Export av snus och förpliktelserna mot WHO:s tobakskonvention

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 6 april 2010

Interpellation: Export av snus och förpliktelserna mot WHO:s tobakskonvention

Interpellation 2009/10:208 av Ericson, Gunvor G (mp)

den 1 februari

Interpellation

2009/10:208 Export av snus och förpliktelserna mot WHO:s tobakskonvention

av Gunvor G Ericson (mp)

till statsrådet Ewa Björling (m)

År 2005 ratificerade Sverige Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, numera undertecknad av 161 länder. Konventionen har kommit till i syfte att fortlöpande och kraftigt minska tobaksbruket i världen.

Handelsministern och regeringen driver på för att Sverige ska få exportera snus till EU:s medlemsländer av handelsskäl. Hur går det ihop med ramkonventionen när det kan leda till ökat tobaksbruk.

Det är en myt att snus bidragit till minskningen av tobaksrökning. I Läkartidningen har bland annat de nordiska socialstyrelsernas generaldirektörer skrivit om detta. Högst fem procent av svenska män har haft hjälp av snus i sitt rökslut. I stället för att främja snusanvändning behövs kraftfulla förebyggande åtgärder mot rökning skrev de redan 2008.

I tobakskonventionen finns flera olika artiklar och särskilt intressant är artikel 5.3 när det gäller handelsministerns och regeringens ambitioner om att sälja mer snus.

Där slås fast att när ett land fastställer och genomför sin folkhälsopolitik i fråga om tobakskontroll skall det skydda denna politik från påverkan av kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin.

I svaret på en skriftlig fråga i december 2009 skriver ministern att sedan jag tillträdde som handelsminister har jag arbetat aktivt för att utförselförbudet av snus inom EU ska upphävas.

I en rad olika sammanhang och genom debattartiklar, i både svensk och europeisk press, har jag fört fram att denna fråga är av principiell vikt då förbudet är diskriminerande och oproportionerligt. Det torde för många framstå som ologiskt att snusförsäljning är förbjudet i övriga EU, samtidigt som ett antal andra mer hälsovådliga tobaksprodukter kan cirkulera fritt på den inre marknaden. Vid kontakter med mina europeiska kolleger har jag mötts av en förståelse för frågan. I våras anordnade jag en mycket givande hearing, där jag bjöd in personer som har olika utgångspunkter gällande snusfrågan, i syfte att inhämta ett bredare kunskapsunderlag.

Ett viktigt initiativ för att upphäva utförselförbudet av snus togs för ett år sedan när jag inledde en dialog med inre marknadskommissionären Charlie McCreevy. Frågan diskuteras fortfarande men är inte prioriterad av det svenska ordförandeskapet. Snart stundar ett nytt år och då avser jag att intensifiera detta arbete igen.

Slutligen vill jag fastslå att riksdagen och regeringens gemensamma linje är att arbeta för att utförselförbudet av snus inom EU upphävs.

Svaret visar att regeringen enbart ser handelspolitiska och ekonomiska intressen i snusfrågan och har glömt bort andan i Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll som Sverige faktiskt har ratificerat.

Snusförespråkarna bygger sin argumentation delvis på en förmodan att det till största delen är snusningens förtjänst att tobaksrökning – och därmed förekomst av lungcancer och hjärt-kärlsjukdom – bland svenska män är låg i ett internationellt perspektiv. Harm reduction-debatten – att ersätta en tobaksprodukt med en annan – understöds inte oväntat av snusindustrin. Myten om snusets starka positiva inverkan på svenska rökvanor motsägs av data från befolkningsenkäten Hälsa på lika villkor, genomförd av Statens folkhälsoinstitut i Sverige. Den visar att fyra av tio snusare faktiskt har börjat sitt tobaksbruk med snus och att nästan lika många fortsätter att röka dagligen eller ibland vid sidan av snusningen (1).

Snus är knappast en vanlig handelsvara. Snus innehåller nikotin, ett starkt beroendeskapande ämne. Utbud och lätt tillgänglighet är två välkända faktorer som kan öka konsumtionen. Forskningen om snusets effekter på hälsan pågår. Folkhälsoinstitutet i Sverige gav 2005 ut rapporten Hälsorisker med svenskt snus. Den kom fram till att svenskt snus är cancerframkallande. WHO:s cancerforskningsinstitut IARC har också bedömt snus vara cancerframkallande (4). En samlad bedömning av kunskapsläget har också gjorts av en expertgrupp på EU-kommissionens uppdrag (2).

Generaldirektörerna på Nordens socialstyrelser skrev 2008 i ovan nämnda artikel: Tillsammans med senaste publicerade resultat av svensk forskning kan läget nu sammanfattas: Snusning ökar risken för reversibla och ickereversibla munslemhinneförändringar, cancer i bukspottkörtel, matstrupe och magsäck, dödlig hjärtinfarkt, dödlig stroke och förhöjt blodtryck (2–8). Det finns indikationer på att snusning dessutom ökar risken för diabetes och metabolt syndrom, förtidsbörd, reducerad födelsevikt och havandeskapsförgiftning (9–10).

