En tioårig grundskola

Interpellationsdebatt 19 december 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 100 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Erik Bengtzboe har frågat mig när jag avser att lämna ett förslag om en tioårig grundskola i enlighet med riksdagens tillkännagivanden så att våra elever får mer tid tillsammans med sina lärare i grundskolan.

Jag har i tidigare interpellationssvar den 14 november informerat om regeringens ställningstaganden i denna fråga. Regeringen anser att en skolstart vid sex års ålder kan och ska genomföras utan drastiska förändringar i skolsystemets grundläggande struktur. Grundskoleutredningens förslag om en obligatorisk förskoleklass (SOU 2015:81) fick också ett stöd av remissopinionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen gör i propositionen Skolstart vid sex års ålder (prop. 2017/18:9) bedömningen att det huvudsakliga syftet med riksdagens tillkännagivanden om en tioårig grundskola, med beaktande av förslagen i propositionen och andra viktiga reformer, är tillgodosett. Riksdagens utbildningsutskott har i sitt betänkande den 9 november 2017 (bet. 2017/18:UbU7) instämt i de förslag och bedömningar som regeringen har gjort i propositionen, bland annat att det viktiga är att det tidigare lärandet blir likvärdigt och att alla elever utvecklas så långt som möjligt. Utskottet betonar att förändringstakten i skolan har varit hög under en relativt lång tid och att förändringar på skolområdet måste göras med urskiljning för att ge huvudmän och personal rimlig arbetsro. Utskottet delar regeringens bedömning att förskoleklassen har en viktig roll i skolväsendet, men det är viktigt att förskoleklassens pedagogiska uppdrag samtidigt stärks betydligt. Utskottet konstaterar att regeringen har initierat och genomfört flera reformer i detta syfte samt att det pågår ett arbete med kompetensutveckling för personalen utifrån förskoleklassens förstärkta uppdrag.

Mot denna bakgrund har utskottet ställt sig bakom regeringens proposition utan tillkännagivanden. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut den 15 november.


Anf. 101 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för att han ansluter till oss i riksdagen, och tack för svaret.

Vi har sett de senaste veckorna, och egentligen det senaste året, hur internationella jämförelser från Timss, PISA, Pirls och så vidare visar att kunskapsfokus och investeringar i lärares kompetensutveckling och karriärvägar lönar sig. Den utveckling vi har sett där svenska elever under decennier har tappat i skolresultat är förhoppningsvis något som vi nu har lyckats vända. Vi har åtminstone bromsat den utveckling som har rått. Det är inte något som handlar om politiska reformer, utan det handlar till syvende och sist om det arbete som lärare och elever lägger ned i klassrummet.

Utan tvivel är det så att politiska viljeinriktningar, beslut och förutsättningar skapar grunden som gör det möjligt för lärarna att leverera. Mycket undervisningstid, tidigt stöd och skickliga lärare, säger sig självt, och säger även internationell forskning, är oerhört viktigt för att leverera goda resultat. Det vet vi, och det är också något vi ska konstatera med stolthet. Det vore sorgligt om det var på det rakt motsatta sättet, nämligen att elever lär sig lika mycket oavsett om de går i skolan eller inte eller om de har lärare eller inte.

Moderaterna och Alliansen är av uppfattningen att vi behöver fortsätta att investera i fler reformer som stärker lärandet. En viktig pusselbit vore att se till att förskoleklassen, som i dag är en isolerad ö i skolsystemet, i stället blir en del av grundskolan. Det finns flera anledningar.

I dag går 98 procent av Sveriges elever i förskoleklass. Med det förslag som regeringen har genomfört tillsammans med Sverigedemokraterna kommer förskoleklass att bli obligatoriskt. 100 procent av eleverna kommer att gå i förskoleklass. Det betyder att alla elever är samlade, och vi missar därmed chansen att lägga större vikt på lärande och inlärning för sexåringarna än vad vi skulle kunna göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet i dag att förskoleklasserna präglas av en ojämn kvalitet. Det finns förskolor som levererar extremt god kvalitet, och vi får se långvariga effekter på elevers lärande. De sprider sig genom hela grundskolesystemet. Högstadie- och gymnasielärare kan vittna om att de ser skillnad på elever som har gått i olika förskoleklasser. Men det finns också förskoleklasser som håller en avsevärt lägre kvalitet. Det är helt enkelt ett splittrat och ojämlikt system som inte bidrar till likvärdigheten i skolan i dag.

