Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Föräldraförsäkringen och jämställdheten mellan kvinnor och män

Interpellationsdebatt 24 oktober 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Göran Hägglund (Kd)

Anf. 130 Göran Hägglund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Josefin Brink har frågat statsrådet Nyamko Sabuni vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att verka för att arbetsgivare ska betrakta föräldraskapet som en angelägenhet lika stor för män som för kvinnor, vilka verktyg statsrådet är beredd att använda inom familjepolitikens område för att verka för att bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden, vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att en jämn fördelning av ansvaret för barn och annat hemarbete mellan kvinnor och män ska uppnås samt vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att regeringens familjepolitik ska gynna alla barn och deras familjer, alltså till exempel även ensamstående kvinnor som inte kommer att ha råd att utnyttja vårdnadsbidrag eller studerande som inte har en beskattningsbar inkomst och som inte kommer att omfattas av jämställdhetsbonus. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen, och jag väljer att svara på frågorna i ett sammanhang. Familjen är en grundläggande gemenskap i samhället. Vår trygghet och känsla av sammanhang grundläggs redan som barn, i den egna familjen. I familjens gemenskap kan ett djupt mänskligt behov tillgodoses - att bli sedd och inte vara utbytbar. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse men också ställas inför krav och ta ansvar. Regeringens familjepolitik syftar till att stärka föräldrars makt över sin livssituation och öka familjernas valfrihet. Familjepolitiken bör underlätta för föräldrar att kombinera yrkesliv med ett fungerande familjeliv genom förbättrade möjligheter för båda föräldrarna att ta hand om barnen när de är små. En modern familjepolitik måste utgå från att familjer är olika, har olika önskemål och behov, och är lika mycket värda. Alltfler familjer består av en ensamstående mamma eller pappa, som har barnen hela eller delar av tiden. Det är enligt min mening viktigt att både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv, och få vardagspusslet att gå ihop. Ingen ska tvingas välja bort barn och familj på grund av bristen på trygga anställningar, en stelbent familjepolitik eller risken att missgynnas under graviditet och föräldraledighet. Ett sätt att förbättra förutsättningarna för en trygg uppväxt för barnen och mer likvärdiga villkor för kvinnor och män är att skapa förutsättningar för att män tar ett större föräldraansvar under barnens första år och att kvinnor och män delar på arbetet i hemmet. Regeringen kommer inom kort att utreda de närmare förutsättningarna för att genomföra en familjepolitisk reform under mandatperioden i syfte att öka valfriheten för barnfamiljerna och därmed förbättra möjligheterna till jämställdhet och delat ansvar för barnen. De bärande utgångspunkterna för reformen blir införandet av barnomsorgspeng, jämställdhetsbonus, ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag och ökat pedagogiskt inslag i förskolan. Barnomsorgspengen ger föräldrarna ytterligare möjligheter att välja barnomsorg bland en mångfald av utövare som passar alla barns och familjers olika behov. Jämställdhetsbonusen har två syften. Genom att öka familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt förbättras förutsättningarna för jämställdhet och en stärkt relation mellan barnet och bägge föräldrarna. Genom att förstärka motiven för kvinnor att bibehålla en förankring i yrkeslivet motverkas omotiverade löneskillnader, dessutom ger det männen förutsättningar att ta ett större föräldraansvar. Ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag skapar möjligheter för föräldrar som önskar mer tid med sina små barn. Vårdnadsbidraget ger en reell valmöjlighet för de föräldrar som önskar vara hemma något längre än vad föräldraförsäkringen ger möjlighet till eller som vill korta sin arbetstid under småbarnsåren. Jag håller med Josefin Brink om att förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män bör förbättras. Sverige framställs ofta som ett jämställt land, och jämfört med andra länder har möjligheterna för svenska kvinnor blivit bättre. Men fortfarande återstår mycket innan kvinnor och män på allvar har lika möjligheter. Jämställdhetsfrågorna har därför fått ett stort utrymme i regeringens politik. Regeringen avser att inom olika områden initiera reformer som ska öka jämställdheten mellan kvinnor och män. En kraftig resursförstärkning görs genom att jämställdhetspolitiken tillförs 400 miljoner kronor för 2007 - en tiofaldig ökning av anslaget. Regeringens politik gynnar och uppmuntrar till jämställdhet mellan kvinnor och män. Däremot anser regeringen inte att jämställdhet uppnås genom inskränkningar i familjernas valfrihet.
Josefin Brink (V)

