Expropriering av skog

Interpellationsdebatt 28 maj 2018

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 46 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Fru talman! Helena Lindahl har frågat mig om inte arbetet med skydd av skog borde genomföras i dialog med människor och genom att försöka få skogsägare att avsätta mark på frivillig basis och på det sättet respektera både äganderätten och den biologiska mångfalden.

Inledningsvis vill jag framhålla att skydd av värdefulla naturområden är en viktig del i uppfyllandet av flera av Sveriges miljömål. Ansvaret för att skydda värdefulla naturområden är ett ansvar som vilar på både staten och kommunerna och markägare. Skyddade naturområden är av mycket stor betydelse för att bevara den biologiska mångfalden och en mycket värdefull tillgång för friluftsliv och turism.

Ansvaret för att skydda värdefull natur framgår av skogs och miljöpolitiken och regleras genom vår gemensamma lagstiftning. Markägare och andra aktörer inom skogsbruket har ansvar för att bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt, inom ramen för att de nationella miljömålen nås.

Principen om frihet under ansvar innebär att den enskildes äganderätt till sin skog ska värnas samtidigt som skogsägaren har en betydelsefull del i det gemensamma ansvaret att förvalta skogsresursens alla värden. Detta ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med ekosystemansatsen och de krav som följer av den miniminivå som lagstiftningen utgör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den grundlagsskyddade äganderätten ska respekteras, och det är den enskilde skogsägaren som fattar beslut om hur skogen ska brukas inom ramen för gällande lagstiftning. Skogspolitiken ska vara förutsägbar och bedrivas så att det lönar sig för den enskilde skogsägaren att sköta sin skog så att skogens olika värden kan utvecklas och tas till vara på bästa möjliga sätt. Den markägare som sköter sin skog på ett sätt som är bra för hotade arter ska kunna kombinera det med god ekonomi för sin näringsverksamhet.

När det gäller inrättande av naturreservat vill jag understryka att det är en grundläggande princip att överenskommelser med markägare sker på frivillig väg. Det är angeläget att myndigheterna anstränger sig för att ha en god dialog med markägare så att processen vid skydd av skog blir så bra som möjligt. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har nyligen redovisat en undersökning som visar att en majoritet av skogsägarna är nöjda med myndigheternas information, agerande samt ekonomisk ersättning vid inrättande av formellt skydd på deras fastighet.

Markägare har rätt till ersättning exempelvis när en myndighet beslutar om naturreservatsföreskrifter eller bildar ett biotopskyddsområde om myndighetens beslut innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Markägaren kan behålla marken och få ersättning för intrång i pågående markanvändning. Enligt expropriationslagen ska intrångsersättningen motsvara minskningen av marknadsvärdet på marken plus ytterligare 25 procent. I många fall kan ägaren också välja att sälja marken till marknadsvärdet.

Samtidigt har staten ett ansvar för att arbetet med att skydda värdefull natur är kostnadseffektivt. Ambitionen att komma fram till en överenskommelse med samtliga fastighetsägare innan beslut fattas kan innebära att förhandlingstiden blir lång. I dessa väldigt få fall kan myndigheterna fatta beslut innan förhandlingen är avslutad. Då har markägare möjlighet att väcka talan om ersättning hos mark- och miljödomstolen, vilket borgar för en rättssäker process.

Min uppfattning är att det finns bra stöd och riktlinjer för att inrätta ett formellt skydd genom de vägledningar och utbildningar som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ansvarar för. Därför är min uppfattning att statens arbete med skydd av natur genomförs med respekt för äganderätten och i dialog med berörda markägare och att de formella verktyg som finns ger en bra grund för en transparent samt rättssäker process.


Anf. 47 Helena Lindahl (C)

Fru talman! Tack, Karolina Skog, för det utförliga svaret!

