Förbränningsskatt

Fru talman! Christin Hagberg har frågat mig om jag avser att avskaffa den så kallade förbränningsskatten. Hon har även frågat hur det skattebortfall som uppstår om skatten avskaffas eller modifieras avses att finansieras. Hon har slutligen frågat hur ett avskaffande av förbränningsskatten står i överensstämmelse med en god miljö- och klimatpolitik. Det finns ett antal problem med dagens förbränningsskatt. Till exempel gör skattens konstruktion med en schablon för hushållsavfallets fossila kolinnehåll att även utsorterat trä från hushållen - det vill säga rent trä - beskattas. Det kan även diskuteras i vad mån skatten i sin nuvarande form styr effektivt när det gäller avfalls- och klimatpolitiska mål. Som framgår av 2007 års ekonomiska vårproposition avser regeringen emellertid att återkomma till förbränningsskattens hantering i budgetpropositionen för 2008. Detta gäller fortfarande och svaret på Christin Hagbergs frågor är därför att skattens hantering för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag kan tyvärr inte börja med att tacka för svaret eftersom jag inte har fått något. Den handling som föreligger är ett icke-svar. Förbränningsskatten tillkom efter flera utredningar och många och långa diskussioner. Avvägningen om det skulle vara en förbränningsskatt eller om det skulle införas andra ekonomiska styrmedel var svår. Frågan om hur vi ska hantera våra sopor berör oss alla. Vi konsumerar som aldrig förr, och därigenom uppstår sopor. Men i dag är det inte så enkelt. Sopor är inte längre sopor utan kan om de sorteras rätt användas igen och i stället bli en råvara. Det första kretsloppsbetänkandet kom till under den förra borgerliga regimen 1991-1994. Några år senare kom avfallsskatten, detta för att styra bort från deponering och i stället ta till vara mer av det som kan återanvändas eller återvinnas. Det var också då frågan om förbränningsskatt åter kom upp och blev väldigt intressant. Men vid det tillfället ville man avvakta och se hur sorteringen av avfallet gick. Fanns det en omotiverad ökning mot att mer och mer gick till förbränning skulle frågan tas upp igen. Detta inträffade mycket tidigare än vad man kunnat ana, eftersom alltför många kommuner drog i gång och skulle bygga förbränningsanläggningar. Ungefär samtidigt kom nästa kretsloppsbetänkande som stramade upp denna utveckling. Fru talman! Skälet till min mycket korta historiebeskrivning är att jag inte vill att vi i Sverige nu ska ta några steg tillbaka. Jag vill i stället att vi ska ta nya steg framåt. Allt detta bygger på kretsloppsarbetet - den avfallshierarki som vi gemensamt beslutat om i EU. Den innebär att uppkomsten av avfall ska förebyggas. Där avfall uppstår ska det återanvändas eller återvinnas, antingen i form av materialåtervinning eller genom förbränning för energiåtervinning. Här är materialåtervinningen prioriterad. Vi har i dag ett system med producentansvar för vissa fraktioner. Det fungerar bra på vissa områden, medan det finns mer att önska på andra. Jag utgår från att vi alla jobbar för en förbättring. När det gäller hushållen krävs bra och lättillgängliga sorteringsanläggningar för att det ska fungera. Det är här förbränningsskatten på hushållsavfall kommer in. För att vi ska bli ännu bättre på att sortera och kunna återanvända och återvinna olika material måste vi använda ekonomiska styrmedel. Därför vill jag fråga finansministern: Tycker du att vi i Sverige ska fortsätta att jobba i enlighet med EU:s avfallshierarki? Om svaret är ja, är det då dåligt att använda ekonomiska styrmedel som incitament för att bli bättre och bättre på detta?