Anf. 131 Josefin Brink (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag ber att få tacka ministern så mycket för svaret på mina frågor. Varken jag eller den församlade världspressen är väl särskilt överraskade över att Kristdemokraternas partiordförande och tillika socialministern har en i grunden annorlunda syn på familjen än vad jag och Vänsterpartiet har. Men frågan är om det inte snarare är ministern än jag som sticker ut med synen i den här frågan. Sedan årtionden tillbaka under uppbyggnaden av det moderna välfärdssamhället har den patriarkala synen på familjen som samhällets minsta byggsten ersatts av att det i stället är individen som måste vara utgångspunkten för utformandet av politiken. Vi har steg för steg avskaffat lagstiftning, skatte- och ersättningssystem där familjen utgör subjektet och ersatt dem med lagar och system där det i stället är individen som är subjekt. Det är en utveckling som har förbättrat livsvillkoren, självbestämmandet och det ekonomiska oberoendet för kvinnor och stärkt barns mänskliga rättigheter. Det har rått en hyfsad samsyn kring den principen hittills i svensk politik sånär som på Kristdemokraterna. De har envist fortsatt att hävda att det är familjen som ska ses som subjekt. Det är beklagligt att det nu verkar som att Kristdemokraterna har genomdrivit ett slags systemskifte i synen på familjen och familjepolitiken i hela alliansens familjepolitik. Föräldraförsäkringens utformning är en beklaglig rest av det gamla tänkandet om familjen som samhällets minsta byggsten. Möjligheten att avsäga sig sin del av försäkringen är en eftergift för konservativa krafter som klamrar sig fast vid idén att det egentligen bara är kvinnor som kan och bör ta hand sina egna barn. Vi känner alla till de negativa konsekvenser för kvinnors villkor i arbetslivet som den skeva fördelningen av ansvar för barn och obetalt arbete i hemmet har. Också socialministern erkänner att det är ett problem att män inte tar sin del av föräldraförsäkringen och sin del av föräldraansvaret. Men i nästa andetag säger han att det måste få vara en fråga för ett fritt val för familjen. På dessa helt igenom oförenliga ståndpunkter försöker man sedan koka fram en politik som ska tillfredställa både-och. Å ena sidan ska män uppmuntras att ta ut en större andel av föräldraförsäkringen genom att en skatterabatt ges till hushållet. Å andra sidan lanserar man samtidigt ett vårdnadsbidrag som enligt alliansens egna uppskattningar i valrörelsen skulle ge drygt 2 000 kr i månaden till den av föräldrarna som vill vara hemma i upp till tre år efter föräldraförsäkringsperiodens slut. I interpellationssvaret låtsas man nu att detta är ett könsneutralt arrangemang. Ni har ju redan konstaterat och erkänt att män i dagsläget inte ens är beredda att stanna hemma i ett halvår när de får ut 80 % av sin lön i ersättning. Varför har ni annars lagt in jämställdhetsbonusen? Vad får er att tro att män efter denna period skulle vilja stanna hemma ungefär för samma summa som bara bonusen ger? Självklart är detta en stor kvinnofälla som man har lagt in i hela systemet, eftersom det är vad Kristdemokraterna vill ha. Det skulle faktiskt kännas bättre för mig om familjeministern erkände att jämställdheten inte är ett mål med den borgerliga familjepolitiken. Det skulle vara ärligare om ministern sade att man faktiskt inte vill skapa likvärdiga förutsättningar för kvinnor och män att både försörja sig på eget arbete och vara föräldrar. I stället utformar man sin politik för att stärka incitamenten att leva i det ömsesidiga och djupt ojämlika beroende som en traditionell patriarkal kärnfamilj utgör.
Göran Hägglund (Kd)

