidigare gjorde tillsammans med fordonsindustrin, löper ut i slutet av 2008. Ett antal mycket duktiga doktorander som jobbar i detta forskningsprojekt ställer nu frågan, vilken har ställts tidigare: Blir det någon fortsättning på detta program, eller är detta slut nu? 
Vi vet att de allra duktigaste som är insatta i detta kommer att se om sitt eget hus och se till att de får andra arbetsuppgifter. Och många av dem kommer säkert inte att ha svårt med detta. Då kan man gå miste om dem.
Det är därför oerhört viktigt med ett besked på detta område, inte minst för dessa personer, och om detta kommer att fortsätta. Men bortsett från det handlar det faktiskt om en bransch som behöver denna forskning för att utvecklas, inte minst med tanke på den enormt globala konkurrens som råder just på detta område och där Sverige måste se till att vara oerhört duktigt för att kunna klara sig i framtiden. Då behövs också regeringens stöd på detta område. 



Fru talman! Jag börjar med att tacka Sven-Erik Österberg för att han har ställt denna interpellation av den anledningen att framtiden för svensk fordonsindustri spelar en otroligt stor roll för hela den industriella sektorn i Sverige. Det är mycket viktigt att vi får diskutera denna även i Sveriges riksdag, inte minst forskningsdelen. 
När man tittar ut över världen kan man konstatera att det finns en våldsam överproduktion av framför allt personbilar i världen. 
Fru talman! Ibland måste man ändå säga att storleken har betydelse. Så är det inte alltid. Men i detta sammanhang har den betydelse när man ser på forskningen och på produktionen av motorfordon. I Sverige - i ett litet land med nio miljoner invånare - har vi produktion av bussar, lastbilar och personbilar, alltså alla tre delarna. Det är unikt på sitt sätt. Att ett sådant litet land kan hålla sig med en så stor produktion och med stora marknadsandelar, inte minst i fråga om lastbilssektorn, i betydande delar av världen är någonting som gör att vi måste satsa mycket resurser på att behålla detta och ligga i framkant när det gäller inte minst forskningen. 
Det är på det sättet att varje fordon på något sätt måste drivas fram med något drivmedel. Där finns det mycket att forska kring, och där kan Sverige säkert göra väldigt mycket. 
Jag ser väldigt positivt på den forskningsproposition som ska komma. Jag ser en antydan till att man kommer att satsa betydande summor på att utveckla detta, naturligtvis också i samverkan med ägarna till de stora företagen som vi har i Sverige - Ford och General Motors. 
Jag har också lagt märke till att regeringen redan har tillsatt en särskild teknikdelegation där verkställande direktören i Volvo Lastvagnar i Göteborg, Leif Johansson, är ordförande. Det är en indikation på att man satsar stort på att utveckla just fordonsforskningen i Sverige. 
Likväl är det på det sättet att vi måste vara beredda även i Sverige, trots att så många som Sven-Erik Österberg säger är väldigt beroende just nu i de stora företagen och inte minst bland underleverantörerna, på att det kommer att ske en betydande omställning inom hela denna bransch under de kommande åren av den anledningen att framför allt bensinberoendet måste minskas. 
Jag tror för min del att om vi ska klara detta i Sverige måste vi samverka internationellt. Men vi ska också ligga i framkanten själva när det gäller att ta fram nya drivmedel. 
Också när det gäller marknadsföring är det väldigt viktigt att vi samverkar med andra länder därför att den nordiska marknaden och även den europeiska marknaden är för liten för många av dessa produkter. 
Jag tror också att man kan utveckla det som jag tror att inte minst Volvo var inne på för ett antal år sedan, nämligen att kombinera bilarna med olika former av spårbunden trafik - tåg och annat - men även trafik i luften. Det måste också ses över. 
Elbilen ligger naturligtvis allra längst fram när det gäller miljöönskemål, alltså att vi kan få fler bilar som körs på elektricitet. På den punkten hoppas jag att denna fordonsforskning ska kunna göra stora framsteg under det närmaste decenniet i vårt land. 



