En nära militär flygplats för försvaret av huvudstaden

Interpellationsdebatt 17 februari 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 75 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Mikael Oscarsson har frågat mig: 1. Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta utifrån det förändrade säkerhetsläget, som enligt Försvarsberedningen uppstått sedan Ryssland gått till angrepp mot Georgien, ett av de grannländer som tidigare var en del av Sovjetunionen? 2. Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att garantera säkerheten i vårt lands huvudstad Stockholm, med befolkningen i regionen och landets ledning, om den enda militära flygplatsen i dess närhet läggs ned? 3. Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att Uppsala garnison inte ska läggas ned? Regeringen avser att i mitten av mars lämna en proposition till riksdagen om inriktningen av försvaret för 2010-2014. I propositionen kommer regeringen att redovisa en säkerhetspolitisk och försvarspolitisk inriktning. Med utgångspunkt i detta kommer förslag till utformning av försvaret att redovisas. Ledord vid utformningen av det förändrade försvaret är användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet. Georgienkriget utspelade sig i augusti 2008. Med anledning av kriget genomfördes en uppdatering och fördjupning av den säkerhetspolitiska analysen, som Försvarsberedningen lämnat i juni 2008. Analysen genomfördes av Regeringskansliet - Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet - med underlag från bland annat Försvarsmaktens militära underrättelse- och säkerhetstjänst, Must, och Försvarets radioanstalt. Det faktum att ett krig kan utspela sig på bara en vecka understryker behovet av ett tillgängligt och flexibelt försvar. Riksdag och regering ställer krav på att Försvarsmakten ska ha en viss operativ militär förmåga. Vidare anges vilka förband som ska ingå i insatsorganisationen samt deras beredskap. Det är sedan Försvarsmakten som bestämmer om den närmare utformningen av insatsorganisationen. Myndigheten ansvarar för att de ålagda uppgifterna kan genomföras. Försvarsmakten ska sålunda kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var det än kommer ifrån. Hela Sverige ska kunna försvaras. Försvarsmakten ska också hävda Sveriges territoriella integritet. Det innebär att Försvarsmakten kontinuerligt ska ha beredskap för att lösa övervakningsuppgifter och ingripa mot kränkningar. Riksdagen beslutar om huvuddelen av Försvarsmaktens grundorganisation. Övriga organisationsenheter beslutar regeringen om. Organisationsenheterna anges i bilaga till förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten. Myndigheten beslutar själv om övriga delar av grundorganisationen. I Uppsala finns organisationsenheterna Luftstridsskolan, som beslutas av riksdagen, och Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, som beslutas av regeringen. Försvarsmakten har inte redovisat något förslag till regeringen att Luftstridsskolan eller Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum ska läggas ned. Försvarsmaktens ledning ansvarar inför regeringen för att de krav och den verksamhet statsmakterna har beslutat genomförs. Med detta, fru talman, har jag besvarat Mikael Oscarssons tre frågor.

Anf. 76 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för hans svar. Dock har försvarsministerns svar gett mig nya frågor. Men först vill jag säga att det här inte är någon regionalpolitisk debatt eller fråga. De 550 jobben i Uppsala är värdefulla, men Uppsala ligger faktiskt bäst till enligt de senaste siffrorna från Arbetsmarknadsverket när det gäller arbetslöshet. Jag har begärt den här debatten därför att jag anser att detta rör rikets säkerhet. Vad frågan gäller är om vi ska behålla en militär flygbas med omedelbar luftförsvarsförmåga över Mälardalen. Vad vi egentligen pratar om är att vi har ett flygförsvar som i dag består av insatsförband på två platser, Blekinge i söder och Norrbotten i norr. Sedan har vi Såtenäs där man har utbildning när det gäller JAS. Fru talman! Lite av kärnfrågan, vad jag vill föra fram med den här diskussionen, är att det är en väldig skillnad med att ha Uppsala kvar. Vi vet alla här hur Sveriges karta ser ut. Vi har då möjlighet till nära luftförsvar i norr, i söder och i Västra Götaland. Men försvaret över landets huvudstad, där flest människor bor, där vi har ledningen för landet, är vi nu på väg att överge. Det tycker inte jag är rimligt. Nu till svaret. Tillgängligt och flexibelt, säger försvarsministern. Det instämmer jag i. Men gäller inte det luftförsvaret? Hur blir luftförsvaret av Stockholm och Mälardalen mer tillgängligt och flexibelt om den enda befintliga militära flygbasen i området läggs ned? Den frågan vill jag gärna ha svar på. Kriget i Georgien var försvarsministern inne på i sitt svar. Ja, det tycker jag är en väldigt viktig påminnelse om att historien inte har tagit slut. Jag tror inte att det finns någon här i kammaren som trodde det. Men det är i alla fall en påminnelse om att historien inte har tagit slut. Det var också i samband med kriget, vill jag påminna försvarsministern om, som allianspartiledarna i en debattartikel i Svenska Dagbladet sade: Därför kan vi konstatera att förändringar i grundorganisationen inte kommer att behöva genomföras. I svaret är försvarsministern på något vis inne på att det skulle vara försvarets ensak om man vill lägga ned den militära flygbasen i Uppsala. Det tycker jag är mycket märkligt. Försvarsministern kan inte mena allvar med att han friskriver sig från sitt ansvar som ansvarig minister. Jag har fått ta del av internutredningar från Försvarsmakten - det är jag säker på att försvarsministern också har gjort. Det finns inga realistiska alternativ till Uppsala. Och det här är inte fråga om några smärre organisatoriska förändringar. Det handlar, fru talman, om att vi lägger ned uppemot 70 procent av vår verksamhet i Uppsala. 70 procent av personalen kommer att flyttas. Man lägger ned flygplatsen. Sedan lägger man ned övrig verksamhet, flyttar över den till Enköping. Då är det 70 procent av personalen. Det blir på något vis ett fullbordat faktum som vi ställs inför 2011. Det finns ju då naturligtvis inget alternativ till att lägga ned Uppsala. Under de sista sekunderna som jag nu har på mig skulle jag vilja skicka med en fråga: Hur mycket kommer det att kosta att göra alla de nya investeringar som krävs för att flytta över verksamheten till Enköping?