Dessutom har vi modern internationell och svensk forskning - framför allt den svenska är intressant - som konstaterar att förskoleklassen med sin isolerade form bidrar till att det blir två övergångar: först från förskolan till förskoleklassen och sedan från förskoleklassen till skolan. Elever vittnar själva, fast de är så unga som sju åtta år gamla, om att det känns som att de får börja skolan två gånger. Det är helt i onödan, och det skapar massvis med barriärer och onödiga överlämningar som vi inte behöver ha.

Om vi i stället gjorde förskoleklassen till en del av grundskolan skulle vi slippa dessa övergångar. Vi skulle kunna använda förskoleklassens pedagogik genom grundskolan. Vi skulle kunna koppla på mer lärande och se till att de stödinsatser man har rätt till genom skollagen skulle gälla redan i förskoleklassen.

Det är mycket möjligt att ministern hävdar att tillkännagivandena från riksdagen härmed är hanterade, men att man har lyckats lura med sig Sverigedemokraterna på att göra förskoleklassen obligatorisk betyder inte att Alliansen har ändrat uppfattning. Vi kommer att fortsätta kämpa för att få en mer likvärdig förskoleklass som är en del av grundskolan.


Anf. 102 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Tack, Erik Bengtzboe, för inlägget och interpellationen!

För protokollet vill jag vara noga med att säga att regeringen inte har lurat med någon utan i en proposition till riksdagen beskrivit hur man hanterat de tillkännagivanden och den viljeinriktning som finns. Det är riksdagens hantering av det som jag baserar mitt svar på. Jag har full respekt för att Alliansen fortsätter driva sin linje.

Jag tänkte bara komplicera bilden som Erik Bengtzboe ger något. Vi delar nämligen synen att vi i dag brister i likvärdighet också i förskoleklassen. Det är ett problem som är genomgående i det svenska skolsystemet att vi har ökad segregation och ökad olikvärdighet.

När det gäller förskoleklassen kan det beskrivas som att på sina håll är förskoleklassen i dag en isolerad ö vid sidan av det gemensamma utvecklingsarbetet i skolan och vid sidan av ett arbete för att man på ett bra sätt ska komma från förskolan och få en bra start i det obligatoriska skolväsendet.

På andra håll fungerar förskoleklassen som en bra brygga mellan förskolans mer grupporienterade lekfulla pedagogik och grundskolans mer kunskapsorienterade eller rättare sagt kunskapsresultatsorienterade pedagogik. Det är en bra brygga som hjälper eleven att ta de steg som eleven behöver ta och ger eleven en god start.

Det här har också utvärderats vid ett antal tillfällen. Den största statliga utredningen på området tillsattes av min föregångare och gavs av SOU namnet Rätt information på rätt plats i rätt tid. I den konstaterades att enligt forskningen skulle en skolstart med mer av formaliserade skoltimmar och större grupper, som det skulle innebära att ha grundskola också för sexåringar, inte automatiskt hjälpa resultaten. Det som däremot kan hjälpa resultaten är att se till att starten blir likvärdig och bra för alla och börjar sätta det kunskapsfokus som fortsätter genom grundskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur jobbar vi då för att det ska bli på det sättet? Ja, en del är såklart att det blir obligatoriskt. Det påverkar de procent som Erik Bengtzboe nämner som i dag inte går i förskoleklassen, men det påverkar också hela organisationen. Det som för varje sexåring är skolstarten ska också för varje rektor och huvudman vara skolstarten. Förskoleklassen ska inte komma vid sidan av organisation eller utveckling för skolan.

Det andra är att vi har ändrat läroplanen - det gäller redan för innevarande läsår - så att förskoleklassen i dag till skillnad från tidigare har tydliga skrivningar i läroplanen. Det är tydligt avgjort vad förskoleklassen ska uppnå för mål, till exempel hur förskoleklassen ska hjälpa till med läsinlärning och påbörjan av matematik, naturvetenskap och de andra ämnena som fortsätter i grundskolan. Det är ett steg framåt för likvärdigheten och möjligheten att utvärdera förskoleklassen.

En tredje del handlar om investeringar, utveckling och stöd.

När det gäller investeringar gör vi med stöd av riksdagen, vilket erkänns i alla olika budgetalternativ som lagts fram för riksdagen, stora statliga investeringar i fler anställda i förskoleklass, lågstadium och fritidshem. Det handlar om 2,8 miljarder årligen eller, enligt senaste uppföljningen, ungefär 4 000 personer som är anställda i de tidiga åren med hjälp av statliga medel. Det höjer såklart likvärdigheten, särskilt som vi samtidigt viktar detta på ett sådant sätt att det går mer resurser till de skolor och förskoleklasser där behovet är som störst.

