<h2>Interpellation 2024/25:657 Förberedelser i enlighet med DCA-avtalet</h2>
av Elsa Widding (-)
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
 
Regeringen har genom DCA-avtalet bjudit in USA att verka från svenskt territorium. Den militära uppladdningen kommer att leda till ökade försvarssatsningar från rysk sida – som leder till ökade spänningar och krigshot i Sverige och i vårt närområde.  Syftet med DCA-avtalet påstås vara att delta i gemensamma försvarsinsatser och tillsammans med USA stärka vår kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp. Sverige riskerar därmed att bli ett slagfält vid en upptrappad konflikt med Ryssland. I DCA-avtalets artikel 4 kan man läsa om förhandslagring av försvarsutrustning med mera, och Sverige har inte sagt nej till utplacering av kärnvapen vid en ”upptrappad” situation. Rysslands expresident Medvedev sa nyligen att Natos nyare medlemmar nu är potentiella måltavlor för ryska hämndattacker med kärnvapen i händelse av en konflikt. Jag vill därför fråga försvarsminister Pål Jonson:  <ol type="1"><li>Vilka förberedelser pågår just nu för installation av olika vapensystem riktade mot Ryssland på de 17 baser och övningsområden som stipuleras av DCA-avtalet?  </li><li>På vilket sätt bidrar dessa eventuella förberedelser till de fredsansträngningar som pågår för att få slut på kriget i Ukraina?</li><li>Hur påverkar Medvedevs uttalande de eventuella förberedelser som pågår vid baserna som USA kontrollerar via DCA-avtalet?</li><li>Hur ser ministern på risken att Ryssland förutsätter att kärnvapen har placerats ut och därför väljer att bekämpa dessa baser med taktiska kärnvapen för att hellre förekomma än förekommas i ett osäkert läge? </li></ol>

Interpellation 2024/25:657 av Elsa Widding (-) Förberedelser i enlighet med DCA-avtalet

Video

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig vilka förberedelser som just nu pågår för installation av olika vapensystem riktade mot Ryssland på de 17 baser och övningsområden som stipuleras i DCA-avtalet samt på vilket sätt dessa eventuella förberedelser bidrar till de fredsansträngningar som pågår för att få slut på kriget i Ukraina. Elsa Widding har även frågat mig hur Medvedevs uttalande påverkar de eventuella förberedelser som pågår vid baserna som USA kontrollerar via DCA-avtalet. Vidare har Elsa Widding frågat mig hur jag ser på risken att Ryssland förutsätter att kärnvapen har placerats ut och därför väljer att bekämpa dessa baser med taktiska kärnvapen för att hellre förekomma än förekommas i ett osäkert läge.Ukrainas försvar mot Rysslands fullskaliga invasion fortsätter. Sveriges fokus är fortsatt att stärka Ukraina genom militärt, politiskt och civilt stöd. Tillsammans med tillväxten av förmågan inom totalförsvaret och Sveriges medlemskap i Nato är den viktigaste investeringen i vår framtida stabilitet och säkerhet att bidra till att Ryssland inte når sina mål med sitt anfallskrig mot Ukraina. Ett starkt Ukraina uppbackat av ett starkt stöd från Nato, EU och andra, förbättrar möjligheterna till en hållbar och rättvis fred på Ukrainas villkor.Nato bygger den samlade avskräckningen på det kollektiva försvaret. En stark avskräckning avhåller från angrepp. DCA-avtalet är stabiliserande, höjer tröskeln för angrepp mot Sverige och är viktigt för försvaret av norra Europa. Det stärker säkerheten för Sverige och för våra nordiska och baltiska grannar.Samarbetet enligt DCA-avtalet bygger på Sveriges samtycke och suveränitet, svensk lagstiftning och internationella förpliktelser. USA kontrollerar inga baser i Sverige. DCA-avtalet innehåller en lista på anläggningar och områden tillhörande Försvarsmakten, och i ett fall FMV, som USA har rätt att få tillträde till inom ramen för avtalet.DCA-avtalet förändrar inte den ståndpunkt som kom till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan och som återupprepas i propositionen om DCA-avtalet. Den ståndpunkten innebär att det, på samma sätt som i övriga nordiska länder, inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Den svenska positionen är väl känd av andra länder.

