Framgångsrik utbudspolitik för växande klyftor

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 11 februari

Interpellation

2012/13:257 Framgångsrik utbudspolitik för växande klyftor

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Den ekonomiska politiken har lett till en europeisering av Sverige med permanent hög arbetslöshet och ännu högre ungdomsarbetslöshet. I spåren av arbetslösheten och de växande ekonomiska klyftor denna skapar växer främlingsfientlighet och rasism. Aldrig tidigare har de unga varit så välutbildade, beresta och uppkopplade mot omvärlden som de är i dag. Samtidigt har främlingsfientliga och rasistiska idéer ett markant högre stöd bland yngre än äldre. Jag ser ingen annan förklaring än i de ungas arbetslöshet, bostadslöshet, fattigdom och sociala utslagning. De svikna blir besvikna och börjar i sin förtvivlan lyssna på extremismens förenklingar och lögner.

Den ekonomiska politiken har präglats av utbudspolitik och en ovilja till nödvändiga samhällsinvesteringar. Det har varit viktigare att sänka skatten än att få fjärr- och pendeltåg att gå i tid. Det har varit viktigare att förbilliga städtjänster än att förstärka äldreomsorgen. Det har varit viktigare att förbilliga köksinredningsbyten än att renovera upp flerfamiljsområden från miljonprogrammets tid. Skattesänkningar har blivit den enda vägens politik för regeringen och statsrådet.

En del av utbuds- och skattesänkningspolitiken har varit att pressa de sjuka och arbetslösa, som i mången borgerlig argumentation framställs som lata bidragstagare. Sänkta ersättningar och hårda regler har avsett att få ut fler på arbetsmarknaden och att öka sökbenägenheten. För att få ihop pengar till jobbskatteavdraget har också pensionärerna medvetet diskriminerats och fått högre skatt än löntagarna, trots sina lägre inkomster. Pension är inarbetad lön, inte bidrag!

Statsrådet och regeringen för en brutal ekonomisk politik syftande till ett systemskifte bort från den generella välfärdsstaten. Det finns egentligen föga skillnader mellan moderaternas politik efter 2006 och den politik som förts av Thatcher och Reagan på 1980-talet. Det är bara den mediala förpackningen och retoriken som växlats.

Utbudspolitiken och skattesänkningarna har inte gett fler jobb. Statistiska centralbyråns senaste arbetskraftsundersökning visade på 7,4 procents arbetslöshet, en ungdomsarbetslöshet på 22,1 procent och en sysselsättningsgrad på 65,4 procent. Statsrådet kommer säkert att bemöta dessa siffror med att socialdemokraterna skulle göra allt värre eller så kör han Jan Björklunds klassiska argument som går ut på att varje brist eller tillkortakommande från regeringens sida ändå på något sätt alltid är socialdemokraternas fel trots nu sex borgerliga regeringsår.

Kommunerna och välfärden har tagit stryk under de borgerliga åren. I många kommuner och landsting höjs skatterna, vilket minskar progressiviteten i den samlade skatteuppbörden.

Sverige behöver en socialdemokratisk regering men i väntan på det får jag be finansministern att svara på följande frågor:

Mot bakgrund av vilka fakta och argument anser finansministern sin ekonomiska politik som framgångsrik för jobb, företagande och social sammanhållning?

Mot bakgrund av vilka fakta och argument anser finansministern sin ekonomiska politik som framgångsrik för kommunerna och välfärdstjänsterna till medborgarna?