Nikotinberoende och långvarigt nikotinintag i sig har ännu okända effekter på hälsan. I dag är var tredje svensk man och var femte kvinna dagligt beroende av nikotin. Vuxnas snusning ökar risken för att barn börjar snusa (9). Ett ytterligare skäl för en mer restriktiv hållning i snusfrågan är ny kunskap om interaktion i hjärnans belöningssystem mellan nikotin och andra droger. Så är t ex ungdomar som snusar de som också alkoholberusar sig mest (11–12).

Varför lyssnar inte regeringen på dessa expertmyndigheter även om det inte stämmer överens med viljan att få exportera svenskt snus till EU?

Redan 2004 slog EG-domstolen fast att försäljningsförbudet i unionen följer regelverket.

Varför ska Sverige verka för att fler människor ska nyttja svenskt snus som vi vet är förenat med hälsorisker. Det handlar inte om att förbjuda snusning i Sverige, utan om ett etiskt och moraliskt förhållningssätt. Ska vi bryta mot en konvention som vi i solidaritet med andra länder anslutit oss till? Är det egna ekonomiska intressen som ska styra politiken eller är det att stå upp för de åtaganden man har skrivit under på i Världshälsoorganisationens ramkonvention mot tobak?

På senare år har forskning visat att ekonomisk utveckling inte självklart är det som främjar hälsa utan att hälsa i sig främjar ekonomisk utveckling. Bättre hälsa medför, enligt studierna, högre tillväxt genom högre produktivitet hos arbetskraften, fler produktiva år, bättre inlärningsförmåga, större kreativitet och bättre möjligheter att klara förändringar. Minskad ohälsa innebär att en större andel av samhällets resurser kan användas produktivt. Utgångspunkten för flertalet av studierna har varit och är fortfarande makroekonomisk teoribildning, men steg har börjat tas för att föra över kunskaperna om sambandet till en mer praktisk kontext (11). Med det resonemanget som utgångspunkt skulle även handelspolitiken kunna tjäna på att beakta folkhälsoaspekter.

Handelsministern stöder snustillverkarnas krav att få sälja sina produkter i unionen, trots att Sverige ratificerat WHO:s tobakskonvention. Denna omfattar alla tobaksformer och kräver att parterna inte får stödja tobaksindustrins intressen.

Det är inte etiskt försvarbart att tvinga på EU:s medlemsländer ytterligare en hälsofarlig tobaksprodukt. Snus räddar inte liv, det gör bara rökslut. Är det inte bättre att regeringen ägnar sina krafter åt stöd till implementering av WHO:s breda tobaksförebyggande strategi, det som långsiktigt kan minska tobaksbruket och därmed dess förödande konsekvenser på rökare, miljö och ekonomi? Hälsa leder till bättre ekonomisk utveckling än snusförsäljning.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:

Vilka initiativ avser statsrådet – i sin roll som ansvarig för handelsfrågor – att ta i syfte att fortlöpande och kraftigt minska tobaksbruket i enlighet med Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll som Sverige ratificerat?

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit som gör att folkhälsoaspekter beaktas i handelspolitiken?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att uppfylla artikel 5.3 i ovannämnda konvention – om att skydda politiken från påverkan av kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin?

Referenser

1. Hälsa på lika villkor. Stockholm: Folkhälsoinstitutet; 2006.

2. Cnattingius S, Galanti R, Grafström R, Hergens M-P, Lambe M Nyrén O, et al. Hälsorisker med svenskt snus. Stockholm: Folkhälsoinstitutet, 2005. Rapport A nr 2005:15.

3. Smokeless tobacco and some tobacco-specific NNitrosamines. IARCMonogr Eval Carcinog Risks Hum. 2007;89:1-592. Lyon: International Agency for the Research on Cancer, WHO; 2007.

4. Health effects of smokeless tobacco products. Preliminary report. Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks. Brussels: European Commission; 2007.

5. Luo J, Ye W, Zendehdel K, Adami J, Adami HO, Boffetta P, et al. Oral use of Swedish moist snuff (snuff) and risk for cancer of the mouth, lung and pancreas in male construction workers: a retrospective cohort study. Lancet. 2007;369:2015-20.

6. Zendehdel K, Nyrén O, Luo J, Dickman PW, Boffetta P, Englund A, et al. Risk of gastroesophageal cancer among smokers and users of Scandinavian moist snuff. Int J Cancer. 2008;122:1095-9.

7. Bofetta P, Hecht S, Gupta P, Straif K. Smokeless tobacco and cancer. Lancet Oncol. 2008;9:667-75.

8. Hergens MP. Swedish moist snuff and the risk of cardiovascular diseases [dissertation). Stockholm: Karolinska institutet; 2007.

9. Norberg M, Stenlund H, Lindahl B, Boman K, Weinehall L. Contribution of Swedish moist snuff to the metabolic syndrome: a wolf in sheeps clothing? Scand J Public Health. 2006;34:576-83.

10. England LJ, Levine RJ, Mills JL, Klebanoff MA, Yu KF, Cnattingius S. Adverse pregnancy outcomes in snuff users. AmJObstet Gynecol. 2003;189:939-43.

11. Hälsans betydelse för individens och samhällets ekonomiska utveckling. FHI 2007.