När det gäller utveckling säkrar vi att förskoleklassens lärare, såväl grundlärare som förskollärare, har möjlighet att ta del av de fortbildningssatsningar som görs.

När det gäller stöd är det viktigt att det som står i skollagen i dag, nämligen att elever också i förskoleklassen har rätt till stöd, blir verklighet för varje elev som är i behov av det i varje förskoleklass i hela landet.


Anf. 103 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Tack, statsrådet!

Det är lite fascinerande att höra hur statsrådet argumenterar i tankebanorna att förskoleklassen ska vara obligatorisk och att man ska göra de förändringar som statsrådet beskriver när det gäller läroplanen - här har det gjorts uppdateringar, och det diskuteras att göra fler uppdateringar för att stärka kunskapsinlärning, fokus på läsa-skriva-räkna och bedömning redan i förskoleklassen - samtidigt som han argumenterar för att den inte ska vara en del av grundskolan.

När man vill se mer av kunskapsinlärning, när man vill se en läroplan för förskoleklassen som blir alltmer lik grundskolans, borde man rimligen ta steget fullt ut och låta förskoleklassen bli en del av grundskolan som man kan låta hänga med hela vägen.

Förskoleklassens pedagogik fungerar väl; det ska man inte sticka under stol med. Men den är avgränsad till ett enda år, vilket blir trubbigt för många elever. Det är inte nödvändigtvis så att ens mognadsgrad passar exakt ihop med det födelsedatum man har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om förskoleklassen vore en del av grundskolan skulle man kunna ha en flexiblare övergång i pedagogiken. Man skulle kunna ha med förskoleklassens lärare hela vägen in i det nya lågstadiet, som i ett sådant läge skulle bli fyraårigt. Vi skulle därmed kunna stärka kunskapsinlärningen, läsa-skriva-räkna och bedömningen utan att splittra skolsystemet med att ha olika läroplaner. Man skulle kunna jobba in detta i grundskolans läroplan.

Det är ju precis så som statsrådet beskriver det: Förskoleklassen är i dag väldigt ojämn i sin kvalitet, och vi vet att det inte bidrar till likvärdigheten i skolsystemet. Men även där förskoleklassen fungerar på bästa sätt, där den levererar god kvalitet och fungerar som den brygga det varit tänkt att den ska vara sedan den infördes för snart 30 år sedan, där den är övergången från förskolan in i skolan - även där innebär den två skolstarter för eleven. Det blir ett skifte när man fyller sex och sedan ytterligare ett skifte när man fyller sju, vilket är ganska snabba förändringar för en ung person. Vi vet också av forskningen att detta att byta skolform flera gånger inte bidrar till att eleverna känner att de får börja skolan och därmed så att säga maximera sin kunskapsinhämtning.

Det är absolut så, fru talman, att riksdagen har jobbat mycket med de riktade statsbidragen de senaste åren. Det gjorde alliansregeringen; det har också den rödgröna regeringen gjort därefter.

Det är alldeles utmärkt att vi kan upprätthålla hög lärartäthet i skolan och se till att få in fler vuxna i skolan. Lärartätheten i Sverige ligger fortsatt högt trots att trycket ökar på skolan och vi får in fler elever, både för att det föds fler barn och för att fler invandrar. Det är viktigt, och vi behöver få in fler vuxna för att avlasta lärarna så att de får prioritera sina arbetsuppgifter.

Samtidigt ska vi ödmjukt konstatera att de riktade statsbidragen har fått mycket kritik. Vi vet de facto inte fullt ut att pengarna verkligen hamnar där de behövs allra mest. Även om de satsningarna är roliga att fatta beslut om och känns lovvärda tror jag att vi både i vår framtida politik och i resonemangen här i kammaren behöver fundera på hur man egentligen jobbar med de riktade statsbidragen.

Grundskoleutredningen, som är underlaget för reformen att göra förskoleklassen obligatorisk som regeringen nu har genomfört med stöd av Sverigedemokraterna, hade som sitt uppdrag att se över hur förskoleklassen skulle bli en del av grundskolan. Men regeringen valde att avsluta det uppdraget, så utredningen fick aldrig titta färdigt på det. Därmed är det klart att underlaget för att göra så är begränsat.