Anf. 132 Göran Hägglund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det var en föreläsning om någonting som låg en bra bit från ämnet för interpellationen. Men jag tar förstås också gärna den diskussionen. Josefin Brink ställer här frågan om jämställdhet mot familjen. Hon talar om att det är ett val mellan jämställdhet eller familj. Jag vägrar att gå med på det synsättet. Jag är för jämställdhet. Det tror jag att de allra flesta är som också lever i familjer. Det går att förena med synen på kvinnor och män som lika mycket värda. Det är individer med samma möjligheter och tro på familjen som en väl fungerande enhet. Den brister förstås ibland, som alltid när det är människor inblandade. Men den spelar en viktig roll framför allt för barnen när de hitta sina roller i sammanhang där de lär sig att möta andra människor, lär sig ansvarstagande och att möta krav men också möter den kravlösa kärleken. Så ser situationen ut för de allra flesta barn. Här radas en del beskyllningar upp om vad jag skulle stå för eller vad jag skulle verka för. Jag känner mig helt främmande inför de beskrivningarna. Jag vill till sist ge några faktaupplysningar. Vårdnadsbidraget ska inte gälla tre år efter föräldraförsäkringens slut utan fram till det att barnet fyller tre år. Vi har inte sagt 2 000 kr. För var och en som följde valrörelsen tror jag att det framstod som ganska tydligt att det handlade om 4 000 kr om det ska vara beskattat och 3 000 kr om det inte kommer att beskattas. Det kommer att utredas närmare.
Josefin Brink (V)

Anf. 133 Josefin Brink (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är obegripligt att socialministern inte anser att det jag nyss tog upp hör hemma i den här debatten. Det är precis vad det handlar om. Det handlar om man betraktar individens möjligheter och individen eller familjen som grupp som subjekt för politiken. Hela paketet är utformat från ett tänkande där familjen ses som en grupp, inte som en sammanslutning av individer. Jag tar tillbaka det jag sade om 2 000 kr. Det ska vara 4 000 kr. Men frågan kvarstår fortfarande. Varför skulle någon man som inte vill stanna hemma med 80 % av sin lön i ersättning vilja stanna hemma för 4 000 kr? Slutligen ställde jag även en fråga jag inte har fått något som helst svar på i interpellationssvaret. Det gällde de ensamstående föräldrarnas situation. Om det nämner minister ingenting konkret alls. De ensamstående föräldrarna är väldigt ofta kvinnor. Det är en mycket utsatt grupp i ekonomiskt hänseende. En höjning och en indexering av underhållsstödet är till exempel en åtgärd som skulle stärka den gruppen något alldeles enormt. Något sådant har jag inte sett förslag på i regeringens budgetproposition. Jag har inte hört Göran Hägglund säga vare sig i svaret eller i något annat sammanhang att man är beredd att göra en sådan satsning. Vänsterpartiet har länge drivit det kravet. Vi kommer att föreslå det i vår budgetmotion. Jag hoppas att socialministern vill återkomma med något svar om vad han ämnar göra för att stärka de ensamstående föräldrarnas situation. Å andra sidan kanske man ska anse det som ett framsteg att ministern alls nämner de ensamstående föräldrarna i sitt svar. Slutligen vill jag säga att jag inte är särskilt överraskad av att Kristdemokraterna omhuldar en sådan reaktionär familjepolitik. Jag är mer förvånad och bekymrad över att de mer liberala krafterna i allianspartierna så beredvilligt ställer upp på den. Jag hoppas och utgår från att vi i den här kammaren framöver kommer att få höra åtminstone en eller annan borgerlig feminist visa civilkurage nog att bestrida den skisserade familjepolitiken.
Göran Hägglund (Kd)

Anf. 134 Göran Hägglund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tror att Josefin Brink har ett inlägg kvar. Jag vore tacksam om hon skulle kunna beskriva vad i mitt svar som är en beskrivning av en reaktionär familjepolitik. Regeringen tillmäter frågorna som rör jämställdhet en stor betydelse. Därför har det inrättats ett särskilt integrations- och jämställdhetsdepartement - för att markera betydelsen som regeringen vill ge de här frågorna i sitt arbete. Jag har beskrivit en del i mitt svar, bland annat hur vi har tiofaldigat stödet för jämställdhetsarbetet. Vi har i vår budget presenterat en lång rad förslag som handlar om att till exempel, för att ta ett område, möta det våld som många kvinnor är utsatta för. Vi satsar på ett förbättrat stöd för våldsutsatta kvinnor, en översyn av reglerna som påverkar våldsutsatta kvinnors ekonomiska situation, insatser riktade mot män som slår i syfte att bryta deras destruktiva beteende, insatser som ökar kunskaperna i polis- och domarkår, forskning om mäns våld mot kvinnor samt förslag om hur stadsplaneringen kan öka kvinnors trygghet i närmiljö för att nämna några områden. Men vi gör mycket mer. Också detta är frågor som jag tycker bör diskuteras utifrån förslagens kvalitet. I stället används debattiden här till något annat. Frågorna i interpellationen handlar om vad man ska göra för att arbetsgivare ska betrakta föräldraskapet som en angelägenhet och hur vi ska kunna bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. De handlar om vad vi ska göra för att få en jämnare fördelning av ansvaret för barn när det gäller kvinnor och män och så vidare. I stället övergår detta till att handla om någonting helt annat. Jag svarar gärna på ytterligare interpellationer, och tar gärna en debatt då om sådant som kanske är lite udda i det här sammanhanget men som berör det som interpellationen handlar om.
Josefin Brink (V)

