Flyktingmottagandet

Fru talman! Tobias Billström har frågat migrationsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa att ansvar tas för beslutet om den tillfälliga lagen om ny prövning av avvisnings- och utvisningsbeslut som fattades i riksdagen den 9 november 2005 och att kommuner blir mer motiverade att ta emot flyktingar. Leif Jakobsson har frågat migrationsministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att få välmående kommuner att ta sitt ansvar i flyktingmottagandet och om hon är beredd att föreslå lagstiftning som tvingar kommunerna att medverka i mottagandet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna. Jag har valt att besvara de båda interpellationerna gemensamt. Beslutet i riksdagen den 9 november 2005 innebär att ett stort antal personer nu får en ny prövning av sina avvisnings- och utvisningsbeslut. Det rör sig om närmare 31 000 personer och många av dessa har redan fått eller kommer att få möjlighet att stanna i Sverige. Det betyder samtidigt att flyktingmottagandet i många av landets kommuner blir betydligt större jämfört med tidigare år och att fler kommuner aktivt måste medverka i flyktingmottagandet. Annars får vi en situation där många med uppehållstillstånd får vänta alltför länge i boende på Migrationsverkets anläggningar. Det riskerar att försena introduktionen och förlänga tiden innan de nyanlända får tillträde till arbetsmarknaden och därmed egen försörjning. Det är ett nationellt ansvar att de personer som nu får uppehållstillstånd, både enligt den permanenta och enligt den tillfälliga lagstiftningen, får bra förutsättningar för en snabb etablering i det svenska samhället. Osäkra boendeformer och stor koncentration till storstäderna kan motverka detta. Det är därför mycket viktigt att alla kommuner med förutsättningar för en bra introduktionsverksamhet, oavsett politiskt majoritetsförhållande, medverkar till att bereda plats för det ökade antalet personer som nu får uppehållstillstånd. Den bild Tobias Billström vill ge, att det är s-kommuner som säger nej, bör nyanseras. De kommuner med borgerligt styre, som Leif Jakobsson nämner i sin interpellation, har inte ens en gällande överenskommelse om flyktingmottagande trots att de bör vara kommuner med goda förutsättningar att kunna ta emot flyktingar. När det gäller möjligheten att lagstifta om skyldighet för kommunerna att ta emot flyktingar är det en fråga som hittills inte varit aktuell att väcka i riksdagen. Jag kommer nu att följa utvecklingen av kommunernas svar på Integrationsverkets framställan om utökat flyktingmottagande. Enligt min mening är frågan om lagstiftning inte aktuell i dagsläget. Den snabba takten i beslutsfattandet om uppehållstillstånd under kort tid innebär påfrestningar när det gäller kommunernas mottagningskapacitet. Integrationsverket samarbetar nu med Migrationsverket för att ta fram en strategi och handlingsplan för en konstruktiv dialog med kommunerna om det ökade behovet av introduktionsplatser. Regeringen bedömer att det behövs en förstärkning i det arbetet och avser därför att i vårpropositionen föreslå att ett tillfälligt stöd lämnas till kommunerna under 2006 för att de ska öka sitt flyktingmottagande eller nyteckna avtal om mottagande. Kommuner som uppfyller vissa villkor ska kunna få en tillfällig ersättning med ett engångsbelopp för varje person som tas emot under 2006. Dessutom kommer extra medel att finnas för att kunna ersätta särskilda kostnader som en kommun kan få för att snabbt kunna ta emot fler personer. Dessa medel ska kunna användas på ett sådant sätt att de stimulerar och underlättar för kommunerna att snabbt ta emot ett ökat antal flyktingar och ge förutsättningar att kunna erbjuda en god introduktion.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Under i stort sett hela 90-talet har frågan om flyktingmottagandet i Sverige varit ett stridsäpple mellan staten och landets kommuner. Konflikten har främst handlat om utformningen av ersättningen per flykting, det vill säga regeringens metod med schabloner och hur fel utfallet kan bli när pengar styrs enligt normer som leder till att vissa kommuner blir gravt underkompenserade och att andra får mer pengar än som faktiskt är nödvändigt. Om man därtill lägger den oförmåga att lösa de arbetsmarknadsmässiga frågorna som regeringen har haft under de tolv år man har styrt, misslyckandet med att se till att nytillkomna flyktingar inte hamnar i socialbidragsberoende, den växande problematik som handlar om dåliga skolresultat hos elever med utländsk bakgrund och den förtvivlan som växer i landets förorter ser bilden mycket mörk