den 11 aprilInterpellation 2001/02:359 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till socialminister Lars Engqvist om förskrivningsrätter för legitimerade sjuksköterskor<a name="Temp"></a>I enlighet med betänkande 1999/2000:SoU11 beslöt en majoritet i riksdagen om ökad förskrivningsrätt för vissa grupper av legitimerade sjuksköterskor.Under arbetet med betänkandet framkom att man mer eller mindre glömt bort den stora grupp legitimerade sjuksköterskor inom den kommunala hälso- och sjukvården med sjuksköterskeexamen tidigare än 1993. Också denna stora grupp borde efter genomgången utbildning och praktik få möjlighet till denna förskrivningsrätt.En annan grupp som med fördel borde inkluderas i gruppen sjuksköterskor med förskrivningsrätt är skolsköterskorna. I regeringens proposition 2001/02:14 Hälsa, lärande och trygghet framhåller man just vikten av elevhälsa och man skriver bl.a. att kompetensutveckling bör riktas även till personal inom elevhälsans område.Speciellt märkligt är att även om man genomgått kursen "Farmakologi med sjukdomslära (10 p)" så är man som skolsköterska inte betrodd medan distriktssköterskorna som genomgått samma kurs får denna förskrivningsrätt.Mina frågor till socialministern blir därför:1.	Ämnar ministern att vidta åtgärder för att också ge gruppen legaliserade sjuksköterskor verksamma inom den kommunala hälso- och sjukvården @ <a name="PassTempLäge"></a>och utbildade före 1993 @ möjlighet att efter utbildning förskriva vissa läkemedel?2.	Ämnar socialministern att vidta åtgärder för att också skolsköterskor med adekvat utbildning ska få möjlighet till viss förskrivning av läkemedel?

Interpellation 2001/02:359 av Husmark Pehrsson, Cristina (m) förskrivningsrätter för legitimerade sjuksköterskor

Video

Fru talman! Cristina Husmark Pehrsson har frågat
mig om jag ämnar vidta åtgärder för att också ge
gruppen legitimerade sjuksköterskor verksamma
inom den kommunala hälso- och sjukvården och
utbildade före 1993 möjlighet att efter utbildning
förskriva vissa läkemedel. Vidare om jag ämnar vidta
åtgärder för att också skolsköterskor med adekvat
utbildning ska få möjlighet till viss förskrivning av
läkemedel.
År 1994 infördes en generell förskrivningsrätt för
distriktssköterskor som uppfyllde vissa särskilt upp-
ställda kunskapskrav i farmakologi och sjukdomslära.
Socialstyrelsens uppföljning av denna reform visade
att förskrivningsrätten hade bidragit till en enklare
och effektivare handläggning, t.ex. genom att di-
striktssköterskan fått en bättre överblick för uppkom-
na läkemedelsproblem. Andra positiva effekter var att
andra behandlingsmetoder än läkemedel valts i ökad
omfattning eller att man avvaktat läkemedelsbehand-
ling. Framför allt hade den också medfört ett mervär-
de för patienten i form av bättre omvårdnad.
Mot bakgrund av de positiva resultaten Socialsty-
relsen såg i samband med sin uppföljning föreslog
man att det skulle göras en utvidgning av förskriv-
ningsrätten så att även andra sjuksköterskekategorier
skulle få förskriva läkemedel. Mot den bakgrunden
gav regeringen styrelsen i uppdrag att, i samråd, med
Läkemedelsverket bl.a. överväga en utvidgning av
förskrivningsrätten.
Med beaktande av Socialstyrelsens förslag före-
slog regeringen i januari 2000 att rätten att förskriva
läkemedel skulle omfatta fler sjuksköterskor. Med
hänvisning till utvecklingen mot alltmer öppen vård,
framför allt i kommunal regi, föreslog regeringen att
sjuksköterskor som uppfyller vissa uppräknade ut-
bildningskrav, och dessutom arbetar som distrikts-
sköterska vid vårdcentral eller motsvarande, inom
kommunal hälso- och sjukvård för äldre och funk-
tionshindrade eller inom hemsjukvård bör ges för-
skrivningsrätt. Verksamheten där arbetet sker ska
bedrivas av landsting, kommun eller annan offentligt
finansierad vårdgivare. De utbildningskrav som upp-
ställdes kan i vissa fall innebära att sjuksköterskor
med äldre utbildningar måste komplettera sin utbild-
ning för att kunna få förskrivningsrätt.
Socialstyrelsen har utfärdat närmare föreskrifter
om de förutsättningar som ska gälla för sjuksköters-
kornas förskrivningsrätt. De nya bestämmelserna har
varit i kraft under en begränsad period. Innan man går
vidare med en ytterligare utvidgning av förskriv-
ningsrätten bedömer jag att de erfarenheter som gjorts
av de nu införda ändringarna måste utvärderas. Det är
regeringens avsikt att ge Socialstyrelsen ett sådant
uppdrag.


