Försvarsmaktens markområden, en lokal och regional resurs

Herr talman! Michael Hagberg har frågat kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell när han avser att se till att Strängnäs kommun får besked om möjligt köp av norra övningsfältet. Han har också frågat i vilken omfattning det markinnehav som anses vara av riksintresse för Försvarsmakten kommer att kunna minska i och med omställningen till ett insatsförsvar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna. Strängnäs kommun har den 21 mars 2007 i skrivelse begärt att regeringen ska medverka till att drygt 600 hektar av det tidigare så kallade norra övningsfältet, P 10 i Strängnäs som förvaltas av Fortifikationsverket, kan överlåtas till kommunen. Enligt förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom, m.m. kan Fortifikationsverket på marknadsmässiga villkor sälja mark till en kommun för samhällsbyggnadsändamål. Pris och övriga villkor för överlåtelsen ska i första hand bestämmas genom förhandlingar mellan kommunen och den säljande myndigheten. Regeringen kan som en sista utväg utse en särskild förhandlare eller, på uppdrag av kommunen eller myndigheten, avgöra ärendet. Jag har tagit del av korrespondens mellan Fortifikationsverket och Strängnäs kommun som visar på en vilja till fortsatt förhandling. Det är min bedömning att det finns goda möjligheter till en kommande överenskommelse om överlåtelse av mark mellan parterna utan regeringens medverkan. Det är min övertygelse att förutsättningen för att lösa frågan är god. Vad gäller frågan om med vilken omfattning statens markinnehav kommer att kunna minska så avvecklar Försvarsmakten löpande sin verksamhet som följd av riksdagens försvarsbeslut. Mellan 2001 och 2006 har därför Fortifikationsverkets markinnehav minskat med 10 procent. Avvecklingen kommer att fortgå. Avslutningsvis kan jag nämna att Försvarsmakten i höst preliminärt anmält för Fortifikationsverket vilka övnings- och skjutfält Försvarsmakten avser att lämna som en följd av försvarsbeslutet.

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret. Jag ställde frågan till Mats Odell, och det gjorde jag av den anledningen att han titulerar sig kommunminister samt att kommunen har haft skriftväxling med nämnd minister. Jag tycker att försvarsministern borde ha ett ansvar för försvarets markinnehav och därmed ha ett samlat grepp över hur marken ska användas nu och i framtiden. Men nu är det finansministern som svarar på interpellationen. Svaret kommer visserligen för sent, men det är enligt riksdagens regelverk anmält till kammaren, så det är okej för mig. Att förhandlingarna med kommunen om försäljningen av det så kallade norra övningsfältet utanför Strängnäs gått i stå och möjligen hamnat mellan stolarna är helt oacceptabelt. Det blir stora konsekvenser för kommunens och näringslivets planering för framtiden. När Tomas Widmark på Strengnäs Tidning började rota i ärendet upptäckte han att inget hänt på nio månader. Nio månader blir en historisk långbänk. Det är väldigt olyckligt. Nu verkar det vara klart att det är finansminister Anders Borg som ska ha ansvaret. Då måste han ta telefonen och ringa sin partikamrat Ann Landerholm från Moderaterna, kommunstyrelsens ordförande, och gärna också se till att oppositionen blir inblandad, och meddela att förhandlingarna kommer i gång omedelbart. Kommunen behöver regeringens stöd. Jag tror och hoppas att regeringen med finansministern i spetsen vill ge den det. Jag tycker att vi ska utse en förhandlingsman. Som en följd av försvarsbeslutet 2004 lades ett antal regementen ned och ett stort antal fastigheter och markområden blev fria till andra användningsområden. Vasallen gör ett föredömligt jobb med att bygga upp, hyra ut och lämna ut lokaler till försäljning till bostäder, skollokaler, småindustri, kommersiell verksamhet med mera. På många platser i vårt land upplever kommunerna att Försvarsmakten hindrar utvecklingen genom att använda det så kallade riksintresset som motiv. Det är djupt olyckligt. Jag kräver inte att finansministern ska vara insatt i den här frågan i dag, men nu när jag ser att ansvaret ligger på honom hoppas jag att han kan sätta sig in i den frågan. Jag vill fråga finansministern vad han avser att göra för att stödja Strängnäs kommun när det gäller förhandlingarna om detta och om han möjligen kan utse en förhandlingsman.