ut. Och incitamenten för landets kommuner att ställa upp för att kratsa kastanjerna ur elden åt en regering som körts slut i integrationsfrågorna är i dag inte särskilt många. Att de svenska kommunerna därför är fed-up med regeringens attityd till problemet är alltså inte att förundra sig över. I min hand har jag det brev som i förra veckan skrevs från en närmast enig kommunstyrelse i min hemstad och valkrets Malmö till regeringen med en uppmaning att lösa ett antal problem som den tillfälliga lagen genererar. Nu vet jag inte om Jens Orback har haft tid att läsa brevet från det socialdemokratiskt styrda Malmö, annars rekommenderar jag det. Det är nämligen inte mycket stöd för den politik som han och regeringen fört som han får i det. Tvärtom kräver Malmö precis det som vi moderater kräver, nämligen att staten ska ta över hela ansvaret för finansieringen av flyktingmottagandet och sluta med den schablonisering som är otillräcklig. Nu påstår Jens Orback i sitt svar att regeringens gottepåse på 700 miljoner, som kom i förra veckan, ska lösa problemet. Med ca 25 000 kr per person ska alltså en trend vändas som redan innebär att andelen utrikes födda utan jobb ligger högre än för svenskfödda. Det är inte seriöst, särskilt inte när Integrationsverket slagit fast att 90 % av anslaget till introduktion går direkt till försörjningsstöd, alltså socialbidrag. Men om det talar Jens Orback väldigt tyst i sitt svar till mig. I stället ägnar sig statsrådet åt ett krypskytte mot de av landets borgerliga kommuner som inte anses göra sin plikt och ta emot de flyktingar som strömmar fram som ett resultat av den tillfälliga lagstiftningen, och statsrådet upprepar den argumentationen i sitt svar till mig. Jag har aldrig hävdat att inga s-kommuner tar emot några flyktingar. Men uppenbarligen har bara 48 av de 250 tillfrågade kommunerna sagt ja. Majoriteten av landets kommuner är socialdemokratiskt och inte borgerligt styrda. Vad borde slutsatsen bli av det? Möjligheten att erbjuda både bostad och arbete är hyfsat begränsad i många kommuner. Många människor är redan utan arbete i vissa och i andra finns inte bostäder. Mängden pendlare i Sverige har ökat dramatiskt, men att pendla kostar pengar, och det finns det lite av i den schablon som staten ger. Regelverket är inte heller uppdaterat, vilket är regeringens ansvar och därmed också statsrådets. Ett avtal skrivs i dag nästan enbart med utgångspunkt i att du ska bo på ett ställe och arbeta på samma plats. I svaret finns ingen argumentation kring denna problematik. Jens Orback tycks tro att problemet handlar om att landets kommuner inte vill ta emot flyktingar, men i grunden handlar det om de villkor för mottagandet som råder för landets kommuner och för vilka han och regeringen bär ansvaret. Innan den insikten kommer till regeringen tycker jag inte att Jens Orback är särskilt trovärdig i frågorna.

Fru talman! Tack statsrådet för svaret. Min hemstad Malmö är väl den kommun som antagligen tagit mest ansvar för flyktingmottagandet under lång tid. Det är väl känt att belastningen har varit hård. Det finns mycket positivt med inflödet av människor från andra länder. Bara en sådan sak som den demografiska situationen gör att Malmö antagligen kommer att klara sig betydligt bättre i ett längre perspektiv därför att det kommer att finnas folk i arbetsför ålder på ett helt annat sätt än i andra kommuner. Den kulturella blandning som uppstår berikar staden något alldeles oerhört. Det finns en hel del sådana aspekter som man gärna tappar bort i diskussionen. Det är alldeles uppenbart att mottagandet i sig innebär en stor påfrestning på Malmö stad och Malmö kommun. Under ett antal år i ett gott samarbete med Invandrarverket har man fått ned mottagandet och planerat mottagandet på ett bättre sätt. Men nu visar det sig efter det att den tillfälliga lagstiftningen införts att bara under januari och februari har Malmö tagit emot 610 flyktingar. Problemet i den folkliga opinionen är naturligtvis att Malmö är omgivet av ett antal kommuner med höga genomsnittsinkomster, låg arbetslöshet och goda villkor. Tittar man på det material som kommunerna delar ut för att folk ska flytta till kommunerna är det fråga om näst intill paradiset på jorden. Men de har aldrig varit med i flyktingmottagandet. Det är klart att det uppstår en rejäl diskussion. Varför ska det vara så? Kommunerna har inte ens skrivit avtal med Integrationsverket. Det upplevs som oerhört orättfärdigt. Jag har ställt en fråga till statsrådet om han nu är beredd att fundera på en lagstiftning. Jag menar att flyktingmottagandet är ett nationellt och ett