Förenkling av lönestöden

Herr talman! Katarina Brännström har frågat mig när jag avser att förenkla lönestöden. Lotta Finstorp har frågat mig om regeringen avser att fortsätta bedriva en sådan politik som leder till att tre av fyra statligt subventionerade jobb går till män samt vilka åtgärder jag tänker vidta för att fler av de statligt subventionerade jobben ska gå till kvinnor.

Utvecklingen i svensk ekonomi är stark, och efterfrågan på arbetskraft är god. Den starka efterfrågan på arbetskraft kan komma att gynna även personer som står långt från arbetsmarknaden. Sedan regeringen tillträdde har sysselsättningen ökat med 120 000 personer samtidigt som arbetslösheten minskat, inte minst bland ungdomar, vars arbetslöshet är den lägsta på 13 år. Samtidigt som efterfrågan på arbetskraft är stark är arbetslösheten hög inom vissa grupper, särskilt bland vuxna med kort utbildning och personer som varit kort tid i Sverige.

Det är av stor betydelse att anställningsstöden inom arbetsmarknadspolitiken är träffsäkra och fungerar på ett ändamålsenligt sätt. För personer som är arbetslösa eller som av andra skäl har stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid kan en subventionerad anställning bryta arbetslösheten och göra det möjligt att försörja sig genom ett arbete och lön. Det ger också möjligheter till ny arbetslivserfarenhet för den enskilde och en möjlighet att visa arbetsgivaren sin kompetens och förmåga.

Inom Regeringskansliet pågår ett generellt arbete med att förenkla anställningsstöden och göra dem mer effektiva och träffsäkra. Bland annat har förändringar i nystartsjobb och extratjänster aviserats i budgetpropositionen för 2017.

Regeringen bedömer dock att det finns ett ytterligare behov av att se över stöden och göra dem mer ändamålsenliga. En utredning vid Arbetsmarknadsdepartementet har därför tillsatts för att se över de subventionerade anställningarna. Syftet med översynen är att systemet ska bli mer överskådligt genom en förändrad utformning och harmonisering av stöden i de delar där det bedöms som möjligt och effektivt. Detta arbete ska givetvis också omfatta ett jämställdhetsperspektiv.

Det stämmer att män i större utsträckning än kvinnor tar del av subventionerade anställningar. Under 2015 var andelen män som tog del av nystartsjobb nästan dubbelt så hög som andelen kvinnor. Detta mönster genomsyrar även det särskilda anställningsstödet samt instegsjobben. Däremot ser vi ett annat mönster för extratjänster och traineejobb, där könsfördelningen är omvänd.

Regeringen anser att arbetsmarknadspolitiken i högre grad måste bidra till jämställdhet och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad, bland annat genom att kvinnors sysselsättning och arbetskraftsdeltagande ökar. Arbetsförmedlingen har därför fått i uppdrag att ta fram en plan för hur myndigheterna avser att utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering i syfte att verksamheten ska bidra till att de jämställdhetspolitiska målen nås. Uppdraget ska slutredovisas 2018.

Dessutom förtydligades 2015 Arbetsförmedlingens uppdrag som rör jämställdhet. Myndigheten ska utforma sin verksamhet så att den främjar jämställdhet och motverkar könsuppdelning på arbetsmarknaden.

Det är självklart angeläget att både kvinnor och män får del av effektiva insatser för etablering på arbetsmarknaden. Under 2014 påbörjade Arbetsförmedlingen ett arbete med att utveckla arbetssättet inom etableringsuppdraget. Det nya arbetssättet har visat sig leda till större jobbfokus i nyanlända kvinnors etableringsplaner. Regeringen bedömer att utvecklingsarbetet bör kunna bidra till ökad likvärdighet och ändamålsenlighet i de insatser som både kvinnor och män deltar i.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret även om det inte innehåller något konkret svar på min fråga, som var: När kommer förslaget om förenklade lönestöd?

Bakgrunden till min interpellation är att inte bara arbetsgivare utan även arbetsförmedlare upplever att lönestöden är för många och för krångliga och att det är svårt att ha koll på vad som gäller i olika situationer. Jag håller med ministern om att lönestöd är av stor betydelse för att få fler i jobb, och i många fall kanske till och med nödvändigt för dem som varit arbetslösa länge.

