En ekonomisk politik för bättre arbetsmarknad och fler jobb

Interpellationsdebatt 28 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Anf. 108 Anders Borg (M)

Herr talman! Thomas Östros har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ställa om den ekonomiska politiken i en riktning som leder till en bättre fungerande arbetsmarknad och fler jobb. Målet med regeringens sysselsättningspolitik är att varaktigt få fler i arbete främst genom ett minskat utanförskap. Därför har politiken framför allt inriktats mot att minska såväl sjukfrånvaron som arbetslösheten samt att öka arbetskraftsdeltagandet. Sverige och många andra länder har haft den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Regeringen har vid flera tillfällen under krisen vidtagit åtgärder för att stimulera efterfrågan och dämpa fallet i sysselsättningen samt motverka att arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer under lång tid. För att människor ska stå bättre rustade efter den ekonomiska krisen har regeringen utökat antalet studieplatser inom såväl komvux och yrkesvux som högskola och universitet. Dessutom har regeringen stärkt arbetslösas incitament att utbilda sig inom yrkesvux. Sysselsättningen har fallit under krisen men inte alls i den omfattning som historiska samband mellan bnp och sysselsättning indikerar. Regeringens långsiktiga sysselsättningspolitik samt krisåtgärder har bidragit till att fallet i sysselsättningen har varit litet i förhållande till minskningen av bnp. Även arbetskraftsdeltagandet är fortsatt högt trots lågkonjunkturen. Detta indikerar att den varaktiga sysselsättningen kommer att öka. De närmaste tre åren beräknas sysselsättningen öka med drygt 140 000 personer. Regeringens bedömning är att den hittills förda sysselsättningspolitiken med fokus på arbetslinjen är ändamålsenlig, och politikens inriktning ligger fast.

Anf. 109 Thomas Östros (S)

Herr talman! Jag vill börja med att önska dig en trevlig sommar, finansministern, efter denna interpellationsdebatt! Det är en väldigt nöjd finansminister vi har lyssnat till här under eftermiddagen. Det är lite konstigt med tanke på att vi har en arbetslöshet som i ett historiskt perspektiv för ett land som Sverige är mycket hög. Vi har 9 procents arbetslöshet. I de mest optimistiska prognoserna når vi 8 ½ procent i arbetslöshetsnivå om tre år. Det är inte acceptabelt. Vi har också fått färska siffror som visar hur regeringens politik har fungerat på en viktig del av arbetsmarknaden, nämligen inom kommuner och landsting och produktionen av vård, skola och omsorg. Regeringen har sagt att man under krisen har värnat den landstingskommunala sektorn och skyddat den från uppsägningar och att man därmed har klarat antalet sysselsatta och kvaliteten i omsorgen och skolan. Men så är inte fallet. Sveriges Kommuner och Landsting rapporterar att mellan fjärde kvartalet 2008 och 2009 försvann 18 000 jobb i den kommunala sektorn. Då har man räknat bort att en del privatiseringar har skett och att en del plusjobb har försvunnit. SCB rapporterar att det försvann ungefär 25 000 jobb, och Konjunkturinstitutet rapporterar 33 000 jobb. Det är sannerligen inget bra resultat om man hävdar att man har värnat välfärden. Dessutom står nu ytterligare skattesänkningar på programmet. Kostnaden för att sänka skatten med 100 miljarder den här mandatperioden har varit socialförsäkringar som i dag inte längre är bland de tryggaste och bästa i Europa, en a-kassa som tillhör bottenklassen i Europa och stora uppsägningar i vård, skola och omsorg. Ändå föreslår man från borgerligheten nya skattesänkningar på 100 miljarder kronor under kommande mandatperiod. Varje ny krona som Anders Borg utlovar till fortsatta jobbskatteavdrag eller sänkt skatt för höginkomsttagare vill vi använda till välfärden. Ni har riktat skattesänkningarna till de allra rikaste på ett sätt som saknar motstycke. När Anders Borg tillträdde hade vi 6 procents arbetslöshet. Det beskrev du som massarbetslöshet. Nu har vi omkring 9 procent. Arbetslösheten har ökat snabbare i Sverige än genomsnittet i Europa, och vi har väsentligt högre arbetslöshet än viktiga konkurrentländer som Tyskland. Dessutom växer det nu fram en långtidsarbetslöshet i Sverige som saknar motstycke. En tredjedel av de arbetslösa är långtidsarbetslösa. Sådana siffror har vi inte sett till sedan 70-talet. Det är rädslan som ska skapa jobb. Man genomför stora skattesänkningar riktade till dem som har det bäst ställt, men det är mycket tuffa bandage för dem som har det sämre ställt. Det ska skapa arbetstillfällen. Vi har aldrig utifrån vad finansministern säger förstått hur det ska gå till, men andra säger vad det handlar om. Det är genom försämrad a-kassa, försämrad sjukförsäkring och genom att se till att människor också lämnar försäkringarna som man sätter press nedåt på lönerna. Det är det som gäller, och det ska skapa en ny typ av arbetsmarknad som vi inte har sett maken till tidigare i Sverige. Det här yttrar sig på olika sätt. Det är straffbeskattning av pensionärer. De ska beskattas hårdare än löntagare, för det ska sätta press nedåt på lönerna. Det är socialbidragsökningar på bredden i nio av tio av landets kommuner. Det sätter press nedåt på lönerna. Det är numera också en straffskatt för dem som ska vara med i en a-kassa. Anders Borg har själv myntat uttrycket att en obligatorisk a-kassa måste skattefinansieras, och den ska skattefinansieras så att de som har det sämst ställt på arbetsmarknaden, de som till exempel jobbar inom hotell och restaurang, ska betala fem gånger mer än en läkare för att vara med i en a-kassa. Det är konsekvent ökade klyftor, och straffbeskattning av särskilda grupper i samhället ska skapa arbetstillfällen. Det har lett till att vi nu har 9 procents arbetslöshet. Det är sannerligen inte mycket att vara väldigt stolt över.