Fru talman! Jag får nog gå hem och tvätta öronen, för jag hörde inte svaret på någon av mina tre frågor. Är det verkligen så demokratin ska fungera? Jag vet inte varför vi ens står här om det inte går att få svar på en enda fråga.Svenska folket vill veta om statsrådet kan konfirmera eller dementera att det pågår infrastrukturarbeten för utplacering av amerikanska vapensystem på svenskt territorium i detta känsliga läge. Det var det som var min fråga. För visst är vi i en upptrappad situation – varför i hela fridens namn skulle annars Rysslands före detta president Medvevev, tillika chef för ryska säkerhetsrådet och chef för det industriella vapenkomplexet, tydligt nu uttala att Sverige och Finland kan bli de första målen i ett stundande krig? Han utesluter inte ens användningen av kärnvapen.Han säger exakt vad jag varnade statsrådet för när vi stod här för ett år sedan och hade vår första debatt. Då citerade jag Jacques Baud, före detta överste och Natorådgivare, i boken Operation Z på sidan 33. Han skriver: ”Det är lustigt att Sverige och Finland inte tycks ha förstått att just de, i händelse av krig, kan bli de första att angripas med kärnvapen, i förebyggande syfte”.Fru talman! Det är inte ett dugg lustigt, utan det är väldigt beklagligt, att statsrådet inte tar det här på allvar. Robotsystem riktade mot Murmansk tar givetvis lång tid att få på plats. Det kommer att behövas satellitsystem, antar jag, larmsystem, system för att knyta ihop geografiska platser, el och vatten. Det är en massa saker som måste byggas.Jag frågar igen: Kan statsrådet gå i god för att några dylika förberedelser inte pågår? Statsrådet pratar här om ett medlemskap i Nato som en investering för framtida stabilitet och säkerhet och att Ryssland inte får nå sina mål. Det handlar inte om någon fjärran framtid. Det handlar om att få slut på dödandet i Ukraina nu och att inte äventyra Sveriges säkerhet.Ryssland kommer garanterat att nå sina mål. Och för Nato ser det inte speciellt bra ut. Sveriges försvar är, som vi alla vet, nedmonterat med bara ett fåtal bataljoner kvar. Våra egna vapen har statsrådet skickat till Ukraina. I dagsläget kan vi i bästa fall försvara Gotland – rätta mig gärna om jag har fel. Så mycket för den stabiliteten och säkerheten! USA med Trump i spetsen lär inte försvara Sverige, och att sätta sitt hopp till övriga Natoländer är nog mest en teoretisk förhoppning i det här läget.Fru talman! Att provocera fienden och samtidigt decimera vår egen försvarsförmåga är ungefär som att äta gräddglass när man vill gå ned i vikt. Det kanske finns ett uns av sanning i vad Henry Kissinger sa: Det är farligt att vara USA:s fiende men dödligt att vara dess vän.Ryssland kommer inte att backa från sina mål. Man accepterar inte att Ukraina blir medlem av Nato. Man vill avmilitarisera Ukraina, och man vill avnazifiera, som man kallar det, Ukraina. I alla krig är det den starkaste parten som har dikterat villkoren, och tyvärr kommer det att vara så även den här gången.Det är det här som statsrådet och andra krigshetsande ledare i Europa nu måste förhålla sig till för att garantera sina länders säkerhet. Valet står mellan att förhandla nu med fördelen att spara liv eller att låta Ryssland driva kriget till en villkorslös kapitulation för Ukraina.Fru talman! När vi stod här för sex månader sedan sa statsrådet: Vi har investerat 48 miljarder i kriget i Ukraina som också är en investering i vår säkerhet. Vi betalar med kronor och ören, och Ukraina betalar med blod. Det ska vi vara tacksamma för.Ungefär samtidigt ombads kyrkogårdsförvaltningen att reservera markområden för 500 000 gravar. Om elen inte funkar blir det alltså till att gräva. Det finns väl ingen som inte förstår kopplingen. Eller tror statsrådet att även kyrkogårdsförvaltningen i Österrike eller Schweiz, som båda har valt att inte skicka vapen till Ukraina, räknar med de här otrevliga scenarierna?

