EU-direktiv om offentlig upphandling

Interpellationsdebatt 25 februari 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 76 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Marie Nordén har frågat statsrådet Peter Norman när arbetet med att implementera de nya direktiven i svensk lagstiftning beräknas vara klart. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Europaparlamentet har antagit de kompromissförslag som förhandlats fram, och rådet godkände dessa förslag den 11 februari 2014. Därmed har de nya direktiven antagits. Direktiven träder i kraft 20 dagar efter publicering av direktiven i Europeiska unionens officiella tidning, som beräknas ske inom kort. Direktiven ska genomföras i svensk rätt inom två år från ikraftträdandet, det vill säga våren 2016. Det är ett mycket omfattande lagstiftningsprojekt. För att vara i tid med genomförandet påbörjades ett förberedande lagstiftningsarbete redan under hösten 2012. Regeringen gav då en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på genomförandet av de artiklar som är nya i förhållande till äldre direktiv och de som nu ändrats. I övriga delar kommer förslag att lämnas i en departementspromemoria som tas fram i Regeringskansliet. Utredaren ska även lämna förslag när det gäller det nya koncessionsdirektivet. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag den 1 maj 2014. Betänkandet och promemorian kommer tillsammans med ett konsoliderat lagförslag att remitteras samtidigt. Arbetet med att genomföra direktiven beräknas således vara klart våren 2016.

Anf. 77 Marie Nordén (S)

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Socialdemokraterna och hela fackföreningsrörelsen välkomnar det nya direktivet, då det öppnar för möjligheter som regeringen tidigare har sagt inte funnits. Det är en framgång för miljön, djurskyddet, kvaliteten i de tjänster som upphandlas och inte minst för de anställda som i dag utnyttjas och stundvis arbetar under slavliknande former. Vi ser många exempel på det inom byggbranschen. Nu har vi äntligen redskapet att förbättra arbetsvillkoren för alla som berörs av offentlig upphandling. Vi har drivit frågan om att ställa krav på kollektivavtalsliknande villkor vid offentlig upphandling under en lång tid nu och menar att det är möjligt med den nuvarande EU-lagstiftningen, men den borgerliga majoriteten i riksdagen och även regeringen har tyvärr konsekvent hindrat att detta prövas mot EU-lagstiftningen. Nu är vi i ett helt nytt läge då det i det nya direktivet är tydligt att det inte bara är möjligt utan obligatoriskt. Bland annat behöver beställarna kräva att utförarna vid en offentlig upphandling lever upp till tillämpliga åtaganden när det gäller miljömässiga, sociala och arbetsmarknadsmässiga lagar så som de fastställs i unionsrätt, nationell rätt och kollektivavtal. Även möjligheten att ställa miljökrav finns nu, enligt det nya direktivet. Här har tidigare flera upphandlare haft stora bekymmer med att inte veta hur man kan ställa krav på exempelvis närproducerade livsmedel eller hur transportfrågan ska lösas. Ministern har just kommenterat livscykelanalysen som blir viktig i framtiden. I direktivet regleras även underleverantörer på så sätt att även de ska efterfölja kontraktet, och det ska vara transparent på så sätt att anbudsgivaren ska uppge att man avser att anlita underleverantörer och att de är skyldiga att följa de lagar och regler som finns i landet. Här förväntas medlemsstaterna att säkerställa detta genom lämpliga åtgärder. Undersökningar visar att samhället förlorar mellan 130 och 180 miljarder kronor varje år på grund av skattefusk och svartarbete och bristen när det gäller att följa upp de avtal som man går in i. Det här är naturligtvis ett ansvar som delas av kommunerna och staten. Till exempel Skatteverket skulle behöva ges möjlighet att arbeta på ett sådant sätt att man kan stävja detta enorma fusk som pågår i dag. Min fråga till ministern är: Hur ska vi stävja detta fusk som nu finns? Hur ska de nationella myndigheterna här i Sverige få redskapen för att efterfölja de lagar och regler som nu ges? Det här tydliggörs ju i direktivet som nu kommer och som ska bli lagstiftning. Vi har debatterat det här i finansutskottet, och tyvärr kan jag konstatera att det blir något slags läpparnas bekännelse när man säger att man vill ha ordning och reda på arbetsmarknaden, för när vi har föreslagit åtgärder som skulle skapa ordning och reda på arbetsmarknaden har de avvisats konsekvent under flera år. Jag vill veta hur ministern ställer sig till att stötta upphandlande kommuner och landsting att genomföra upphandlingsförfarandet på ett sätt som skulle leda till bättre villkor för de anställda och tydligare krav på leverantörer och underleverantörer att leverera en tjänst som är vit och inte fylld av svartjobb och skattefusk.