internationellt ansvar. Det gäller hela Sverige - hela territoriet. Det går inte att friskriva sig med olika former av krystade förklaringar, som dessa kommuner gör. Jag menar att vi måste titta på möjligheten att se till att flyktingarna får en bra start. En del av de kommuner som jag har räknat upp i min interpellation är sådana som skulle kunna erbjuda betydligt bättre förutsättningar än Malmö med den situation som finns där i dag. Statsrådet säger att han inte just nu överväger en lagstiftning. Men det är inte år 0. Vi har haft den här diskussionen i 10-15 år, och den eskalerar för varje gång den här situationen uppstår. För varje gång kommer företrädare för dessa kommuner fram och säger att det är än det ena, än det andra. Det är brist på bostäder eller brist på arbete. De friskriver sig från att ta sitt ansvar. De har gjort precis samma sak som Sjöbo men utan en folkomröstning och utan att behöva schavottera i den allmänna opinionen. Med den erfarenhet vi har fått genom åren att kommunerna med hjälp av olika argument har smitit undan är det dags att titta på en tvingande lagstiftning. Om väljarna väljer om mig kommer jag personligen att motionera i riksdagen om en sådan lag.

Fru talman! Det är bra att vi har den här debatten så att vi kan klargöra en del frågor, inte minst eftersom Tobias Billström blandar in många andra frågor som hänger ihop men som handlar om huruvida den allmänna integrationspolitiken har misslyckats eller inte. Det kan vara bra att ägna en kort tid åt de frågeställningarna. Hur ska man mäta integration? Vad är det som är måttet på om den har misslyckats eller inte? Jag tycker att ett värdefullt mått är sysselsättningsgrad, att titta på om utrikes födda är sysselsatta eller i arbete. Det är viktigt därför att möjligheten att arbeta och försörja sig själv är så viktig. Det kan vara på sin plats att jämföra med andra länder som också har ett stort flyktingmottagande, det vill säga människor som söker skydd i landet. Om vi jämför med likartade länder som Frankrike, Holland och Tyskland ligger Sverige högre än de länderna. Vi ligger dock lägre när det gäller en del anglosaxiska länder som har en mer utpräglad arbetskraftsinvandring och också får invandrare som redan har språket med sig. Men bland de jämförbara länderna finns också några länder som ligger bättre än vi, till exempel Österrike. Låt oss sedan titta på Norden, för att få en ännu bättre jämförelse mellan länder som är av likartad karaktär. Ibland talar vi om dansk flyktingpolitik. Finland har inte så många. Norge har en del. Vi ligger på en mycket högre sysselsättningsgrad än Danmark eller Finland. Norge ligger högre än vi. Det kanske finns andra mått. Det finns skolresultat. Det finns behov av försörjningsstöd. Om vi tittar på de måtten och tittar tillbaka över tid för att mäta framgång och misslyckande, kan vi se att efter den stora depressionen i Sverige - som också sammanföll med en annan regering - har vi tagit emot många flyktingar. Vi har kommit ut ur den, och vi har minskat arbetslösheten. Vi har ökat sysselsättningsgraden. Vi har förbättrat skolresultaten. Vi har minskat behovet av långsiktigt försörjningsstöd. Men vi har inte lyckats. Inget land har lyckats helt. Men vi måste ändå se tendenser - åt vilket håll vi går. Vi har mycket mer kvar att göra. Jag vill inte skönmåla. Men eftersom Tobias tar upp frågan ideligen kan vi dels jämföra i tid, hur det har gått sedan en tid tillbaka, dels jämföra med andra jämförbara länder. Malmö är bra på introduktion för nyanlända. Jag håller med om att nytillflödet ställer stora krav på Malmö. Därför vill jag också ha en flyktingpolitik som gör att människor i större utsträckning söker sig till områden där möjligheten till egen försörjning, sysselsättning och bra studier är bättre. Men då vill jag ställa en fråga. Det här handlar inte bara om det här året. Hur ser Tobias Billström på ett antal kommuner, som Leif Jakobsson nämnde, som är välbärgade och har ett gott skatteunderlag i Malmöområdet eller i Stockholms län där riksdagen ligger? Jag tänker på Danderyd och Ekerö. De har under en tid nästan inte tagit emot några alls. Tobias Billström sitter ändå med i en allians där de andra tre partierna har talat om en allmän amnesti. Det är inte något som vårt parti propagerade för - inte heller Tobias. Hur talar Tobias Billström med sina allianskolleger som sitter i dessa kommuner? De har stått här i talarstolen och krävt allmän amnesti. Det skulle ha gett betydligt fler människor möjlighet att stanna i Sverige. Samma kommuner företräds av partier som inte vill ta emot en enda. Hur går detta ihop?

