Finanspolitiken och jobben

Interpellationsdebatt 15 maj 2009
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 38 Anders Borg (M)

Herr talman! Monica Green har frågat mig vilka finanspolitiska åtgärder i Sverige jag avser att vidta för att möta och mildra jobbkrisen och dess ekonomiska konsekvenser för enskilda här hemma. Monica Green har också frågat mig vilka europeiska finanspolitiska initiativ jag avser att förespråka under Sveriges ordförandeskap för att möta och mildra den europeiska jobbkrisen. Den globala finanskrisen ställer världens ekonomier inför historiskt stora utmaningar. Viljan och förmågan bland regeringar och myndigheter att ta ansvar prövas nu på allvar. Med en politik som säkrar arbetslinjen och värnar välfärdens grund, samtidigt som vi respekterar ramar och regler som gäller för finanspolitiken, tar vi ansvar för Sverige. Utmaningarna för en politik som sätter jobben först har blivit större. Krisen ska mötas och varje åtgärd prövas utifrån effekterna på jobb och offentliga finanser. Genom en aktiv arbetsmarknadspolitik värnar vi arbetslinjen och ser till att människor inte fastnar i utanförskap. Genom ökade statsbidrag till kommunsektorn upprätthålls det grundläggande samhällskontraktet med medborgarna. Av stor vikt är också att vi har ordning och reda i de offentliga finanserna. Sammantaget kan vi därmed möta krisen och stå starka när konjunkturen vänder. För att mildra effekterna av konjunkturnedgången har EU-kommissionen rekommenderat ekonomiska stimulanser i storleksordningen 1,5 procent av bnp. En sammanställning av OECD visar att Sverige i denna konjunkturnedgång har en av de största finanspolitiska stimulanserna av alla OECD-länder sett över perioden 2008-2010, om man beaktar effekten av de automatiska stabilisatorerna. Sverige får också en viktig roll framöver. Som ordförandeland kommer vi löpande att ta ställning till om ytterligare initiativ på EU-nivå är nödvändiga. En viktig utgångspunkt för regeringen är att de inhemska åtgärder som riktas mot framför allt finanssektorn måste koordineras internationellt. Fungerar inte kreditkanalen globalt lamslås samhällsekonomin i alla länder. Vi följer mot denna bakgrund givetvis noggrant den ekonomiska utvecklingen.

Anf. 39 Monica Green (S)

Herr talman! Det är anmärkningsvärt att Anders Borg säger en sak och gör en annan. Han börjar snart likna Maud Olofsson som säger att hon ska göra det bättre för småföretagen men höjer arbetsgivaravgiften för småföretag. Anders Borg gör precis likadant. Han säger att han ska göra något aktivt och sedan ökar han på Bidragssverige. Han säger att han ska minska utanförskapet och sedan ökar han på utanförskapet. Han säger att han ska sätta jobben först och sedan försvinner jobben. Allt det som Anders Borg påstår att han ska göra blir precis det rakt motsatta. I retoriken låter det bra, men det hjälper inte med retorik när det inte fungerar i praktiken. Anders Borg har varit upphaussad under en lång tid. Man har försökt hålla skenet uppe att han är så duktig och kunnig, men nu börjar till och med ekonomijournalister ifrågasätta vad Anders Borg sysslar med. Avsaknaden av en aktiv finanspolitik gör att man tvingar fram en mycket skarpare penningpolitik. Man tvingar den oberoende Riksbanken att agera med penningpolitik i stället eftersom Anders Borg påstår att han inte har råd att mildra jobbkrisen. Jag undrar om Anders Borg någonsin har hört talas om att man ska gasa i lågkonjunktur och bromsa i högkonjunktur. Känner Anders Borg och hans medarbetare på Finansdepartementet till det? Det skulle vara bra om man gjorde det och tog ansvar för jobbkrisen. Om Anders Borg menade allvar med att sätta jobben först skulle det inte se ut som det gör i dagens Sverige. På punkt efter punkt har regeringen ökat på jobbkrisen eftersom man har orsakat en otrygghetschock genom att sabba a-kassan. Människor är oroliga för hur det ska gå i framtiden. Otrygghetschocken har gjort att konsumtionen i Sverige minskar mycket mer än i andra länder. Anders Borg påstår att man inget kan göra på grund av den internationella lågkonjunkturen. Vi vet att en regering behövs som bäst i lågkonjunktur när det är svåra tider. Det är då man ska visa sin handlingskraft och inte lägga händerna bakom ryggen och säga att man inget kan göra. Ni sänkte skatterna med 80 miljarder. Ni tog över en god ekonomi med 70 miljarder i överskott och började med att sänka skatterna med 80 miljarder. Nu är ni förvånade över att skatteintäkterna har sjunkit och att ni inte har några pengar att satsa på kommunerna. Kommunerna är i kris och behöver ett extra tillskott, betydligt större än det tillskott som Anders Borg till slut gav. Socialbidragskostnaderna är högre än statsbidraget för nästa år. Både i år och nästa år behöver kommunerna ett extra tillskott för att kunna säkra kvaliteten och se till att jobbkrisen inte ökar lika dramatiskt i kommuner och landsting som den har gjort inom industrin. Industrins kris har förvärrats på grund av regeringens skrämselpropaganda och otrygghetschock.