Anf. 104 Ida Drougge (M)

Fru talman! Erik Bengtzboe och även ministern har sagt många bra saker här. Jag tänkte bara komplettera, framför allt med ett exempel på hur skillnader mellan förskoleklasser och förskoleklasser kan ta sig uttryck.

Skolverket har visat på att i en del förskolor har åtta av tio förskollärare behörighet. I andra är siffrorna så låga som två av tio i personalen som är förskollärare.

Den utbildning och de kunskaper som våra förskollärare har påverkar såklart möjligheten både att lära ut och hjälpa barn att utvecklas när det gäller att skriva, läsa och räkna och att göra bedömningen och kunna se att en elev har särskilda behov och behöver särskilt stöd. Särskilt när det gäller ett litet barn kan det vara extra svårt att se om det finns behov av extra stöd kopplat till förmågan att läsa och skriva, eller om barnet kommer att mogna om några månader så att det löser sig av sig självt. Har man inte den specifika kunskapen och kan se detta är det lätt att skjuta upp det och låta månaderna gå. Detta är också något som vi vet att svensk skola historiskt har haft och fortfarande har svårt med - att ge stöd tidigt. Vi skjuter upp det och låter tiden gå i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På detta tema har jag därför två specifika frågor. Den första är om det inte vore bättre att vi såg till att alla lärare och all annan personal som arbetar med våra barn, från det att de går i förskoleklass, får den kunskap som krävs för att följa barnen, göra bedömningarna och ge särskilt stöd.

Den andra handlar om på vilket sätt det är bra att det i dag är skillnad i vilken rätt till stöd man har som elev beroende på om man är ett år yngre och går i förskoleklass eller ett år äldre och går i skolan. Borde inte den rätt till stöd som man faktiskt har vara densamma?


Anf. 105 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Tack, Erik Bengtzboe och Ida Drougge! För protokollet och för den som vill kunna följa denna diskussion vill jag, eftersom direktiven till utredningen nämns, påpeka att jag och regeringen gjorde en delning av de direktiv som den tidigare regeringen gett Grundskoleutredningen. Grundskoleutredningen tittar fortsatt på de organisatoriska frågorna. Där ingick också möjligheten att göra förskoleklassen till en del av grundskolan. De pedagogiska frågorna, som Erik Bengtzboe efterlyste, flyttades till en annan utredning, som leddes av Ulf Fredriksson och också har lämnat sitt betänkande, vilket vi har gått vidare med. De frågor som togs bort ur det ena direktivet tillfördes alltså det andra.

Jag vill tacka för anförandena. Jag tycker att de tydligt visar hur mycket vi är överens med varandra om, men också att det finns några saker där vi inte är överens. En sådan sak handlar om förskolans pedagogik i förhållande till sexåringar. Jag ser ett värde i det möte mellan förskolans och grundskolans pedagogik som äger rum i förskoleklassen, när den är gott organiserad utifrån en läroplan som nu är tydlig.

Jag ser att det finns en poäng med att förskolans pedagogik, som är anpassad även till barn i sexårsåldern, kan få genomslag i den verksamhet som riktar sig till sexåringar. Detta innebär inte att organisationen av förskoleklassen är en annan än i dag - det vill säga att förskoleklassen organisatoriskt i praktiken är en del av grundskolan och ligger under en grundskolerektors ansvar.

Detta är en av anledningarna till att det gått att göra förskoleklassen obligatorisk: Det blir tydligare för rektorn att man har ansvar för en helt obligatorisk skolverksamhet från sex års ålder, att de lärare man ansvarar för ska ha samma möjligheter till fortbildning och utveckling i yrket och att man ska utnyttja de möjligheter till organisatoriska vinster som finns i att till exempel låta en grundlärare som är verksam i förskoleklassen följa eleverna ända fram till fyran. Men det innebär att jag tycker att förskollärare fortsatt ska vara behöriga att undervisa sexåringar och att det möte som kan ske mellan förskollärare och grundlärare är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ida Drougge ställer en specifik fråga om vilken kompetens i fråga om bedömning en lärare som arbetar med sexåringar ska ha. Där instämmer jag: Den lärare som arbetar med sexåringar ska ha kompetensen att till exempel följa läs- och skrivinlärning eller matematisk inlärning. Det är bra.

Det är dock inte så enkelt att detta kan delas upp i att förskollärare saknar den kompetensen medan grundlärare har den. I praktiken handlar detta i stället om när man fått sin lärarutbildning. En förskollärare som utbildar sig i dag får mycket utbildning i läs- och skrivinlärning och matematisk inlärning, även om kvaliteten på utbildningen såklart kan stärkas. Detsamma gäller en grundlärare som utbildas i dag.