Lennart Östlund är en man som bor i byn Möklinta som ligger i Västmanland. Han är i dag strax över 70 år. Han äger en skogsfastighet på ungefär 75 hektar. Den har varit i familjens ägo sedan 1600-talet och ligger naturligtvis Lennart väldigt varmt om hjärtat. Han berättade för mig att han har lärt sig allt om skogsskötsel av sin morfar. Ända sedan han var lillpojk fick han följa med morfar ut i skogen.

Målet med skötseln av skogen för Lennart har alltid varit att ta fram väldigt fint virke från träd som har fått växa väldigt länge. Det har han använt till fönster, pelare och renovering av korsvirkeshus. Det har inte alltid varit fråga om någon storskalig avverkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Länsstyrelsen har nu under rätt många år försökt ta en tredjedel, ungefär 22 hektar, av Lennarts skog ifrån honom för att man vill göra naturreservat. Lennart vägrar och står på sig. Han har lovat sin mormor och morfar att ta hand om deras gamla gård och den tillhörande skogen som funnits i familjen i 400 år. Att separera de delarna är helt otänkbart för Lennart.

Tyvärr har du, Karolina Skog, varit med och tagit ställning mot Lennart. Du har undertecknat ett dokument till stöd för att länsstyrelsen ska kunna ta skogen ifrån honom. Om han skriver på frivilligt, har han fått veta, får han ersättning. Länsstyrelsen säger att man annars exproprierar, och Lennart får då inga pengar.

För mig finns det ingen frivillighet i det här. Jag upplever mer att det är ett slags byråkratisk utpressning nästan på bästa maffiamanér, om jag ska vara ärlig. Det är beklagligt att regeringens ministrar är en del av det. Bara för att man teoretiskt kan göra någonting på det här sättet innebär det inte att man kan nyttja regelverket till det maximala för att få sin vilja igenom.

Ni valt att krossa en försvarslös 70-årings släkthistoria. Jag tycker att det är skamligt. Orsaken till de höga naturvärden som länsstyrelsen pekar på beror på att Lennart och generationer före honom har vårdat skogen så ömt. Varför tillåter du eller ni, som företrädare för regeringen, Lennarts släkts goda skötsel av skogen som ett argument mot honom?

Jag har pratat med Lennart flera gånger. Det som nu har hänt har gjort honom sjuk. Han säger att han har fått problem. Han mår dåligt psykiskt. Han har till och med fått läggas in på lasarettet för att han har fått problem med hjärtat, och han har svårt att sova. Det är priset han fått betala för att säga nej till att släppa ifrån sig skogen.

Jag undrar då, Karolina Skog: Tycker du det är rimligt att myndigheterna under många år ska försöka tvinga till sig skog med hänvisning till att den har stora naturvärden, som alltså beror på att ägaren tagit hand om skogen


Anf. 48 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag ska upprepa en del av det jag tidigare anförde, eftersom ledamoten uppenbarligen inte riktigt lyssnade.

Markägare har rätt till ersättning exempelvis när en myndighet beslutar om naturreservatsföreskrifter eller bildar ett biotopskyddsområde om myndighetens beslut innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Markägaren kan behålla marken och få ersättning för intrång i pågående markanvändning. Enligt expropriationslagen ska intrångsersättningen motsvara minskningen av marknadsvärdet på marken plus ytterligare 25 procent. Ägaren kan också välja att sälja marken till marknadsvärdet.

Det är en grundläggande princip att dessa frågor avgörs i samråd mellan myndigheten och den enskilde markägaren i första hand. Men om detta inte blir möjligt finns det en formell väg för den enskilde att överklaga. Det ska man göra till domstol, och då tar domstolen ställning till det. Det finns alltså inget fall, så som ledamoten sa, där en markägare kan förlora rätten till ersättning. Det är fel information. Jag beklagar att en ledamot väljer att ställa sig i kammaren och sprida det trots att det finns skriftligt underlag på vad det är som gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte och kommer inte att kommentera enskilda fall vare sig efter eller innan vi har prövat dem. Jag kan generellt säga att frågorna om ersättning inte prövas av regeringen. Det är den ordning som är beslutad i Sverige. Vi har valt att lägga den prövningen i domstolar. Det är en ordning som jag och regeringen tycker är ett bra sätt att garantera rättssäkerhet.