Anf. 110 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Med anklagelse i rösten säger Thomas Östros att finansministern är påtagligt nöjd och menar naturligtvis att det i den roll som han har är helt omotiverat. Jag tycker ändå att man kan konstatera att om man jämför Sverige med andra länder har Sverige klarat den här krisen bättre trots att vi har drabbats hårdare. Jag vill inte utesluta att det finns en del tur i detta, men jag skulle också vilja säga att det finns en del skicklighet bakom det från Riksbankens och från finansministerns sida. Sysselsättningen är högre i dag än när regeringen tillträdde. Arbetslösheten har ökat mindre i Sverige denna gång än vad de historiska sambanden skulle ge vid handen, kanske bara en tredjedel. Man kan diskutera hur man ska hantera en sådan här situation, och det var också uppe i Bo Bernhardssons inlägg tidigare. Ska man blåsa på och acceptera en kraftig skuldökning? Det har man gjort mer eller mindre medvetet överlagt i andra länder och hamnat i stora skuldproblem. Eller ska man anta en svensk eller tysk linje där man är väldigt försiktig och ser till att inte dra på sig strukturella underskott? Det är inte bara strukturella problem på arbetsmarknaden som uppstår om arbetslösheten biter sig fast, utan det är även strukturella problem i de offentliga finanserna. Ingen kan vara så effektiv som Anders Borg när det gäller att förklara att det är ett stort problem om detta uppstår. Vad vi har lyckats med i Sverige är att hindra att detta problem har uppstått. Till skillnad från andra länder behöver vi inte satsa på skattehöjningar eller minskade utgifter till vård, skola och omsorg och andra angelägna ändamål. Jag tycker också att den här regeringen har gjort en väldigt viktig insats på lång sikt i och med att man ändrat utbildningssystemet. Man har ändrat incitamenten där och höjt kraven. Man har också ändrat incitamenten i transfereringssystemet. Nu låter det som att när den förra regeringen lämnade regeringsmakten 2006 var transfereringssystemet det ideala. Det vet vi alla att det inte var. Vi vet att det var allt fler som kom i utanförskap. Reformerna som vi har gjort har varit otroligt viktiga för att på lång sikt inte bara få upp sysselsättningen och ned arbetslösheten utan också få bort ett strukturellt budgetunderskott. Jag har hört Thomas Östros återkomma till på många ställen att Alliansen på något sätt har föreslagit 100 miljarder i skattesänkningar. Det där är ett trick som man kan ägna sig åt när man är i opposition, nämligen att man lägger ihop fyra olika partiers skattesänkningar, och utgiftsökningar för den delen, och säger att det är regeringssidans politik. Men så är det inte. De som sitter för Alliansen i finansutskottet och finansministern har gjort väldigt klart att tekniken att addera är helt oriktig. Först kommer offentliga finanser. Där ska det vara ordning och reda, och det ska inte vara någon tillväxt i strukturella underskott. Det andra är att säkra viktiga reformer och skydda välfärden. Det tredje är skattesänkningar. Allt detta måste rymmas inom en given ram. Hur stor den ramen är hade Konjunkturinstitutet en uppfattning om häromdagen. Jag ansluter mig inte till den, men det är självklart att den ramen inte är 100 miljarder utan betydligt mindre, om den ens blir större än noll.