Fru talman! Linjen är tydligen från statsrådets sida att de borgerliga kommunerna är ensamma ansvariga för att regeringens politik havererar. Man behöver bara titta på uttalandet i Aktuellt i Politiken från slutet av februari. Då svarade statsrådet att Danderyd ska höja skatten med 25 öre och bygga hyresrätter. Goddag yxskaft! Har Jens Orback kanske hört talas om finansieringsprincipen, det vill säga att staten ska finansiera de åtaganden som staten ger kommunerna? Hur löser ett eventuellt bostadsbyggande i framtiden i kommunerna problemen med framtida socialbidragsberoende på grund av en socialdemokratisk politik som ger färre och inte fler nya jobb? Det är resultatet av de tolv år vi har bakom oss. Jag har full förståelse för de socialdemokratiska och borgerliga kommunalråd runtom i landet som tvekar och säger nej till att skriva avtal med Integrationsverket om att ta emot flyktingar. Det saknas helt enkelt en långsiktig finansiering av flyktingpolitiken på det sätt som Malmö talar om i sitt brev. Det är inte Columbi ägg att bara fixa kommunplaceringar. De som flyttar ut i landet - vilket statsrådet är medveten om - återfinns ändå i storstadskommunerna inom något år. I Gällivare i går, i Helsingborg i dag. Vad tänker statsrådet göra åt den saken? Det fick vi inte heller höra något om från talarstolen nyss. Detta tangerar också Leif Jakobssons uppfattning att Malmö har tagit ett stort ansvar för flyktingmottagandet i södra Sverige. Ja, det har Malmö gjort, men inte på det sätt som Leif Jakobsson hävdar. Malmö har nämligen i mitten av 1990-talet tecknat ett nollavtal när det gäller flyktingmottagning. Trots det har Malmö tagit emot i genomsnitt 2 000 flyktingar per år. Det har främst rört sig om människor som har varit asylsökande och som flyttat till Malmö under asylprocessen och sedan blivit kvar. Det tycker jag att man ska redovisa eftersom det hör till bilden. Slutsatsen är alltså knappast att man bara ska satsa på att fler kommuner ska ta emot. Om det inte kombineras med åtgärder som gör det mer attraktivt kommer inte problemet att lösas. Det är också en del av diskussionen. Leif Jakobssons idé om en lagstadgad skyldighet skulle i princip innebära en kommunarrest, men under annat namn. Den grupp vi pratar om är ju den som har fått uppehållstillstånd och som alltså har upphört att vara människor som ska placeras ut enligt en uppgjord mall. Vi har också frågan om ansvaret för den tillfälliga asyllagen. Det är uppenbart att socialdemokraterna i regering och riksdag har försatt sig själva i den röra som nu råder. Leif Jakobsson bär ju ett extra stort ansvar som undertecknare av den motion som behandlades i socialförsäkringsutskottet kring den tillfälliga asyllagen. Moderaterna har inte efterfrågat någon ny asyllag. Därför var det ganska dumt att lyfta fram Danderyd och Vellinge. Det är två kommuner där vi har egen majoritet och inte behöver ta hänsyn till de andra partierna. Vi har tvärtom med kraft argumenterat och, som enda parti i kammaren, röstat emot det här förslaget. Att det nu genomfördes var beklagligt. Det som nu händer gick ju att förutse. I sin iver att behålla makten valde Socialdemokraterna en annan väg. Vänsterpartiet och Miljöpartiet krävde, som bekant, lagen för att låta Göran Persson sitta kvar som statsminister. Nu hör vi de surrande ryktena från budgetförhandlingarna om att samma partier kanske på nytt kommer att kräva en ny asyllag för de 15 000 som inte hanns med förra gången. Hur ska ni ha det, Jens Orback? Står vi nu inför en situation där ytterligare 15 000 personer ska processas ut i landets kommuner utan att strukturerna för introduktion och ersättning har förändrats det minsta? Jag tycker att statsrådet är skyldig Malmös kommunpolitiker och andra som undrar över regeringens linje, ett svar på frågan: Hur ska introduktionsersättningen hanteras i framtiden? Ska det kanske utgå bonus till den kommun som åstadkommer något och lyckas med att få folk i arbete? Malmö skulle inte under socialdemokratiskt styre bli särskilt kompenserat i så fall. Men är det något av Malmös förslag i brevet som statsrådet kan säga att han är beredd att pröva?

