<a name="PassTempLäge"></a>den 4 januari 
 
Interpellation 2005/06:186 av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrådet 
Barbro Holmberg (s) 
 
Förhållanden på Migrationsverket 
 
<a name="Temp"></a>Den 31 mars träder den nya utlänningslagen i kraft 
och Utlänningsnämnden ersätts av migrationsdomstolar i två instanser med 
möjlighet för den asylsökande att framföra sina skäl muntligt. I lagen införs 
också en del förändringar som innebär att fokus ska läggas på skyddsbehov och 
att man ska ta större hänsyn till barns asylskäl. Dessa förändringar är 
välkomna och medför förhoppningsvis att asylprocessen blir mer rättssäker. 
 
Migrationsverket 
kommer att i den nya asylordningen ha en viktig roll som första instans. Det 
förpliktar. Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. För att skapa 
förtroende för hela asylprocessen måste det också finnas förtroende för att 
allt går rätt till hos Migrationsverket. 
 
De 
i december uppdagade händelserna att personal på Migrationsverket "firat" med 
champagne och tårta när familjer avvisats är fullständigt oacceptabla. Även om 
det visar sig att det enbart är ett fåtal anställda som deltagit i firandet så 
har förtroendet för Migrationsverket snabbt urholkats och därmed även 
förtroendet för hela asylprocessen. 
 
Självklart 
har Migrationsverkets chef Janna Valik ett stort ansvar för det inträffade, men 
den som har yttersta ansvaret är migrationsminister Barbro Holmberg. Regeringen 
fastställer asylpolitiken och avsätter resurser till Migrationsverket. Det har 
blivit allt svårare att få uppehållstillstånd i Sverige och regeringens 
restriktiva asylpolitik sänder självklart signaler till dem som ska verkställa 
regeringens politik, det vill säga personalen på Migrationsverket. Märkliga 
uttalanden, som det av migrationsministern, att det vore en humanitär katastrof 
att ge alla apatiska barn uppehållstillstånd och det av statsrådet Morgan 
Johansson, där han misstänkliggjorde alla apatiska barn genom att säga att det 
var tur att vi inte lät alla stanna när några fall polisanmälts, bidrar 
självklart till den alltmer hårdnade attityden mot asylsökande. 
 
Dessvärre 
är de inträffade händelserna inte de enda tveksamheter som uppdagats på 
Migrationsverket. Det gäller både bemötandet och i själva asylutredningarna. 
Tveksamheter som jag och många med mig påtalat för migrationsministern i frågor 
och interpellationer. Men som migrationsministern avfärdat i sina svar med att 
"jag utgår från att", "jag förutsätter" och "jag har förtroende för 
myndigheterna" i stället för att utlova någon form av fråga till 
Migrationsverket hur de verkliga förhållandena är. 
 
Som 
exempel kan nämnas migrationsministerns svar på en skriftlig fråga 
(2004/05:1941) om åldersbestämning av ensamkommande barn: 
 
"Migrationsverkets 
verksamhet ska präglas av humanitet, rättssäkerhet och respekt för individens 
rättigheter. Jag utgår därför från att Migrationsverket följer Socialstyrelsens 
rekommendationer när det gäller medicinsk åldersbestämning." 
 
Frågan 
var föranledd av att en av Sveriges Radios Ekot gjord undersökning om 
åldersbestämning visat att i de allra flesta fall följde Migrationsverket inte Socialstyrelsens 
rekommendationer. 
 
Ett 
annat exempel handlar om en anställd som ägnade halva sin arbetstid åt att 
porrsurfa (fråga 2005/06:91) där ministern svarar att: 
 
"Inom 
Migrationsverket pågår ett kontinuerligt arbete för att tydliggöra den 
värdegrund som bör genomsyra den statliga verksamheten och för att säkerställa 
att verksamheten bedrivs på ett effektivt och rättssäkert sätt. Interna regler 
och föreskrifter är en grundbult i detta arbete. För Migrationsverket och dess 
anställda gäller dessutom det allmänna arbetsrättsliga regelverk som bland 
annat reglerar den anställdes rättigheter och skyldigheter i förhållande till 
arbetsgivaren. Jag förutsätter att ledningen vid Migrationsverket vidtar 
nödvändiga åtgärder för att förhindra en upprepning av det inträffade." 
 