Fru talman! Elsa Widding har helt rätt i att det råder ett förhöjt spänningsläge i den europeiska säkerhetspolitiken.Skälet till det är väldigt enkelt: Ryssland har återkommande invaderat och ockuperat andra länder. Det gjorde man i augusti 2008. Då gick man in och tog Sydossetien, och så tog man Abchazien. Det gjorde också Ryssland i februari 2014, då man illegalt annekterade Krim. Man tog även delar av Donbass. Det gjorde man också den 24 februari 2022, då man påbörjade ett oprovocerat och illegalt anfallskrig mot Ukraina.Det är det som har höjt spänningsnivån i Europa, och det är det som har skapat instabiliteten. Vi måste förhålla oss till det, och det gör vi på olika sätt. Vi upprustar vårt försvar; vi har fördubblat våra försvarsinvesteringar på fyra år.Vi har också gått med i Nato. Det bedöms av de allra flesta partier i Sveriges riksdag också som stabiliserande. Det är avskräckande och krigsavhållande. Det minskar risken att Sverige utsätts för ett väpnat angrepp. Det är också själva skälet till att vi behöver ett DCA-avtal som reglerar de rättsliga förutsättningarna för den amerikanska närvaron på den europeiska kontinenten och i Sverige.Det stämmer att vi hade vår debatt här i oktober 2024. Jag gick faktiskt tillbaka och tittade i protokollet för att se vad Elsa Widding då sa. Hon sa att det var fanflykt och kaos på den ukrainska fronten och att folk deserterade i drivor.Jag kan bara konstatera att sedan vi hade vår debatt har Ryssland ökat sina landvinningar i Ukraina med 0,2 procent. Den ryska invasionen är hittills inte framgångsrik.Jag hör jätteofta narrativet att Ryssland är för starkt och kommer att vinna kriget. Låt oss börja med var man stod från början. Då bedömde Ryssland att man skulle ta Kiev på fem sex dagar och att man skulle kontrollera hela Ukraina. Nu har det gått över 1 000 dagar med det här kriget, och Ryssland kontrollerar mindre än 19 procent av Ukrainas yta.Varför har Ryssland inte varit mer framgångsrikt än så hittills? Skälen är två. Det handlar om de ukrainska väpnade styrkornas motståndskraft och att de har bjudit ett enormt hårt motstånd eftersom de vet vad alternativet är. Alternativet är ockupation.Vi vet vad som händer vid en rysk ockupation; det har vi sett i Mariupol. Ryssland har deporterat mer än 20 000 ukrainska barn till Ryssland. Vi ser över 160 000 dokumenterade folkrättsbrott i Ukraina. Ryssland har, framför allt nu den senaste tiden, ökat sina angrepp mot civilbefolkningen i Ukraina. Det begås systematiska folkrättsbrott av Ryssland i Ukraina.Men hittills har Ryssland inte varit framgångsrikt. Den andra komponenten i anledningarna till detta har att göra med det västliga militära stödet. Det är omfattande och viktigt.Det som Elsa Widding säger om att vi numera försvagar vår egen försvarsmakt genom Ukrainastödet stämmer inte. Numera donerar vi inte försvarsmateriel från Försvarsmaktens egen krigsorganisation, utan vi använder försvarsindustrin i Sverige och skickar nyproducerad försvarsmateriel till Ukraina. Därigenom kan vi stärka Ukraina, och vi försvagar inte vår egen krigsorganisation.Det sista och viktigaste är att den egna produktionen av försvarsmateriel i Ukraina ökas högst avsevärt. Det är naturligtvis extremt viktigt. Därigenom kan vi donera ekonomiska medel till den ukrainska försvarsindustrin, och de kan också köra ut försvarsmateriel till de ukrainska förbanden.