Fru talman! Det är alldeles utmärkt att statsrådet har aviserat bättre ekonomiska förutsättningar för de kommuner som ställer upp. Det är alldeles klart att den nuvarande ersättningen inte räcker på långa vägar. Det är vi överens om. Jag tror inte att det är grundproblemet i det vi diskuterar här. Grundproblemet är att det finns ett antal borgerligt dominerade kommuner som har bestämt sig för att ha som affärsidé att vara etniskt rena. Det är vad man har gjort. Genom urval i sättet att sköta bostadspolitik och annat ser man till att det inte finns utrymme för flyktingmottagning och inte heller för människor av svenskt ursprung med låga inkomster. Det är inte bara en etnisk utan också en klassmässig fråga. När man kör på motorvägen från Malmö till Vellinge står det: Här är friheten större. Man kan fråga sig: För vem är friheten större? Alla som ställs utanför får vara med i detta lågskatteparadis. Man använder till exempel bostadsfrågan som argument. Jag anser att det är ett svepskäl. Det finns inte tomma lägenheter i Malmö. Bostadssituationen i Malmö är betydligt värre än vad den är i de kranskommuner som säger att de omöjligt kan ställa upp. Väldigt avslöjande är en del uttalanden från Lomma kommun. Man säger: Här kan inga flyktingar bo, men man kan få komma hit och jobba på dagarna. Så är det. Sysselsättningsfrekvensen är oerhört hög i de här kommunerna. Det borde finnas mycket bättre förutsättningar att få arbete om man bodde och fanns i närområdet. Lomma är dessutom en kommun som just nu säljer kommunens bestånd av hyreslägenheter. Man säljer lägenheter som kommunen har haft för socialförvaltningens ändamål och man säljer också de studentlägenheter som man inte har kunnat hyra ut. Det står alltså tomma lägenheter som kommunen äger i Lomma. Samtidigt svarar man att man inte kan ta emot flyktingar eftersom man inte har några bostäder. Det säger en hel del om vad detta egentligen handlar om. Jag har ställt frågan hemma i medierna till folkpartister, kristdemokrater och centerpartister. Var är de i de här kommunerna? Var finns opinionen? Hur försöker man påverka? Det finns faktiskt anledning att från den här talarstolen säga att den stora manifestation som påskuppropet handlade om för ett år sedan, då - om jag minns rätt - en kvarts miljon människor skrev på för flyktingamnesti, innebär att man har ett ansvar för att agera i sin egen kommun för att ens egna kommunpolitiker lever upp till det som man så enträget krävde av Sveriges riksdag. Nu blev det ingen flyktingamnesti. Det är jag glad för. Det skulle fullständigt ha slagit undan fötterna på den svenska flyktingpolitiken. Nu har vi en prövning som är individuell. Den lagen finns där. Tobias Billström må ha röstat emot den, men det är ett gemensamt ansvar för Sverige att se till att alla de människor som nu får möjlighet att stanna här får bästa möjliga start i livet. Det måste ligga också på ditt ansvar att prata med dina partivänner i till exempel Vellinge och Lomma om att det får vara nog med frispel.