Tyvärr har floran av olika anställningsstöd vuxit; de är i dag alldeles för många, trots regeringens löften. Till och med Arbetsförmedlingen har varit aktiv och lämnat förslag till regeringen om att lönestöden borde slås ihop till ett enda. Jag har vid flera tillfällen kunnat läsa i medierna att arbetsmarknads- och etableringsministern flera gånger har uttryckt önskemål om förenkling, men ännu har ingenting kommit.

Tvärtom ser vi nya lönestöd från regeringen, i all godhet. Man vill skapa fler jobb i form av traineeplatser, extratjänster, snabbspår och beredskapsjobb. Det finns kritik mot detta, bland annat från Arbetsmarknadspolitiska rådet, som säger att lönestöden är för många och för krångliga. IFAU säger också att man kritiserar regeringen för att inte ha tagit tag i förenklingen av lönestöden.

I svaret till mig skriver ministern att det pågår en översyn av lönestöden på departementet, bland annat för nystartsjobb och extratjänster, och att detta tas upp i budgeten för 2017. Kanske har jag inte letat tillräckligt, men under utgiftsområde 14 hittade jag bara en promemoria om lönestöd för personer med funktionshinder. Det är ju väldigt bra, men problemet är större än så.

I svaret står det också om ytterligare behov av att se över lönestöden, och en ny utredning har tillsatts. Min fråga är ändå: Hur långt har utredningen kommit, och när kommer förslaget om förenklingar?

Herr talman! Allt fler utrikes födda hamnar i en evighetslång arbetslöshetskö; 2 000 fler än i fjol befinner sig i denna långa arbetslöshet. I dag är arbetslösheten för denna grupp drygt 22 procent. Det gäller särskilt dem med låg utbildning, precis som ministern skriver i sitt svar. Detta är en stor utmaning och ett stort problem.

Vi måste också se till att få en arbetsförmedling som är mycket mer aktiv när det gäller att få fler branscher att ta emot människor med stöd av olika slag. Jag tror att informationen är jätteviktig här, men nyckeln är faktiskt också det förenklade stödet. Det är också viktigt att förenkla arbetsgivarnas administration kring lönestöden. Samtidigt vet jag att vi måste kontrollera så att inte oseriösa företagare utnyttjar systemet och bara tar in människor med stöd.

I början av året föreslog vi moderater att alla lönestöd skulle slås ihop till ett. Utgångspunkten var nystartsjobben som Alliansen har infört, med dubbla avdrag för arbetsgivaravgiften. Arbetsförmedlingen var positiv till detta, och ministern lovade att det skulle göras.

Nu är vi i slutet av året. Ganska lång tid har gått, men vi ser inga förslag. Vi ser faktiskt inte några propositioner från ministern eller departementet till vårt utskott, och man kan undra vad som sker och vad det fokuseras på. Förenkling av lönestöden skulle förmodligen underlätta för att få fler i jobb, och det borde vara regeringens prioritering att fokusera på alla som inte har möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! I dagens Sverige med en feministisk regering går endast vart fjärde statligt subventionerat jobb till en kvinna. De nyanlända kvinnorna får helt enkelt stå tillbaka när de ska komma in på arbetsmarknaden. Allra svårast är det naturligtvis för dem som står längst från arbetsmarknaden redan från början.

Nästan hälften av dem som fick uppehållstillstånd 2015 var kvinnor. Det är vanligast att nyanlända får instegsjobb och nystartsjobb, och här står staten för stora delar av lönen. Totalt i landet gick alltså bara vart fjärde av dessa statligt subventionerade jobb till en kvinna, trots att 46 procent av de i arbetsför ålder som i fjol fick uppehållstillstånd var kvinnor. När trycket på Arbetsförmedlingen ökar verkar kvinnorna få stå tillbaka ännu mer.

Anledningen till att jag skrev denna interpellation var att jag såg ett inslag på SVT där man besökte en arbetsförmedling i Stockholmsområdet och intervjuade arbetsförmedlare där om skillnaden mellan nyanlända mäns och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Att tre av fyra arbeten går till män kan se ännu värre ut i andra delar av landet, om man gör djupdykningar på regional nivå. Det har jag inte kunnat göra, men arbetsförmedlaren sa också att det fanns väldigt stora skillnader i landet. Förmedlaren beskrev frustrerat att endast 15 procent av dem som hade instegsjobb i den aktuella delen av Stockholm i augusti i år var kvinnor. Detsamma gällde nystartsjobb.