Anf. 111 Anders Borg (M)

Herr talman! Låt mig returnera önskningen om en trevlig sommar, Thomas Östros! Jag hoppas att även Thomas Östros ska ha möjlighet att njuta av denna sommar, och jag vill passa på att tacka för många trevliga debatter under de här fyra åren. Vi ska dock inte låta det skyla över att det är tydliga skiljelinjer mellan oss. Det finns avgörande skiljelinjer i beskrivningen av Sverige, det finns avgörande skiljelinjer i politiken och det finns avgörande skiljelinjer när det gäller framtiden. I min verklighetsbeskrivning har Sverige tagit sig igenom krisen i bättre skick och med effektivare samhällsmodell än de flesta europeiska länder. Allra mest tydligt är det i KI:s prognos, med 75 000 fler i sysselsättning i år än 2006 och med en sysselsättningsökning de kommande åren på 100 000. Vi upplever inte det vi såg under 2002 till 2005, med återhämtning och tillväxt men med stigande arbetslöshet och fallande sysselsättning. I min verklighetsbeskrivning har Sverige starkare offentliga finanser. Massiva nedskärningar och skattehöjningar har skett i praktiskt taget varje industriland. I Sverige kan vi prata om huruvida KI gör en rimlig bedömning när de talar om 25 miljarder i reformutrymme, om Carl B Hamilton har rätt när han säger att beloppen kan vara mindre eller vad det nu kan vara för diskussion. Här behöver vi inte tala om nedskärningar, för vi har hållit i de offentliga finanserna. Rättvisa och trygghet: Det som så tydligt framträder när andra länder ska skära ned, frysa löner, säga upp anställda i offentlig sektor och höja pensionsåldern är att Sverige redan nu står sig bättre när det gäller trygghet och rättvisa, naturligtvis tillsammans med Danmark, Finland och Holland, än de flesta andra europeiska länder. Lönerna: Stora och omfattande förändringar har vi gjort, men inte har lönerna fallit, utan vi har haft de löneökningar på 2-3 procent som vi brukar ha i Sverige. Vi har kunnat se två avtalsrörelser som har gett ansvarsfulla avtal. Den största skiljelinjen går dock i politiken. Det ska vi inte sticka under stol med. Kärnan i vår politik är arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta, och det ska bli fler som vill anställa. Här är kontrasten övertydlig. Ni vill ha en straffskatt på unga, fördubblade arbetsgivaravgifter, en bensinskattechock som ska bäras av pensionärer och låginkomsttagare och en kilometerskatt med förödande konsekvenser för industrianställda, förödande konsekvenser för de anställda på Scania, Volvo och Saab i Södertälje, Västra Götaland och Göteborg och på andra håll. Både skogsindustri och verkstadsindustri kommer att drabbas av denna märkliga straffskatt på industriproduktion och arbete i Sverige. Men det är också så att våra framtidsvisioner skiljer sig åt. Vi vill ha ett tryggt samhälle med starka offentliga finanser, god välfärd, en arbetslinje och kunskap. Människor kan ha social rörlighet och kan bygga sig en trygghet i livet utifrån egna ambitioner och förmågor. Socialdemokraterna och De rödgröna strävar bakåt. Här har vi skiljelinjerna. De är tydliga. Från er får vi en svartmålning av Sverige, en politik som stoppar jobb, kostnadsbelägger sysselsättning och återlägger flaskhalsar och en framtidsvision som i allt väsentligt enkom blickar i backspegeln. Det är därför jag är så glad över de här debatterna, för de ger oss förutsättningarna att få en diskussion där väljarna kan förhålla sig till alternativen. Arbetslinje och kunskap eller bidrag och arbetslöshet - det är skiljelinjen.