Anf. 135 Josefin Brink (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det handlar om socialförsäkringarna. Jag är lite förvånad över att det inte är antingen jämställdhetsministern eller socialförsäkringsministern som svarar på frågorna. Vad det handlar om är högst relevant i relation till om man ser familjen eller individen som subjekt för politiken. Det är väl ingen hemlighet att Vänsterpartiet anser att man bör individualisera föräldraförsäkringen och att det vore det bästa sättet att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Vi vet ju - och jag utgick från att socialministern på något sätt hade det i bakhuvudet - att riskbedömningen är mycket högre när det gäller kvinnor än när det gäller män på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna kalkylerar med risken att kvinnor kommer att vara borta mycket länge i samband med barnafödande och i samband med småbarnsåren. Detta är en av de tyngsta orsakerna till den strukturella diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Att individualisera föräldraförsäkringen skulle jämna ut oddsen när det gäller riskerna för arbetsgivarna att anställa kvinnor eller män. Men i stället för att gå den vägen väljer regeringen i den aviserade familjepolitiken att återgå till en modell där man pratar om familjen i termer av ett kollektiv. Man ska inte öka individernas valfrihet och möjligheter utan man ska öka familjernas valfrihet. Då döljer man ju det faktum att det också inom familjerna finns maktstrukturer och ojämlikhet som gör att man återskapar gamla mönster som i sig leder till fortsatt diskriminering av kvinnor. Jag utgår ifrån att vi inte kommer att bli överens om den här frågan. Vi kommer säkert att få diskutera den framöver. Jag vill bara återigen ställa frågan om ifall ministern har några som helst förslag för att stärka de ensamstående föräldrarnas utsatta ekonomiska situation.
Göran Hägglund (Kd)

Anf. 136 Göran Hägglund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Ja, och det finns sådana förslag i budgeten. Vi har sett att ensamstående har en svagare ekonomisk situation än den som lever tillsammans med någon annan. Deras situation stärks genom det budgetförslag som har lagts fram nu, inte minst genom det jobbavdrag som införs från och med den 1 januari. Regeringen gör också en lång rad andra saker, förutom det som jag talade om. Det handlar bland annat om att öka det kvinnliga företagandet och därmed få en möjlighet till ett bättre betalt arbete. Det handlar om att kunna få välja mellan flera olika arbetsgivare, bland annat det som vi talade om i den tidigare interpellationsdebatten - det som handlar om avknoppningsstöd. När det gäller föräldraförsäkringen har vi olika uppfattningar. Vänsterpartiet vill tvångsdela föräldraförsäkringen mellan föräldrarna - makarna eller de sammanboende. Det vill inte vi göra. Vi använder hellre morötter än piskor. Därför finns förslaget till jämställdhetsbonus, som gör att den familj som väljer att låta den person som har den högsta inkomsten vara hemma under en längre tid av föräldraförsäkringstiden får en rejäl betalning för det. Vi gör det här för att vi tycker att det är viktigt att både kvinnor och män är delaktiga i sina barns uppväxt. Vi tror att det är bra för barnen men också för de vuxna.

Dokument

den 10 oktober

Interpellation

2006/07:6 Föräldraförsäkringen och jämställdheten mellan kvinnor och män

av Josefin Brink (v)

till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)

I regeringsförklaringen för 2006 uppges: ”Jämställdheten i Sverige har förbättrats, men kvinnor och män har fortfarande inte lika möjligheter.” Det slås här också fast att regeringens arbete kommer att präglas av ett aktivt jämställdhetsarbete. Några konkreta exempel på sådant aktivt arbete eller på vilket sätt den orättvisa fördelningen av makt och resurser på grund av kön ska bekämpas anges dock inte.