Men självklart skär det i hjärtat när relationen och samrådet mellan en enskild och myndigheten inte har fungerat. Ingen blir oberörd av att få höra konsekvenserna när det blivit så.

Det finns ingen skillnad i synsättet på detta mellan den här regeringen och tidigare regeringar. De regler som gäller i dag har formulerats och skrivits av den tidigare regeringen och beslutats av kammaren, och den här regeringen har inte ändrat i någon del av de reglerna.

Jag uppfattar att det råder total konsensus om att det grundläggande är samråd och dialog. Men för att garantera rättssäkerheten behövs det en ventil när det gäller vad som ska hända när man inte kommer överens. Vi har bestämt att frågorna då ska avgöras i domstol.

När vi står i riksdagens kammare tycker jag dock att det är viktigt att ha fokus på den övergripande utvecklingen. Våra myndigheter följer, som jag nämnde, hur markägare upplever deras arbete. Jag kan konstatera att man har mätt flera gånger, och nöjdheten har ökat de senaste åren. Markägare uttrycker i dag större nöjdhet med hur myndigheten agerar, vilken information den ger och hur det går till när man kommer överens om ersättning. Det är viktigt för både riksdagen och regeringen att veta att våra myndigheter anstränger sig och blir bättre.


Anf. 49 Helena Lindahl (C)

Fru talman! Jo, Karolina Skog, jag lyssnar, och jag har talat med Lennart flera gånger och också sett det dokument som du har undertecknat för att stödja länsstyrelsen i deras ambition att ta skogen från Lennart. Så är det.

Jag har rätt intensivt besökt skogsägare i olika delar av landet. Överallt framkommer information om både myndighetsmissbruk och rättsosäkerhet. Det Karolina Skog säger till mig, att det bara funkar bättre, är alltså inget jag har hört hittills.

Enskilda skogsägare upplever, precis som skogsindustrin som bransch, att äganderätten urholkas alltmer, trots att den är grundlagsskyddad och finns inskriven i EU-rätten och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Dessutom kommer dubbla signaler från regeringen om vad som gäller kring äganderätten och möjligheten till ökat uttag av skog.

Detta har gjort att nödvändiga investeringar på sina håll i landet har lagts på is. Jag har ett färskt exempel från norra Sverige, som jag kommer från. I Domsjö utanför Örnsköldsvik hade man tänkt bygga ett stort bioraffinaderi till en kostnad av mellan 16 och 22 miljarder. Men vd Lars Winter säger att dubbla signaler från regeringen när det gäller möjligheterna i de frågor som jag tagit upp har gjort att investerarna har dragit öronen åt sig. Man har lagt projekteringen på is.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta innebär att det blir svårare att ställa om från ett fossilt till ett grönt samhälle, som jag tror att vi är överens om att vi faktiskt vill. Dessutom minskar nu möjligheten till de tusentals jobb som bioraffinaderiet hade kunnat skapa i norr. Jag tror att de flesta som känner till arbetsmarknaden i norra Sverige vet att det inte direkt dräller av arbetstillfällen.

Dessutom har skogsägare skyndat sig att avverka sin skog, för man är livrädd för att statliga myndigheter ska hitta något skyddsvärt som man kan spara. Det innebär att man inte längre har någon brukanderätt som skogsägare, utan det läggs en våt filt över ens skogsmarker. Detta kan knappast gynna den biologiska mångfalden.

Jag och Centerpartiet tror att vi måste backa några steg och i högre grad jobba med frivilliga avsättningar. Detta gör man i till exempel Finland, och det verkar falla väl ut. Vi kan inte heller låta staten jaga människor så att de blir sjuka. Vi behöver jobba mer med bytesmark i statlig skog.