Anf. 77 Mats Berglind (S)

Fru talman! Jag får börja med att tacka Mikael Oscarsson för en bra ställd interpellation - den kom, så att säga, i rättan tid. Jag vill också rikta ett tack till försvarsministern som har besvarat interpellationen. När det kommer upp sådana här diskussioner skapas det - det vet vi av erfarenhet - en väldig oro hos de direkt berörda som är anställda men också hos andra som inser att en förändring eller nedläggning av en garnison av Uppsalas storlek får ganska ordentliga konsekvenser, både för allmänheten och för kommunen och för kringverksamheten. Det är naturligt att det skapar en väldig oro. Jag hoppas att försvarsministern förstår att det nog är många som hade önskat att svaren på interpellationen hade varit mycket mer konkreta och handfasta. Det är inte så långt till den 17 mars, när propositionen kommer. Men jag tror att det är många som skulle vilja ventilera de här frågorna lite grann innan dess. Jag tänker inte gå in på flygsäkerhet - det har ju Mikael Oscarsson gått igenom. Men ministern skriver att Försvarsmakten inte har redovisat något förslag om att det ska läggas ned. Nej, det är i och för sig sant, enligt det jag har kunnat läsa mig till. Men samtidigt har garnisonschefen fått i utredningsuppdrag att titta på vad det skulle innebära och vilka kostnader det skulle föra med sig. Då känns det som att vi inte pratar om samma sak. Varför får man ett sådant utredningsuppdrag om det nu sägs att det inte föreligger något förslag? Försvarsmakten har inte redovisat att det ska läggas ned. Men ska verksamheten flytta? Det här blir ju lite grann av en tolkning. Jag skulle gärna vilja ha ett litet förtydligande. Ministern skriver att själva Luftstridsskolan och Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum inte ska läggas ned. Om verksamheten flyttar läggs den ju inte ned, men den försvinner från Uppsala. Då kommer naturligtvis också alla dessa arbetstillfällen som berörs in. Jag skulle vilja att det skulle vara lite mer tydligt vad det handlar om. Det finns en annan fråga som jag tycker är ganska väsentlig. Jag förstår att försvarsministern inte tänker säga vare sig bu eller bä. Men om garnisonen - det är en arbetshypotes - läggs ned, blir det då en fråga för riksdagen? Jag tror att det är fler än vi som deltar i den här debatten som är intresserade av hur Försvarsmaktens organisation kommer att se ut i framtiden. Sedan undrar jag naturligtvis: Vad ser försvarsministern för ekonomiska vinningar med att flytta delar av eller hela verksamheten från Uppsala garnison?

Anf. 78 Solveig Zander (C)

Fru talman! Mikael Oscarsson har som sagt skrivit en mycket bra interpellation. Det gäller väl att inleda det här anförandet med att säga att jag verkligen är lokalpatriot i det här sammanhanget. Jag har ju mitt hemvist i Enköping, Sveriges närmaste stad. Men i det här sammanhanget vill inte jag att Enköping ånyo ska bli vinnare i en försvarsproposition och en försvarsförändring. Jag vill, precis som Mikael sade, att det ska handla om Sveriges bästa i det här sammanhanget. Det är oerhört viktigt att poängtera. Därför har jag fem konkreta frågor som jag skulle vilja ställa till försvarsministern och som handlar om Uppsala garnisons framtid. Den första handlar om den försvarsproposition som vi ska ta ställning till och som kommer i mars. Uppfattade jag det rätt när försvarsministern sade att den ska vara en inriktning av försvaret och inte i detalj gå in på hur, var och när angående vad man ska göra med de olika garnisonerna eller grenarna? Det handlar alltså inte om att förändra Uppsala garnison, utan det skulle vara en inriktning av hela försvaret. Den andra är: Om man nu flyttar verksamheten eller lägger ned den och bygger upp den på andra ställen, vilket man har gjort flera gånger när det gäller flyget, tycker jag som ansvarsfull skattebetalare och riksdagsledamot att vi måste titta på pengarna. Det är ett huvudlöst slöseri att hålla på och bygga nya lokaler och nya anläggningar. Därför undrar jag: Vad kostar en flytt av Uppsala till Enköping? Den tredje frågan gäller den artikel som våra partiledare skrev i Dagens Nyheter i september där de tydligt slog fast att grundorganisationen i försvaret ska ligga fast under den här mandatperioden. Stämmer det? Då kommer jag in på min fjärde fråga. Vad jag har förstått, och precis som Mats Berglind sade här, förväntar sig Uppsala garnison att få direktiv från försvarsledningen om hur Uppsala garnison ska kunna förbereda en nedläggning. Man skulle alltså, om jag har förstått det hela rätt, kunna fasa ut Uppsala garnison köksvägen, om man säger så, innan vi har fattat något beslut här i riksdagen. Om jag förstår det hela rätt måste vi, om det ska hända något med Uppsala garnison, endera fatta beslut i regeringen eller här i riksdagen. Har jag uppfattat det rätt? Den femte frågan handlar om detta: Om det nu är så att vi måste fatta beslut här i riksdagen eller i regeringen betyder det att det kommer att ta en längre tid än när vi ska besluta om inriktningspropositionen. Då förstår jag att då kan försvarsministern och alla andra som är inblandade i detta ha god tid på sig att inse betydelsen av att man får bevara flyget i Uppsala för att försvara huvudstaden, riksdag, regering och kungamakten. Det är oerhört viktigt.