Fru talman! Jag vill lägga ett par andra aspekter på frågan om kommuner som tar emot eller inte tar emot flyktingar. Jag vill göra ett par påpekanden. Utöver att nivån i statens ersättningar inte täcker kostnaderna finns det kommuner som kanske känner stor tveksamhet inför att teckna avtal med Integrationsverket. Den kommun som jag bor i är nu inte nämnd vid namn, men den var det i interpellationen. Där hade vi avtal. Det hade de allra flesta mindre kommuner. Integrationsverket sade upp det avtalet under 90-talet. Det fanns inget behov, sade man. Jag vill göra ett litet tillrättaläggande till Leif Jakobsson: Vi hade avtal. Man måste vara så ärlig att man inte påstår att det inte har tagits något ansvar över huvud taget. När vi hade avtal i kommunen placerades det ena året 40 flyktingar, nästa 20, sedan var det 10 och så var det 40 igen. Det ligger i sakens natur att det är svårt att bedöma hur många flyktingar som Sverige tar emot. Det skapade naturligtvis en svår planeringssituation för den kommunala organisationen. Det gör det ju även i större kommuner. Det håller jag med om. Man måste tänka på att man i små kommuner ofta har väldigt små kommunala organisationer och förvaltningar. Många av de kommuner som i dagsläget säger nej har inte lediga bostäder. Man må tycka att de har det, men de har de facto inte lediga bostäder. I min kommun finns det 1 000 personer i kö till både det kommunala och privata beståndet. Samtidigt försöker vi planera och bygga oerhört mycket i min kommun. Vi har tagit fram fina visioner för detta. Huvuddelen av kommuninvånarna pendlar både till studier i andra kommuner och till arbete. Även sfi och vuxenutbildningen sker ju i annan kommun och inte i vår egen. Trots allt tar vi emot flyktingar i min kommun och i många andra kommuner runtomkring. Det gör vi utan avtal med Integrationsverket. Det är människor som frivilligt väljer att flytta dit. Kommunen tar absolut sitt ansvar för att dessa människor ska finna sig till rätta. Det är en väldigt komplex fråga. Jag blir trött när man försöker måla en svartvit bild. Det är väldigt många aspekter som kommer in. Man måste ha en ärlighet i diskussionen som jag kanske inte alltid har hört här.

Fru talman! Jag uppfattade inte vilken kommun Ewa Thalén Finné talade om. (EWA THALÉN FINNÉ (m): Det var Staffanstorp.) Okej, det var Staffanstorp. Även andra kommuner har lyfts fram här. Tobias Billström nämnde till exempel Danderyd. Såvitt jag förstår överväger nu Danderyd att ta emot några fler flyktingar. Men det har varit så här under en rätt lång period. Och en stor del av flyktinginvandringen och anhöriginvandringen till Sverige har skett framför allt som en konsekvens av kriget i forna Jugoslavien. Då kan man fråga vad det är som gör att vissa kommuner ska kunna resonera om att de inte har några bostäder. Andra kommuner som Malmö och Södertälje har också bostadsbrist, men de bygger också hyreslägenheter. Och jag antar att man även i Staffanstorp, Lomma eller Vellinge har ungdomar som växer upp och som också ska ha någonstans att bo. Men såvitt jag förstår förlitar man sig på att de ska bo i andra kommuners hyreslägenheter, såvida de inte får en villa när de flyttar hemifrån. Vi kan försöka resonera oss fram till vad det är som gör att vissa kommuner kan friskriva sig från detta. Det finns också socialdemokratiska kommuner som inte tar emot flyktingar. Det finns socialdemokratiska kommuner som Integrationsverket inte vill ha ett avtal med. De har tagit emot tillräckligt många eller också ligger de i en sådan del av landet där möjligheterna till egen sysselsättning bedöms vara för dålig. Men när det gäller de kommuner som jag pekade på, bland annat i Stockholms län, och som ligger i en region dit många vill flytta och där arbetsmarknadsläget är väldigt gott, tycker jag inte att jag har hört en tillräckligt bra förklaring. Och eftersom Tobias Billström tar upp Danderyd där Moderaterna har egen majoritet, skulle det vara intressant att höra varför Tobias Billström tycker att Danderyd inte behöver ta emot flyktingar och inte heller har gjort det i någon större utsträckning under åren som har gått. Tobias Billström lyfter också fram behovet av att samarbeta mellan kommuner. Det tycker jag också är väldigt viktigt. Man kan bo i en kommun, ha sfi i en annan och ha språkpraktik i en tredje. Därför har vi också avsatt pengar för ett ökat regionalt samarbete. Men jag vill komma tillbaka till den situation som vi har just i dag. Då har Integrationsverket gått ut med en propå, dels till dem som man har avtal med, dels till dem som man vill skriva ett avtal med, och man har fått in en del svar. De flesta som säger ja är socialdemokratiska kommuner. Man kan säga att ett skäl är att det finns många socialdemokratiska kommuner. Men de flesta som har svarat nej är borgerliga kommuner, och det är också kommuner med företrädare från de borgerliga riksdagspartier som här i kammaren krävde allmän amnesti. Och då är det något glapp. Det är någonting som inte går ihop. Och det vore intressant att höra om Tobias Billström anser att det finns ett sådant glapp. Jag tror att kommunen är bra på introduktion. Det är kommunen som ska sköta det. Staten ska inte sköta det, men staten ska betala för det. Och därför kommer vi att komma tillbaka i samband med vårpropositionen med ett förslag där vi förstärker ersättningen till de kommuner som också tar emot flyktingar. Och det ska också gälla de kommuner som har så kallat eget boende, där man så att säga redan finns i staden. Ibland när vi har dessa debatter låter det som om nya människor ska komma till Sverige. Men detta är människor som finns i Sverige. Men vi vill att de snabbt ska komma in i systemet för att snabbare komma in i arbete och egen försörjning.