Hur tror ministern att det skulle se ut om staten skulle anamma samma tillvägagångssätt som nu används när det gäller skogen på andra områden? Det skulle vara helt otänkbart att tvinga till sig människors lägenheter eller företag för att det finns intressanta värden som staten vill bevara. Ingen skulle acceptera ett sådant förfarande. Varför ska då skogsägarna göra det? Det måste finnas mer rim och reson, och det måste gå att kombinera biologisk mångfald och äganderätt med människovärde.


Anf. 50 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag ska ännu en gång upprepa något jag tidigare har sagt. Den skogsvårdslag och de regler som gäller i Sverige för formellt områdesskydd, som jag uppfattar att detta handlar om - det är viktigt att skilja på de olika typerna av skydd - skrevs av den förra borgerliga regeringen och beslutades av Sveriges riksdag. Vår regering har inte funnit anledning att ändra någon del av arbetet med områdesskydd.

Skillnaden nu jämfört med under den tidigare regeringen är att vi har lagt till så mycket pengar för ersättning som krävs för ett annat beslut som är fattat. Det innebär att det mål för formellt skydd av skog som finns inom svensk naturvård nu ser ut att nås. Naturvårdsverket rapporterar att man har tillräckligt mycket ersättningspengar för att ge ersättningar till markägare när man kommer överens om detta, så att det arbetet kan fortgå. Detta är den enda skillnaden. Därför är tempot i bildandet av naturreservat nu högre i Sverige, och vi ser som sagt ut att nå det beslutade etappmålet för skydd av skog.

Däremot kan jag upprepa en annan sak som är tydligt känd. Vi har aviserat att vi kommer att se över artskyddsförordningen, som handlar om skydd av enskilda arter. Där finns det oklarheter som har lett till en bristande konsekvens i rättstillämpningen. Så ska vi inte ha det. Det ska vara tydligt vad som gäller, och därför kommer vi att se över den delen. Jag uppfattar inte att det är detta som debatterats här i dag, men det kan vara bra att nämna.

Jag delar helt bilden: Självklart ska det gå att kombinera skydd av naturen och arterna med en god ekonomi i näringsverksamheten i skogen. Det finns inte någon grundläggande politisk skillnad här. Som jag uppfattar det är skillnaden var vi hämtar vår verklighetsbild. Är det från enskilda historier, eller tittar vi systematiskt på det material som vi faktiskt får från våra myndigheter?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det material som finns gällande hur markägare upplever processen, i form av deras svar när de systematiskt tillfrågas hur våra myndigheter agerar i denna fråga, visar att fler i dag säger att myndigheterna ger bra information och att processen för att komma överens om ersättning är bra. Det är fler som svarar att det fungerar bra i dag än det var för några år sedan, under den borgerliga regeringens tid. Det är den information som vi har tillgång till när vi ska utvärdera situationen.

Detta betyder emellertid inte att det aldrig förekommer fall där det inte fungerar mellan myndigheten och den enskilde. Detta kan bli väldigt problematiskt för den enskilde, och då får det hanteras i domstolar. Det viktiga är att det ska vara tydligt, förutsägbart och rättssäkert.


Anf. 51 Helena Lindahl (C)

Fru talman! Jag och Karolina Skog har olika uppfattningar om hur det är med rättssäkerheten och myndighetstilltron.

Jag gjorde en sändning på Facebook från en stubbe i skogen i Gumbodahamn, där jag bor. Den lilla sändningen sågs av 400 000 personer. Jag har aldrig fått så mycket återkoppling i någon fråga som jag fått när det gäller äganderätten. Folk hörde av sig från hela landet. De hörde inte av sig för att de tyckte att det fungerade jättebra med äganderätten. I stället tyckte man att den urholkades, och man hade en ökad misstro mot myndigheter. Man tyckte också att det var svårt med rättstolkningen. Jag har fått uppleva samma sak på den resa jag nu gör genom Sverige.

För oss i Centerpartiet är äganderätten väldigt grundmurad. Det är en rättighet som ska respekteras, även av staten. Vi ser faktiskt att det är möjligt att utveckla skogsnäringen samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Men det kan inte ske på det sätt som det gör i dag, för skogsägare litar allt mindre på staten. Det är väldigt oroande att höra alla dessa berättelser om att rättssäkerheten sätts ur spel. Det är inte bara enskilda berättelser, Karolina Skog.