Anf. 40 Anders Borg (M)

Herr talman! 90 procent av världen befinner sig i recession. Finland, Tyskland och Sverige, Europas industriområde, drabbas kanske allra hårdast av detta eftersom vi producerar insatsvaror. Sverige och Tyskland har bland de största fordonsindustrierna i Europa. Vi är beroende av råvaruproduktion, skogen, malmen och stålet. Hur möter vi detta? Låt oss konstatera, som jag tidigare påpekat, att Sveriges finanspolitik är en av de mest aktiva. Det handlar om stora automatiska stabilisatorer och stora direkta insatser för att förstärka efterfrågan i ekonomin. Till det kommer den mycket aktiva penningpolitik som Monica Green för in i diskussionen. Riksbanken började tidigt sänka räntan och har tagit ned den till en låg nivå. Därtill gör vi och Riksgäldskontoret omfattande insatser för att förstärka kreditgivningen till bankerna. Det handlar om någonstans mellan 400 och 600 miljarder i inlåning till bankerna, vid sidan av insättningsgarantin. Växelkursen har dessutom försvagats. Den sammantagna effekten av finanspolitik, penningpolitik och växelkurs är att vi dämpar efterfrågefallet för svensk ekonomi. Det är bra, men ingen ska tro att efterfrågepolitik kan lyfta världens mest utrikeshandelsberoende land ur världsekonomin. Så är det inte; Sverige kommer att påverkas. Vad gör vi för jobbåtgärder? Jag skulle vilja peka på fyra saker. Det första är skattelättnaderna, jobbavdraget, att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, att få ned genomsnittlig beskattning för att gå in och jobba halvtid till 10-13 procent och att göra det mer lönsamt att gå från halvtid till längre deltid eller heltid. Där gjorde Socialdemokraterna viktiga insatser med kompensationen för egenavgifterna. Monica Green påpekar ofta att sysselsättningen var stark under 2005 och 2006 - kanske framför allt under slutet av 2006, om vi ska vara ärliga. En del av det beror naturligtvis på att Socialdemokraterna sänkte skatten för vanliga löntagare med 60 miljarder. Det har så att säga samma effekt som kompensationen för egenavgifter. Om det var 30 000, 40 000 eller 50 000 som kom i sysselsättning den vägen är svårt att värdera. Det andra ledet i vår sysselsättningspolitik är utbildning i form av lärlingssystem, kvalificerad yrkesutbildning, yrkesvux, högre utbildning också inom de praktiska yrkena och ett utbildningssystem som inte lämnar unga utan färdiga kunskaper när de går ut på arbetsmarknaden. Vi har gjort omfattande satsningar för att förstärka, förbättra och bygga ut. Det är viktigt, bra, långsiktigt och nödvändigt. Det tredje är att vi vidtar omfattande aktiva åtgärder. Sverige går från 2 procent i aktiva åtgärder till 5 procent. Det är en av de saker som jag ofta blir inbjuden att tala om i olika europeiska sammanhang. Vid senaste Ekofinmötet var jag ombedd att beskriva de svenska aktiva insatserna eftersom vi uppfattas som ett föredöme i det avseendet. Det fjärde är att vi gör direkta efterfrågestimulanser. Den viktigaste är givetvis ytterligare medel för kommunerna. Där är importinnehållet lågt och det påverkar inte så som till exempel andra åtgärder genom att sparandet stiger. Det är därför vi har lagt så stora resurser på kommunsektorn. Det handlar om miljardbelopp för 2007 och 2008 som förstärks med miljardbelopp på 8-9 miljarder för 2009 och sedan ytterligare 7 miljarder för 2010. Det är en mycket omfattande prioritering från regeringens sida eftersom det är viktigt att värna det grundläggande åtagandet. Mot detta står Socialdemokraterna som vill höja skatten för låg- och medelinkomsttagare, ta tillbaka arbetsgivaravgiftssänkningen för ungdomar och försämra eller ta bort ROT-avdraget, Miljöpartiet med sin gigantiska bensinskattechock på 20 miljarder och Vänsterpartiet med sina höjningar av arbetsgivaravgifter och bolagsskatter. Sverige har ett alternativ med en omfattande och bred politik för jobb och ett annat alternativ som bara kan föreslå skattehöjningar som skulle skada sysselsättningen och tvinga ut fler människor i arbetslöshet.