Fru talman! Jag börjar med att instämma i min folkpartistiske kollega Gunnar Andréns tack till Sven-Erik Österberg för att han har ställt denna interpellation och fått denna diskussion till stånd i denna för Sverige, för näringspolitiken och för näringsministern så extremt viktiga fråga om svensk fordonsindustri som detta handlar om.
Sven-Erik Österberg har redan tagit upp många viktiga frågor, bland annat den skandalösa hanteringen av fordonsforskningsprogrammet, där nuvarande program löper ut om bara några månader, och regeringens tövan i den frågan. 
Jag tänkte ställa en helt annan fråga som också är av enormt stor vikt för den del av svensk fordonsindustri som handlar om personbilstillverkningen i Trollhättan. 
För några år sedan var ju Trollhättefabriken hotad av nedläggning. Vi i den dåvarande regeringen förde diskussioner med General Motors i Detroit. Sverige utfäste sig att förbättra de dåliga förbindelserna då för godstransporter mellan Trollhättan och hamnarna i Göteborg samt underleverantörer och andra i Göteborg.
Nu har det kommit signaler om att de här omfattande väg- och järnvägsinvesteringarna inte kommer att genomföras så som utfästs. Jag skulle vilja fråga näringsministern om hon i dag kan ge beskedet att Trollhättepaketets väg- och järnvägsinvesteringar i Göta älvdalen kommer att genomföras på det sätt som General Motors hade anledning att räkna med när de bestämde sig för att satsa på Trollhättefabriken, något som Trollhätteborna ställt in sig på när de har försökt locka annan produktion till Trollhättan med prognoser om att kommunikationerna kommer att genomgå en radikal förbättring.
Jag skulle uppskatta - jag tror att Trollhätteborna och andra också skulle göra det - att få ett klart och tydligt besked om att de här åtagandena utan tidsfördröjning kommer att genomföras till punkt och pricka.



Fru talman! Först och främst vill jag säga att jag är mycket bekymrad över utvecklingen i fordonsindustrin. Efter mina möten med General Motors, Ford och andra företag är det bara att konstatera att de står inför gigantiska utmaningar när det gäller att kunna hämta hem det man tappat; det är bara att titta på resultatredovisningarna.
Det som ändå känns bra är, tycker jag, att både Volvo och Saab på personbilssidan ligger väl framme när det gäller både säkerhet och miljöteknik. Det är också det fokus som regeringen har när vi samarbetar med fordonsindustrin.
Låt mig påminna om att det redan i år satsas i storleksordningen 450 miljoner kronor på forskning när det gäller fordonsindustrins behov. Det är alltså inte småpengar som satsas på fordonsindustrin. För ett år sedan satsade regeringen 245 miljoner kronor på miljöinriktad fordonsforskning.
När jag pratar om generella åtgärder menar jag åtgärder som just syftar till förbättrad miljöteknik och effektivare bilar - fordon som drar mindre bränsle och som är mer miljövänliga. Jag tror att det är områdena miljö och säkerhet som är de två områden som vi ska fokusera på.
Det är också viktigt att säga att vi behöver ett internationellt samarbete för att klara detta. Det är därför som vi har tecknat avtal med USA, och det är därför som vi har tecknat avtal med Brasilien, med Kina och med andra stora länder - alltså just för att kunna samarbeta på det här området.
Det samarbete som vi har med USA är ett offentlig-privat samarbete mellan USA:s energidepartement och det svenska energidepartementet. Det är ett unikt samarbete som USA här har med oss. Det har lett till att vi nu har i gång ett antal projekt när det gäller både fordonsindustri och bränsleframtagning. Det senaste presenterades i somras i Almedalen av Alexander Karsner, biträdande energiminister, och mig - ett elhybridbilssamarbete i samarbete mellan USA och Sverige. Det ligger också inom ramen för 
one big thing
.
Jag tror att alla de här initiativen verkligen mycket handlar om att se till att vi ligger i framkant när det gäller utvecklingen av fordonsindustrin.
Miljöbilspremien har naturligtvis spelat roll för att öka försäljningen av miljöbilar. Men det är också viktigt att vi vid omställningen från oljeberoendet i transportsektorn till andra alternativa bränslen ser till att vi verkligen klarar denna omställning. 