Anf. 112 Thomas Östros (S)

Herr talman! Glädjen över debatterna är delad, men ointresset för de stora utmaningar Sverige står inför bekymrar mig. Det handlar om jobben och arbetsmarknadens utveckling. Det är den avgörande frågan. Det Anders Borg har sysslat med under de här fyra åren är klassisk moderat politik. Det är en ny språkdräkt, men klassisk moderat politik. Väljarna i Danderyd, Lidingö, Vellinge och några kommuner till där de med högst inkomster och störst förmögenheter bor har haft anledning att skåla i champagne, medan politiken har varit väldigt hård mot dem som har det lite tuffare, som de som råkar bli sjuka eller arbetslösa. Samtidigt sker gigantiska skattesänkningar som underminerar finansieringen av välfärden. Inte med ett ord berör Anders Borg att 25 000 fått lämna välfärden under de här åren. Varför har de fått göra det? Jo, för Anders Borg är skattesänkningar prioriterade över allt annat. Svaret på samhällets alla frågor är sänkt skatt, framför allt till dem som tjänar mest. Men där har vi en stor skiljelinje oss emellan. Jag förstår att Anders Borg är besviken över att det inte blev någon skattechock i den gemensamma vårmotion som vi presenterade. Det blev mycket blygsamma förändringar. Däremot är det ett mycket tydligt budskap om att Sverige inte har råd med några gigantiska skattesänkningar de kommande åren. Pengarna behövs till välfärden, äldreomsorgen, sjukvården och inte minst skolan, som är så viktig för vår framtida konkurrenskraft. Pengarna behövs till att se till att ha ordning och reda i de offentliga finanserna. 25 000 fick lämna sjukvården. Vi fick kraftiga neddragningar i arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning, i allt det som gör omställning möjlig för människor när de drabbas av svåra ekonomiska kriser. Tryggheten underminerades, det som gör att människor kan klara kriser - en sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring värd namnet. Samtidigt är det en politik som inte förstår småföretagarnas villkor. Bland det första man gjorde var att drämma till med en kraftig arbetsgivaravgiftshöjning riktad mot de minsta företagen. Resultatet är väldigt tydligt. Redan nu, i uppgången, som tack och lov är här, rapporterar Svenskt Näringsliv att det är svårt att hitta utbildad arbetskraft. Det beror på att de som har varit arbetslösa under den här perioden inte har fått rätt och möjlighet till utbildning. Tvärtom har långtidsarbetslösheten ökat, och människor har knuffats allt längre bort från arbetsmarknaden, så långt att socialbidragen ökar i nio av tio landets kommuner. Där kan vi tala om marginaleffekter. Det är 100 procents marginaleffekt om man tar sig ur socialbidragsberoende och in på arbetsmarknaden. Därför rapporterar näringslivet att det är svårt att få tag på arbetskraft. Då kan vi hamna i den värld som innebär att vi har brist på kompetent arbetskraft samtidigt som vi har massarbetslöshet. Precis detta rapporterar Konjunkturinstitutet om. Det här kallas för jämviktsarbetslöshet ekonomer emellan. Den har ökat varje år under den här mandatperioden, och man räknar med att den kommer att öka de kommande tre åren. Under vår tid vid regeringsmakten minskade jämviktsarbetslösheten över en tioårsperiod. Det är helt centralt för ekonomisk politik. Resultatet är också att vi har 100 000 färre sysselsatta, mätt i det enda som är rimligt för ett land som Sverige: sysselsättningsgrad. Det innebär också att vi har 100 000 fler arbetslösa. När Anders Borg lägger prognos för den kommande mandatperioden, då han ska fortsätta med sin egen politik ytterligare fyra år om han får väljarnas förtroende, kommer han fram till att arbetslösheten 2014 är tillbaka på den nivå som rådde 2006, det som Anders Borg kallade massarbetslöshet. Stoltheten över att det går så bra på arbetsmarknaden klär dig inte, Anders Borg. Det har gått sämre för Sverige än för jämförbara länder. Nu behövs det krafttag för att se till att pressa ned arbetslösheten steg för steg.