Anf. 41 Monica Green (S)

Herr talman! Ibland undrar jag om Anders Borg verkligen tror sig själv när han håller på med sina floskler. Han vet mycket väl att vi har en mycket ansvarsfull ekonomisk politik där vi noggrant väger varje utgift och inkomst så att vi aldrig ska försätta Sverige i ett sådant moras som vi var med om under den förra borgerliga regeringens tid. Varför är Finanspolitiska rådet så missnöjt med Anders Borgs finanspolitik? Varför tycker Finanspolitiska rådet att det måste till mycket mer för att motverka sysselsättningskrisen? Varför säger Finanspolitiska rådet att statsbidraget till kommunerna behöver höjas mycket mer än vad regeringen planerar. Varför säger Finanspolitiska rådet att regeringens tro på att jobbsökaraktiviteter ska öka sysselsättningen är överdriven? Det är direkt missvisande att kalla det för en kraftfull satsning. I stället måste arbetsmarknadsutbildningarna öka. Så säger ert eget finanspolitiska råd, men det viftar Anders Borg bort med: Nej, dem kan vi inte lyssna på. Visserligen var det vi som tillsatte dem och visserligen skulle vi ha lyssnat på dem, men nu säger de fel saker så nu kan vi inte lyssna på dem. Vi ska fortsätta, för vi är så nöjda med vår politik. Vi har gjort bra saker. Vad har vi sett det senaste året? Jo, 100 000 människor har förlorat sina arbeten. Ungdomsarbetslösheten fullkomligt rusar i höjden. Anders Borg står här och säger: Våra åtgärder har varit alldeles utmärkta. Jag är förvånad över att Anders Borg kan vara nöjd med den här situationen. Anders Borg hänvisar till vårt exportberoende. Vi är ju lika exportberoende som många andra länder. Om vi jämför oss med många andra länder som också har det exportberoendet visar det sig att det går ned ungefär lika mycket hos oss som i de länderna. Det som skiljer är att konsumtionen i Sverige minskar så markant. Den har fullkomligt rasat. Det är på grund av den otrygghetschock som genom Anders Borg har drabbat Sverige och svenska folket. Man känner oro. Man har inte längre någon framtidstro. Anders Borg har lyckats skapa misstro hos svenska folket i stället för framtidstro och hopp. Det behövs en kraftfull satsning på kommunerna. Det behövs en satsning på utbildning. Anders Borg påstår att han satsar på utbildning, men det behövs betydligt mer åtgärder för att återställa komvux. Ni slaktade ju komvux när ni tillträdde. Sådant tjafs ska vi inte ha i det här landet, sade den borgerliga regeringen och slaktade det. Nu återför man en del av de utbildningsplatserna och kallar det för en stor reform. Om ni återställer med de små insatserna varje år dröjer det till 2012 innan vi är på den nivå som vi hade på komvux. Ni slaktade komvux. Ni sabbade a-kassan så att människor nu inte har någon trygghet, och deltidsarbetslösa blir heltidsarbetslösa. Ni har alltså orsakat den här otrygghetschocken. Finanspolitiska rådet efterlyser en mer aktiv finanspolitik. Vi har inte råd med det, säger Anders Borg. Vi har sänkt skatterna i stället. Ni valde skattesänkningarna före jobbsatsningarna. Det är allvarligt. Vi socialdemokrater har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet lagt fram ett särskilt ungdomsprogram. Vi vill se till att ungdomar får chansen att skaffa sig en bättre utbildning, får sommarjobb, får praktikplatser och möjlighet att komma i arbete. De ska inte behöva börja sitt yrkesliv som arbetslösa.