Anf. 79 Cecilia Wikström i Uppsa (Fp)

Fru talman! Jag vill också tacka min kollega Mikael Oscarsson för att han har ställt den här principiellt mycket viktiga interpellationen till försvarsministern, och jag också tackar för svaret. Jag hoppas att vi kan ha en kreativ och konstruktiv diskussion här i kammaren i kväll. Jag vill inte börja med att ställa ytterligare frågor, för jag inser att försvarsministern har fått ett antal redan att besvara från de tre tidigare talarna. Jag vill snarare ge en glimt av den omvärldsanalys som är relevant i sammanhanget, där vi kan konstatera att en av Sveriges geografiska förutsättningar är vår närhet till en stormakt med över 140 miljoner invånare, nämligen Ryssland. Det räcker inte att enbart se Ryssland ur säkerhetspolitiska aspekter. Landet är mycket diversifierat. Vi ser hur medborgerliga fri- och rättigheter kränks dagligen. Det fria ordet är satt på undantag. Journalister förföljs och mördas. Oppositionspolitiker kastas i fängelse utan rättegång, och människorättsorganisationer kastas ut ur landet. Utvecklingen i Ryssland ställdes, fru talman, enligt min mening på sin spets i augusti när Ryssland trängde in i Georgien efter en konflikt om utbrytarrepubliken Sydossetien. Svallvågorna gick höga genom Sverige. Den ökade hotbilden i Sveriges närområde, inte minst i Östersjöområdet, gjorde att alliansregeringen tvingades att tänka igenom de nedläggningar av förband som tidigare diskuterades. Och så har det kommit knall efter knall, för att använda försvarstermer. Det har bullrat ordentligt i Försvarssverige. Jag menar att Sverige nu måste åstadkomma en förnyad Rysslandspolitik som bygger på ett aktivare stöd till demokratiska rörelser i Ryssland och i de länder i Rysslands närhet som utvecklas i demokratisk riktning. Samtidigt måste vi ta intryck av aggressionshandlingarna och den aggressiva politik som Putin och Medvedev driver konsekvent och vara tydliga med att konsekvenserna av en rysk militär upptrappning är en gällande verklighet för oss som lever i Sverige här och nu. I det här läget som har uppkommit vore det, enligt min mening, oerhört oklokt att inte upprätthålla flygkapaciteten vid F 16 i Uppsala som ligger i Sveriges mest tätbefolkade region. Mina kolleger har redan påtalat detta med statsmakterna, de folkvalda och den folktätaste regionen. Ett ryskt angrepp mot oss eller mot ett annat EU-land känns osannolikt inom överskådlig tid. Men vi måste vänja oss vid tanken på att detta inte är hugget i sten utan kan komma att förändras. Rysslands aggressivitet och agerande i Georgien lämnar enligt min mening inget utrymme för önsketänkande. Därför är det viktigt att säkerställa ett flygförsvar i Mälardalen med start- och landningskapacitet, att svenska flygförband övar i olika delar av Sverige och att flygvapnets flygförband som i dag är i Blekinge och i Norrbotten också regelbundet baseras på flygplatser i Mälardalsregionen, företrädesvis vid F 16 i Uppsala. Fru talman! I morgon bitti kl. 8.30 ska jag göra ett besök vid F 16 tillsammans med våra landstingsråd och kommunalråd. Det ska bli oerhört intressant att ta del av den omvärldsanalys som man där har att delge en intresserad allmänhet, varav jag är en representant i denna kammare. Fru talman! Sammantaget menar jag att vi bör göra en adekvat omvärldsanalys och reflektera över klokheten och det rimliga i att lägga ned något som bevisligen fungerar väl. Jag tar igen orden i min mun: If something ain't broken, don't fix it! Om någonting fungerar, ändra då inte omständigheterna!

Anf. 80 Lennart Hedquist (M)

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt med de ledord som försvarsministern tydligt åberopar för den framtida utformningen av försvaret, nämligen tillgänglighet och flexibilitet. Det andra som jag tycker är viktigt i försvarsministerns svar är betydelsen av att ha en tydlig beslutsordning så att man vet vad riksdagen fattar beslut om, vad regeringen fattar beslut om och vad myndigheten, i det här fallet närmast Försvarsmakten, kan fatta beslut om. När jag har sagt detta vill jag ta upp just den fråga som Försvarsmakten har tagit upp angående flygplatsområden. Jag talar inte mot bakgrund av några förmodanden om den framtida utvecklingen i Ryssland. Jag talar om de erfarenheter man fick av händelser som den elfte september och tsunamikatastrofen, om betydelsen av att kunna ta hem svenska soldater från olika håll i världen på ett bra sätt och en tillgänglighet till bra sjukvård väldigt snabbt och om att kunna ta emot vipbesök till Stockholm med en avskärmad flygplats. Alla de erfarenheterna visar vilken betydelse det hade att ha Uppsala garnisons flygplats tillgänglig för försvaret. Därför är det med stor förvåning jag upplever att Försvarsmakten nu tycks föreslå att man inte längre behöver den flygplatsen. Jag vet att överbefälhavaren har sagt att man i den mån det behövs en incidensberedskap eller motsvarande ska kunna hänvisas till exempel till Västerås flygplats. Jag vet att han samtidigt har sagt att det tar ungefär en till två veckor innan man i så fall har den tillgänglig för ändamålet. Min fråga utifrån det här med tillgänglighet och flexibilitet är: Kan det verkligen vara rimligt att inte ha en för Försvaret tillgänglig flygplats i huvudstadens närhet? Ska man vara hänvisad till till exempel Västerås, Örebro eller Visby flygplats? Det tycker jag är en viktig fråga. Det andra jag vill ta upp är just det försvarsministern skriver om att Försvarsmakten inte har redovisat något förslag till regeringen att Luftstridsskolan eller Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum ska läggas ned. Nej, det har de inte gjort, men de föreslår att dessa enheter ska flyttas. Jag har genom åren upplevt hur försvaret kommer med omflyttningsförslag som innebär väldigt stora kostnader, där man teoretiskt kan säga att det skulle ge en besparing om man skalar bort alla kostnader som till exempel Fortifikationsverket eller byggnationen. Men i själva verket är den typen av förslag till omflyttningar av verksamhet mycket orationella och mycket oekonomiska, och jag hoppas att regeringen, när man granskar Försvarsmaktens förslag i det hänseendet, gör en kvalitetssäkring av om detta håller.