Fru talman! Tack så mycket för svaret, herr soci-
alminister. Jag hade ändå trott att socialministern
skulle ha tagit larmrapporterna om äldres ohälsa och
bristande läkemedelsförhållanden och larmrapporter-
na om äldres nutrition och stora medicinintag på lite
större allvar och att han inte bara skulle säga att re-
geringen har för avsikt att ge Socialstyrelsen ett upp-
drag att utvärdera den utökade förskrivningsrätten.
Jag skulle önska att socialministern här i dag mer
kunde precisera när detta uppdrag ska komma. Min
förhoppning är att socialministern här i dag säger att
Socialstyrelsen före sommaren ska få detta uppdrag.
Regeringens avsikter kan vara nog så välmenande,
men jag tror inte på detta uppdrag förrän jag ser det,
och jag skulle gärna vilja att det kommer fram nu,
inte så mycket för min skull utan för alla de äldre som
behöver dra fördel av den här extra kompetensen i
vården.
Att säga nej till utökad förskrivningsrätt är samma
sak som att acceptera att äldre inte får tillgång till en
mer välutbildad personal. Det handlar om patientens
rättigheter och säkerhet. Vi har haft nog av larmrapp-
orter.
Det talas om personalbrist, att läkare inte hinner
komma ut till äldreboendena och ännu mindre till de
äldres hem. Socialstyrelsen har, precis som socialmi-
nistern sade, tittat på sköterskornas förskrivningsrätt
och sagt att det bara är positivt. Jag beklagar att man
för en grupp sköterskor utbildade före 1993 undan-
håller möjligheten att efter genomgången utbildning
och praktik höja kompetensen inom äldreomsorgen
och att man bara svarar att vi ska utreda.
Det handlar om 6 173 sjuksköterskor utbildade
före 1993 som i dag arbetar inom äldreomsorgen.
Man säger nej till 6 173 sjuksköterskor.
Socialstyrelsen säger att omvårdnaden har blivit
bättre med den utökade förskrivningsrätten. Sköters-
korna har bättre överblick över patienternas läkeme-
delsbehandling. Det finns mycket mer positivt att läsa
i utvärderingen. Ändå får de inte möjligheten.
Jag skulle vilja fråga socialministern hur reger-
ingen kan utelämna 6 173 sköterskor utbildade före
1993 som arbetar inom den kommunala äldreomsor-
gen. Det gäller inte bara i dag utan också när beslutet
togs för snart två år sedan. De får inte möjlighet att
vidareutbilda sig och göra ett bättre jobb med en
utökad förskrivningsrätt. När ska uppdraget till Soci-
aldepartementet ges, socialministern?