Fru talman! Det som skiljer oss åt är vår syn på hur det går i kriget i Ukraina. Jag kan bara säga att jag innerligt hoppas att det är jag som har fel och statsrådet som har rätt. Det kommer vi säkert att få veta under det här året.Sedan vill jag gärna veta om statsrådet anser att vi kan försvara mer än Gotlands yta.Statsrådet och regeringen har investerat pengar i massdöd. Det är tusentals liter ukrainskt blod, som statsrådet själv uttrycker det. Och sedan har man mage att påstå att det handlar om vår säkerhet! Det är viktigt att svenska folket nu förstår hur DCA-avtalet i Sverige och Finland faktiskt ruckar säkerheten i Skandinavien.Vi kan ta ett praktiskt exempel. Innan Finland gick med i Nato och skrev under DCA-avtalet utmanades inte den enda vägen för militärtransporter från Murmansk ned mot Leningrad, som går nära den finska gränsen. Den finska neutraliteten garanterade säkerheten för denna väg. Nu är läget ett annat. Det är inte otänkbart att Ryssland kommer att neutralisera Finland för att säkerställa denna viktiga transportled och kunna få trupper från Murmansk ned till Leningradområdet.Att statsrådet och regeringen förlitar sig på Natos artikel 5 vid en aggression mot Sverige är en klen tröst när merparten av Natoländernas trupper är kraftigt nedmonterade. Men här kanske statsrådet också har en annan uppfattning.Hur ska man förresten få upp utländska trupper till Norrland i ett läge där Finland kanske är desarmerat och Ryssland kan rulla in sina trupper från Murmansk? Är inte detta en logistisk mardröm och någonting vi inte vill utsätta oss för?Om regeringen inte är tydlig med vad som inte försiggår på dessa 17 baser inom ramen för DCA-avtalet är risken stor att Ryssland tar det säkra för det osäkra och eliminerar dessa baser, i värsta fall med taktiska kärnvapen, vilket man nu också indikerar. Hur ser statsrådet på den risken? Varför vill regeringen göra oss i Sverige till en måltavla för Ryssland?Det handlar inte om vem som är snäll eller dum i detta. Det handlar om vår säkerhet.Fru talman! Jag anser att Pål Jonson svansar efter vapenindustrin. Han drar sig inte för att göra vårt land till ett helvete på jorden i sin iver att till varje pris få Ukraina med i Nato – jag tycker dessutom att hans historiebeskrivning haltar, men jag ska inte gå in på det. Vem som helst förstår att det är andra saker som ligger bakom.Eller tror kanske statsrådet att president Trump kommer att äventyra sitt lands säkerhet för att skydda Sverige i det fall vi utsätts för taktiska kärnvapen?Rysslands kärnvapendoktrin säger: Om moderlandet Ryssland blir hotat kommer alla till buds stående medel att användas, även kärnvapen. USA resonerar på precis samma sätt. Och att hota Ryssland är väl exakt vad Sverige nu håller på med.Hur kan vi till exempel förfasas över att den så kallade ryska skuggflottan river av någon kabel på sjöbotten? Vi kanske rent av måste vara tacksamma så länge Ryssland inte attackerar vår krigsindustri, som tillverkar vapen som sänds till Ukraina för att döda ryssar.Många frågar sig nu om ”hoten” som Sverige i dag upplever faktiskt är en direkt följd av Sveriges egna provokationer mot Ryssland snarare än en objektiv säkerhetsbedömning.