Anf. 78 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Jag är glad att Socialdemokraterna välkomnar det här upphandlingsdirektivet. Jag har deltagit aktivt på samtliga ministerrådsmöten i Bryssel kring de här frågorna, och mina tjänstemän har jobbat mycket aktivt med de här frågorna. De positioner som vi tog fram och som också finansutskottet och EU-nämnden har ställt sig bakom har i allt väsentligt uppnåtts i de här förhandlingarna. Vi har flyttat fram positionerna utifrån ett svenskt perspektiv på ett, tycker jag, mycket bra sätt. Men det innebär inte att vi ska göra det enkelt för oss och tro att vi nu har löst alla problem. Först och främst ska det bli en svensk lagstiftning av detta. Det är en juridisk tolkning som måste till och som inte alltid är helt enkel. Men det är det, som jag beskriver här i interpellationssvaret, som kommer att presenteras nu till våren. Sedan blir det en rejäl remissrunda, för det är ett mycket omfattande material, och så får vi sedan gå in i beredningsprocessen för att få fram en bra, tydlig och så enkel och hanterbar lagstiftning som bara möjligt är. Man måste också komma ihåg i diskussionen om möjligheten att ställa upp olika typer av kriterier att det ökar utrymmet för detta. Vi tar steg åt rätt håll. Men fortfarande måste vi inse att i grund och botten ligger de EU-rättsliga principerna för offentlig upphandling, som likabehandling, transparens, icke-diskriminering och liknande saker. Det innebär att man inte per definition kan ställa krav på att det ska vara närproducerat, därför att då har man sagt att ursprungsorten är avgörande för om man får sälja. Det strider mot hela principen om fri konkurrens. Vad är närproducerat för Helsingborgs kommun? brukar jag fråga. Är det det som köps från Helsingborg eller det som köps från Mälardalen och Västergötland? Det blir en lite märklig diskussion. Jag tycker att socialdemokratin har svängt mellan begreppen att ställa kollektivavtalskrav på offentlig upphandling kontra kollektivavtalsliknande villkor. Det är en väsentlig skillnad. Ställer man kollektivavtalskrav på den som ska leverera tjänster och varor har man också sagt att de som inte har den traditionen inte får vara med och leverera. Det kan vara företag i andra länder, och det kan också gälla svenska familjeföretag som inte heller har krav på sig att utforma kollektivavtal, vilket har fastställts i svenska domstolar. Men kan man precisera de innehållsmässiga kriterierna på ett korrekt och bra sätt kan man ställa kvalitetskrav och sociala krav som jag tror gör att vi kan få en bättre kvalitet och kanske också bättre villkor för dem som jobbar med de här produkterna och tjänsterna. Men återigen, och då är vi tillbaka i föregående interpellationsdebatt, då krävs det också ett kompetent upphandlingsstöd. Det är bland annat därför som vi har satsat mer resurser och samlat upphandlingsstödet, alltså för att kunna ge en bra och korrekt redovisning och hjälp till de upphandlande aktörerna. Hur ska jag göra för att det här ska göras på rätt sätt för att fungera mot EU-regelverket och för att upphandlingen görs på ett sådant sätt som också lever upp till svensk lagstiftning? Det är därför vi behöver ett förstärkt kvalificerat upphandlingsstöd i Sverige. Jag tror att uppbyggandet av det stödet är mycket positivt. Jag tror som sagt att vi i högre grad kommer att kunna lyfta in betydligt mer av kvalitetsaspekter i den offentliga upphandlingen, vilket jag välkomnar. Vi skapar också mer utrymme för så kallade förhandlingar i samband med anbudsförfarandet, vilket också ökar flexibiliteten och förmågan att fånga innovationer. Priset blir inte lika mycket styrande, utan det är priset ihop med vad man får för kvalitet på den vara eller tjänst man köper som blir styrande. Det är i alla fall min vision att vi ska uppnå detta både med den nya lagstiftningen och med det nya upphandlingsstödet.