Anf. 113 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Thomas Östros började med att säga att det finns ett ointresse för framtiden. Jag skulle vilja säga att det som skiljer Socialdemokraterna i regeringsställning från Socialdemokraterna i opposition är att ett mer internationellt perspektiv har förbytts till ett mycket snävare nationellt perspektiv. Det är som om resorna till EU och deltagandet i EU:s möten under den tid då ni satt i regeringsställning hade en välgörande effekt. Nu krymper perspektivet. Det är hela tiden inåtblickande. Ett exempel är att vi nu, apropå framtiden, har ett helt nytt problem i världsekonomin, även den europeiska ekonomin, nämligen stabilitetsproblemen i den finansiella sektorn som spiller över till de offentliga finanserna via olika mekanismer. Detta är verkligen ett nytt problem. Men detta berör aldrig Socialdemokraterna. Tvärtom förtiger ni det, ungefär som om krisen aldrig ägt rum, eller som om den ägt rum men dess konsekvenser inte skett. Det är en jättekonstig inställning som minst av allt vittnar om intresse för framtiden. Om det nu var så eländigt med alla skattesänkningarna och jobbskatteavdragen måste man fråga sig varför ni inte återtar dem i vårmotionen. Det gör ni inte. Ni accepterar dem. Eftersom ni inte anser att ni kan återta jobbskatteavdragen ska ni i stället höja andra skatter. Då blir det kilometerskatten och andra konstiga skatter som ska införas eller höjas. Sedan är det detta med företagen. Jag tyckte att det var bra att Thomas Östros vidrörde det, eftersom det har varit alldeles för lite om det i debatten. Men varför ska ni klubba till dem med en förmögenhetsskatt och en fastighetsskatt i kombination med förmögenhetsskatt som gör det mycket svårare att få fram riskkapital?

Anf. 114 Monica Green (S)