Fru talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja.Att det svenska militära stödet skulle bidra till massdöd av ukrainska soldater är absurt – ursäkta, fru talman. Det är verklighetsfrämmande. Om vi inte hade stött Ukraina hade Ukraina inte överlevt som fri och självständig stat. Då hade vi sett ännu fler av de folkrättsbrott som begåtts och ännu fler deportationer av barn. Jag har varit i Irpin. Jag har varit i Bucha. Jag har sett den brutalitet som Ryssland representerar och det brutala sätt Ryssland agerar på. Att säga att det svenska militära stödet bidrar till massdöd av ukrainska soldater är enfaldigt, fru talman.Den andra dimensionen är att om Ukraina vill förhandla ska naturligtvis Ukraina göra det. Det vi ser nu är dock att det inte finns något intresse eller engagemang från rysk sida för att förhandla. Zelenskyj erbjöd sig att åka till Istanbul, men Putin dök inte upp där. Man har systematiskt förhalat och försinkat de förhandlingar som har pågått.Sedan ska vi tydligen vara tacksamma om inte Ryssland angriper den försvarsindustri vi har i Sverige, fru talman. Återigen: Det är i det närmaste ett ryskt narrativ och rysk propaganda om man hävdar det.Vi hör återkommande det ryska narrativet att Ryssland hotar med kärnvapen. Men det gjorde ju Ryssland redan innan Sverige blev Natomedlem och innan vi fick ett DCA-avtal på plats. Elsa Widding känner säkert till den ryska påsken, då Ryssland enligt Natos dåvarande generalsekreterare övade kärnvapenangrepp mot Sverige. Det gjorde man alltså redan 2013.Något omedelbart samband mellan Natomedlemskapet och de ryska hoten finns inte. Ryssland har hela tiden använt denna typ av djupt ansvarslöst kärnvapenskrammel, som i sig är kraftigt eskalerande.Vi har haft en diskussion om huruvida det är farligt att stötta Ukraina. Vi hade den när det gällde små lätta vapen. Vi hade den när det gällde stridsvagnar. Vi hade den när det gällde stridsflyg. Hela tiden har den diskussionen hovrat över oss.Vad Ryssland vill är att skrämma och hota oss till underkastelse. De vill skapa ett Europa där små länder är stora länders bakgård och där de hela tiden ska vara stormakten. Men vi vill inte leva i ett sådant Europa. Jag vill inte leva i ett sådant Europa, och jag trodde inte att Elsa Widding heller ville leva i ett sådant Europa. Så varför böja oss för den typen av underkastelsehot? Det är i sig befängt att anpassa sig till de återkommande ryska hoten.Det bästa sättet att minska risken är naturligtvis att vi håller Nato starkt och att vi rustar Sverige starkt. Det är avskräckande och därmed stabiliserande i sig självt.När det gäller själva DCA-avtalet är det ju samma avtal som Estland har, som Lettland har, som Litauen har, som Danmark har och som också Finland och Norge har. Alla länder i Norden har nu DCA-avtal.Elsa Widding hävdade förra gången att detta var säkerhetspolitisk harakiri. Då har alltså alla dessa länder begått säkerhetspolitisk harakiri. Det är ju inte bara Sverige som har 17 designerade ställen där det kan vara amerikansk närvaro. Sammanlagt i regionen finns det 66 sådana ställen.Sedan säger Elsa Widding att detta är amerikanska baser eller att de kontrolleras av USA. Detta är P 7 i Revingehed. Detta är P 4 i Skövde. Detta är A 9 i Kristinehamn. Detta är I 19 i Boden. Besök de garnisonerna och se om de är USA-kontrollerade eller svenskkontrollerade! Prata med regementscheferna! Detta är svenska baser som USA har tillträde till och där USA till exempel skulle kunna förhandslagra försvarsmateriel.