Anf. 79 Marie Nordén (S)

Herr talman! Jag delar ministerns åsikt när det gäller att det inte är lägsta pris som blir styrande. Det är en stor framgång, och det kommer att leda till att möjligheter öppnas. Man kan till exempel göra livscykelanalyser - det är där som närproducerat kommer in - när man tittar på transportkostnader och avtrycket på miljön som vissa produkter gör. För mig känns det angeläget att gå tillbaka till frågan om sjysta villkor på arbetsmarknaden och de kollektivavtalsliknande krav som vi har ställt hittills. Vi har varit medvetna om att kollektivavtal som krav i en upphandling inte är möjligt, men vi skulle ha kunnat ställa kollektivavtalsliknande villkor inom den lagstiftning som finns i dag. Det är klart att det bekymrar oss som ser detta som en framgång att vi nu har ett direktiv där man är tydlig med att det ska vara möjligt att ställa kollektivavtalsliknande villkor men att det fortfarande finns tolkningsmöjligheter när man ska implementera direktivet. Vi har en historia där regeringen och regeringens företrädare i riksdagen konsekvent har förhindrat lösningar som skulle innebära att vi får sjystare villkor på arbetsmarknaden. Vita jobb är en modell som har använts ute i kommunerna just därför att man där ställer krav inom den lagstiftning som vi har i dag på sjysta villkor. Underleverantören ska följa den lagstiftning som finns i dag, man har miniminivåer så att man faktiskt vet att det betalas skatt och kontraktet kan hävas om det bryts. Vi har försökt få ministerns partikamrater och de övriga borgerliga företrädarna att gå med på att se det som en modell som regeringen uppmuntrar och stöder utifrån en upphandlingsmyndighet. Det är klart att det behövs stöd. Kommunerna behöver hjälp i detta arbete. Men eftersom man konsekvent har motarbetat den lösningen inom befintlig lagstiftning är det klart att vi känner en oro över hur man kommer att tolka det direktiv som finns och över vilka möjligheter eller hinder man ser när det ska implementeras. När vi debatterade frågan förra veckan i kammaren - finansutskottet hade ett betänkande med alla motioner som har kommit in - skrev finansutskottets majoritet i sitt betänkande: "De nya EU-direktiven innehåller förtydligande skrivningar när det gäller möjligheterna att ställa krav på villkor i enlighet med kollektivavtal. Sådana krav måste dock fortfarande vara förenliga med de grundläggande principerna och EU-rätten i övrigt." Ministern verkar dela detta. Men då undrar jag på vilket sätt ministern menar att de här skrivningarna skulle strida mot de grundläggande principerna och EU-rätten. Vilka hinder ser ministern mot att kräva kollektivavtal? Menar ministern att man nu under ett och ett halvt år har jobbat med ett direktiv som skulle gå i strid med de grundläggande principerna och den egna EU-rätten? Det känns oroligt när ministern redan nu försöker se hinder för vilka möjligheter vi har för att få ordning och reda på arbetsmarknaden. Inte ens ministern kan vara nöjd med att dessa miljarder går någon annanstans än till de tjänster som bekostas med våra egna gemensamma skattepengar. Vi har en sektor som drunknar på grund av brist på kontroll, och människor far illa. Hur tolkar ministern skrivningen? Och hur ser ministern på den nya lagstiftningen utifrån skrivningen?