I 
ett av Migrationsverkets policydokument Den sökande i centrum beskrivs hur den 
asylsökande ska betraktas och hur viktigt det är att visa respekt för varje 
enskild individ. Detta har de som firat avvisningar med tårtor och champagne 
grovt åsidosatt. Det är bra att Migrationsverket tagit fram ett 
sexpunktsprogram för att komma till rätta med detta. Det räcker dock inte. 
Folkpartiet föreslår att det införs för de anställda på Migrationsverket en 
liknande anmälningsskyldighet som finns inom vården, så kallad lex Maria och 
lex Sarah. Förslaget innebär att den medarbetare på Migrationsverket som 
upptäcker att någon kollega bryter mot de etiska reglerna ska anmäla detta. De 
anställda, förhoppningsvis de flesta, som vill ta avstånd från oetiska 
händelser får en möjlighet att göra detta på så sätt. 
 
För 
att återskapa förtroendet för asylprocessen måste alla instanser leva upp till 
rättssäkerhet och professionalitet. Alla som söker asyl har inte rätt till det, 
men den som ändå upplever att hans eller hennes ärende blivit handlagt på ett 
rättssäkert sätt, och han eller hon själva behandlats med respekt har lättare 
att acceptera ett avslagsbeslut.  
 
Med 
anledning av det anförda vill jag därför ställa följande frågor till statsrådet: 
 
 
1.   Vilka åtgärder tänker statsrådet 
vidta för att i framtiden bättre följa upp händelser där det visar sig att 
rättssäkerheten på Migrationsverket åsidosatts genom att rekommendationer från 
andra myndigheter inte följs, exempelvis som i fallet med åldersbestämning? 
 
2.   Vilka åtgärder tänker statsrådet 
vidta för att följa upp att det av Migrationsverket framtagna 
sexpunktsprogrammet följs och ger resultat?

Interpellation 2005/06:186 av Ekström, Anne-Marie (fp) Förhållanden på Migrationsverket

Video


Fru talman! Anne-Marie Ekström har ställt frågor till mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att följa upp verksamheten vid Migrationsverket.
Migrationsverkets beslut får stora konsekvenser för enskilda människor, och höga krav måste ställas på professionalism och yrkesetik i verkets arbete. Myndighetens verksamhet måste bedrivas på ett rättssäkert sätt, och asylsökande ska få ett humant och korrekt mottagande. Genom den nya utlänningslagen sker en rad förbättringar av asylprocessen.
Anne-Marie Ekström tar i sin interpellation upp några enskilda händelser på Migrationsverket som det rapporterats om i massmedier. Min bild är att händelserna inte är karakteristiska för myndighetens verksamhet. Migrationsverket har ca 3 000 anställda. Generellt är verkets personal mycket medveten om det ansvar myndighetsutövning innebär, och deras arbete präglas av humanitet och respekt för enskilda.
Migrationsverkets anställda har ett mycket svårt uppdrag. För att klara detta på ett så bra sätt som möjligt behöver personalen stöd och vägledning. Det är också nödvändigt med en kontinuerlig diskussion inom verket om förhållningssätt och etiska frågeställningar.
Regeringen fattade redan i december förra året beslut om att inrätta ett etiskt råd hos Migrationsverket. Beslutet innebar att det etiska råd som redan fanns inom verket, som tillkommit på myndighetens eget initiativ, fick en stärkt ställning och en tydligare roll. Ett etiskt råd bör kunna vara ett reellt stöd när det gäller att konkretisera etiska värden i det dagliga arbetet.
Jag välkomnar vidare att Migrationsverket nu vidtagit ytterligare åtgärder, både för att utreda de aktuella händelserna och för att stärka arbetet med etik och bemötande inom myndigheten. Ett åtgärdsprogram har initierats som bland annat innebär att en sökandeombudsman med uppgift att ta till vara de sökandes intressen inrättats, att myndighetsutövningen vid verkets samtliga mottagningsenheter ses över och att större vikt ska läggas på frågor om bemötande och etik i verkets interna utbildningsprogram.
Regeringen följer kontinuerligt Migrationsverkets verksamhet. Det sker exempelvis genom verkets rapportering till regeringen och genom en kontinuerlig myndighetsdialog. Som jag tidigare uttalat avser jag nu att noggrant följa Migrationsverkets fortsatta arbete i här aktuella avseenden och försäkra mig om att de åtgärder som vidtas ger effekt. Regeringen har i linje med detta, så sent som nu i veckan, uppdragit åt Migrationsverket att redovisa resultatet av det åtgärdsprogram som jag tidigare nämnt.
Angående Migrationsverkets åldersbestämningar har jag fått information om att verket har utarbetat ett förslag till nya riktlinjer för åldersbedömningar. Verket samråder nu med Socialstyrelsen om förslaget eftersom man vill få tillgång till expertkunskap innan ett beslut om riktlinjerna fattas.



Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag är inte nöjd.
Den senaste tiden har Migrationsverket mer än vanligt hamnat i fokus i debatten genom ett antal händelser av olika karaktär. I somras uppdagades att en handläggare ägnat halva arbetstiden till att porrsurfa, strax före jul visade det sig att personal på Migrationsverket firat avvisningar med tårta och champagne, och innan den värsta uppståndelsen hunnit lägga sig kom rapporter om asylsökande som behandlats på ett mycket ovärdigt sätt - en blind man blev illa bemött, och en liten sjuk pojke med blödande mun fick inte ens hjälp till varma kläder mitt i vintern. Nu senast har det visat sig att Migrationsverket inhyst asylsökande i hus som blivit utdömda av Hyresgästföreningen. Det var rent livsfarligt att bo där, med elledningar som låg lösa.
Fru talman! Det som är skrämmande och verkligen gör mig bekymrad är att dessa händelser inte utspelat sig på en och samma ort. Tvärtom har de varit utspridda över hela landet. I Migrationsverkets policydokument, 
Den sökande i centrum
, står bland annat att man ska visa respekt för varje enskild individ och att man ska stödja den sökande. Hur mycket har man stött den sökande, och var finns respekten, när personalen firar avvisningar med tårta och champagne? Det är dock välkommet att Migrationsverket nu tagit tag i frågan och att ministern kommer att följa utvecklingen.
Hur har det då kunnat uppstå sådana missförhållanden? Självklart har Migrationsverkets ledning, både den tidigare och den nuvarande, ett stort ansvar. Det yttersta ansvaret för situationen på Migrationsverket har emellertid migrationsministern och regeringen, både när det gäller att sätta de ekonomiska ramarna och ramarna för själva asylpolitiken.
Fru talman! Migrationsverkets personal har ett tufft arbete med att genomföra regeringens alltmer hårdnande asylpolitik, som innebär att allt färre får stanna. Misstänkliggörande uttalanden från ministrar sprider sig också ned i organisationen, till exempel Jan O Karlssons uttalande om kriminella ryssar och ministerns eget uttalande om att det skulle vara en humanitär katastrof om alla apatiska barn fick stanna.
Fru talman! Anslagen varierar år från år. Personal sägs upp och ny kommer till. Samtidigt som personalen ska handlägga ärenden som är livsavgörande för människor lever man under ständiga omorganisationer. Vi har hört en siffra om tre omorganisationer på två och ett halvt år. Självklart påverkar detta kvaliteten på verksamheten och kompetensen hos personalen. Riksrevisionen uppmärksammar också problemet i sin rapport år 2004. I sin januariprognos har Migrationsverket sagt att det saknas närmare 1 miljard kronor. Konsekvenserna är att man kan behöva säga upp halva personalen, vilket får förödande följder för de asylsökande. 
För mig är det helt ofattbart hur Migrationsverket ska kunna komma till rätta med attitydproblemen utan att åsidosätta rättssäkerheten, samtidigt som resurserna kanske måste minskas drastiskt. Jag vill fråga migrationsministern vad hon tänker göra åt detta.