Fru talman! Statsrådet slutade precis där jag lade den tyngsta kritiken, det vill säga att det inte räcker med någon tillfällig förstärkning i form av några miljoner som pytsas ut utan att det handlar om att lösa de långsiktiga åtagandena. Och där har jag fortfarande inte fått något svar. Jag har också svårt att se att någon kommun i det här landet har ett specifikt ansvar för den tillfälliga asyllagstiftningens konsekvenser, oavsett om det är den kommun där statsministern startade sin karriär, Katrineholm, och som är en av dem som säger nej eller om det är Danderyds kommun. Då har jag också berört de flesta punkter i mina tidigare inlägg, och det torde vara ganska uppenbart att jag och Ewa Thalén Finné respektive Jens Orback och Leif Jakobsson inte kommer överens i den här frågan. Och valet i september får väl visa om väljarna vill ha mer av den misslyckade flyktingpolitik som ni bjuder på, eller om de vill ha någonting som är mer fungerande. Jag vill dock säga att vi i debatten den 9 november väldigt tydligt sade att det gick att förutse vad som nu skulle hända. Ni valde ändå att trycka på voteringsknappen på det sätt som ni gjorde. Vi gjorde någonting annat. Därmed tar vi också vårt ansvar. Jag ska återvända till brevet från kommunstyrelsen i Malmö och fråga statsrådet om han är beredd att pröva något av Malmös förslag. Det har jag inte fått svar på. En sådan tanke är att införa utökad dagersättning till de asylsökande som väljer bostadsort med tillgång till bostäder och möjligheter till arbete. Vad tycker statsrådet om det? Ett annat förslag är att förlänga Migrationsverkets ekonomiska ansvar efter en kommunplacering till det första folkbokföringsdatumet. Det skulle vara ganska bra av flera olika anledningar. Är det statsrådets uppfattning att detta är en modell som kan prövas? Malmö föreslår också att Integrationsverket ska få möjlighet att teckna avtal med två eller flera kommuner så att en kommun kan tillhandahålla bostäder och en annan kommun bra introduktionsprogram. Det är vi från moderat sida beredda att överväga. Men vad säger regeringen? Och slutligen den mest avgörande frågan: Malmö vill att regeringen fullt ut, och inte bara tillfälligt, tar ekonomiskt ansvar och täcker kommunens samtliga kostnader för flyktingar. Det måste också inkludera den grupp invandrare, främst familjeåterföreningar, som nu kommer att segla upp och för vilka kommunerna i dag inte får någon ersättning alls. Vad tycker Jens Orback om detta krav? Det tycker jag att landets kommuner har rätt att få reda på och riksdagen har en skyldighet att fråga om.

Fru talman! Det är inte år 0. Tobias Billström kan naturligtvis hålla på och försöka krumbukta sig med hänvisningar till den senaste lagen om tillfällig asylmottagning. Men det är faktiskt så, Tobias Billström, att när krigen härjade på Balkan sade dessa kommuner, och framför allt Vellinge kommun, nej i lika stor utsträckning. Jag trodde faktiskt att vi var överens om den grundläggande flyktingpolitiken och de åtaganden som Sverige har i dessa frågor. Då måste vi också ta ett gemensamt ansvar för att alla kommuner är med. Detta är inget nytt påhitt. Detta handlar inte om att det är kopplat just till denna lag, utan denna inställning har dessa kommuner haft från år 0. Och du måste vara precis lika medveten som jag om att väldigt många malmöbor uppfattar det som oerhört orättfärdigt att kommuner med de allra bästa resurserna faktiskt kan svära sig fullständigt fria från att ta sin del av ansvaret. Vi har ett gemensamt ansvar för att se till att flyktingpolitiken och flyktingmottagandet fungerar bra därför att ni också ställer er bakom den grundläggande flyktingpolitiken och det grundläggande flyktingmottagandet. Då måste också folk kunna se att det tas ett gemensamt ansvar för det. Och det gör inte dessa kommuner, framför allt Vellinge och Lomma som jag har nämnt. Det är alldeles riktigt att Staffanstorp tidigare har tagit emot flyktingar. Men det är inte fallet för till exempel Vellinge. Senast i veckan avgjordes en försäljning av lägenheter i kommunstyrelsen i Lomma, där socialdemokraterna föreslog att man inte skulle sälja kommunens lägenheter utan i stället ställa upp och ta emot flyktingar. Men de blev nedröstade på den punkten.