Anf. 42 Anders Borg (M)

Herr talman! Låt oss ta oss igenom detta en gång till. Vi har en mycket svår internationell nedgång. Tillväxten i Tyskland förväntas falla mer än 5 procent. Finland drabbas nu. Där ser vi i den senaste statistiken ett bnp-fall i mars på 10 procent. Även Sverige kommer att påverkas. Vi har en stor industrisektor. Vi är ett av Europas tunga industriländer. Det är vi naturligtvis väldigt stolta över. Men när investeringsvaruexporten går ned, när råvarupriserna faller och bilindustrin och lastbilsindustrin förlorar sina order påverkar det industriländerna. Det kan vi bara motverka. Inget land har någonsin lyckats med en överbryggningspolitik. Man har aldrig fört sitt land ur en ekonomisk konjunktur. Vår finanspolitik är en av de mest expansiva. Det handlar om omfattande aktiva åtgärder - mer än vad som krävs i den gemensamma europeiska återhämtningsuppgörelsen - och vi har de största automatiska stabilisatorerna i de undersökningar som har gjorts av alla industriländer. Till det kommer att Riksbanken har fört en väldigt aktiv penningpolitik och sänkt räntorna. Riksgälden och Riksbanken tillsammans garanterar en mycket stor del av bankernas inlåning. Vi har också förstärkt insättningsgarantin. Till det kommer att växelkursen har försvagats på ett sätt som dämpar fallet i efterfrågan. Den samlade effekten av finanspolitik, penningpolitik, växelkurs och åtgärder för finanssektorn är att vi gör vad vi kan för att dämpa denna mycket svåra nedgång. Till det lägger vi en bred, tung, kraftfull jobbpolitik. Jobbskatteavdraget är själva kärnan i den politiken. Jobbskatteavdraget sänker skatterna framför allt för låg- och medelinkomsttagare och gör det mer lönsamt att vara på arbetsmarknaden för den som jobbar halvtid. Det lönar sig att gå från halvtid till heltid. En stor satsning på utbildningssystemet förhindrar att så många lämnar utbildningssystemet utan fullbordad utbildning. Introduktionen av lärlingssystem är viktig för att unga människor som vill jobba i praktiska yrken ska ha bättre förutsättningar att få ett arbete. Efterfrågesatsningen är omfattande, inte minst genom de stora tillskott vi ger till kommunsektorn. Vi för en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är de fyra benen - att göra det mer lönsamt att arbeta, att satsa på utbildning, att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik och att vidta åtgärder för att stimulera efterfrågan framför allt i kommunsektorn. Vi har en ansvarsfull politik, säger Monica Green. Vilka "vi" är blir naturligtvis den svåra och plågsamma frågan för Monica Green. I det här sammanhanget måste det vara Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, eftersom det är i den konstellationen man avser att gå till val. Här saknas en gemensam ekonomisk politik. Det finns inte någon gemensam reservation om riktlinjerna för budgetpolitiken. Det finns ingen gemensam reservation om riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det finns inte en gemensam riktlinje för skattepolitiken. Det finns ingen överenskommelse vare sig för utgifter eller för inkomster. Tydligast är det på skattesidan. Socialdemokraterna vill försämra jobbavdraget, ta bort arbetsgivaravgiftssänkningen för unga och ta bort hushålls- och ROT-avdraget. Till det kommer Miljöpartiets 20-25-miljarderspuck för att höja bensinskatten - en åtgärd som naturligtvis skulle ha fullkomligt förödande effekter på hushållsekonomin i det ekonomiska läge vi är. Längst ut på vänsterkanten ropar vänsterpartisterna: Höj arbetsgivaravgiften! Höj bolagsskatten! Hur det skulle kunna bli en ansvarsfull politik som kan lägga grund för fler jobb i svensk ekonomi är obegripligt för mig. Det är ju inte bara jag som tycker att det är obegripligt. Stora delar av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna delar den synen. Annars skulle man naturligtvis lägga fram en gemensam politik där huvuddragen i ekonomiska riktlinjer, budgetriktlinjer och skatteriktlinjer fanns på plats. Så är inte fallet.