Fru talman! Jag tror att Cristina Husmark Pehrs-
son delar min uppfattning att det inte vore bra ifall
riksdagen beslutade vilka som ska ha förskrivnings-
rätt. Man ska pröva det mycket noggrant och låta de
myndigheter som hanterar frågan om gränsdragningar
och ansvarsfördelning inom sjukvården också pröva
detta med stor noggrannhet. Vi kan vara stolta att det
i Sverige finns en stor säkerhet när det gäller just
förskrivning av läkemedel grundat på att varje steg
har prövats mycket noggrant.
Nu togs ett stort steg 1994. Det var det som utvär-
derades av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen konstate-
rade att det i allt väsentligt hade fått positiv betydelse.
Som en följd av det togs ytterligare många viktiga
steg år 2000. Innan vi tar ytterligare steg för att ut-
vidga förskrivningsrätten är det rimligt att utvärdera
också det sista steget. Det är inte utvärderat av Soci-
alstyrelsen än.
Det finns alltså skäl att be Socialstyrelsen studera
detta i syfte att pröva just frågan om en utvidgad
förskrivningsrätt. Jag tror inte att det hade varit bra
ifall vi bestämde oss nu för att utvidga förskrivnings-
rätten och sade att vi tyckte att det verkade förnuftigt
och vettigt allmänt sett. Det behöver prövas av de
myndigheter som hanterar frågan, med krav på hög
säkerhet och med övertygelsen om att utökad för-
skrivningsrätt verkligen skulle vara till gagn för vår-
den och patienterna.
Jag kan inte säga exakt när uppdraget ges till So-
cialstyrelsen, men det sker mycket snart.


Fru talman! Jag har inte alls sagt att vi här och nu
ska bestämma detta, socialministern. Jag bad om ett
förtydligande av när uppdraget ska ges. Faktum var
att när beslut togs om utvidgad förskrivningsrätt
nämndes ingenting om att det inte också skulle gälla
sköterskor med utbildning från före 1993. Majoriteten
glömde faktiskt bort denna grupp, och det tycker jag
är väldigt tragiskt.
Det finns bristande logik på fler områden. I min
interpellation till socialministern nämnde jag också en
annan viktig grupp sköterskor, nämligen skolsköters-
korna. I svaret berör inte Lars Engqvist det, trots att
jag också ställde frågan om skolsköterskornas för-
skrivningsrätt. Det nämns inte med ett enda ord. Det
är ganska anmärkningsvärt. Det står ingenting om
behovet av en god och nära skolhälsovård. Det står
inget alls om skolsköterskornas vidareutbildning eller
deras behov av kompetenshöjning, trots att regering-
en i propositionen Hälsa, lärande och trygghet fram-
håller just elevhälsa och vikten av kompetens hos all
personal kring eleven.
Skolsköterskor har ofta en vidareutbildning inom
öppen hälso- och sjukvård och en vidareutbildning
inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Det
handlar om 2 000 skolsköterskor som trots att de
genomgått en 10 poängs kurs i farmakologi och sjuk-
domslära inte har samma förskrivningsrätt som en
distriktssköterska som genomgått samma kurs. Det är
inte ovanligt att distriktssköterskan är skolsköterska
också. Jag bor själv på landet och där har det ofta
varit så. Men distriktssköterskan har landstinget som
huvudman. Då kan det horribla inträffa att distrikts-
sköterskan får använda förskrivningsrätten på för-
middagen som distriktssköterska men inte som skol-
sköterska på eftermiddagen.
Hon får skriva ut läkemedel mot huvudlöss på
förmiddagen, som distriktssköterska, men inte på
eftermiddagen i skolan när hon är skolsköterska. Var
finns logiken i det, Lars Engqvist? Detta borde ha
utretts för länge sedan.
En skolsköterska finns nära eleven och kan myck-
et bra följa upp åtgärder och effekter av den behand-
ling hon satt in eller råd som hon har gett. Hon är
närmare eleven än någon vårdcentral.
Skolsköterskorna som har en utbildning i sjuk-
domslära och farmakologi borde få möjlighet att
utöva förskrivningsrätten på skoltid och inte behöva
be eleven som har huvudlöss att be mamma eller
pappa ta ledigt från arbetet för att nästa dag eller
nästa igen åka till en vårdcentral och där få medlet
utskrivet, kanske av samma sköterska som var skol-
sköterska dagen innan eller av en läkare.
En skolsköterska får alltså inte skriva ut medel
mot mask eller skabb men det får en distriktssköters-
ka.
Om Lars Engqvist och regeringen är det minsta
intresserade av höga läkemedelskostnader borde det
som jag tar upp vara ett led i besparingarna som sam-
tidigt ger en högre kvalitet. Jag kan bara fortsätta att
hänvisa till Socialstyrelsens utvärdering som visade
att skolsköterskornas förskrivningsrätt innebar att
man ibland kunde avvakta läkemedelsbehandling
eller välja andra läkemedel.
Ni säger nej till besparingsförslag, socialminis-
tern, trots att det skulle gynna båda patienten och
eleven. I detta finns ingen logik. Varför säger ni nej
till skolsköterskorna? Varför skriver inte socialmi-
nistern någonting om detta i sitt svar?