Fru talman! Det var mycket som Anne-Marie Ekström tog upp, så det är svårt att veta exakt vad hennes fråga syftar på. 
Först och främst vill jag säga - och det har jag uttalat tidigare - att det naturligtvis inte är acceptabelt att man firar enskilda avvisningar med champagne. Det har jag uttalat väldigt tydligt. Det har generaldirektören på Migrationsverket uttalat tydligt, och det har också facket på Migrationsverket gjort. 
De människor som kommer till Sverige och söker asyl ska naturligtvis behandlas med respekt och få ett bra mottagande. Den som har fått ett avvisningsbeslut ska få stöd i sitt återvändande. Det är Migrationsverkets uppgift, och det är naturligtvis ett svårt uppdrag. Därför är det också viktigt att man hela tiden håller diskussionen om bemötande vid liv. Man måste kunna möta en asylsökande med respekt även om man är trött eller har mycket att göra. För att klara det varje dag krävs mycket stöd, och det var också skälet till att regeringen ändrade i Migrationsverkets instruktion och tillsatte ett etiskt råd.
Anne-Marie Ekström säger att en "hårdnande asylpolitik" är orsaken till allt detta. Det har Anne-Marie Ekström upprepat så många gånger att det verkar ha blivit en sanning för henne. Men vad är det som har hårdnat? 
Jag skulle vilja berätta något om vad vi har gjort de senaste åren. Vi kommer nu att genomföra den största reformen i svensk rättshistoria, som kammarrätten uttryckte det. Vi kommer nu att lägga ned Utlänningsnämnden och föra över ärendena till allmänna förvaltningsdomstolar. Samtidigt införs en ny utlänningslag där vi utvidgar flyktingbegreppet så att det också omfattar människor som förföljs på grund av sitt kön och sin sexuella läggning. Vi utvidgar också själva skyddsgrunderna så att skyddet omfattar också människor som kommer från länder där det kanske inte finns direkt förföljelse men där det är mycket svaga strukturer för skydd av människor.
Vi har under lång tid arbetat med att förstärka skyddet för ensamkommande barn, och vi genomför nu att kommunerna kommer att ta över mottagandet av de ensamma barnen. Vi renodlar uppgifterna mellan kommunerna och Migrationsverket så att Migrationsverket ska ansvara för utredningar och beslut av asylärenden och kommunerna ska ansvara för mottagandet av asylsökande. Vi har under två års tid arbetat med att öppna upp processen också på Migrationsverket och se till att det underlag som Migrationsverket bygger på blir allmänt känt. Det är en lång rad reformer på det här området som inte går i linje med någon hårdnade flyktingpolitik.
Dessutom kom den här veckan en utredning som visar att Sverige har den i särklass högsta bifallsfrekvensen när det gäller människor som kommer hit och söker asyl. Det måste finnas en balans i den kritik som riktas mot flyktingpolitiken.