Fru talman! Det blir en intressant debatt det här. Anders Borg säger en sak men i praktiken har han gjort något helt annat. Han påstår att han har en jobblinje, men i själva verket har arbetslösheten ökat. Det är inte mitt fel, säger Anders Borg. Varför har vi en regering som inte vill styra ett land? Den säger bara: Det är någon annans fel, och därför kan vi inte göra någonting åt det. Det är ganska trist med en regering som säger: Det fixar nog marknaden när det vänder igen. Det är en passiv inställning. Hörde jag rätt, Anders Borg? Jag måste nästan fråga igen. Sade Anders Borg att det har en undanträngningseffekt om man utbildar för mycket? Kan det verkligen vara möjligt? Jag hoppas att Anders Borg kan rätta till den felsägningen. Det måste ändå vara så att våra ungdomar ska få en chans till, en chans till och en chans till. Till och med de äldre som i dag inte är rustade för de jobb som kommer i framtiden måste också få en chans till. Det kan väl inte vara möjligt att det är en undanträngningseffekt som gör att det är färre som får utbilda sig i dag. Det skulle vara väldigt trist om Anders Borg har den åsikten. Jag hoppas att det var en felsägning. Det är 70 000 fler i utanförskap i dag. Det är inte heller vårt fel, säger Anders Borg. Men ni lovade att det skulle bli färre i utanförskap. Jag hörde inte någon gång att ni sade: Bara om det är fint väder och går bra hela tiden kommer vi att göra så att färre människor är i utanförskap. Det är 70 000 fler. Det är inte lite heller. Då kommer Anders Borg på en annan sak. Vi ändrar statistiken. Vi tricksar och säger att man räknar på ett annat sätt nu. Med andra ord ljög Moderaterna i förra valrörelsen, eller så visste de inte bättre. Man kan åtminstone inte lita på de siffror som Moderaterna framför. Carl B Hamilton säger att det är så märkligt att Socialdemokraterna inte vet om att det har varit kris, trots att vi berättar om att det är kris. Vi tror på det här landet. Vi tror på möjligheternas land. Vi vill ge människor möjligheter att utbilda sig och skaffa sig ett jobb. De ska inte som nu gå i passivitet och inte få en chans. Ni har förvärrat krisen genom att skära ned på komvux. Ni har skurit ned på arbetsmarknadspolitiska utbildningar, och ni har sabbat a-kassan. Det har förvärrat krisen i det här landet. Det har ni påstått har med jobblinjen att göra. Det har inte blivit ett enda nytt jobb av de åtgärderna. Tvärtom blir människor mindre rustade för att ta de nya jobb som kommer i framtiden. Vi byggde upp en stark ekonomi i landet med starka fundament och ordning och reda i de offentliga finanserna. Det gjorde vi sedan ni styrde förra gången. Ni hade ju otur då. Det var en inhemsk kris, en lågkonjunktur. Sedan har vi byggt upp ekonomin och sett till att det inte på fyra år går att krascha. Vi har starka offentliga finanser och starka åtgärder som gör att det inte går att förstöra på så kort tid. Vi står för jobblinjen. Ni står för bidragslinjen, eftersom människor i dag i allt större utsträckning får leva på socialbidrag. Än värre är att det i dag finns människor som är utanför utanförskapet. De har inte någon ersättning alls från något försäkringssystem eller genom något socialbidrag utan står helt och hållet utan med er politik. Med er politik ökar klyftorna. Vi får ett samhälle som slits isär. Vi kan gärna jämföra oss med andra länder. Men det var vi som byggde upp den starka ekonomin, och det är vi som har byggt upp välfärden. Det vet Anders Borg mycket väl. Nu försöker han ta äran åt sig.