Fru talman! Christin Hagberg och jag delar naturligtvis ett starkt engagemang i klimatfrågan. Det är en av vår tids stora utmaningar. Det är en frågeställning de flesta europeiska regeringar och regeringar runt om i världen i dag sätter högt upp på dagordningen. Inte minst har statsminister Reinfeldts kraftfulla arbete i frågan bidragit till diskussioner och överläggningar med våra vänner i Förenta staterna men också med regimen i Kina. Här har vi en sant global fråga, där vi måste arbeta globalt för att lösa problemet. Vi kan naturligtvis också själva göra en del. På samma sätt som det är uppenbart att det finns ett problem är det uppenbart att det finns en lösning. Vi måste släppa ut mindre koldioxid. Det är grundproblemet. Vi måste bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och koldioxidutsläpp. Vi måste också reversera sambandet så att vi kan ha en god välståndsutveckling och samtidigt se fallande koldioxidutsläpp. Det positiva är att det finns en kraftfull mekanism för att göra detta, och det är att vi får ett något högre pris på att släppa ut koldioxid. Det kan ske genom en väl fungerande handel med utsläppsrätter och kan gott och väl få vidgas till andra sektorer. Det vore en stor fördel om vi kunde binda ihop de stora globala ekonomierna i ett nät av handel med utsläppsrätter så att de åtgärder som vidtas också vidtas på det mest effektiva sättet och där det är mest effektivt. Vi vet ju att Sternrapportens optimistiska bedömning att vi kan hantera detta problem med relativt låga kostnader bygger på att vi för en så effektiv politik som möjligt. Det andra benet i klimatpolitiken är naturligtvis beskattningen av koldioxid. Eftersom det finns en direkt proportion mellan hur mycket koldioxid som släpps ut och problemet med växthuseffekten är en direkt reduktion av koldioxiden det centrala. Det är viktigt att konstatera att skatteutskottet har pekat på problemen med avfallsförbränningsskatten. Den undergräver legitimiteten för energiskattepolitiken, eftersom den är en pålaga på hushållen utan några mätbara miljöeffekter. Att bara beskatta hushållen med miljön som argument leder till att vi tappar legitimiteten för de riktiga miljöskatter vi måste ha, till exempel beskattningen på koldioxid. Denna beskattning är av avgörande betydelse, men har man då andra skatter som belastar hushållen undergrävs legitimiteten för skatterna. Därför tror jag att en borgerlig regering har väsentligt mycket bättre förutsättningar att hantera klimatfrågan och miljöfrågorna än en socialdemokratisk regering. Hos Socialdemokraterna blir höjda skatter ett instrument för allt, och en allt skattetröttare befolkning reser sig och säger att nu får det vara nog med skattehöjningar, oavsett om det är bensin, koldioxid, avfall eller mat som man för tillfället kan vilja höja skatterna på. Vi för en politik för sänkta skatter men med en tydligare miljöstyrning. Det tror jag har en god förutsättning att nå en bred, folklig förankring. I den ekonomiska vårpropositionen sade vi att vi ska återkomma med vad vi ska göra med förbränningsskatten. Frågan är under beredning, och vi kommer att återkomma till detta i samband med att vi presenterar budgetpropositionen i höst.