Fru talman! Frågan om flyktingmottagning är en väldigt komplex fråga och naturligtvis även en samvetsfråga. Men det finns ett par grundläggande problem. Det ena är att staten inte fullt ut finansierar den, vilket skapar oerhört stora problem och väldigt stora påfrestningar, framför allt i små kommuner som jag var inne på, just för att man har små organisationer. Det är väldigt svårt att anställa och sedan säga upp anställda i kommunen beroende på att man har olika mycket att göra. Jag vet inte om större kommuner klarar detta bättre. Men vi upplever det som väldigt svårt i våra mindre kommuner. Sedan skulle jag vilja hyfsa den här debatten lite grann. Jag blir faktiskt upprörd när jag hör Leif Jakobsson tala om att etniskt rena, att man aldrig har varit med och tagit emot flyktingar och att det är krystade förklaringar till att det inte finns bostäder. Sedan kommer ministern in här och talar om att man inte bygger några hyresrätter. I min kommun Staffanstorp byggs det mycket hyresrätter. Det måste alltså vara hyfs på debatten. Jag känner till kommuner i Malmös kranskommunområde som styrs av socialdemokrater och där man säger nej. De har samma strukturer. Det är små kommuner där en huvuddel av invånarna pendlar både till utbildning och till arbete. Jag tycker att man måste ta ett mycket större grepp när man tittar på de här frågorna. Jag har sett delar av det som Malmö kommun skriver om - att man kunde titta på nya vägar att teckna sådana här flyktingavtal. Jag tror att det skulle kunna vara en väldigt vettig väg, men det har ministern över huvud taget inte varit inne på här. Kanske har han inte hunnit titta på det. Det gäller alltså att hitta nya vägar.

Fru talman! Jag har fått brevet från Malmö och avser att besvara det. Jag kommer också att ha ett möte med kommunstyrelsens ordförande här i veckan. Men några saker kan vi redan nu svara på här i kammaren. Vi kommer att öka ersättningen till de kommuner som har tagit emot. När det gäller samarbetet mellan olika kommuner har vi lagt ett förslag som gör att vi kan jobba mer regionalt. I dag är det ingenting som hindrar att en kommun tar emot och en annan kommun till exempel säljer tjänster - sfi eller någonting annat. Vi kommer också att ge en extra ersättning till de flyktingar som tas emot och som har speciella stöd. Också för det har vi avsatt mera pengar. De som kommer som anhöriga till flyktingar kommer också att få en ersättning enligt den gamla regeln om man söker inom två år. Jag skulle vilja komma tillbaka till det som Ewa Thalén Finné talar om som en komplex fråga och en samvetsfråga. Ja, det är nog en samvetsfråga därför att flyktingpolitik i grunden handlar om solidaritet, om omtanke människor emellan. Därför måste flyktingpolitiken vara något som genomsyrar hela landet - alla måste vi vara solidariska när någonting händer i övriga världen. Då ställs det krav också på kommuner. Det ställs krav både på socialdemokratiska kommuner och på borgerliga kommuner. Jag kan fortfarande inte acceptera svaret: Vi har inga hyresrätter. Detta svar kommer från väldigt starka borgerliga kommuner, kanske också från några socialdemokratiska, så de får också lyssna. Men hur kan detta vara ett skäl? Jag hävdar - något som Tobias Billström tycker är konstigt att jag säger - att de ska bygga. De har väl samma ansvar som alla andra när det gäller att ta emot flyktingar och ungdomar. Solidaritet handlar, som sagt, om omtanke människor emellan och om att alla måste ställa upp och ta emot när folk söker skydd i vårt land.