Fru talman! Jag har fortfarande inte fått svar på en enda fråga.Jag kan bara konstatera att riskanalys inte är ministerns starka sida. Däremot är han väldigt mycket för att gambla med allas våra liv.Menar alltså statsrådet att om USA och England hade accepterat den fredsuppgörelse som var nära förestående i april 2022 skulle lika många ukrainska liv ha gått till spillo?Donald Trump var under sin första period som president högst delaktig i att bygga upp Europas starkaste armé i Ukraina. Han har nu kort tid på sig att lämna ”projekt Ukraina” innan blodiga händelser på marken dikterar vägen framåt med en ukrainsk militär kollaps. Vi får se hur det går. Och då har vi inte ens tagit hänsyn till den humanitära katastrof som kan komma att inträffa i Europa och Storbritannien när många miljoner flyktingar flyr från Ukraina och översvämmar Europa.Om inte Nato drar sig tillbaka är risken att vi står inför ett tredje världskrig. Varför blundar statsrådet för verkligheten?Ryssland kommer att vinna detta krig på slagfältet om inte Ukraina snabbt får till de villkor som Ryssland har pratat om sedan juni 2024. Jag menar inte att de är bra. Jag menar att det är den möjlighet vi i dag har. Vi kommer att få leva med Ryssland vare sig vi gillar det eller inte.Riskerna för en upptrappning av kriget som även kommer att påverka oss är nu extrema. Ska då verkligen Sverige kroka arm med ett antal krigslystna och omdömeslösa europeiska ledare som inte tycks dra sig för att utsätta den egna befolkningen för krig och massdöd? Eller ska vi nu försöka backa bandet och säkerställa att vi slipper amerikanska vapensystem riktade mot Ryssland på svenskt territorium som gör oss till ett självklart mål för de ryska vapen som inget land kan försvara sig mot?Sveriges agerande börjar alltmer likna den lilla musen som röt.En sak är jag helt säker på: Svenska folket vill inte betala med sitt blod för statsrådets omdömeslösa krigslekar.

Fru talman! Elsa Widdings analys av säkerhetspolitiken lämnar enligt mig en del övrigt att önska. Varför har vi ett instabilt läge? Jo, för att Ryssland invaderar och ockuperar andra länder. Det är det som skapar spänning i Europa. Då måste vi ha förmåga att avskräcka Ryssland. Det är helt centralt i och med att Ryssland är villigt att ta stora politiska och militära risker. Att Sverige inte ensamt klarar detta var slutsatsen vi drog i samband med att den fullskaliga invasionen av Ukraina inleddes. Vi måste samverka med andra, och det bästa sättet att minska risken att hamna i en väpnad konflikt är att hålla Nato starkt och upprusta vårt eget försvar.Elsa Widding har flera gånger frågat mig om det finns amerikanska vapensystem i Sverige riktade mot Ryssland. Nej, det gör det inte. Det är ungefär ett år sedan riksdagen klubbade igenom DCA-avtalet, och då hördes en massa spekulationer om hur detta skulle utveckla sig. DCA-avtalet reglerar bland annat de rättsliga förutsättningarna när amerikansk militär personal verkar i Sverige, men vi har varken amerikanska baser i Sverige eller amerikanska stridsspetsar riktade mot Ryssland. Om Elsa Widding tror att de finns får hon peka ut dem. Jag föreslår som sagt att Elsa Widding besöker de nämnda militära garnisonerna. Att tro att de är amerikanska eller amerikanskledda är helt verklighetsfrämmande.Avskräckning är helt avgörande i ett läge där Ryssland angriper andra länder. Nato bygger på både konventionell och nukleär avskräckning, och tröskeln för att angripa Sverige nu när vi är allierade är högre än om vi inte hade omfattats av artikel 5 och Natos gemensamma försvarsplanering. Det är ju hela poängen med att vara med i Nato. Vi är alltså inte med i Nato för att vinna krig utan för att se till att det inte blir krig, för Nato har väldigt god avskräckningsförmåga.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.