Herr talman! Balans är viktigt. Jag tycker att det är bra att ministern vill följa upp vad som nu händer på Migrationsverket, och jag tycker att det är bra med den nya instans- och processordningen och den nya lagen. 
Men det jag talar om är vad som har hänt i det förgångna. Det har gjorts märkliga uttalanden, och det har inte alltid funnits en rättssäkerhet på Migrationsverket. Just på Migrationsverket är det mycket viktigt att det finns rättssäkerhet. Migrationsverket kommer att vara en viktig länk i kedjan i den framtida asylprocessen. Därför får det inte förekomma några konstigheter där. Det behövs för att man ska skapa förtroende för hela asylprocessen.
Personalen har en ohållbar situation. Visst har det förts en hårdför asylpolitik i landet. Jag och Barbro Holmberg har haft många debatter där jag har fört fram olika skäl och exempel. Jag ska inte ta några exempel i dag, men det finns många exempel på att man har misslyckats i asylpolitiken. Varför finns det så många gömda människor i dag? Det måste ju vara något som är fel när man inte vågar återvända till sitt hemland.
Det är bra att Migrationsverket har tagit fram sexpunktsprogrammet. Men det räcker inte, och vi i Folkpartiet tycker att man kanske borde ha en lag liknande den som gäller för vård och omsorg, alltså en lex Maria eller en lex Sara, som innebär att en medarbetare som upptäcker att en kollega bryter mot de etiska reglerna ska anmäla detta. Precis som Barbro Holmberg säger i sitt svar vill de anställda ta avstånd från oetiska händelser. Genom en sådan lag skulle de få möjlighet att göra det.
Men det är inte bara i attityder och mottagande som det finns brister på Migrationsverket utan också i själva handläggningen. Då kommer vi till frågan om åldersbestämning av ensamkommande barn. Visst har det gjorts en hel del för de ensamkommande barnen - bara de får vara barn. Jag har ställt ett flertal frågor om detta till Barbro Holmberg. Sveriges Radios Ekoredaktion gjorde en undersökning där man konstaterade att man i de allra flesta fall inte följde Socialstyrelsens bestämmelser. Likafullt svarade Barbro Holmberg mig i mars förra året: "Jag utgår därför från att Migrationsverket följer Socialstyrelsens rekommendationer när det gäller medicinsk åldersbestämning." Den här gången säger ministern: Nu har verket tagit fram riktlinjer, och man ska samråda med Socialstyrelsen. Kanske ministern redan första gången jag ställde frågan borde ha kontrollerat hur det verkligen låg till, nämligen att man inte följde bestämmelserna. Då hade kanske några av barnen fortfarande fått betraktas som barn och inte behövt bo bland vuxna och fått gå i skolan. 
Och så kvarstår min övergripande fråga om de ekonomiska resurserna på Migrationsverket. Själva säger de att det saknas nästan 1 miljard. Hur ska man lösa de problemen?



Herr talman! Det är glädjande att Anne-Marie Ekström tycker och säger att det som nu görs faktiskt är väldigt bra och att det vi nu talar om är det som har hänt i det förgångna. Det är det vi diskuterar.
Det har gjorts en väldig massa saker på det här området. Vi har ökat öppenheten och tillgängligheten på Migrationsverket och även i andra instanser genom att vi nu inför en domstolshantering på området.
Låt oss återgå till personalen. Anne-Marie Ekström betonade att det är mitt ansvar vad som händer på Migrationsverket. Det tycker jag också. Jag har det yttersta politiska ansvaret, och jag vänder mig emot att man gör väldigt generaliserande uttalanden om personalen på Migrationsverket. Man har 3 000 anställda på Migrationsverket. När det gäller de händelser som vi nu läser om i medierna är min bild att detta inte är någonting som är generellt. Jag tycker inte heller att man utifrån enskilda händelser ska generalisera och säga att 3 000 människor gör ett dåligt jobb. Det vänder jag mig emot.
Sedan är ju Migrationsverkets uppdrag att ge stöd till människor som har fått ett avvisningsbeslut. Det är inte så att Migrationsverkets personal, som ska hjälpa människor att återvända, plötsligt kan ändra de beslut som finns, utan deras uppdrag är just att se till att människor återvänder. Det kan man göra på ett bättre sätt och ett sämre sätt, självklart, men det viktigaste är att säga att det inte är de som fattar besluten om att människor ska återvända. Detta kommer också att bli väldigt tydligt i framtiden när det är domstol som bestämmer att den här personen ska återvända. Det kan naturligtvis inte Migrationsverkets tjänstemän ändra på. Deras uppdrag är att människor ska återvända, och det ska man göra så bra som möjligt.
Jag tar gärna debatten, och jag tar gärna emot kritik. Men jag blir faktiskt väldigt upprörd när man generaliserar och dömer ut en hel myndighets verksamhet på några enstaka händelser.
Jag menar också att väldigt mycket har gjorts på Migrationsverket under de senaste åren. Man har ökat öppenheten, och man har tagit emot väldigt många människor för att visa hur man arbetar. Jag skulle önska att Anne-Marie Ekström faktiskt gjorde besök på Migrationsverkets olika enheter och diskuterade med personalen de olika svårigheter som personalen möter.
Återigen: Det är ett svårt uppdrag, och jag tror också att Migrationsverket behöver stöd för att kunna klara det på bästa sätt. Man behöver stöd av sina uppdragsgivare: regering och riksdag. Det Migrationsverkets personal utför är nämligen ett demokratiskt uppdrag.