Anf. 81 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Nej, Cecilia - alliansregeringen har inte alls haft några förslag om förbandsnedläggningar över huvud taget. Däremot lade den tidigare regeringen ned 60 förband under sina år vid makten. Det är heller inte så som det står i interpellationen, att det bedrivs en besparingspolitik, utan hela planeringen ligger kvar med oförändrade anslag. Däremot vill Socialdemokraterna skära 5 miljarder på försvaret de kommande åren. Det är också så, Cecilia, att det du efterlyser i form av en adekvat omvärldsanalys är gjort icke bara två gånger utan tre gånger - först av två sjupartieniga försvarsberedningar, där ditt eget parti ingår. Därefter har vi gjort en uppdatering och fördjupning av den säkerhetspolitiska analysen inom Regeringskansliet, i UD och Försvarsdepartementet, efter Georgienkonflikten och innan planeringsanvisningar lades till Försvarsmakten. Det här är inte en fråga som kommer att förekomma i inriktningspropositionen. Där kommer över huvud taget inte grundorganisationen att beröras, och det känner ni alliansledamöter till från era riksdagsgrupper, från samordningen i Statsrådsberedningen med fyra allianspartier, från regeringsbeslut om planeringsanvisningar, från budgeten, från era partiledare. Det är icke en politisk fråga vi nu talar om, utan det är på det sättet att Försvarsmakten som myndighet har ansvar för delar inom grundorganisationen. Det är vidare inte heller så att något parti har mer pengar än något annat parti, och det är definitivt så att varje krona som tas från operativ nytta sänker Sveriges försvarsförmåga. Det här är inte en fråga som riksdagen kommer att behandla. Detta kommer inte att ingå i inriktningspropositionen. Det är inte en fråga som regeringen har att behandla; det ligger inte på regeringens bord. Det här ni nu talar om är en delmängd inom Uppsala garnison. Skulle Uppsala garnison komma att påverkas av något förändringsförslag eller nedläggningsförslag är det en fråga som kommer att underställas riksdagen för beslut. Däremot ligger flygplatsdelen, rullbanan, med kringområde på Försvarsmaktens eget ansvar. Utgångspunkten i deras resonemang är följande: Det flygs i mycket liten utsträckning från Uppsala. I fjol var det 838 militära flygrörelser i Uppsala. Det är 2 ½ per dag. Det är drygt en start och drygt en landning per dag. Det finns en Saab 340 stationerad där. Försvarsmaktens bedömning är att 40 miljoner kronor är mycket för det. När det gäller försvaret av Stockholm pekar Försvarsmakten på att flygplatserna i Linköping, Skavsta, Visby och Västerås kan användas för detta, vidare i ett utsatt läge Arlanda och kanske till och med Bromma. Gripensystemet är gjort så att det ska vara just flexibelt och tillgängligt. Man kan till och med starta från vägsträckningar, även om man så klart kan behöva tillföra möjligheter för underhåll, service och liknande. En utveckling som har skett genomgående i Sverige är civilmilitär samverkan på flygplatser, alltså där den militära och civila verksamheten samsas. Så är det i Ronneby. Så är det i Luleå. Så är det i Visby. Jag har nu sett, bland annat i UNT men också på annat håll, att det civila flyget, som nu är dubbelt så stort som det militära flyget om vi ser till antalet flygrörelser i Uppsala, är intresserat av att vara med och hitta en annan lösning för flygplatsen i Uppsala. Det tycker jag är intressant, och jag hoppas att det är någonting som man kommer att titta vidare på också från Försvarsmakten. Jag vill avsluta med att understryka att det här är ett beslut som ligger inom Försvarsmakten. Det förs inte upp till regeringen. Det förs heller inte in till riksdagen. Det kommer icke att ingå några grundorganisationsförändringar i inriktningspropositionen som läggs fram i riksdagen i mitten av mars. Där gäller partiledarnas beslut som alla alliansledamöter känner väl: Det blir icke några grundorganisationsförändringar eller förbandsnedläggningar denna mandatperiod.

Anf. 82 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Försvarsministern säger att det inte blir några förändringar i grundorganisationen. Han säger också att det inte är någon politisk fråga. Men är inte detta en lek med ord, försvarsministern? Redan i går var chefen för Luftstridsskolan i Uppsala hos Försvarsmakten och fick där lägga fram förslag på hur man snabbt skulle lägga ned flygplatsen och också att man skulle överföra stridsledningen, utbildningsenheten, stridsledningsbataljonen och halva utvecklingsenheten. Då, försvarsministern, är ju 70 procent borta. Kvar blir lite av staben och Försvarshälsan. När vi kommer fram till 2011 är beslutet redan taget. Det finns inget alternativ. Det är alltså bra med det besked vi får här nu, att om det är den typ av förändringar som jag nu kan påvisa så måste det här upp i riksdagen och regeringen. Då kan vi inte låta det ske utan att ha en rejäl debatt. I första omgången ställde jag frågan om vad det jag nyss räknade upp kommer att kosta. Vad kommer det att kosta att uppföra Enköping? Redan nu är det fullt på garnisonen. Man hyr lokaler på stan. Enligt de uppgifter jag har är det fråga om investeringar i miljardklassen. Det vore bra om försvarsministern kunde kommentera detta. När det gäller berghangaren tycker jag också att det är viktigt att påpeka att det är där vi kan få ned 40 av våra JAS-kärror. Det är ett fortifikationsskydd som vi kan behöva i framtiden. Ingen av oss vet hur framtiden ser ut. Hur ser det ut om 15 år, 20 år, 25 år? Hur är det med efterfrågan på råvaror? Hur är det med Ryssland? Det är dumt att tänka sig att det utan det här skulle räcka med tre missiler och vårt luftförsvar är borta innan det ens har börjat. När det gäller det här med att lägga ned flygplatsen kostade det, enligt uppgifter som jag har tagit del av, förra året 50,8 miljoner att driva den militära flygplatsen i Uppsala. Som försvarsministern mycket riktigt var inne på finns det planer på en civil aktör som skulle vilja gå in där, och i så fall ska man ju dela på den kostnaden så att det blir halva summan. Nu vill jag ställa en fråga: Hur är det möjligt att man inte ser att det blir en orimlig besparing? Förra året satsade vi 39 miljarder på försvaret. Nu har vi en sådan här summa och så frånsäger vi oss möjligheten att ha en militär bas, den enda flygplats vi har tillgänglig nära vår huvudstad och därmed möjligheten till ett uthålligt luftförsvar. Det här är för mig en hjärtefråga som jag nu vill framföra. Försvaret är som jag ser det en försäkring. Som villaägare är vi skyldiga att ha hemförsäkring fast vi hoppas att det aldrig brinner. Det är vi inte som land, men vi måste ha ett försvar som fungerar. Väldigt många här i kammaren och ute i landet var mycket frågande inför att vi avmilitariserade Gotland. Men nu kommer nästa fråga. Ska vi frånsäga oss möjligheten för framtiden, för kommande generationer? Det är vad som händer. Har man en gång lagt ned flygplatsen i Uppsala vet vi alla att den aldrig går att ersätta. Vi kan aldrig köpa upp marken och få möjlighet att bygga upp den igen. Det är oåterkalleligt. Det är därför detta är så viktigt. Det är därför vi måste ha en debatt. Det är därför vi måste ha ett underlag för vad det här kommer att kosta.