Anf. 80 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Det är ingen hemlighet att Kristdemokraterna inte tycker om kravet på kollektivavtal. Det är ingen hemlighet att Kristdemokraterna alltid har haft en mycket negativ syn på kollektivavtal och fackföreningsrörelsen. Man har lagt förslag på att införa en proportionalitetsprincip också. Men vad såg vi på nyheterna häromkvällen, Attefall? Jo, det handlade om upphandlingar här i Stockholm. Taxichaufförer demonstrerade och sade att de som är sjysta och vill ha bra villkor enligt kollektivavtal blir utslagna av dem som inte är det och som inte sköter sig. Det kallas för marknadsstörning. En kristdemokrat som är ansvarig för upphandlingar i landstinget här i Stockholm blev intervjuad - jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn. Han sade att det är något som de företag som kör får fixa. Vi är bara intresserade av att det blir bra för brukaren. Jag skulle vilja se de exempel som Attefall eller andra i kammaren har lagt fram för att stärka kollektivavtal. Det är en grundbult som finns - det vet Attefall också - för att man inte ska få marknadsstörningar och för att den som sköter sig inte ska bli utslagen. Nu när EU-kommissionen och EU-parlamentet rör på sig i frågan - jag tycker att det är jättebra - försöker han här lägga in några funderingar och hinder i det hela. Jag kan lova en sak, Attefall. Om vi skulle ha tur nog att vinna valet och om Attefall skulle ha oturen att förlora valet kommer vi att se till att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige och för löntagarna. Då kan alla som gör upphandlingar också vara trygga med att det inte blir några marknadsstörningar. Det blir de som sköter sig som får utföra tjänsten, de som betalar de löner man ska betala, betalar in de skatter man ska betala och som sköter sina avgifter. Då kan alla vara lugna och trygga med det. Det blir inte som i dag där den kristdemokratiske ansvarige här i Stockholm hänvisar till att: Vi tänker på brukaren, inte på villkoren för dem som utför tjänsten. Inom transportnäringarna och så vidare ser vi att det har blivit ett moras, därför att Attefall vägrar att ta in kravet på kollektivavtal. Det är en grundbult i vår svenska modell men ingår inte i hans modell.