Att inte ha ett arbete att gå till försvårar integrationen, och kvinnor riskerar att bli socialt isolerade. Jag vet att vi delar den bilden och den oron.

I SVT-inslaget intervjuades också Thikra Hasan, som är ordförande för Irakiska föreningen för kvinnor och barn. Hon menar att en anledning till att nyanlända kvinnor har en svag representation på arbetsmarknaden är att de inte kan ta alla jobb. Hon anser att det kan vara svårt för många arabisktalande kvinnor att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Jag citerar: "Här i Sverige är det normalt med pappaledighet, men bland arabiska män är det inte många som vill ta pappaledigt och ta hand om barnen." Hon menar alltså att det skulle kunna vara en försvårande faktor när kvinnor ska ut på arbetsmarknaden.

Hon menar också att kvinnor från arabvärlden inte kan ta vilka jobb som helst. I de delarna av världen är det inte så vanligt med kvinnliga målare, nämner hon som exempel.

Arbetsförmedlaren säger att en del insatser görs för att kvinnor ska komma in på till exempel bussförarutbildning, eftersom man vet att det saknas många bussförare. Men de flesta insatserna är inriktade på mansdominerade yrken.

Ett yrke som många kvinnor är intresserade av är barnskötare. Enligt den intervjuade arbetsförmedlaren är det dock svårt att få igång en sådan utbildning, och där har jag en fråga till ministern. Jag tyckte att det lät konstigt, för jag som kommer från Sörmland vet att det ute i landet finns många barnskötarutbildningar där nyanlända kvinnor kommer in. Så det ser säkert också olika ut i landet.

Den person som blev intervjuad menar dock att när det gäller väldigt kostsamma utbildningar som mekaniker, maskinförare och bussförare verkar det finnas hur mycket resurser som helst, men inte när det gäller till exempel barnskötare. Jag skulle vilja att ministern kommenterar detta.

Vad anser ministern måste göras? Vill den feministiska regeringen styra kvinnors yrkesval utifrån svenska normer och värderingar? Är den svenska feministiska arbetsmarknadspolitiken främst inriktad på satsningar på typiskt manliga yrken?

Herr talman! Jag ska försöka hålla mig till ämnet den här gången.

Detta med kvinnliga och manliga åtgärder på Arbetsförmedlingen och vilka som får flest jobb är ett problem som är mycket större än att det kan rättas till genom en ny checklista åt Arbetsförmedlingen för att få in kvinnor på instegsjobben. Problemet är större än så. Det handlar om normer och värderingar.

Jag har själv besökt ett utanförskapsområde. Under det besöket slogs jag av att kvinnor och män satt i olika rum. Detta var en åtgärd som bekostades av Arbetsförmedlingen, alltså av staten, men det var en organisation som försökte få in människor i sysselsättning och möjligtvis i jobb. Ska vi ha det så i Sverige att kvinnor sitter i ett rum och män i ett annat? Det är där grundproblemet finns. Från samhällets sida måste vi kraftfullt visa att vi inte kan ha det så, och det skulle vi ha gjort redan för länge sedan.

Ska man förändra en sådan kultur måste man göra det från början. Om man kommer till Sverige, ett av världens mest jämställda länder, från ett land som kanske inte alls är lika jämställt måste man få veta vad som gäller här. Det ska man få till sig direkt vid kontakt med Migrationsverket. Därför är det viktigt att man får samhällsorientering från början och att man får veta vad vi har för lagar och regler här.

Detta handlar alltså inte bara om att handläggarna på Arbetsförmedlingen har fått en ny checklista för att fler kvinnor ska komma i fråga. Grundproblemet är ett annat. I sin tur kommer detta tyvärr att skapa ett utanförskap.

Herr talman! Detta är mycket viktiga frågor. Låt mig börja med Lotta Finstorps fråga om den stora könsskillnaden när det gäller insatser för att komma ut i arbete. Detta är något jag tar på mycket stort allvar. Jag är inte nöjd med utvecklingen.