Därför diskuterar vi villkoren för utsläppen. Därför diskuterar vi utvecklingen av alternativa bränslen. Därför diskuterar vi på EU-nivå vilka regler som framöver ska gälla för transportsektorn.
Jag kan se att vi från regeringens sida har ett mycket bra samarbete. Jag kan se att de satsningar på forskning och utveckling som vi gjort tillsammans med fordonsindustrin ger ett bra resultat. Men jag kan också se att även Volvo och Saab som delar av de stora koncernerna General Motors och Ford har en väldigt tuff situation eftersom huvudbolagen är så pressade. Vidare kan jag se att Volvo och Scania har tagit tunga marknadsandelar, men de också har en tuff situation.
Regeringen hjälper till och försöker stärka på exportsidan med olika insatser för att man ska komma till de marknader som efterfrågar mycket av tunga transporter. I samarbetet med USA bland annat finns det ett samarbete med den tunga fordonsindustrin.
Det som kan sägas är följande: Ja, man står inför en tuff situation. Men regeringen har svarat upp mot de önskemål som har funnits från fordonsindustrin. I forsknings- och innovationspropositionen återkommer vi med det mer långsiktiga. Det är den del som budgetarbetet innehåller. Vi lägger alltså fram budgetar vid olika tillfällen. Sedan återkommer vi med konkreta penningsatsningar.



Fru talman! Jag vet inte om näringsministern använder sig av debatteknik eller om näringsministern är totalt tondöv i den här diskussionen. Som framgått under hela debatten är bilindustrin missnöjd med regeringens sätt att hantera det här. Det har visats dels genom Västsvenska Industri- och Handelskammaren, som i ett långt inlägg är missnöjd med att man över huvud taget inte fick kontakt med regeringen för att diskutera de här frågorna, dels genom den stora oron i den fråga som Leif Pagrotsky tog upp, nämligen frågan om Trollhättepaketet. Vad händer med det?
Det fanns ju en överenskommelse. Man hade väl förutsatt att det hela skulle verkställas. Det fanns egentligen ingen partipolitik i det, utan prioriteringen gjordes för att främja de här näringarna och se till att också den här delen av Sverige kunde ha en bra utveckling. Där vill man ha ett svar. Men den frågan går Maud Olofsson helt förbi i diskussionen här.
Jag vet inte om hänvisningen till miljöbilspremien var ett svar på min fråga om vad man gjort. Miljöbilspremien i sig är väl bra om man vill stimulera till köp av miljövänligare bilar - det har jag inget emot - men det är inte direkt en bra åtgärd för att främja svensk bilindustri.
Hur vi klarar vår fordonsindustri är en nationell fråga. Detta liksom så mycket annat som regeringen gör inom arbetsmarknadspolitiken har dock generell karaktär. Det träffar inte där man vill att det ska träffa för att åtgärderna ska få den effekt som man är ute efter när det gäller svensk bilindustri och när det gäller att se till att den kan finnas kvar i landet. Det är ju det som efterfrågas här.
Sedan har vi det här med Almedalen. En journalist skrev till och med: Här svarar näringsministern för Almedalens stora politiska pratbubbla. Det handlar om 220 miljoner. När man tittar närmare på detta ser man att det är gamla pengar som använts igen. 6 miljoner är nya pengar. Informationschefen Olle Axelson sade att det räcker till att forska i 45 minuter. 
Att ta fram en miljöbil, någonting nytt - en hybridbil - kostar 5 miljarder kronor. 6 miljoner är då ganska lite. Från näringens sida är man alltså väldigt missnöjd.
Dessutom rinner tiden i väg. Också Maud Olofsson vet hur det ser ut i sammanhanget. Ska man sätta in kraftfulla åtgärder och se till att skutan vänds när det gäller svensk bilindustri måste åtgärderna komma snabbt. Det räcker inte att vänta på en forskningsproposition. I två år har vi hört talas om att en sådan ska komma. I vartenda sommartal heter det: Nu är det en satsning på forskningspengar.
Vad det här handlar om är det branschprogram för bilindustrin som löper ut i slutet av detta år. En massa forskare som är inblandade undrar om det blir en fortsättning eller inte. På det området måste det ges besked så att man vet, för annars rinner det hela ut i sanden. Då får man liksom göra ett omtag och starta om hela processen. Frågan är inte liten, utan detta är en jättestor fråga för svensk del. 