Fru talman! Det måste vara så att Cristina Hus-
mark Pehrsson hade väntat sig ett annat svar än det
hon har fått. Vi säger inte nej. Vi säger att vi ska ge
Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera den förändring
som har skett för att komma tillbaka med nya förslag
om förskrivningsrätten. Det handlar naturligtvis också
om skolsköterskor.
Vi ber Socialstyrelsen att utvärdera de förändring-
ar som nu har skett för att se hur det har fungerat. Är
det samma positiva bedömning av den förändringen
så är det rimligt om vi diskuterar om vi ska gå vidare
och utvidga. Ett ställningstagande kommer. Men vi
vill gärna att Socialstyrelsen gör en utvärdering och
går igenom vad som har skett, så att vi får ett bättre
underlag än bara allmänna föreställningar om att det
skulle vara förbättringar. Nu får Socialstyrelsen detta
uppdrag. Det är inte ett nej utan i själva verket det
stöd som jag trodde Cristina Husmark Pehrsson
tyckte var bra. Nu händer i alla fall någonting.


Fru talman! Av skadan blir man vis. Jag fortsätter
att ge exempel på vad det horribla att man inte redan
har fattat sådana här beslut betyder. Snart ska social-
ministern och jag diskutera ställföreträdarfrågan. Där
har jag också fått löften under många år. Än så länge
har den frågan inte kommit fram. Jag fortsätter att ge
exempel i min förhoppning om att skynda på det
uppdrag som socialministern har lovat att ge till Soci-
alstyrelsen, där också skolsköterskorna inkluderas.
Jag tar detta som ett löfte. Men, socialministern, ge
dem en möjlighet att få reda på när uppdraget kom-
mer - om ett halvår, om ett år eller före sommaren?
I dag får 6 173 sköterskor inom äldreomsorgen
inte ge äldre vitaminer och mineraler för att kompen-
sera otillräckligt födointag. 6 173 sköterskor får inte
skriva ut läkemedel mot infekterade eller smärtande
sår. 6 173 sköterskor får inte skriva ut läkemedel för
ögoninflammationer, muntorrhet, sura uppstötningar
eller halsbränna. 6 173 sköterskor får inte skriva ut
medel mot tillfällig förstoppning, hemorrojder, blå-
märken eller ytanestesi vid nålstick.
2 000 skolsköterskor får inte skriva ut läkemedel
mot springmask och spolmask, utan man måste gå till
vårdcentralen för detta. Trots 10-poängskursen i far-
makologi och sjukdomslära får de heller inte i dag
skriva ut läkemedel mot fotsvamp, eksem, finnar,
mjäll eller mensvärk.
Någonting måste göras nu. Jag tar socialminis-
terns ord på allvar, och jag hoppas att socialministern
i den sista repliken talar om när uppdraget kommer
att ges. Blir det innan sommaren?


Fru talman! Alla har inte förskrivningsrätt. Det
innebär att de som inte har förskrivningsrätt inte hel-
ler får skriva ut läkemedel. Man kan göra en lång
uppräkning av de läkemedel som den som inte har
förskrivningsrätt inte får skriva ut.
Jag har svarat att vi, innan vi tar steget mot att ut-
vidga förskrivningsrätten, bör be Socialstyrelsen att
utvärdera den förändring som har skett. Problemet är
att sommaren för min del kom redan i mitten av april
så nu är det för sent. Men uppdraget kommer att ges
mycket snart.