Anf. 83 Mats Berglind (S)

Fru talman! Jag tycker faktiskt att man kan göra en liten honnör, om man får uttrycka sig så i en försvarspolitisk debatt, för försvarsministern som var väldigt tydlig med att om frågan skulle komma upp om en nedläggning av Uppsala garnison är det en fråga för regering och riksdag i slutändan. Det var ett klargörande som jag tycker var väldigt bra. Det tackar jag för. Sedan är det ju, som jag sade, en del annat som jag känner har skapat en hel del oro för dem som är indirekt berörda och direkt berörda av det som kommer att hända här. Jag känner mig lite orolig över att försvarsministern backar undan och säger att det här inte är någon fråga för regeringen. Det här är ingenting som ska beslutas, utan här får Försvarsmakten göra som man vill. Då blir jag inte lika nöjd med svaret. Jag tycker att det här är så pass viktiga frågor att de borde komma upp åtminstone i en politisk diskussion om hur det här ska hanteras och vilka förutsättningar som gäller. Och som flera av oss har varit inne på: Vad är kostnaderna om man gör sådana här förändringar? Precis som Solveig Zander är jag Enköpingsbo, så att flytta över verksamhet dit skulle kanske vara i vårt intresse. Men i den här frågan tror jag att vi kan vara överens om att det är så fullt ändå på garnisonen. Vi måste ta försvarspolitisk hänsyn och se till hur rikets säkerhet ska skötas. Inte minst ska det vara en ekonomi som är försvarbar om det tas några andra beslut. Jag räknar med att vi kommer att behöva diskutera den här frågan flera gånger och få ett förtydligande. Trots att försvarsministern säger att detta inte finns med i inriktningspropositionen tror jag att den här debatten kommer att leva vidare med olika förslag som dyker upp från Försvarsmaktens sida.

Anf. 84 Solveig Zander (C)

Fru talman! Det har varit en intressant debatt, och det har varit mycket intressant att lyssna på försvarsministern. Jag tycker att vi får tvetydiga svar på de frågor vi har ställt. Att flytta delar av flyget till Västerås eller Skavsta - inte blir det samma sak som det är i Uppsala. Det är ju helt klart. De flygfälten har inte alls samma funktion som de i Uppsala har. Det kan vi lugnt vara överens om. Det skedde en omorganisation av försvaret i början av 2000-talet, 2004 tror jag att det var. Det väckte oerhört upprörda känslor i vårt land. Det börjar lägga sig nu. Varför då oroa igen med att ha en diskussion om att vissa verksamheter kan läggas ned utan att vi i riksdagen eller i regeringen får vara med och ta den debatten och fatta de besluten? Om det nu är så att försvarsledningen själv får bestämma över vissa saker som har att göra med att flyget ska förändras i Uppsala måste jag ju ställa frågan: Vad kan försvarsministern göra åt den saken så att vi får vara med och tycka till om det? Det har ju oerhört stor betydelse för oss. Jag har besökt flyget i Uppsala vid ett par tillfällen. Varje gång jag har varit där har jag blivit mer och mer övertygad om att det fyller en oerhört viktig funktion för Sverige. När det gör det måste vi i vår riksdag också få vara med och tycka till om det ska förändras. Vad kan försvarsministern göra för att möjliggöra detta?

Anf. 85 Cecilia Wikström i Uppsa (Fp)

Fru talman! Vi står inför ett oåterkalleligt beslut. Konsekvenserna av en nedläggning av F 16 är irreversibla. Att frånhända sig ansvaret för att kunna starta och landa den kapaciteten är inte som att en dag när så skulle vara påkallat på nytt rulla ut en färdig gräsmatta. Det här kräver ett ordentligt underhåll och en god satsning hela tiden. Ärna flygplats i Uppsala har ingen fast basering av stridsflygplan i fredstid. Möjligheten att landa och klargöra där har emellertid mycket stor betydelse för den svenska beredskapen, så som det har berättats för oss fram tills i dag. Det är den enda militära flygbasen i omedelbar anslutning till den folkrikaste regionen i landet. Berghangarerna, som min kollega Mikael Oscarsson har lyft fram, representerar också ett skydd för våra luftstridskrafter som den svenska staten knappast någonsin kommer att ha råd att bygga upp på nytt. Historien visar, fru talman, att man så långt som möjligt bör undvika att flytta militära verksamheter. Det kostar mer än det smakar. Gjorda investeringar kastas bort och nya blir nödvändiga på annan ort. Utan egentliga besparingar tappar man dessutom värdefull kompetens. I fallet Uppsala är dessa konsekvenser alldeles uppenbara. Det känns också, fru talman, rätt märkligt - märkligt, säger jag, inte oansvarigt - att höra försvarsministern berätta att hela denna underhållskapacitet, hela detta ansvar överlåts till en civil aktör, Uppsala Air, som ännu inte ens är i full verksamhet. Man förbereder ett civilt flyg i Uppsala. Det är riktigt, och jag är den första att tillskynda detta och har varit det sedan första minuten bolaget startades. Men det är en helt annan sak än att frånhända sig ansvaret för militär landnings- och klargöringskapacitet.