Det är väl bra med ett samarbete i Europeiska unionen generellt sett kring miljöbilar och sådant. Där är vi överens, näringsministern! Det är klart att vi ska ha andra bränslen. Vi ska ha bilar som är miljövänligare. Där ser jag ingen åsiktsskillnad över huvud taget mellan oss.
Men för att komma tillbaka till den nationella näringspolitiken undrar jag: Hur värnar vi vår bilindustri i konkurrensen med övriga länder dels i Europa, dels - och kanske inte minst - i Asien som ju kommer väldigt starkt på bilsidan? De har varit starka länge och kommer nu ännu starkare. Vi måste ha ett nationellt program riktat till vår bilindustri och där man ser till hur den klarar sig i konkurrensen med andra. Då går det inte att hänvisa till vad som generellt görs i Bryssel för att främja en mer miljöinriktad bil. Det är viktigt - det säger jag gärna; jag vill inte bli missförstådd på den punkten - men det löser inte problematiken för svensk fordonsindustri i den situation med problem som den just nu befinner sig i.
När det sedan gäller exportfrämjande åtgärder har regeringen, om jag inte är felinformerad, dragit ned anslaget i den delen i förhållande till den gamla regeringens anslag.



Fru talman! Möjligen missförstod jag Sven-Erik Österbergs interpellation. Jag trodde att den syftade till att belysa de problem som svensk fordonsforskning har och inte att den skulle landa i ett gräl om vad miljöministern möjligen inte har hunnit göra ännu. Det blir ju en väldigt konstig debatt om man inte försöker lyfta blicken lite mer.
Jag representerar den lilla minoritet som finns i Stockholms län, och jag är därför glad att vi också tar med Scania i sammanhanget. Det är en viktig industri här. När man åker ut i världen, bortsett från USA där Scania inte är representerat, är det alltid glädjande att på många vägar kunna se Volvo- och Scanialastbilar och -bussar.
Jag tror för min del att det är viktigt att vi ser till att de olika delarna av fordonsforskningen får väldigt bra förutsättningar i Sverige. Då kommer vi tillbaka till forskningspropositionen. I allmänhet brukar vi säga att grundforskningen är det allra viktigaste som vi ska satsa på. Men eftersom vi har en så unik situation i Sverige på just fordonssidan måste vi ha både grundforskning och tillämpad forskning på det här området. Jag tror att det finns goda förutsättningar att vi ska klara detta med de ändå tämligen begränsade resurser som ett sådant här land har.
Till Leif Pagrotsky måste jag säga att när GM hotade att flytta från Trollhättan flyttades det, med stöd av den dåvarande oppositionen, pengar från andra delar av landet till vägar. Det är klart att det ska fullföljas. Det betvivlar jag inte ett ögonblick.
Allra sist, fru talman, tycker jag att det finns en sak som är väldigt glädjande i det här sammanhanget, och det är att i Trollhättan kommer det att bli en ny produktionslinje för en ny fabrik eller ett nytt fordon. Det tycker jag är positivt, och det ger för mig intrycket att Sverige klarar sig bra i den här situationen.



Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för ett väldigt tydligt besked som svar på min enkla fråga om Trollhättepaketet. Jag bad bara om en enkel nickning som en kort och formell bekräftelse till Trollhätteborna på att de åtaganden som Sverige har gjort gentemot General Motors inför stora, viktiga produktions- och investeringsbeslut, som har utfallit mycket lyckosamt än så länge för Trollhättans del, ligger fast. På det fick vi ett väldigt tydligt besked, nämligen tystnad. Jag beklagar det. Jag tycker att det är tråkigt och hoppas att det inte är ett uttryck för näringsministerns ointresse för de här frågorna, brist på engagemang, brist på vilja och brist på lust att stötta de företag och de människor som finns där, utan att vi så småningom ändå kan konstatera att Gunnar Andréns fromma förhoppning var den som slog in, nämligen att det inte finns anledning att betvivla att det här ska genomföras. Jag är glad för Gunnar Andréns stöd, men det var regeringens auktoritativa besked som jag hade hoppats på.