Jag sa tidigare att andelen inom etableringsuppdraget som går vidare till arbete eller studier har ökat de senaste två åren, men ökningen gäller män, knappast kvinnor. Det är en väldigt allvarlig utveckling, och den måste vi möta med flera olika insatser. En sådan är förstås att se över hur de olika anställningsstöden fungerar. Vi kan konstatera att nystartsjobb, som är den vanligaste formen för nyanlända, huvudsakligen går till män, medan de nya extratjänsterna, som ännu inte är så många i antal, tycks ha en helt annan könsfördelning. Jag återkommer till detta sedan. Utformningen av stödet kan också påverka hur det passar för olika verksamheter och för kvinnor och män.

Låt mig också nämna detta med föräldraledigheten. När människor som har flytt från helveten och levt under mycket osäkra villkor äntligen får uppehållstillstånd i ett tryggt och säkert land som Sverige vågar de skaffa de barn de önskar sig. Det är djupt mänskligt att de vill det, och självklart ska de göra det. Men det har också till effekt att många kvinnor börjar sin tid i Sverige med föräldraledighet. Det är en utmaning att säkerställa att föräldraledighetstiden inte blir en fälla som gör att de inte kommer in på arbetsmarknaden.

En utredare har nyligen lämnat ett förslag till socialförsäkringsministern om förändringar i föräldraförsäkringen när det gäller barn som redan finns när familjen kommer hit och om att begränsa uttaget av föräldraförsäkring för de barn som är över två år när de kommer till Sverige. Jag tycker att det är ett bra förslag, men det ska förstås behandlas och beredas innan det blir verklighet. Men vi kan också behöva titta på andra delar. Ska man till exempel göra det lättare att delta i svenskundervisning och annat under den tid man är föräldraledig, för att inte förlora den kontakt som man kanske har hunnit bygga upp?

Det finns många saker som behöver göras i detta. Jag är mycket oroad över den stora skillnad som finns. Jag tänker inte acceptera att det fortsätter att se ut på det här sättet.

Detta berör också den viktiga fråga som Katarina Brännström tar upp, nämligen utformningen av lönestöden. Det finns ett stort behov av att förenkla lönestöden. De behöver bli färre och enklare. Jag tror att vi är helt eniga om detta. Jag ska dock ärligt säga att det har varit svårare än jag trodde.

Vi har tagit emot ett förslag från Arbetsförmedlingen som innebär en förenkling. Men det innebär också till exempel att nystartsjobben försvinner, och nystartsjobben är något som många arbetsgivare uppskattar.

Jag har noterat att Moderaterna har lagt fram ett förslag som innebär en förenkling, men det förslaget innebär att nästan allting blir nystartsjobb. Nystartsjobb är den stödform som har störst problem med dödviktskostnader, och det finns också en könsuppdelning där. Det hela är alltså lite svårare än jag trodde.

Jag kan svara lite tydligare nu: Jag har tillsatt en särskild utredare inom Arbetsmarknadsdepartementet, som har ett särskilt uppdrag med ett direktiv om att göra en översyn och förenkling av lönestöden som ska vara klar senast i augusti nästa år.

Herr talman! Det är angenämt att arbetsmarknadsministern inser problematiken och hur svårt detta är. Det har låtit lite annorlunda tidigare - det har låtit som om allt skulle fixas och som om det var ganska enkelt. Jag välkomnar att ministern säger att det är svårare än man kan tro att göra dessa förändringar, och det är svårare än man kan tro att få många av dessa människor i jobb över huvud taget.

Nu ser vi att långtidsarbetslösheten växer, och vi som står här vet också vilka det är som tillkommer i den gruppen. Det är nyanlända och lågutbildade, som det är väldigt svårt att över huvud taget få en arbetsgivare att intressera sig för.

Jag funderar på hur man ska se på lönestöd och hur de kan förändras över tid. Arbetslöshet ser inte likadan ut hela tiden. När vi tillträdde för tio år sedan var det väldigt många ungdomar som var arbetslösa. Det var människor som var långtidssjukskrivna. Det var en annan problematik. Då kanske det behövdes en viss form av lönestöd. I dag är det något annat som behövs. Jag tror att det är bra att man hela tiden ser över denna typ av stöd.