Anf. 86 Lennart Hedquist (M)

Fru talman! Det är lite gåtfullt att Försvarsmakten utifrån ledorden tillgänglighet och flexibilitet har kommit med det här förslaget. Det är väl tveklöst så att försvaret självt borde ha upplevt att såväl tillgänglighet som flexibilitet har varit viktiga under de gångna åren i samband med att man för viktiga uppdrag har behövt utnyttja flygplatsen vid tidigare F 16. Jag har den största respekt för att försvaret måste se till varje möjlighet att spara pengar. Här är det klart att man har försökt räkna fram att skulle man genomföra detta skulle det vara möjligt att spara 50 miljoner kronor. Det kan i olika sammanhang vara en icke föraktfull summa. Men innan man går vidare med den här typen av beslut, oavsett var de ligger, tycker jag att man bör kvalitetssäkra den kalkyl som är gjord. Det är väldigt enkelt att få fram en sådan besparing på myndigheten Försvarsmakten om man samtidigt skyfflar över en stor del av kostnaden till någon annan myndighet. Ur statens synpunkt bör man se hur kassaflödet för de tänkta förändringarna ser ut. Oavsett om ärendet ska till riksdagen eller inte - det mesta ska uppenbarligen inte till riksdagen - har ju regeringen ett ansvar för att se till att det blir ett rationellt och riktigt beslutsfattande i det här ärendet. Beträffande Luftstridsskolan är det uppenbart för oss alla att avsikten är att den ska flyttas till Enköping och att avsikten i övrigt är att den verksamhet som finns vid Uppsala garnison också ska försvinna. Det som är kvar är egentligen då Försvarshälsan, och jag tror inte att man kan motivera att Uppsala garnison finns kvar bara för den verksamheten.

Anf. 87 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Jag repeterar: Detta är inte ett beslut som riksdagen fattar. Detta är inte en sak som kommer att ingå i inriktningspropositionen. Det är entydigt från fyra allianspartier att grundorganisationen inte kommer att förändras under denna mandatperiod. Uppsala garnison är en verksamhet som skulle omfattas av ett riksdagsbeslut. Det kan inte fattas av myndigheten själv. Däremot är själva flygplatsverksamheten, de 70 procent av ytan som det refererades till här tidigare, något som myndigheten, Försvarsmakten, själv ansvarar för. Jag tror att vi gör allra bäst i att överlåta militära bedömningar till Försvarsmakten och inte politisera dem. Det är alldeles entydigt så att det inte är grundorganisationen som försvarar Sverige, utan det är försvarsförmågan, de tillgängliga, användbara, effektiva, övade och erfarna förbanden, och det är det som vi prioriterar resurserna till. Flygplatsen är alltså Försvarsmaktens beslut. Försvarsmakten är en självständig myndighet. Man har en viss organisatorisk frihet, det vill säga riksdagen beslutar om grunderna för grundorganisationen, och regeringen styr upp en del av organisationen, men Försvarsmakten har inom ramen för de besluten att själv utforma verksamheten så effektivt som möjligt. Det är de och inte jag som svarar för att räkna på sina förslag och sin egen budget för att använda varje krona de har på effektivast möjliga sätt. Jag tror att Cecilia möjligen gjorde en felsägning när hon började prata om nedläggning av F 16. Jag tror att man kan konstatera följande: Detta lades ned av den tidigare regeringen och Socialdemokraterna, och man kan ha synpunkter i dag på om det var rätt eller om det var fel. Mycket talar för att det inte var rätt, men beslutet är likväl fattat, det är verkställt, och man har gjort investeringar på andra håll. Där lider vi möjligen av att vi kommer ett antal år i efterhand med delar av den här debatten, Cecilia. Det är inte alls på det sättet som Mikael Oscarsson säger, att tre missiler gör att vi inte har något svenskt flygvapen. Det är inte heller på det sättet som han beskriver i sin interpellation, att flygvapnet är starkt försvagat. Sverige har ett dubbelt så stort flygvapen som våra grannländer har. Det är inte heller på det sättet som han hävdar, att detta är spiken i kistan för att försvara luftrummet kring huvudstaden. Jag har redogjort för de bedömningar Försvarsmaktens högkvarter gör kring användning av andra flygplatser som ligger mycket nära Stockholm och som kan vara tillgängliga för att värna luftrummet här. Solveig använde formuleringen "om Försvarsmakten får bestämma". Ja, det får de, inom ramen för de beslut som riksdagen och regeringen har fattat. Alternativet är att vi lyfter upp alla frågor till riksdagen. Svaret på frågan är väl egentligen detta: Som ledamot av Sveriges riksdag är man oförhindrad att lyfta upp i princip vilka politiska beslut som helst hit. Sedan är det en helt annan fråga om det är lämpligt att göra, därför att då hamnar på Solveig att göra hela avvägningen, om Försvarsmakten inte längre anses kapabel att göra det, mellan det ena och andra, mellan den ena orten och den andra orten och mellan att öka där och minska där. Då ställs den ena verksamheten mot den andra. Jag tror att vi har en ganska god balans där riksdagen reglerar en betydande del av grundorganisationen och där regeringen fyller på men där sedan Försvarsmakten har ett visst utrymme att inom denna ram fatta beslut om hur man använder pengarna på effektivast möjliga sätt. Jag vänder mig återigen till Cecilia på slutet. Att överlåta till en civil aktör sade hon var ett problem. Jag räknade upp hur det runt om i Sverige ser ut på precis det sättet, till exempel i Ronneby, i Luleå och i Visby. I Halmstad tror jag också att det är på det viset. Det finns en samverkan mellan det civila och det militära flyget för att få en kostnadseffektivare verksamhet.