Fru talman! Förbränningsskatten har inte bara har med klimatet att göra, utan frågan är större än så. Här krävs nog en bred diskussion i Regeringskansliet. Handeln med utsläppsrätter kommer inte att lösa problemet. Jag har svårt att tänka mig detta som en nära lösning, eftersom handeln med utsläppsrätter är kopplad till något helt annat. Visserligen finns det en del koldioxidskatt i förbränningsskatten. Det är dels energiskatt, dels koldioxidskatt. Koldioxidskatten bygger på att avfallet som förbränns innehåller plast som avger koldioxid när man förbränner det. Därav finns det en del koldioxidskatt i förbränningsskatten. Förbränningsskatten kom till för att vi ville att en mindre del skulle gå till förbränning. Det är inte fel, för det kommer vi att behöva. Vi har i dag en ganska bra kapacitet för förbränning, och bolagen är dessutom väldigt duktiga på detta. Men det krävs ännu mer styrning för att vi ska få en bättre sortering. Vi måste avstå från att hela tiden använda så kallat jungfruligt material. Vi ska i stället för att använda nya resurser till ett bättre välstånd kunna återanvända material. Det är det hela frågan handlar om, och där behöver man diskutera betydligt mer innan man lägger fram ett förslag. Jag vet också att finansministerns parti tillhör förbränningsivrarna. Åtminstone gjorde man det tidigare. När vi diskuterade kretsloppspropositionen där förbränningsskatten är en del påstod man att vi hade sharialagar och shariapoliser. Det tyckte jag var väldigt hårt, och när finansministern nu svarar på min interpellation kan jag känna att man fortfarande inte har diskuterat frågan färdigt. Det finns andra partier i alliansen som är duktiga på dessa frågor, och jag tror att du behöver ta en diskussion med miljöminister Andreas Carlgren. Ett av skälen till förbränningsskatten rörde förhållandet mellan energislagen. Vi har energiskatt och koldioxidskatt på vissa energislag, men sopförbränningen skulle vara undantagen från detta. Vårt förslag gick ut på att det skulle vara en större likställighet mellan de olika energislag som används i bland annat fjärrvärmeverken. Jag tror inte på anklagelsen att höjda skatter är lösningen för socialdemokrater. Däremot tror jag på att använda sig av ekonomiska styrmedel, där en duktig sorterare får en lägre skatt. Man får en högre skatt om man inte bryr sig om det. Det är så vi använder oss av de ekonomiska styrmedlen när det gäller att få en bra en miljö- och klimatpolitik i Sverige. Då måste jag ställa frågan igen: Tycker finansministern att ekonomiska styrmedel i det här läget är fel, eller har du andra förslag om hur vi ska kunna styra mot en bättre sortering för att värna om miljön och också klimatet?

Fru talman! Christin Hagbergs inlägg här belyser två intressanta förhållanden i svensk politik. Det ena är att de socialdemokrater som trodde att Socialdemokraterna drevs till en aggressiv skattepolitik med miljöpolitiska hänseenden och syften av Miljöpartiet uppenbarligen har fel. Enligt Christin Hagberg är det en egen socialdemokratisk ambition att låta folket digna ned under skatter även om det inte har några märkbara miljöeffekter. Det är lite förvånande. Jag hade ett starkt intryck av att den här skatten som så tydligt inte har några miljöeffekter, och det hävdar inte ens Christin Hagberg, inte löser några klimatproblem. Vad den löser för problem är jag högst frågande till. Det är, som skatteutskottet påpekar, en skatt som inte har några märkbara miljöeffekter. Jag trodde att det var ett krav från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som i sin allmänna vurm för att allmänt beskatta människor med miljöpolitiska förtecken såg det som en fördel. Men nu får vi besked att de socialdemokrater som trodde att de tvingades till kompromisser om en ökad skattebelastning har fel. Socialdemokraterna älskar skatter, och det ska vara häftigt att betala skatter även om de inte har några märkbara miljöeffekter. Jag tror, och det är det andra förhållandet, att det blir bekymmersamt, om vi ska vara allvarliga en stund. Vi behöver få svenska folkets legitimitet för en stor omställning av det svenska samhället där vi ska minska koldioxidutsläppen, gå före och tillsammans med europeiska vänner bygga en global allians för att minska växthusgasutsläppen. Ska vi lyckas med det kan man inte baka in en allmän skattehöjarvurm i miljögröna förkläden. Självklart är jag för ekonomiska styrmedel. På alla områden tror jag att det är bra med ekonomiska styrmedel. Om det sedan gäller alkoholskatt eller för den delen skatt på arbete eller entreprenörskap tror jag att ekonomiska styrmedel fungerar. Om det är en skatt som till sin konstruktion är sådan att den inte har några märkbara miljöeffekter då är det inte ett ekonomiskt styrmedel, då är det en straffbeskattning av hushållen. Då vore det bättre att konstatera att så är fallet och försöka göra om skatten antingen så att vi får ned skatterna eller så att vi får en miljöstyrande effekt av dem. Den bedömning som jag trodde att Socialdemokraterna delade var att det här är ett ineffektivt sätt att straffbeskatta hushåll som Socialdemokraterna tvingades till i en kompromiss med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag beklagar att man håller fast vid en högskattelinje som inte har några märkbara miljöeffekter.