Vi ska också vara medvetna om att subventionerade anställningar alltid riskerar att tränga undan andra jobb. De som får subventionerna kanske tar jobbet från någon som kunde ha fått det utan subventioner. Vi vet att den risken finns, och det gäller att hitta en balans, så att vi inte med dessa kostnader skaffar fram jobb som hade kommit i alla fall.

Samtidigt vet vi att det är mycket i arbetsmarknadspolitiken som inte fungerar. Arbetsmarknadsutbildningarna, särskilt de som inte är specifikt inriktade mot ett visst yrke, leder ofta till att människor hamnar i ännu längre arbetslöshet. Det är svårt att fixa jobb till dem som är lågutbildade. Det är svårt att fixa jobb till dem som inte kan svenska språket eller inte har varit inne på svensk arbetsmarknad. Jag välkomnar att ministern numera erkänner detta.

Inom etableringsuppdraget - det handlar alltså om dem som har kommit till Sverige de senaste två åren - har antalet ökat. Det är nu 23 000. Det är en jätteutmaning! Vi ser att de inte kan få jobb i dag, när det är högkonjunktur och arbetslösheten minskar. Hur ska det då gå för den gruppen när konjunkturen vänder nedåt? Vi vet alla att det kommer att ske. Det går upp, och det går ned.

Alla arbetsgivare jag har talat med har sagt att de skulle kunna tänka sig att ta emot någon, bara det vore mindre krångel. Så måste vi se till att det blir. För min del skulle jag kunna tänka mig att man helt enkelt slopade arbetsgivaravgifter och kanske minskade skatten i stället för att ge bidrag. Då kommer man ut ur detta med enklare lösningar. Om vi inte klarar av att göra detta nu kommer vi att stå här om några år med ett ännu större problem.

Vi måste också få fler branscher att bli intresserade. I dag är det mest taxi, handel, hotell och restaurang. Det är ganska enkla jobb, om vi nu får kalla dem det. Vi måste få med industrin, statliga verksamheter och kommunala verksamheter på ett betydligt bättre sätt än i dag. Det är för få som tar ansvar. Vi ska inte skylla på dem. Vi som finns i den här kammaren måste se till att reglerna är så pass enkla att det finns ett intresse. Man anställer inte någon bara för att man är en god människa. Man anställer någon därför att man ser att man kan få nytta av den anställningen i framtiden.

Herr talman! Tack, ministern, för en delad bild av problematiken med en ojämställd arbetsmarknad för nyanlända! Detta är oerhört bekymmersamt.

Ministern tog upp detta med att man kanske ska kunna gå kvar i till exempel sin sfi-utbildning när man har fått barn. Man skaffar gärna barn när man kan dra en lättnadens suck och kan tänka: Nu kan vi planera för en familj här i Sverige. Det är många nyanlända kvinnor som föder barn.

För ett tag sedan gjorde jag ett studiebesök i Flens kommun hos ett etableringsföretag. Där hade man en sorts öppen förskola för nyanlända med väldigt små bebisar. Det var kvinnor som var akademiker, till exempel tandläkare och läkare, och som behövde jobba med sin yrkessvenska. De var väldigt oroliga för att behöva avbryta det. Därför hade man organiserat en väldigt bra verksamhet där de kunde ha med sig sina riktigt små bebisar. Jag tror att man skulle kunna titta vidare på om detta skulle kunna göras lite bredare i landet.

Ministern sa i sitt svar och även nu i ett anförande att könsfördelningen är omvänd när det gäller extratjänster och traineejobb. Det är alltså fler kvinnor som får de åtgärderna. Men det handlar främst om kontaktyrken, det vill säga traditionella kvinnoyrken. Då är min fråga: Är det önskvärt att befästa en könsuppdelad arbetsmarknad?

Jag har tittat på en statlig utredning som gjordes 2012, som är väldigt aktuell också i dag. Den heter Med rätt att delta - Nyanlända kvinnor och anhöriginvandrare på arbetsmarknaden. Den är som sagt synnerligen aktuell i dag. Utredningen pekar på flera faktorer som försvårar för nyanlända att tillgodogöra sig stöd för etablering på arbetsmarknaden. I utredningen står det att kvinnor och män inte erbjuds insatser utifrån individuella behov. Samverkan saknas mellan de mottagande aktörerna, och det saknas relevanta insatser för korttidsutbildade.

