Flyktingars rätt till garantipension

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 15 maj

Interpellation

2006/07:532 Flyktingars rätt till garantipension

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Kvotflyktingar borde enligt lagstiftningen tillerkännas garantipension i egenskap av just kvotflyktingar men nekas ändå detta. Vissa får den och vissa får den inte. Omständigheterna i det enskilda fallet verkar vara mest beroende av vem som är deras handläggare på Försäkringskassan eller vem på Migrationsverket som svarar på Försäkringskassans fråga om flyktingskap.

För dem som vid sin ankomst räknades som flyktingar och som därefter arbetat och betalat skatt här i landet i 15–16 år kommer beskedet att de inte är att räkna som flyktingar och därmed inte har rätt till garantipension som en kalldusch. I stället hänvisas de till att leva på äldreförsörjningsstöd som ger ungefär samma nivå som socialbidrag, men utan de förmåner som socialbidraget kan ge i form av hjälp med till exempel höga läkarkostnader eller nödvändiga tandläkarbehandlingar. Ofta hänvisas de till socialtjänsten men dit vill de, precis som de flesta andra invånare i landet, inte gå.

Många av de flyktingar som kom på 80-talet kom antingen innan den nya utlänningslagen från 1989 trädde i kraft eller kort därefter. Trots att lagen ännu inte gällde händer det att Migrationsverket i vissa svar till Försäkringskassan hänvisar till att personen i fråga kom enligt lagparagrafen i 1989 års lag om humanitära skäl (2 kap. 4 §), samtidigt som man i nästa mening skriver att de avräknas flyktingkvoten. På frågan varför man då inte räknas som kvotflykting i pensionsärendet är svaret att ingen flyktingförklaring sökts. Migrationsverket är dock medvetet om att flyktingarna inte får information om att de behöver söka flyktingförklaring vid ankomsten till landet. Att söka denna förklaring i efterhand är inte möjligt eftersom omständigheterna i hemlandet nu är annorlunda. För den som har blivit svensk medborgare är det ännu svårare eftersom det då inte, ens om förutsättningarna i hemlandet fortfarande är desamma, går att söka denna förklaring.

Det kan inte anses skäligt att myndigheternas underlåtelse att ge nyanlända kvotflyktingar information om vikten av att ansöka om flyktingstatus ska leda till dessa orimliga konsekvenser för den enskilda individen längre fram i livet.

I proposition 1992/93:7 finns ett kapitel om invandrare där det tydligt framgår att både konventionsflyktingar, krigsvägrare och de facto-flyktingar ska tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet vid beräkning av pensionsrätt. Även i lagen om garantipensions övergångsregler finns bestämmelser angående detta.

Jag vill därför fråga statsrådet Cristina Husmark Pehrsson:

Avser statsrådet att ta initiativ till att utreda hur myndigheterna tolkar pensionsbestämmelserna?

Avser statsrådet att ta initiativ till att förändra regelverket i syfte att förtydliga vilka pensionsregler som gäller för flyktingar av olika slag?

Avser statsrådet att ta initiativ till att förändra regelverket i syfte att förtydliga Migrationsverkets skyldighet att informera kvotflyktingar om vikten av att ansöka om flyktingförklaring och vad en utebliven sådan kan leda till längre fram?