Jag är tacksam för att beskedet kom klart och tydligt, men jag är väldigt besviken på innehållet i beskedet.



Fru talman! När jag presenterar regeringens åtgärder för att stärka svensk fordonsindustri omfattar det många olika åtgärder. Miljöbilspremien är en sådan åtgärd. När det gäller personbilstillverkningen har både Saab och Volvo haft jättestor nytta av miljöbilspremien. Vi ser också att en stor andel av den personbilsförsäljning som nu sker handlar om miljövänliga bilar, vilket gläder oss.
I mina samtal med General Motors och Saab säger de att Sverige har agerat på ett bra sätt för att stärka just miljöinsatserna inom fordonsindustrin. Det är därför som jag pratar om forskningsinriktningen, därför att om Sverige ska stå starkt framöver i fordonsindustrin är det miljö och säkerhet som är de viktiga delarna. Det är också därför som vi satsar 450 miljoner kronor för fordonsindustrins behov i år. Det är också därför som vi redan nu har beslut om 120 miljoner kronor för år 2009. Men jag tror att erfarna före detta statsråd ändå känner till att budgetpropositioner och annat måste komma innan man kan utlova ytterligare pengar.
Det arbete som pågår i den här delen sker med de pengar som vi har avsatt som jag berättade om och som handlar om satsningar på miljötekniken. Här har vi tillsammans med fordonsindustrin, Vinnova och Energimyndigheten konstruktiva samarbeten och diskussioner om hur vi ska jobba framöver.
När det sedan gäller satsningarna som presenterades i Almedalen vill jag bara korrigera Sven-Erik Österberg. Det var inte 6 miljoner men 60 miljoner. Det är ju en viss skillnad.
Anledningen till att jag utvecklar ett samarbete med USA och Brasilien och till att jag tecknar de här avtalen är att jag tror att det är viktigt att Sverige som litet land har viktiga samarbetspartner. När jag träffade president Bush och diskuterade just det här samarbetet sade han att det här är ett unikt samarbete som Sverige har med USA. Kan vi tillsammans med USA utveckla effektivare fordon, effektivare motorer och nya bränslen har vi mycket större möjligheter att också säkra svensk fordonsindustri.
Sven-Erik Österberg säger att det europeiska samarbetet är bra och att det är vi inte så oeniga om. Men det är betydelsefullt vilka utsläppsregler som gäller på EU-nivå, därför att de får direkta återverkningar för Volvo och Saab. Jag kan också glädja mig åt att Saab nu får tillfälle att producera en del av fordonsparken för GM framöver.
Ökade exportsatsningar kommer också att spela roll. I alla våra samtal och alla våra industriella delegationer men också när det gäller exportinsatser har vi haft inriktningen just på miljöteknik. Där spelar både den tunga fordonstrafiken och personbilsdelen en viktig roll.
När det till sist handlar om Leif Pagrotskys fråga har regeringen inte gett något annat besked än att transportsatsningarna som följde med Trollhättepaketet ska fullföljas. Anledningen till att jag inte svarade är att jag tycker att Leif Pagrotsky kan besvära sig med att skriva en interpellation till den som är ansvarig minister. Vi håller ordning på saker och ting, och infrastrukturfrågorna ligger hos Åsa Torstensson. Det är väl en viktig information till Leif Pagrotsky att Åsa Torstensson är ansvarig minister just på det området.
Till sist ska jag säga att jag tror väldigt mycket på svensk fordonsindustri och att vi av det enkla skälet gör de här satsningarna. Men jag inser också att det är ett tufft uppdrag att göra den här omställningen för fordonsindustrin. Att möta kundernas behov av mer effektiva bilar, att byta bränslesystem och annat är någonting omfattande. Men det är klart att den svenska regeringen kommer att finnas med som stöd och bidra till att fortsätta ha den industriella sektorn och industriella utvecklingen kvar i Sverige.