Den frustration som beskrivs i utredningen känner alla långtidsarbetslösa. Men är man dessutom nyanländ i ett nytt land blir frustrationen ännu större om man inte får ett arbete eller kommer in på arbetsmarknaden efter en lång tid. Det är inget nytt problem. Det är bara det att det nu har kommit många fler, vilket gör att den ojämställda arbetsmarknaden ser ut som den gör.

Nu ska Arbetsförmedlingen börja med ett nytt arbetssätt. Man ska kartlägga utifrån en checklista, som ministern sa. Det är något som förvånar mig: Kan det vara möjligt att Arbetsförmedlingen först nu ska kartlägga individerna på individuell nivå och på ett likvärdigt sätt? Det har jag trott att man hela tiden har gjort. Men man tar fram nya verktyg. Några kontor har haft det som projekt, och nu är det permanentat. Det är bra.

Jag hoppas verkligen att detta kommer att leda till att fler kvinnor kommer in på arbetsmarknaden med de statligt subventionerade åtgärderna. Men problemet kvarstår fortfarande. Jag undrar om ministern kan svara på min fråga. Nu gör man checklistor för att likvärdigt se över vad människor har med sig i bagaget, vad de har för utbildning och vad de har för erfarenhet. Men på vilket sätt kommer gapet att minska bara för att man gör en likvärdig bedömning? Det här handlar ju om både män och kvinnor. På vilket sätt finns det en jämställdhetsparameter i den nya modellen?

Herr talman! Vi har nu kunnat höra att tre av fyra åtgärder går till män. Den här feministiska regeringen levererar inte i jämställdhetens Sverige. Det är precis som snöröjningen i Stockholm, som man kallar för feministisk: Den funkar inte heller.

Grundproblemet är också: Hur ska man hitta de här kvinnorna och stötta dem, så att de över huvud taget kommer till Arbetsförmedlingen? Det ska man väl också fundera på. Har statsrådet några svar på det? Hur ska man få dem till Arbetsförmedlingen, så att de får veta vilka möjligheter som finns, vilka möjligheter som finns att komma i jobb och vilka möjligheter som finns att lära sig språket?

För oss moderater, herr talman, är inte det viktiga varifrån du kommer, utan det viktiga är vart du är på väg. I Sverige är det faktiskt så att alla kan bli vad de vill. Vi har ett system där det är möjligt. Den amerikanska drömmen finns inte i Amerika. Den finns här i Sverige. Vi har ett utbildningssystem som innebär att alla kan utbilda sig och bli precis vad de vill. Det ska inte finnas några hinder för detta, som exempelvis begränsningar på grund av unkna värderingar. Därför tycker jag att statsrådet ska berätta hur vi ska göra så att alla kvinnor kan komma till sin rätt utan att de exempelvis blir begränsade av föråldrade värderingar eller kulturer.

Herr talman! Definitionen av långtidsarbetslös är enligt Statistiska centralbyrån att man har varit arbetslös i sex månader. Enligt Arbetsförmedlingen är definitionen att man har varit arbetslös i tolv månader. Då klassas man som långtidsarbetslös.

När man skrivs in i etableringsuppdraget är det normalt att man har en etableringsplan som är 24 månader. Det betyder att väldigt många av de 60 000 personer som i dag finns i etableringsuppdraget kommer att klassas som arbetslösa under sin etableringsperiod. Det ligger så att säga inbyggt i statistiken.

Mitt fokus är att säkerställa att vi får ut en allt större andel i arbete och studier efter den tvåårsperioden. När jag tillträdde var det 27-28 procent. Förra året var vi uppe i 31 procent. Jag hoppas att vi under innevarande år kommer att öka detta ytterligare. Vi måste jobba för att allt fler ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden under den tvåårsperioden, även om det naturligtvis är svårare när det är väldigt många på en gång.