Ett av de få förslag som enligt regeringsförklaringen över huvud taget antas öka jämställdheten mellan kvinnor och män handlar om jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Förslaget innebär, enligt vad som tidigare förts fram, att den förälder som har lägst inkomst, vanligtvis kvinnan, ska få en skattereduktion när hon börjar jobba efter föräldraledigheten och den andra föräldern tar ut föräldraledighet.

Trots att män i dag har samma rätt till inkomstrelaterad ersättning vid föräldraledighet som kvinnor ska alltså ca 3 000 kr per man och månad, enligt förslaget, användas till att locka män till att ta någon del av sitt föräldraansvar.

I dag tar kvinnorna ut 80 % av antalet ersatta dagar i föräldraförsäkringen och män 20 %. Enligt den jämställdhetsbilaga som avlämnades till budgetpropositionen för 2004 (prop. 2004/05:01) uppgår de ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet för en tioårsperiod till 304 000 kr för mamman och 10 000 kr för pappan. Huvudförklaringen är att det är kvinnor som tar ansvar för att familjens tidsekvation ska gå ihop. Kvinnor subventionerar alltså mäns lönearbete genom sitt eget obetalda arbete.

Frågan om lönediskriminering, otrygg anställning, ofrivillig deltid och lägre pension hör oundvikligen ihop med vem som tar det huvudsakliga ansvaret för omsorgen om barn och familj. Eftersom kvinnor ses som bärare av detta ansvar har kvinnor också en sämre utgångspunkt på arbetsmarknaden. För att komma till rätta med detta behöver föräldraförsäkringen reformeras så att ett jämnt uttag mellan föräldrarna uppnås och därmed stärker ett jämställt vårdnadsansvar. Det som krävs är en individualiserad föräldraförsäkring.

Förslaget om jämställdhetsbonus befäster idén om föräldraskapet som obligatoriskt för kvinnor och ett frivilligt erbjudande för män @ som kan locka en och annan om villkoren är tillräckligt förmånliga. Frågan är om kvinnor ser det uppmuntrande att ”belönas” med eftersläpning i lönesättning, uppsägning under föräldraledighet och osäkra anställningar.

I regeringsförklaringen aviseras också ett införande av vårdnadsbidrag i de kommuner som så önskar. Föräldrar med barn mellan ett och tre år ska då kunna vara hemma längre än vad föräldraförsäkringen ger möjlighet till.

Så länge kvinnor förväntas bära huvudansvaret för hem och barn, och så länge kvinnor utför den största delen av obetalt arbete, är vårdnadsbidraget en uppenbar kvinnofälla. Med ett vårdnadsbidrag ska kvinnor lockas att försätta sig i en situation där de görs beroende av en man för sin försörjning. Dessutom ska ett skattefinansierat bidrag användas för att underlätta det. För ensamstående föräldrar och familjer med mycket låga inkomster kommer det att vara omöjligt att klara sig på de nålpengar bidraget handlar om. Ändå ska också de vara med och finansiera bidraget via kommunalskatten @ skattepengar som annars kunnat användas till barnomsorgen som ju kan nyttjas av alla.

Vårdnadsbidraget river upp den struktur som gör att det lönar sig för kvinnor att arbeta. I stället blir det för många kvinnor mer lönsamt att stanna hemma, framför allt för dem som redan är dåligt etablerade på arbetsmarknaden.

Kvinnor som utnyttjar vårdnadsbidraget kommer sannolikt att ha mycket svårt att någonsin komma i fatt i arbetslivet efter småbarnsåren. Att ytterligare förlänga den period då kvinnor kan förväntas vara borta från arbetsmarknaden kommer att öka arbetsgivares misstänksamhet mot alla kvinnor som arbetskraft och leda till en ökad diskriminering.

Jag vill ställa följande frågor till statsrådet Nyamko Sabuni:

1.   Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att verka för att arbetsgivare ska betrakta föräldraskapet som en angelägenhet lika stor för män som för kvinnor?

2.   Vilka verktyg är statsrådet beredd att använda inom familjepolitikens område för att verka för att bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden?

3.   Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att en jämn fördelning av ansvaret för barn och annat hemarbete mellan kvinnor och män ska uppnås?

4.   Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att regeringens familjepolitik ska gynna alla barn och deras familjer, alltså till exempel även ensamstående kvinnor som inte kommer att ha råd att utnyttja vårdnadsbidrag eller studerande som inte har en beskattningsbar inkomst och som inte kommer att omfattas av jämställdhetsbonus?