Att ni har avsatt mer pengar är jättebra, men så länge ni inte betalar ut pengarna är det fortfarande ett problem. Exempelvis har ett tjugotal ägare av fjällnära skog i Västerbottens inland nu stämt staten därför att myndigheterna skyller på varandra och påstår att det inte handlar om pågående markanvändning. Det och att regeringen dessutom står och tittar på tycker jag är under all kritik.

Lennart Östlund, som jag inledde med att berätta om, har nu stämt staten. Även om jag som riksdagspolitiker kan ses som en representant för staten tycker jag faktiskt att han gör helt rätt. Lennart, ser du det här vill jag säga en sak till dig: Jag hoppas att du vinner.


Anf. 52 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Fru talman! Vi behöver hålla ordning på de olika delarna av arbetet med biologisk mångfald och inte, som Helena Lindahl gör här, blanda ihop dem och därmed ge en felaktig bild av hur saker och ting fungerar. Det pågår en rättsprocess vad gäller ersättningen för fjällnära skog, och den har blivit oerhört utdragen. Det beklagar jag och regeringen verkligen. Vi har aviserat att om den kommer att sluta i att det inte finns en rätt till ersättning i de här delarna är vi beredda att se över reglerna, men det är förhastat att lova hur man politiskt ska agera innan man har det slutgiltiga beskedet. Vi har gett ett besked i den delen om att i det fall som enskilda drabbas ska vi se över reglerna. Det är regeringens intention.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Helena Lindahl säger att hennes och Centerpartiets ambition är att kombinera äganderätten och arbetet med den biologiska mångfalden. Men tyvärr är facit från den tid de satt i regering att de inte klarade av att göra både och. Priset för det var att det var ett väldigt lågt tempo i arbetet med skydd. Man fattade beslut om mål men lade inte fram de pengar som krävs för att nå målen. Skillnaden i det vi nu gör från regeringens sida är att vi fyller den här budgetposten med tillräckligt med pengar så att vi nu kan säga att vi har prognosen att det av förra regeringen beslutade målet faktiskt kommer att uppnås. Det är jag stolt över.

Tvärtemot den bild som Helena Lindahl försöker ge här för vi en politik som leder till att det investeras i den svenska gröna näringen. Vi kommer att få flera nya stora bioraffinaderier i Sverige så att vi kan få svenskproducerat bränsle.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2017/18:533 Expropriering av skog

av Helena Lindahl (C)

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

 

Politiken i Sverige har bestämt att en viss mängd skog ska avsättas eftersom det finns höga naturvärden som man vill bevara. Samtidigt har vi en grundlagsskyddad äganderätt som ska respekteras.

Tyvärr ser vi att dessa intressen allt oftare krockar, inte minst när skogsägare av olika anledningar inte frivilligt vill skriva under papper på att staten ska få ta deras mark i besittning. Många människor har haft sin skog i generationer, och för dem är skogen inte enbart en kapitalinvestering, utan det är ett sätt att leva, ett sätt att vårda det som generationer före dem har arbetat i sitt anletes svett med att sköta. Därför är det illa att regeringen tillåter sina myndigheter att köra över människor så att de näst intill blir sjuka av förtvivlan.

I Sverige har vi visserligen satt upp mål om att skog ska avsättas, men om det sker på bekostnad av att människor mår dåligt och blir sjuka är det ju något som är fel. Konsekvensen av allt detta är ju att skogsägare blir livrädda för att staten ska peka ut deras skog som skyddsvärd och skyndar sig därför att avverka, fast man egentligen vill spara skogen. Hur gynnar detta den biologiska mångfalden i förlängningen?

Min fråga till miljöminister Karolina Skog blir därför:

 

Borde det inte vara bättre att föra dialog med människor och försöka få skogsägare att avsätta mark på frivillig basis och på det sättet respektera både äganderätten, människovärdet och den biologiska mångfalden?