Däremot har grundlärare och förskollärare som utbildats i en del tidigare lärarutbildningssystem saknat precis den typen av utbildning. Därför är det viktigt med fortbildningsinsatser och kompetensutveckling, som bör riktas mot både förskollärare och grundlärare i förskoleklassen. Detta sker också.

Rätten till stöd är lagligt sett densamma för förskoleklassen och grundskolan. Däremot ser vi att det finns anledning att skärpa regelverket, till exempel genom att införa en obligatorisk kartläggning av elevernas kunskaper redan i förskoleklassen, vilket vore en naturlig följd av att förskoleklassen nu blir obligatorisk. Ett sådant förslag har lagts fram.

Avslutningsvis är lärartätheten, precis som Erik Bengtzboe konstaterar, något som vi ska vara stolta över. Trots att antalet barn ökar kraftigt - mer än vi sett under modern tid, framför allt för att det föds fler barn i Sverige - lyckas vi behålla lärartätheten och till och med öka den något. Detta beror på stora investeringar, som jag är glad att det finns ett brett politiskt stöd för. De ska genomföras på ett sådant sätt att de når fram till alla. Lågstadiepengarna är ett av de statsbidrag som lyckas med detta.


Anf. 106 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Tack, statsrådet och ledamoten Drougge! Jag tror att vi alla kan vara överens om att det är ett steg i rätt riktning att göra förskoleklassen obligatorisk. Detta möjliggör, precis som statsrådet också är inne på, att man kan jobba mer med bedömning, kartläggning, språkinlärning och tidig matematikinlärning och ge alla elever den tidiga start som vi vet att de behöver och som är oerhört viktig, inte minst för det kompensatoriska uppdraget. Detta gör stor skillnad för elever som kommer från olika bakgrunder. Vi vet att de elever som kommer från socioekonomiskt och akademiskt starka hem ofta har detta med sig redan in i förskoleklassen medan vissa andra inte har det.

Detta är, menar jag, ett argument och bara ett steg mot att göra förskoleklassen till en del av grundskolan. Om den nu ska vara obligatorisk och innehålla alla dessa delar, som i realiteten är inte bara en uppvärmning utan också en del av grundskolans uppdrag, är det också mycket bättre att man samlas under samma organisation.

Jag delar statsrådets uppfattning att mötet mellan förskolans och grundskolans pedagogik ska ske i det läget, men jag menar att detta kan ske inom ramen för grundskolan. Därmed kan man få en större flexibilitet, och det blir något som kan följa med hela vägen.

Detta skulle absolut kräva högre ambitioner från regeringens och Sveriges riksdags sida när det gäller att kompetensutveckla många lärare. Därför är det tråkigt att detta lyftes bort från Grundskoleutredningen. Hade vi haft allt underlag på samma gång hade vi kunnat ta ställning till att kompetensutveckla de lärare som saknar kompetensen att följa med hela vägen, eller de grundskollärare som behöver komplettera sin utbildning för att kunna följa med hela vägen in i mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är övertygad om att detta behövs för att höja ambitionerna för svensk skola. Obligatoriet riskerar tyvärr att bara bli en lång paus innan vi kommer dit vi tror att vi gärna vill komma.


Anf. 107 Ida Drougge (M)

Fru talman! Ministern har flera gånger under denna debatt varit inne på att förskoleklassen är en viktig brygga mellan förskolan och skolan. Jag undrar då specifikt: Hur kan det vara en viktig brygga när det ser ut som det gör på många förskolor i dag och med de lärarlegitimationer vi har i dag? Man byter först lärare och ofta också skolmiljö när man är fem sex år och börjar i förskoleklassen och gör sedan samma sak igen när man är sex sju år och börjar skolan. Hur blir det en viktig brygga? Ökar det inte bara risken för att kunskap om barnet faller mellan stolarna och för att unga barn blir oroliga och stressade över att byta miljö och få nya vuxna runt omkring sig?


Anf. 108 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Tack, Erik Bengtzboe och Ida Drougge, för en god diskussion om utvecklingen av svensk förskoleklass!