Anf. 43 Monica Green (S)

Herr talman! Jag vet inte om Anders Borg försöker skrämmas på något sätt. Jag kan påminna om att Anders Borgs regering inte hade pratat ihop sig om varenda fråga innan man bildade regering. Man lade så småningom fram ett valmanifest. Vi visste väldigt lite om vad man skulle göra tillsammans. Det är många frågor som de borgerliga partierna fortfarande är oense om. Jag kan nämna kollektivavtal till exempel som Moderaterna gillar men som Centern tycker är ett hinder för den fria rörligheten. Ett annat exempel är LAS - lagen om anställningsskydd - som Moderaterna numera gillar men som Centern tänker avskaffa. Det finns en mängd områden där ni, Anders Borg, inte är överens. Ni kommer kanske att lägga fram ett valmanifest så småningom - vad vet jag - men det finns frågor som ni inte är överens om. Det finns frågor som vi i Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet inte heller är överens om. Vi är tre olika partier. Men vi tänker ta ansvar. Vi lade nämligen fram budgetar tillsammans under hela 2000-talet. Det lyckades vi väldigt bra med. Nu handlar det om Anders Borgs regering; det är ju Anders Borg som regerar. Anders Borg påstår att han tar ansvar för Sveriges ekonomi när han säger att vi inte har råd att se till att arbetslösheten sjunker. Finanspolitiska rådet säger att det är möjligt att sänka arbetslösheten med aktiva åtgärder. När Anders Borg pratar om automatiska stabilisatorer menar han egentligen att vi har ett trygghetspaket med a-kassa. Men den a-kassan har ni ju försämrat. Ni har sett till att människor inte är trygga. Anders Borg säger en sak, men gör något helt annat. Arbetslösheten fortsätter att rusa i höjden.

Anf. 44 Anders Borg (M)