Anf. 81 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Det är jobbigt att försöka vara seriös i diskussionen och inte bara låta som Raimo Pärssinen. Jag försöker diskutera vad som är möjligt utifrån de nya EU-direktiven. Raimo Pärssinen kan läsa svenska domstolsutslag som säger att det inte är möjligt att ställa krav på svenskt kollektivavtal i offentliga upphandlingar. Det bryter nämligen mot ett antal andra rättsliga principer. Man kan inte kräva det generellt sett. Familjeföretag blir helt utslagna från alla möjligheter till att delta i en offentlig upphandling om Raimo Pärssinens metod vinner gehör. Utländska företag som har en annan tradition på sin arbetsmarknad får inte heller delta. Däremot kommer vi att skapa större möjligheter, vilket jag välkomnar - lyssna nu, Raimo Pärssinen, för att ställa kvalitetsmässiga krav och kollektivavtalsliknande villkor, det vill säga att man ställer krav på att man ska uppfylla ett antal kriterier som är transparenta och då också möjliga för alla aktörer att uppfylla. Det kommer att skapas bättre möjlighet till det utifrån de nya EU-direktiven. Jag kan kontra med ett antal kommuner som är socialdemokratiskt styrda och där människor har städat i kommunens lokaler med, ursäkta uttrycket, urusla villkor. Vi kan hålla på och bolla på det sättet. Vad som sker i tredje och fjärde led är inte alltid enkelt. Vi är båda, tror jag, intresserade av att vi ska ha rimliga och bra villkor på svensk arbetsmarknad. Frågan är hur man åstadkommer detta. En viktig del blir Genomförandeutredningen som kommer med sitt förslag till våren. Det ska ut på remiss, och då får Raimo Pärssinen, Marie Nordén och alla andra aktörer komma med sina synpunkter. Vi får behandla det och se vilken svensk lagtillämpning vi kan hitta av de nya direktiven så att det blir så hanterbart som möjligt på svensk botten. Vi kommer också att behöva se till att det nya upphandlingsstödet utvecklar sin rådgivning och vägledning för att tolka det här, följa rättsutvecklingen och se till att vi på så bra sätt som möjligt genomför bra upphandlingar med bra kvalitet. Då handlar det om att hitta en bra balans mellan det som är lägsta möjliga pris och bästa möjliga kvalitet. Det är i skärningspunkten mellan pris och kvalitet som vi får fram den goda affären, och det är det som vi ska sträva efter. Det är också det som de nya upphandlingsdirektiven, som jag personligen har varit mycket engagerad i att få fram på EU-nivå, har skapat bättre verktyg för än vad vi har upplevt tidigare. Jag tror att vi kommer att få starkare och bättre instrument för att stävja fusk i den nya lagstiftningen. Som sagt var, Genomförandeutredningen kommer nu att försöka skriva svensk lagtext av direktiven. De är utformade på det sättet att de kräver en hel del lagstiftningsarbete för att kunna bli tillämpbara i svensk lagstiftning. Det arbetet pågår, och det pågår intensivt. Det kommer att vara klart för att implementeras inom den tid som EU kräver av oss, under 2016.

Anf. 82 Marie Nordén (S)

Herr talman! Det finns en anledning till att vi är oroliga. Man går efter den historik och erfarenhet man har av sina opponenter eller de debatter man har haft. Och under ett antal år nu har vi lagt fram förslag på hur man inom den gällande lagstiftningen ska kunna stävja fusk och svartarbete. För många anställda, inom många branscher råder nu otroligt miserabla förhållanden på grund av att vi inte stävjar det fusk som faktiskt finns. Vi har också en regering som konsekvent har sagt nej till att hitta former för att kunna ställa kollektivavtalsliknande villkor som det faktiskt ges utrymme för i den lagstiftning som vi har, och vi vet att det finns tolkningsutrymme. Jag känner mig någorlunda tryggare. Det får dock inte bli bara läpparnas bekännelse, utan det handlar om att konkret kunna säga att vi följer frågan. I direktivet sägs att det är ett obligatoriskt krav att ha respekt för kollektivavtal och internationella konventioner på arbetsrättsområdet. Det är inte som tidigare en möjlighet utan ett krav, och då förväntar vi oss att man ska leva upp till det. Fusket pågår. Människor far illa på arbetsmarknaden. Alla måste tjäna på att det blir ordning och reda. Vi kräver ordning och reda inte bara för dem som jobbar under miserabla förhållanden och far illa utan också för alla de seriösa företagare som ska verka på marknaden. Jag är inte säker på att ministern lyssnar, men vi möter ständigt seriösa företagare som inte har en chans att konkurrera med dem som bedriver verksamhet på ett sätt som regeringen inte borde acceptera. Vi kräver sjysta villkor för bättre konkurrens.

Anf. 83 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Nu har Stefan Attefall sagt att han känner till ett antal S-styrda kommuner som utnyttjar arbetskraft på ett osjyst sätt. När det gäller de S-styrda kommuner som utnyttjar arbetskraft på ett osjyst sätt, som Attefall sade, blir jag nyfiken att få höra vilka de är. Kan han kanske namnge tre kommuner? Hur många är de till antalet? Jag blir riktigt nyfiken. Om det finns socialdemokratiska kommuner som utnyttjar arbetskraft på ett osjyst sätt vill jag veta det. Det kan väl inte vara något som bara Attefall bär inom sig. Låt mig få höra några exempel så kan vi lyfta upp det till debatt. Eller kommer han inte ihåg vilka de är? Låt oss få tre exempel på det så kan vi undersöka vad som är sant. Jag har en enkel fråga, Attefall: Vilka kommuner är det som bryter mot den svenska modellen och inte betalar löner och avgifter som de ska? Kan vi få höra det?