Herr talman! Den här debatten om Migrationsverket kommer säkert att fortsätta. Det är en väldigt viktig länk i kedjan när det gäller asylprocessen. För att alla ska kunna ha förtroende för hela asylprocessen måste det också fungera på Migrationsverket.
Jag kan tala om för Barbro Holmberg att jag har besökt ett antal enheter på Migrationsverket.
Visst, detta gäller inte alla, men det gäller en hel del. Och som jag sade till migrationsministern: Är det rimligt att ha tre omorganisationer på två och ett halvt år med personal som kommer och går och ständiga ändringar i anslagen? Och jag har fortfarande inte fått svar på hur det kommer att gå i framtiden när det gäller Migrationsverkets prognos där man säger att man saknar närmare 1 miljard och kanske måste säga upp halva personalen.
Jag har pratat med många människor som jobbar och har jobbat på Migrationsverket. Många tycker att det är jobbigt. Det har varit en jobbig period med så många omorganisationer.
Som jag framförde i mitt förra anförande har vi dock ett förslag, eftersom vi inte tror att alla beter sig på det oacceptabla sätt som en del har gjort, om en möjlighet till något liknande som finns inom vården med lex Sarah och lex Maria, det vill säga att man ska kunna tala om ifall någon beter sig på ett oetiskt sätt. 



Herr talman! Nu säger Anne-Marie Ekström att inte alla beter sig så här på Migrationsverket men "en hel del". Jag vänder mig fortfarande mot den typen av uttalanden. Vi har sett händelser, men vi vet också att verket arbetar oerhört intensivt med bemötandefrågor. Man får nu också stöd genom det etiska rådet, och man har ett sexpunktsprogram som man arbetar väldigt hårt med för att ge personalen det stöd som den behöver.
När det sedan gäller Migrationsverkets ekonomi har vi fått in en prognos. Det är någonting som ingår i vårens budgetarbete - självklart. Vi har under den senaste tiden sett att antalet asylsökande har minskat. År 2002 hade vi, om jag inte missminner mig, 33 000 asylsökande. Sedan har det gått ned till 23 000, och förra året var det ungefär 17 000. Självklart blir då kostymen vad gäller asylsökande för stor och måste minska, och det måste göras på ett så bra sätt som möjligt. Detta tittar vi naturligtvis på.
Sedan tror jag att både jag och Anne-Marie Ekström också själva kan påverka Migrationsverkets ekonomi. Vi har i dag ungefär 4 000 människor i Migrationsverkets mottagningssystem med uppehållstillstånd, som alltså inte kommer ut i våra kommuner. Där tror jag att vi kan arbeta mycket för att se till att kommunerna faktiskt tar emot de asylsökande som har fått ett bifall av Migrationsverket eller Utlänningsnämnden.