Herr talman! Låt mig börja med att beklaga att vi fått en försening när det gäller svaret på interpellationen. Jag tackar Michael Hagberg för att han förstår att ibland är situationen sådan att vi inte kan leverera på den tid som är bestämd. Vi är båda sörmlänningar och har kontakt med många av våra grannar, inte minst vårt utmärkta kommunalråd i Strängnäs Ann Landerholm. Jag har talat med henne i denna fråga vid flera tillfällen. Jag vill gärna vara tydlig med detta. Regeringen avser att ge Strängnäs kommun stöd för att man ska klara av en sådan här affär. Jag är övertygad om att det finns goda förutsättningar för verket och kommunen att lösa ut den frågan. Jag upprepar gärna att det är min övertygelse att här bör verk och kommun tala med varandra och hitta en bra lösning. Jag är övertygad om att det också kommer att ske. Jag tror att både Fortifikationsverket och Strängnäs kommun uppfattar att vi, inte minst tack vare Michael Hagbergs interpellation, är tydliga på den punkten. Det ska finnas förutsättningar att lösa frågan. Jag inser också att Michael Hagberg kommer att återkomma till frågan om vi inte gör det. Jag tycker också att vi som sörmlänningar kan ha ett gemensamt intresse här. Vi ska hitta en bra lösning här. Jag tillhör inte dem som anser att Försvarsmakten i all evinnerlighet ska sitta på stora markresurser. Fortifikationsverket ligger under Finansdepartementet, och det är därför jag står här i talarstolen för att svara på frågan. Försvarsmakten bör kunna fortsätta att avveckla det här markinnehavet. Det har skett en minskning med 10 procent. Vi ska inte ha någon våldsam privatisering på det här området, lika lite som vi har det på något annat område, utan vi ska förvalta statens resurser på ett ansvarsfullt och bra sätt. Följaktligen ska det också kunna ske en minskning av försvarets markinnehav på ett lämpligt, ansvarsfullt och balanserat sätt. Det kommer vi säkert också att återkomma till. Det finns säkert anledning att återkomma till frågan om hur och i vilken takt Fortifikationsverket och andra ansvariga ska hantera den frågan. Det ska naturligtvis ske i nära samråd med kommuner, Försvarsmakten och andra intressenter.

Herr talman! Anders Borg ser nog lite mer positivt på det här än vad jag gör. Det märker jag. Jag har sett dessa nio månaders väntetid när frågan inte behandlades över huvud taget. Så får det inte gå till. Det får inte fortsätta. Inför försvarsbeslutet 2004 hade jag många kontakter med den dåvarande regeringen för att få dem att förstå vikten av att när vi lägger ned ett regemente måste lokaler och markområden göras fria till försäljning till kommunerna eller företag så att annan verksamhet kan komma till stånd för en utveckling som ska ge nya arbetstillfällen. För Strängnäs del gavs inga löften om ersättningsjobb, vilket gjordes på många andra platser. Kommunen sade då: Läggs P 10 ned är det väl rimligt att all verksamhet lämnar området och dörren öppnas för ny modern verksamhet som kan ge framtidens jobb. Härads skjutfält ligger också i Strängnäs kommun. Där övade P 10 med sina bandvagnar, sköt med grovkalibriga vapen, tränade minröjning med mera. Fältet används fortfarande av vissa regementen men inte alls i samma skala, och det förundrar mig. Jag vill fråga finansministern om det inte vore bättre att satsa på det nya och låta ny verksamhet som ger nya jobb få tillträde till området. Jag undrar om det är rimligt att bygga nya lokaler för miljontals kronor på fältet. Dessa lokaler behöver personal, vakthållning, underhåll och drift. År 2007 är det första år som den nuvarande borgerliga regeringen med en moderat försvarsminister haft fullt ansvar för försvarets verksamhet. Underskottet i år beräknas bli 1 miljard. Min fråga blir då: Är det inte rimligt att lägga ned P 10 helt och öppna för det nya och inte bygga nytt på Häradsfältet i skuggan av att Försvarsmakten beräknas gå med ca 1 miljard back under innevarande år?