Fru talman! Märkbara miljöeffekter och grön skatteväxling talar finansministern om och är bekymrad över att vi socialdemokrater stod bakom en grön skatteväxling. Naturligtvis gjorde vi det, det var en överenskommelse även om det många gånger var en kompromiss. När det gäller förbränningsskatten kopplad till klimatet finns det också andra miljöfrågor, finansministern. Det handlar om hur vi tar vara på våra resurser här på jordklotet, och Sverige är naturligtvis en del av det. Vi lever i ett välstånd och använder mycket material och måste se till att vi inte förbrukar så mycket resurser att våra barnbarn och barnbarnsbarn kommer att få problem i många lägen. Förbränningsskatten kom till när vi såg att alldeles för mycket gick till förbränning. Nu säger finansministern att den inte har någon miljöeffekt. Vilken lösning har ni på det? Hur ska man få till stånd en bättre sortering så att mindre går till förbränning och utsläppen därmed minskar? Hur ska vi få en bättre sortering så att vi kan få en bättre återanvändning och återvinning av de resurser som vi använder för att skapa det välstånd som vi har i dag? Du svarar inte, du tar bara upp klimatfrågan. Det finns många andra miljöfrågor som är oerhört viktiga i den här diskussionen. Förbränningsskatten är till för att vi inte för lättvindigt ska skicka det avfall som vi skapar med vårt välstånd till förbränning. Vi ska bli duktiga och bättre på att sortera, återvinna och återanvända material. Du har två minuter på dig, och jag vill att du redogör för hur ni vill öka sorteringen för att få till stånd en bättre återvinning och återanvändning.

Fru talman! Jag ska gärna för Christin Hagberg upprepa det vi har sagt i vårpropositionen: Vi bereder frågan och ska återkomma i samband med budgetpropositionen. Det är den beredningsprocess som vi nu driver. Vi kommer att komma fram till ett bra förslag. Det är lite tråkigt att Socialdemokraterna så entydigt binder sig fast, biter sig fast, limmar sig fast och surrar sig till en högskattelinje som saknar legitimitet i breda socialdemokratiska väljargrupper. Det är sorgesamt men på ett sätt ändå glädjande. Jag tror att det är en bra linje, om Socialdemokraterna vill upprepa sitt dåliga valresultat i nästa val, att hålla fast vid en miljöpolitik som handlar om att skatta bort jobb, skatta bort hushållens inkomster utan att det har några märkbara miljöeffekter. Det är en utmärkt väg för att vi ska få ett fortsatt starkt väljarmandat för en allians som arbetar för en global klimatpolitik men som också vill sänka skatterna och som vill använda miljöstyrande skatter mot miljöproblem, inte straffa hushållen. Skatteutskottet har konstaterat att detta är en skatt som inte har märkbara miljöeffekter, där industrins avfall undantas även om det i många fall är det mest problematiska och där vi ska straffbeskatta rent träavfall. Om hushållen lämnar en planka ifrån sig ska vi lägga en koldioxidskatt på den när den blir bränsle, men samma planka räknas som förnybar energi när den levereras in i värmeverket från skogsindustrin. Detta är så uppenbart ologiskt att jag i grund och botten är väldigt tacksam mot Christin Hagberg som så tydligt klargör för väljarna att vill man ha en rationell miljöpolitik och låga skatter har man ingenting att göra hos Socialdemokraterna.