Fru talman! Jag skulle vilja säga så här när det gäller det sistnämnda: Jag anser, med erfarenhet av regeringsarbete, att näringsministern har ett så stort och övergripande ansvar för bilindustrin att hon bör vara insatt och också kunna svara på frågor som ligger i direkt anslutning till just fordonsindustrin. Och Trollhättepaketet var en sådan fråga och en viktig deal med GM om att fortsätta investera i Trollhättan, se till att göra nödvändiga insatser där, och att, om detta inte skulle gå, naturligtvis skapa bra förutsättningar för annan näringslivsverksamhet i området när infrastrukturen var på plats. Jag tycker därför att Leif Pagrotsky mycket väl ska kunna få ett svar på en sådan fråga. Nu fick vi ett besked. Näringsministern sade att Trollhättepaketet ska ligga kvar, att det är regeringens avsikt, och det är vi väldigt tacksamma för. Det är ett klart och tydligt besked.
När det gäller 6 miljoner har jag bara använt en medieuppgift, och den kan vara fel. Om det är på det sättet är jag beredd att ändra mig. Det blir väl ungefär åtta timmar i stället för 45 minuter som de här pengarna kommer att räcka, om man nu ska lyssna på Olle Axelson som sade det här till TT.
Visst har Saab och Volvo nytta av den generella miljöbilspremien, men man ska veta att av Saabs och Volvos totala bilproduktion är det 85 procent som går på export. Det måste vara konkurrenskraftigt när man möter andra bilmärken i andra länder för att kunna göra det här. Jag har ingenting emot det där utan tycker att det är bra. Jag vill inte bli missförstådd - jag sade det förra gången också - men när det gäller svensk fordonsindustri är det så oerhört viktigt att vi också har en nationell inriktning på hur vi hjälper till med det.
De 450 miljoner som näringsministern slår sig för bröstet med och säger att regeringen satsar härrör sig ju från den satsning 2004 som den socialdemokratiska regeringen gjorde på det här.
Det är samma sak när det gäller forskningsprogrammet. Problemet är att det löper ut 2008. Det är kris i fråga om hur det ska bli i fortsättningen. Där behöver man ett besked från regeringen om vad som händer på området. Jag vill att Maud Olofsson i sitt sista inlägg tar chansen och säger någonting om forskningsprogrammet som går ut 2008. Vad händer med det?



Fru talman! Det är klart att jag som näringsminister har full kontroll på vad regeringen gör, i synnerhet när jag dessutom är partiledare. Men jag tycker att det ska vara lite ordning och reda i frågeställningen. Jag har fått en interpellation som handlar om forskning och utveckling, och jag tycker att det är en så pass viktig fråga att vi ska ägna den här debatten åt just den.
Jag uppfattade Sven-Erik Österbergs tal här i talarstolen som att han nästan fnyser åt 60 miljoner kronor. Det tycker jag verkligen inte att man ska göra. Det handlar om rejäla resurser från skattebetalarna som går till enskilda projekt. Om det sedan är att jämföra med fordonsindustrins egna satsningar, och att det kanske inte är de stora pengarna, var det inte heller det på den förra regeringens tid. Regeringar kan inte gå in med hur mycket pengar som helst i forskningsinsatser.
Sedan säger Sven-Erik Österberg att det här är gamla pengar från den förra regeringen. Mycket får ni ta åt er av - jag ser i debatten att ni skryter över era insatser - men nu har vi suttit i budgetförhandlingar och anslagit pengar till de här delarna och sett till att öka på när det gäller just satsningar på miljösidan, med 245 miljoner kronor i beslutet i förra omgången, som jag sade.
Det jag tror är viktigt att säga är att fordonsindustrin är en viktig industri för Sverige. Vi har en väldigt bra dialog med fordonsindustrin, både personbilsindustrin och den tunga fordonsindustrin. Vi har sjösatt en massa olika projekt tillsammans med dem under den korta period som vi har suttit i regeringsställning. Vi försöker på EU-nivå driva på så att det ska bli rätt villkor i den här omställningsperioden. Miljöbilspremien hjälper till att öka efterfrågan.
Men den amerikanska marknaden är otroligt betydelsefull, inte minst för Volvo, och det gäller verkligen att vi rustar svensk fordonsindustri och ser till att behålla den kompetens som den har för att vi ska kunna vara konkurrenskraftiga framöver. Det kommer regeringen också att medverka till.