Anf. 88 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Jag tycker att det har varit en viktig debatt, och jag hoppas att den får fortsätta. Det här är viktiga frågor för Sveriges säkerhet. Grundfrågan är: Ska Sverige bli det enda landet i västvärlden som inte har en militär flygbas i nära anslutning till huvudstaden och landets ledning? Jag tycker att det är orimligt, och jag tycker inte att jag har blivit klokare av de svar jag har fått här. Inte heller har jag blivit klokare beträffande vad det kommer att kosta att flytta över stridsledningsskolan, utbildningsenheten. Jag har fått uppgifter om miljardkostnader men får inga svar. Om vi skulle bygga upp berghangaren i dag skulle det kosta ett par miljarder eller så. Det är självklart att det är jätteviktigt att ha ett fortifikationsskydd för 40 JAS-plan. Om vi lägger ned detta är det för alltid borta. Vad gäller att använda andra flygplatser har det gjorts en internutredning. Det är ju så att det inte finns några flygplatser i Mälardalen som med kort varsel kan svara upp mot de möjligheter som finns i dag med landningshjälpmedel, flygtrafikledning, uppställningsplatser, hangarer, förråd, vapen och bränsle. Det är också vad Försvarsmakten har sagt: Man måste ha en militär flygbas inom en tiomilsradie. Försvarsministern var förut inne på att vi skulle ha ett snabbare försvar och kunna mobilisera bättre. Jag ser inte på något vis hur det här beslutet, om det skulle bli så här, skulle hjälpa till så att vi får en bättre beredskap och snabbare möjlighet att försvara huvudstaden. För Sveriges folk, inte minst för alla oss som bor i Mälardalen, är det en trygghetsfråga. Jag tycker att försvarsministern och regeringen måste sätta ned foten. Det går inte att lämna över den här frågan och säga att den inte är så stor. Den är jättestor, och det är en fråga som kräver riksdagsbeslut, anser jag.

Anf. 89 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Vi lämnar inte över frågan. Den ligger på Försvarsmakten, och den har gjort det hela tiden. Det är inte så att det sker ett beslut av regeringen att vi lämnar detta till dem. Detta ligger inom deras kompetens och beslutskapacitet. Det Mikael Oscarsson vill göra är att när han inte gillar inriktningen vill han lyfta frågan från Försvarsmakten. Det är så det är på riktigt. Grundfrågan är inte alls det Mikael Oscarsson säger. Grundfrågan är följande: Hur ska vi kunna försvara Stockholm och vårt land? Hur ska vi kunna ha ett effektivt och bra luftförsvar? Hur ska vi kunna värna luftrummet? Till grund för detta ligger militära bedömningar, inte i första hand politiska eller ens regionala. Det är Högkvarteret som har gett oss detta underlag som jag har redovisat med anledning av andra flygplatser. Om det är som Mikael Oscarsson säger, att man inom försvaret vill ha en flygplats just inom tio mil och just i Uppsala, ja, då har de den möjligheten. Jag har dock uppfattat att hans problem är precis det motsatta: att Försvarsmakten har rätt att döma av frågan och att inte vi omedelbart lyfter alla frågor till riksdagen. Jag tror dock att om man gjorde så skulle man i slutändan få en ineffektiv beslutsstruktur där man kopplar loss en myndighet från dess verksamhetsansvar. Icke på något annat område agerar riksdagen på det viset. Slutligen, fru talman: Vad är det vi talar om här? Hur många starter och landningar är det som är aktuella i Uppsala? Vi talar om 838 militära rörelser. En rörelse innebär alltså antingen en start eller en landning, alltså låt säga 400 starter och 400 landningar - lite drygt en om dagen. Jag kan säga att det delvis går på tvärs med den argumentation som Mikael Oscarsson gör. Däremot är man på väg emot 1 600 civila rörelser. Det pekar på att det finns ett ökande intresse för att ha flygplats i Uppsala från den civila sidan. Jag har också tagit del av vad som sägs i medier, nämligen att det finns intresse av att ta över. Skulle det vara så att Försvarsmakten beslutar sig för att lämna och det då skulle vara så att det öppnar sig en möjlighet att samverka med det civila tycker jag att det är en god sak, för Uppsala inte minst.

den 5 februari

Interpellation

2008/09:311 En nära militär flygplats för försvaret av huvudstaden

av Mikael Oscarsson (kd)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Försvaret har under lång tid levt under ekonomisk press. Spara, spara har varit det ständiga kravet. Den politiska ledningens kritik mot försvarets sätt att hantera skattemedel har i många fall varit berättigad. Men sparsamheten kan gå för långt – och snålheten bedra visheten.

När försvaret ska spara blir självfallet antalet garnisoner intressant att se över, men det vore nu direkt ovist att lägga ned den enda huvudstadsnära militära flygplatsen. Att lägga ned Uppsala garnison vore spiken i kistan för Sveriges möjligheter att återta beredskapen och försvara luftrummet runt huvudstaden. Av den rapport som ÖB nyligen överlämnat till regeringen framgår ändå att detta är vad som nu är på väg att bli verklighet. Jag menar bestämt att varken riksdagen, försvarsministern eller regeringen kan låta detta ske!

Försvarsfrågan engagerar och är central för alliansens väljare, inte minst för oss kristdemokrater. Sverige behöver ett modernt och starkt försvar, men nu känner många oro inför nedskärningarna. Nu kommer nästa stora fråga: Ska Sverige bli det enda landet i västvärlden som inte har en militär flygplats i nära anslutning till huvudstaden och landets ledning?