Jag tycker att det är ett viktigt steg som vi nu tar genom att se till att förskoleklassen blir obligatorisk, vilket innebär att alla sexåringar börjar i en obligatorisk skola och på det sättet får en jämlik skolstart. Jag tycker att nästa steg är att säkra att skolans innehåll, såväl i förskoleklass som grundskola och vidare på gymnasiet, är jämlikt. En möjlighet till detta ges genom att organisationen är god. Organisatoriskt är det bästa att förskoleklassen organisatoriskt är nära grundskolan, så att det blir en naturlig övergång mellan förskoleklassen och ettan, så att kunskaper inte tappas. Det är så det fungerar i goda förskoleklasser. De flesta exempel vi har i landet ser ut så, bland annat av det skälet att förskoleklassen ansvarsmässigt ligger under en grundskolas rektor. På det sättet organiserar man det.

Genom att det nu blir obligatoriskt blir det också mycket tydligare för rektorn att det inte får vara så att förskoleklassen tappas bort i utvecklingsarbete och liknande. På samma sätt innebär förändringarna i läroplanen att vi tydligare kan följa upp innehållet i förskoleklassen men - och detta är viktigt för mig och regeringen - att mötet mellan förskolans pedagogik och grundskolans pedagogik bibehålls och att förskollärare fortsatt är behöriga att undervisa också sexåringar.

Förskollärare har i dag en akademisk utbildning för att syssla med undervisning av små barn, till exempel sexåringar, och jag ser det inte som motiverat att man skulle ombilda alla förskollärare till en annan lärarkategori för att de var just förskollärare. Däremot är det viktigt att alla lärare får kontinuerlig utveckling, särskilt de lärare som genomgått förskollärar- eller grundlärarutbildning i ett tidigare skede, då man inte hade tillräckligt fokus på till exempel läs- och skrivinlärning. Det är viktigt att de får fortbildning och kompetensutveckling för att ha de verktygen i sina möten med eleverna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns resurser i liggande budget för hur detta ska organiseras. Vi tittar vidare på hur det ska kunna komma ut.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2017/18:116 En tioårig grundskola

av Erik Bengtzboe (M)

till Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

 

Sverige behöver höja ambitionerna för svensk skola. Vi ska sträva efter att vara ett föregångsland i de internationella kunskapsmätningarna, inte ett genomsnittsland. Det kräver reformer som höjer kvaliteten i alla skolor. En bra skola som ger alla elever goda kunskaper börjar med mer kvalitativ tid mellan elever och lärare. Avgörande för att höja kvaliteten i alla våra skolor är därför att ge lärare och elever mer tid tillsammans.

Detta var avsikten när den tidigare alliansregeringen tillsatte Grundskoleutredningen som hade i uppdrag att utreda hur grundskolan skulle kunna bli tioårig. Men när den nuvarande regeringen ändrade utredningsdirektiven stod det klart att det inte längre skulle bli en tioårig grundskola. Resultatet blev i stället en proposition från regeringen som handlar om att göra förskoleklassen obligatorisk.

Regeringens förslag innebär förändringar som kommer att få en marginell effekt för elevernas lärande och kunskaper. Med regeringens förslag kommer skolplikten att sträcka sig över två skolformer: förskoleklassen och grundskolan. Det innebär att förskoleklassen kommer att kvarstå som en isolerad ö mellan förskolan och grundskolan. Två konsekvenser av detta förslag är dels att övergångarna mellan skolformerna blir onödigt många, dels att eleverna många gånger behöver byta lärare en gång till.

Allianspartierna har i stället föreslagit en sammanhållen tioårig grundskola. Det betyder att skolstarten sker i första klass det år barnen fyller sex år och att lågstadiet blir fyra år långt. Alliansens förslag innebär också att våra sexåringar, till skillnad från regeringens förslag, direkt får del av de kunskapsmål och den utvärdering som framgår av läroplanen, den kompetens som hör lågstadiet till samt rätt till särskilt stöd i enlighet med skollagen.

Vid två tillfällen har en majoritet i Sveriges riksdag ställt krav på att regeringen ska återkomma med förslag på en tioårig grundskola i enlighet med Alliansens förslag. I tillkännagivandena har det tydligt framgått vilka delar som ska ingå och vad som behöver komma på plats för att grundskolan ska kunna bli tioårig. När regeringens proposition hamnade på riksdagens bord stod det klart att regeringen inte har följt riksdagens vilja. Propositionen är otillräcklig och regeringen har därmed nonchalerat den riksdagspraxis som säger att regeringen bör tillgodose tillkännagivanden.

Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Gustav Fridolin: 

 

När avser ministern att lämna ett förslag om en tioårig grundskola i enlighet med riksdagens tillkännagivanden så att våra elever får mer tid tillsammans med sina lärare i grundskolan?