Herr talman! Låt oss konstatera att vi har en mycket omfattande global nedgång som möts av en mycket expansiv politik. Vi kan inte hindra att nedgången slår igenom. Vi kan inte isolera Sverige. Vi kan inte överbrygga en konjunktur. Finanspolitiken är mycket expansiv. Det är aktiva åtgärder som ligger över de riktlinjer som EU-kommissionen och Europeiska rådet har enats om. Vi har automatiska stabilisatorer som är mycket omfattande. Vi har inte monterat ned tryggheten och avskaffat a-kassan i Sverige. När konjunkturen vänder ned ser vi att Sverige har mer omfattande sociala trygghetssystem än de flesta andra länder. Därtill har vi ett skattesystem som gör att vi dämpar nedgången. Till det kommer penningpolitiken och åtgärderna för att säkra finansiell stabilitet - mer omfattande än i praktiskt taget alla andra länder. Därtill har vi en växelkurs som försvagas. Sammantaget är den samlade effekten av den ekonomiska politiken, när man väger ihop de tre komponenterna, mer expansiv än i de flesta andra länder. Jobbpolitiken är glasklar. Jobbskatteavdrag är en åtgärd som utvärderas gång på gång och alltid landar som den effektivaste när det gäller att långsiktigt få arbetsmarknaden att fungera bättre och få fler i arbete. När det gäller utbildning är det satsningar på lärlingar, praktisk utbildning, yrkesvux och kvalificerad yrkesutbildning. Det handlar om en aktiv arbetsmarknadspolitik, från 2 till 5 procent av arbetskraften, för att se till att människor hålls i aktivitet när ekonomin försvagas. Det handlar om ett stort tillskott till kommunsektorn för att säkra efterfrågan. Men detta är inte ett försök att göra en överbryggningspolitik som löser ut Sverige, för det går inte, utan det är ett sätt att dämpa genomslaget och försöka att långsiktigt säkra att vi tar vägen tillbaka till full sysselsättning. Sedan går det inte att komma ifrån att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna saknar en gemensam ekonomisk politik. De har inte budgetriktlinjer, de har inte skatteriktlinjer, och de har inte riktlinjer för en ekonomisk politik. Det kommer inte heller att gå att få en ansvarsfull ekonomisk politik ur den konstellationen.

den 9 april

Interpellation

2008/09:455 Finanspolitiken och jobben

av Monica Green (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Statsrådet började sin ämbetsutövning med att framhålla att jobben var regeringens viktigaste fråga. I denna utsago hade statsrådet stöd från statsministern. I alla sina tidigare svar på frågor och interpellationer rörande ekonomisk politik eller välfärd har statsrådet framhållit att regeringens politik syftat till att skapa fler jobb och att bryta det så kallade utanförskapet. När så vändningen kom, arbetslösheten började öka och sysselsättningen föll påbörjades en positionsförflyttning. Nu framhålls i stället finanskrisen och behovet av stabila statliga finanser. Statsrådet har med olika metaforer hämtade från meteorologin beskrivit att Sverige nu drabbats av en opåverkbar internationell konjunktur. Statsrådet menar sig föga eller intet kunna göra. Statsrådet bedömer samtidigt att arbetslösheten kommer att stiga till rekordnivåer, till och med högre än under den förra borgerliga regeringens tid – kanske därtill nödd och tvungen av den rapport om konjunkturläget som Konjunkturinstitutet (KI) hade levererat strax innan.

Konjunkturinstitutet konstaterar i sin marsrapport att a-kassornas medlemstal minskat med en halv miljon personer och att andelen a-kasseanslutna i arbetskraften fallit till 70 procent år 2008. Vidare skriver KI (s. 102): ”För de flesta blir den effektiva ersättningsgraden lägre än 70 procent redan från arbetslöshetens första dag.” Lite oroande skriver också KI självkritiskt att de flesta prognosmakare utom LO tenderat att i genomsnitt underskatta arbetslösheten samt att återhämtningen beräknas ta flera år och vara fram till år 2016.

KI rekommenderar en aktiv finanspolitik tillsammans med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare menar KI att jobben i kommunsektorn måste räddas genom extra anslag redan under 2009 och ett rejält tillskott 2010.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Vilka finanspolitiska åtgärder i Sverige avser statsrådet att vidta för att möta och mildra jobbkrisen och dess ekonomiska konsekvenser för enskilda här hemma?

2. Vilka europeiska finanspolitiska initiativ avser statsrådet att förespråka under Sveriges ordförandeskap för att möta och mildra den europeiska jobbkrisen?