Jag tror att vi måste inse att exempelvis Rysslands utveckling inte med någon självklarhet kommer att fortsätta att gå i demokratisk riktning. Det finns tvärtom signaler om en växande rysk aggression. Det räcker att nämna Tjetjenien, Georgien och sättet att använda gasleveranserna – eller snarare avsaknaden av leveranser – i relationen till grannländerna för att illustrera detta.

Inom överskådlig tid känns ett ryskt angrepp mot oss eller ett annat EU-land osannolikt, men vi måste ha beredskap för att detta kan komma att förändras. Vi behöver då ett starkt försvar.

Vi ska inte heller glömma bort att en enig försvarsberedning före Georgienkrisen uttryckte att ”lackmustestet” på Rysslands vägval skulle bli hur man behandlade grannländer som tidigare varit del av Sovjetunionen:

”Det är därför viktigt att Sverige fortsätter att noga följa den politiska, ekonomiska och militära utvecklingen i Ryssland. I utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa länder de närmaste åren kommer att definiera vår syn på Ryssland. Solidariteten mellan EU-staterna är viktig i detta sammanhang.” (Säkerhet i samverkan, Ds 2007:46, s. 36)

Det går alltså inte att låtsas som om inget har hänt eller förändrats sedan angreppet emot Georgien.

I samband med Georgienkriget försäkrade regeringens fyra partiledare också att förutsättningarna för förbandsverksamheten var goda, sedan försvaret kommit till rätta med den tidigare akuta obalansen i sin ekonomi. De skrev då (Svenska Dagbladet den 13 september): ”Därför kan vi konstatera att förändringar i grundorganisationen inte behöver genomföras.”

I det förslag som nu lagts fram av ÖB varnar han i ett säkerhetspolitiskt avsnitt för att kriget i Georgien och det hårdnande internationella klimatet ökat spänningen runt Sverige. Detta kan öka antalet incidenter utanför eller i direkt anslutning till svenskt territorium, varnar ÖB. Såväl Norge som Finland har också ökat sina försvarsanslag mot bakgrund av den senaste tidens ökande otrygghet.

Flygvapnet har setts som något av ryggraden i det svenska försvaret, men det är redan starkt försvagat. Insatsförband finns nu endast på två utgångsplatser: Blekinge och Norrbotten.

Så här ser hela organisationen av flygvapnet ut i dag:

Två av landets fyra JAS 39-divisioner finns stationerade vid Blekinge flygflottilj, F 17 i Ronneby, med flygutbildningen för JAS 39 Gripen samt en basbataljon.

De andra två JAS 39-divisionerna finns stationerade vid Norrbottens flygflottilj, F 21 i Luleå, även de tillsammans med en basbataljon.

Utöver det finns bara Skaraborgs flygflottilj, F 7 i Såtenäs, med flygutbildningen för JAS 39 samt transport- och specialflygenheten.

I Linköping finns flygskolan och helikopterflottiljen.

Slutligen finns Luftstridsskolan i Uppsala, där även Stridslednings- och luftbevakningsskolan, Flygbefälsskolan och Utvecklingsenhet Luft är stationerade. I Uppsala finns också den så kallade strilbataljonen, och från Uppsala leds dessutom flygskoleverksamheten i Linköping.

Det är denna – den enda militära flygplatsen nära huvudstaden – som nu kan bli nästa steg i nedmonteringen av flygvapnet.

För mig är detta oförsvarbart av flera skäl:

Runt huvudstaden finns en stor del av Sveriges befolkning. Där finns en stor andel av svensk industri. Och där finns ledningen för vårt land: riksdag, regering och statschef. All erfarenhet från modern krigföring visar att vid ett angrepp är det landets ledning man vill slå ut. Så var det också vid terrordådet den 11 september 2001.

Även vid speciella tillfällen, som till exempel toppmöten eller när vi är ordförande i EU, kan en militär flygplats nära Stockholm visa sig vara avgörande.

Insatstiden från Såtenäs till Stockholm är hela 35 minuter; från Uppsala är den endast 7 minuter. Detta innebär också att den tid som flygplanen kan vistas i luftrummet över huvudstaden förlängs med nästan en timme – om de kommer från Uppsala. Det är inte att undra på att flygvapenchefen har sagt att en militär flygplats måste finnas inom tio mils radie från Stockholm.

I början av 2000-talet var ÖB och försvarsministern överens om att Uppsala skulle var navet i flygvapnet. Sedan sköttes frågan så illa att Vänsterpartiet fick sin vilja igenom och F 16 lades ned.

Men man beslöt samtidigt att behålla den militära flygplatsen för att ha handlingsfrihet i framtiden. I dag finns där totalt 539 anställda. Här gör även 300 killar och tjejer sin värnplikt varje år, och det finns ett stort antal elever vid Luftstridsskolan. Dygnet runt, året runt sköts dessutom flygstridsledning härifrån, liksom bevakningen av det svenska luftrummet.

Här har också stora investeringar gjorts inom flera kostnadsdrivande områden, viket innebär att befintlig infrastruktur är utformad för framtida behov. Det geografiska läget främjar personalförsörjningen och den nära kopplingen till den civila utbildnings- och forskningsvärlden är av stor vikt.

Slutligen: det är endast i Uppsala det finns en hangar i berget som ger våra flygplan skydd mot terrorangrepp. Om den militära flygplatsen i Uppsala läggs ned är risken stor att hela det svenska flygvapnet slås ut vid en terrorattack.

Mot bakgrund av den ovan beskrivna situationen, särskilt vad gäller försvaret av vårt lands huvudstad, vill jag rikta följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta utifrån det förändrade säkerhetsläget, som enligt Försvarsberedningen uppstått sedan Ryssland gått till angrepp mot Georgien, ett av de grannländer som tidigare var en del av Sovjetunionen?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att garantera säkerheten i vårt lands huvudstad Stockholm, med befolkningen i regionen och landets ledning, om den enda militära flygplatsen i dess närhet läggs ned?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att Uppsala garnison inte ska läggas ned?