Herr talman! Michael Hagberg konstaterar att vi nu har haft ett helt år med en borgerlig finansminister och en borgerlig försvarsminister som har fullt ansvar. Han pekar på att vi skulle ha ett underskott i försvaret. Jag kan då inte låta bli att läsa i Riksgäldens pressmeddelande där man konstaterar att vi nu i november har 134 miljarder kronor i överskott för den senaste tolvmånadersperioden. 134 miljarder kronor är pengar det med. Vi är överens om att vi ska ha en god hushållning med de offentliga finanserna. Den generella bilden, även om det nu finns en misshantering på försvarssidan från Försvarsmakten eller hur det nu kan ha gått till, är att de offentliga finanserna är i god ordning. God ordning är också det sätt jag vill att Fortifikationsverket bedriver verksamheten på. De har ett tydligt uppdrag. De har sålt ut 10 procent av markinnehavet, som jag nämnde tidigare, men det är en underskattning av det arbete de har bedrivit. De har börjat med de allra viktigaste anläggningarna först. De har tagit fastigheter som är av nyckelbetydelse för inte minst kommunerna i första hand och inte de stora markområdena. Det tycker jag är en rimlig prioritering, och jag förutsätter att Fortifikationsverket fortsätter på det sättet. Så ska vi förhålla oss till offentlig egendom. Det är viktigt att vi gör detta. Vi går över till ett insatsförsvar, och då finns det en möjlighet att minska försvarets kostnader för stora markinnehav. Men det måste naturligtvis ske på ett bra och klokt sätt. Sedan ska vi komma ihåg att nedläggningen av P 10 inte var något som uppskattades i Strängnäs. De var mycket förgrymmade över att regeringen inte ville göra något särskilt program. Samtidigt ska vi komma ihåg - det är inte min sak att försvara den förra regeringen mot Michael Hagberg, men jag vill ändå påpeka detta - att det kanske inte var en helt orimlig bedömning, givet att Strängnäs har den lägsta arbetslösheten i Södermanland, ett snabbt växande näringsliv och är en del av ett mycket dynamiskt område av Sverige. Det kanske inte var just i Strängnäs som de största problemen kom. Det förhindrar inte att vi ska gå vidare med den viktiga frågeställning som Michael Hagberg tar upp. Jag vill vara tydlig på den punkten. Jag är övertygad om att det berörda verket och kommunen har förutsättningar att föra de här diskussionerna på ett sådant sätt att de kan nå en gemensam överenskommelse. Sedan finns det en komplikation, och den måste vi nog hantera innan vi helt avslutar detta. Det är frågan om oexploderad ammunition. Vi har gett ett särskilt uppdrag till Fortifikationsverket att titta på omfattningen, vilka skjutfält som kan beröras och på vilket sätt det ska hanteras. Det är en viktig fråga, och den kan vi inte bortse från. Det är ytterligare ett skäl till att det här måste hanteras i god ordning och på ett ansvarsfullt sätt.

Herr talman! Visst är det bra att finansministern är förhoppningsfull om att förhandlingarna kommer att gå i gång, att de kommer att fungera och att de kommer att lösa upp ett antal knutar och avlägsna de våta filtar som ligger över verksamheten i Strängnäs och dess närområde. Visst är det ett problem att det finns ammunition som inte har exploderat eller träffat sitt mål. Det är framför allt på Häradsfältet. Det är ju en miljösanering som måste till om ett sådant område ska exploateras. Men nu är det inte så att man har skjutit överallt på Häradsfältet. Det är 4 000 hektar. De har naturligtvis inte kunnat sprida de där kulorna hur som helst. Någorlunda precision finns det i försvaret också. Det är inte 4 000 hektar som behöver miljösaneras, vilket Fortifikationsverket ibland gör gällande. Helt klart är det ett antal hektar, men det kan man också komma överens om. Miljösaneringen ska markägaren ha ansvaret för innan försäljningen. Men det går att träffa avtal mellan köparen och säljaren om hur det ska gå till. Det är jag fullständigt övertygad om. Men Härads skjutfält, som vi berörde i tidigare inlägg då vi pratade om just miljösanering, kommer ju i nästa steg. Det är det faktum att det pågår verksamhet där som i viss mån hindrar Strängnäs utveckling på andra sidan E 20. Det är många gånger bullerzoner och annat som är problemet för dem där. Men det norra skjutfältet är akut. Det är de markområden som ligger runt brofästet för Strängnäsbron på väg mot Enköping. Där finns enorma möjligheter till utveckling för kommunen, både när det som sagt gäller kommersiell verksamhet och bostäder. Om inte Anders Borg lovar att vi kan få en förhandlingsman nu kommer jag naturligtvis att återkomma i ärendet om ingenting händer. Nio månader får inte gå igen, utan jag hoppas att förhandlingarna kan komma i gång redan nästa år.

Herr talman! Vi vill naturligtvis ha en dynamisk utveckling i Strängnäs. I den här frågan kanske man ska säga att det väl är viktigt att den inte blir explosionsartad utan att vi hanterar frågan om oexploderad ammunition på ett ansvarsfullt sätt. Ursäkta mitt försök till jullustighet! Det är min bedömning att vi har goda förutsättningar att hantera den här frågan, och att den bör kunna lösas av verk och kommun. Jag tror också att vi i den generella frågan, som jag vet att Michael Hagberg har diskuterat med försvarsministern, gradvis ska ta det här arbetet framåt. Men det måste ske på ett strukturerat och ordnat sätt. Jag vill också säga att jag verkligen välkomnar att Michael Hagberg tar upp den här frågan. Det är viktigt, även om vi nu råkar ha ett moderat kommunalråd i Strängnäs, att de regionala företrädarna tillsammans arbetar för en stark region. Det är någonting som jag naturligtvis välkomnar. Jag tycker att det är bra när man partiöverskridande kan agera för en bra och stark regional utveckling. Låt oss gärna återkomma till den här frågan. Det är en viktig sak som bör kunna lösas.