Anf. 84 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Det cirkulerar många historier i medierna om olika arbetsplatser där det inte har fungerat enligt regelverket och även att organisationer varit beställare. Vi kan gräva i arkiven och säkert hitta sådana exempel och sedan återkomma. Jag har några idéer om var jag ska leta. Jag har inte uppgifterna i huvudet just nu. Det är uppenbart att vi med de nya direktiven kommer att få tydligare riktlinjer. Om man ser att det är uppenbart orimliga anbud där man kan misstänka fusk och liknande har man större möjligheter att stänga av och utesluta den typen av anbudslämnare. Det ger helt nya möjligheter för upphandlare att motverka fusk, att motverka sådant som de upplever som orimliga anbud, som inte verkar bygga på korrekta underlag och därmed följa exempelvis lagstiftning och andra villkor som ställs ut i de anbudsförfaranden man lagt ut. Jag tror att vi skapar nya möjligheter med de nya direktiven, men mycket arbete återstår med att implementera direktiven i svensk lagstiftning. Riksdagen kommer att få ta ställning till allt detta så småningom när vi ska införa den nya lagstiftningen. Då finns det säkert anledning att även diskutera exakt hur den nya lagstiftningen ska tolkas vad gäller de enskilda frågorna.

den 31 januari

Interpellation

2013/14:266 EU-direktiv om offentlig upphandling

av Marie Nordén (S)

till statsrådet Peter Norman (M)

Den offentliga upphandlingen i Sverige berör tiotusentals upphandlande myndigheter och enheter och värdet av den offentliga upphandlingen uppskattas till mellan 450 och 535 miljarder kronor per år. De offentliga inköpen regleras genom upphandlingslagstiftningen som bygger på gemensamma EU-regler. Offentlig upphandling i Sverige berör hundratusentals anställda i kommuner, landsting och stat. För några dagar sedan antog EU-parlamentet nya direktiv gällande offentlig upphandling. Den nuvarande lagstiftningen för offentlig upphandling i Sverige behöver med anledning av detta förtydligas. Bland annat behöver beställarna kräva att utförarna vid en offentlig upphandling ”lever upp till tillämpliga åtaganden när det gäller miljömässiga, sociala och arbetsmarknadsmässiga lagar så som de fastställs i Unions-rätt, nationell rätt och kollektivavtal”. Det är en nyhet att kollektivavtal nämns i ett EU-direktiv gällande offentlig upphandling. Kollektivavtalets ställning och betydelse i upphandlingarna har därmed stärkts. Förändringarna kommer därmed att inte bara skapa bättre upphandlingsvillkor, vilket gynnar alla, utan också möjligheter till bättre arbetsvillkor för alla som berörs av offentlig upphandling och deras arbetstagarorganisationer, till exempel Fackförbundet ST inom den statliga sektorn och Kommunal inom landstingskommunal och kommunal verksamhet. Det är därför viktigt att den svenska lagstiftningen så snart som möjligt anpassas till de nya direktiven från EU och att kollektivavtalens förstärkta roll i sammanhanget klargörs även i svensk lag.

Även möjligheten att ställa miljökrav är en nyhet i sammanhanget. Här har tidigare flera upphandlare haft stora bekymmer med att kunna ställa krav på till exempel närproducerade livsmedel eller att upphandlingen ska medföra att onödigt transportarbete minimeras. Det är bra att EU nu klargör att beställarna i fortsättningen ska kunna kräva detta av utförarna.

Min fråga till statsrådet är mot denna bakgrund när arbetet med att implementera de nya direktiven i svensk lagstiftning beräknas vara klart.