Jag vill kommentera arbetsmarknadsutbildningen, som Katarina Brännström tar upp. Det skedde en dramatisk förändring av arbetsmarknadsutbildningen 2007. Efter en situation där ungefär 70 procent som gick en arbetsmarknadsutbildning fick jobb skedde det en dramatisk minskning under ett halvårs tid ned till 30 procent. Det betyder att vi under några år har legat på en nivå där arbetsmarknadsutbildning har noll effekt. Det är alltså lika stor sannolikhet att få jobb utan arbetsmarknadsutbildning som med arbetsmarknadsutbildning. Det är helt oacceptabelt.

Nu håller den här regeringen på att ändra det som den förra regeringen ställde till med när det gällde arbetsmarknadsutbildningarna. Nu ökar andelen som får arbete efter arbetsmarknadsutbildningar, men mer återstår att göra inom detta område.

Jag delar helt uppfattningen att man behöver förändra lönestöden. Det är också det vi gör. Vi vässar nystartsjobben och riktar dem mer till dem som står långt från arbetsmarknaden i ett läge där vi har en god konjunktur, och vi har tagit bort den ineffektiva nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga.

Lotta Finstorp tar upp väldigt viktiga frågor. Det är klart att särskilt för kvinnor är kombinationen av föräldraskapet och inträdet på arbetsmarknaden en särskild utmaning - så har det också varit i Sverige. Där är föräldraförsäkringen en viktig fråga. Den svenska föräldraförsäkringen har byggts upp för att det ska vara ett incitament att först skaffa sig ett arbete och en inkomst och sedan bilda familj. Det har fungerat. Det har varit ett viktigt verktyg som bidragit till att vi har en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor. Väldigt många unga kvinnor börjar sitt vuxenliv med att utbilda sig och arbeta. Sedan bildar de familj, och då är det lättare att komma tillbaka.

Men här är det människor som kommer till Sverige, som har flytt från krig och som har levt i helveten och under osäkra villkor. När de äntligen får fast mark under fötterna, får uppehållstillstånd och kan leva i ett tryggt land finns det en uppdämd vilja hos många att få barn, bilda familj eller få en större familj. Det är djupt mänskligt att vilja det. Men det betyder också att man börjar sitt vuxenliv i Sverige med föräldraskap och inte med arbete. Det drabbar kvinnor hårdare än män, och så har det sett ut tidigare i Sverige också, innan vi hade föräldraförsäkringen. Hur vi ska klara detta är en särskild utmaning. Jag tror verkligen att det som Lotta Finstorp tog upp om öppen förskola och flexibla former för svenskutbildning är bra vägar framåt, som vi bör gå.

Vi ska självfallet inte förstärka en könsuppdelad arbetsmarknad. Det är därför Arbetsförmedlingen har återfått det uppdrag man hade tidigare men som den gamla regeringen tog bort, nämligen att Arbetsförmedlingen ska motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Det uppdraget har man nu igen.

Lotta Finstorp tog också upp de förändringar som behöver göras i etableringsuppdraget. Jag återkommer till det i mitt nästa inlägg, herr talman.

Herr talman! Jag tackar för en bra debatt. Men frågan kvarstår: Hur kommer regeringen att klara av den utmaning som finns i och med att vi har allt fler långtidsarbetslösa? Det är ett större problem; det har ministern redan erkänt. Även experter dömer ut både traineetjänster och extratjänster som lösningar på detta problem. De 5 000 moderna beredskapsjobben får inte heller något högre betyg av till exempel Lars Calmfors, som är ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet. Det finns också andra som säger samma sak.

Det behövs en hel palett av nya förslag, men regeringen kommer inte med någonting - inte en enda proposition. Nu är vi i en högkonjunktur. Vad händer, och vad har regeringen för beredskap, när vi går in i en lågkonjunktur? Det ser ganska dystert ut. Jag har förståelse för att det är lite svårare än man trodde, men det måste komma nya förslag om hur man ska klara av denna stora grupp. Annars har de inte en chans. Om de har varit arbetslösa i ett antal år är det ingen som är intresserad av dem.

Man talar bland annat om lägre ingångslöner, och man talar om olika former, en palett, av förslag. Där ser vi inte att regeringen är med på banan. Nu ska det komma förenklande förslag senast i augusti. Det är välkommet, men det behövs som sagt mer för att vi ska klara utmaningen.

Arbetsmarknadsministern sa att arbetsmarknadsutbildningarna var ineffektiva under vår tid. De är fortfarande ineffektiva. Forskningen visar att de inte ger särskilt många fler jobb. Där behöver man också göra saker. Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Det är ganska stora utmaningar som ministern har framför sig, och vi skulle välkomna att det kom några förslag i en riktning som visar att dessa långtidsarbetslösa kan få jobb och utbildning.

Herr talman! Tack, ministern, för en bra och viktig debatt! I den färska forskningsrapporten The Gender Employment Gap från Eurofound är huvudsyftet att visa på vikten av reformer som ökar kvinnors sysselsättningsgrad. Sverige är procentuellt sett väldigt bra, men vi kan bli ännu bättre. Vi kvinnor som har haft turen att vara födda i Sverige har en hög sysselsättningsnivå, medan nyanlända inte kommer in på arbetsmarknaden i samma utsträckning. Det är ett stort bekymmer. Såväl samhällsekonomin som den enskildes ekonomi tjänar på en arbetsmarknad där det råder balans mellan könen. Det handlar alltså både om samhällsekonomi och individens ekonomi.

Rapporten från Eurofound visar att för kvinnor själva medför ökad delaktighet på arbetsmarknaden bättre ekonomisk trygghet och social inkludering. Man har dessutom räknat ut att Sverige skulle tjäna 57 miljarder på att ha en totalt jämställd arbetsmarknad. Det kanske kan vara en morot för ministern!

Den statliga utredning från 2012 som jag återgav tidigare, Med rätt att delta - Nyanlända kvinnor och anhöriginvandrare på arbetsmarknaden, tar upp detta med stärkta incitament för småbarnsmammor, som det står i utredningen. Det är precis det vi talade om tidigare i våra inlägg: att försöka hitta en bra öppen verksamhet eller något sätt som gör att man inte behöver avbryta exempelvis sin sfi, sin introduktionsutbildning och så vidare. Att göra sig anställbar som kvinna är ett sätt att komma in på arbetsmarknaden och att därmed själv bidra till ökad jämställdhet. Det ligger ju också ett visst eget ansvar i detta. Vilka krav anser ministern att samhället kan ställa på den enskilde?

Herr talman! Lotta Finstorp sa tidigare att hon var förvånad över vad som inte redan hade skett inom etableringsuppdraget. Det var jag också när jag klev in i detta ansvarsuppdrag. Jag var förvånad över att man inte hade ett systematiskt arbetssätt i hela arbetet och att man hade etableringslotsar till alla och samma åtgärd till alla trots att dessa personer naturligtvis har helt olika behov och förutsättningar. De måste därför också bemötas individuellt och inte alls likadant.

Etableringsuppdraget i dag är ett krångligt och ganska byråkratiskt system. Vi jobbar nu och har lagt fram förslag om en förenkling, som är ute på remiss. Förslagen gör också att vi kan ställa samma krav på nyanlända i etableringsuppdraget som vi gör på alla andra arbetslösa.

Det är också svaret på Lotta Finstorps fråga: Jag anser att vi måste kunna ställa tydliga krav i etableringsuppdraget, precis som vi gör på andra arbetslösa. Det gäller exempelvis att man måste gå en viss utbildning, ta ett visst jobb eller delta i en viss åtgärd. Om man inte vill det får det också konsekvenser för ersättningen. Jag tycker att det är rimligt att vi ställer samma krav. Förslag är alltså ute på remiss, och vi räknar med att kunna lägga fram dem.

Jag kan försäkra Lotta Finstorp att det är en stark morot för mig att nå en totalt jämställd arbetsmarknad. Vi har oerhört mycket att vinna på det. Sverige ligger före många andra länder också när det gäller utrikes födda kvinnor. Utrikes födda kvinnor i Sverige har en högre sysselsättningsgrad än genomsnittet i EU trots att sammansättningen av utrikes födda i Sverige i stor utsträckning baseras på flyktingar och anhöriga till flyktingar, medan andra länder har en större andel arbetskraftsinvandrare. Ändå ligger vi över snittet. Det betyder inte att vi inte har mycket kvar att göra, men några saker gör vi också rätt.

Till Katarina Brännström vill jag trots allt säga: Om man vill sänka löner får man välja en annan regering. Vi står upp för den svenska modellen och löner som man kan leva på.

Överläggningen var härmed avslutad.