Anf. 115 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Jag kunde inte bärga mig riktigt. Anders Borg önskade mig en trevlig sommar. Det hann jag inte göra. Men det var inte därför som jag begärde ordet. Det återkommer ständigt i de ekonomisk-politiska debatterna. Kungsorden för den borgerliga regeringen är att det måste bli billigare att anställa. Man kritiserar ständigt Socialdemokraterna när vi föreslår en eller annan skattehöjning, med utgångspunkten att de nya jobben då blir omöjliga. Då kommer inte de nya jobben. Kungslinjen är: Det måste bli billigare att anställa. Man kan inte ha några nya skatter, eftersom då blir det inte några jobb. Jag måste be Anders Borg att reflektera lite över hur det hänger ihop. Man ska naturligtvis inte ha skatter eller pålagor på företagen som är onödiga. Det ska man självklart inte. Vi har skatter för att finansiera välfärden, bygga vägar, hålla utbildningssystemet i skick, sjukvården och allt möjligt. De har vissa uppgifter. Om man haft utgångspunkten under 1900-talet att vi ska skapa jobb genom att det ska bli billigare att anställa garanterar jag, Anders Borg, att Sverige hade stått kvar i fattigsamhället. Det hade fortfarande varit för handen i Sverige. Utveckling bygger på produktivitetshöjning så att de nya företagen och de nya jobben orkar bära högre löner och högre skatter och bidra alltmer till välfärden som skolan, sjukvården och sådant. Det är vad som är utveckling. Jag har ideligen i den här kammaren hört, och också under den ekonomisk-politiska debatten, enkla påståenden om att det måste bli billigare. Nej, Anders Borg, det är inte så man skapar jobb och utvecklingskraft. Det är genom tekniska innovationer, produktivitetsförbättringar, utveckling, utbildning och större satsning på skola, forskning och så vidare. Hade vi följt det råd som ständigt upprepas i denna kammare av Anders Borg och den borgerliga regeringen att vi ska göra det billigare att anställa hade Sverige stått kvar i fattigsamhället. Det måste finnas ett tryck att förbättra produktiviteten. Man måste plocka ut den ökade produktionsförmågan till välfärdssystemen, men inte enbart till dem, så att människor kan förbättra sin tillvaro. Det är poängen med produktionen. Den är inte till för sin egen skull. Företagen är inte till för företagens skull. Människor ska inte behöva ställa upp för företagen i alla lägen och vara beredda att sänka löner. Samhället ska inte säga: Vi backar undan. Vi vill inte ha något till skolan och välfärden. Detta är en grav missuppfattning, Anders Borg, varje gång du säger att det måste bli billigare att anställa. Det hindrar inte att det ibland är så att man kan stimulera vissa sektorer eller vissa avgränsade områden genom att tillfälligt underlätta till exempel när konjunkturen är väldigt svag och det finns arbetslöshet. Det kan man visst göra. Men som generell princip, vilket ni har upphöjt den till i den borgerliga regeringen, är det en fullständigt katastrofal ekonomisk politik. Det är inte utveckling. Det är avveckling. Det är avveckling av välfärdsstaten och avveckling av jobben.

Anf. 116 Anders Borg (M)

Fru talman! Den prövosten som Thomas Östros väljer att lägga sin politik på och där den ska prövas är framtidens stora utmaning. Det handlar om hur vi ska återställa offentliga finanser, klara en åldrande befolkning och säkra välfärden med en åldrande befolkning. Det är framtidens utmaningar. Låt oss då titta på politiken. Bo Bernhardsson säger att det inte ska bli billigare att anställa. Det är ju så politiken ser ut. Fördubblade arbetsgivaravgifter för unga är inte att göra det billigare. Det blir mycket dyrare att anställa. När återhämtningen först kommer är man framme med kostnadsklubban. När det gäller kilometerskatten nämner man omvandlingstryck. Det kommer att bli ett omvandlingstryck på Saab, Scania och Sandvik och på alla de andra ställen där jobben hotas av denna märkliga politik från ett parti som har ett förflutet i industrisamhället. Sedan är det bensinskatten, denna skatt som är riktad mot pensionärer och barnfamiljer på landsbygden, återläggningen av hela bidragssystemet och flaskhalsarna. Vi ser vartåt det barkar. Det blir dyrare att anställa. Det blir färre som är på arbetsmarknaden. Risken skulle öka för att inflation och kostnadstryck stryper tillväxten och sysselsättningen och cementerar arbetslösheten. Jag ska vara ärlig. Detta är illa, och det har jag många gånger framhållit. Men det är inte det värsta med den rödgröna politiken. Det mest problematiska är synen på kunskap. Vi har haft en utbildningsminister som i rekordfart har återupprustat svenskt utbildningssystem. Betyg kommer nu tidigare. Det blir nationella prov, ordentlig utvärdering, lärarutbildning, validering, kunskapsförstärkning, starkare ställning för matematiken tidigt i skolan, lärlingssystem och återupprättad yrkesutbildning. Här ska socialdemokratin göra upp med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, partier som är negativa till betyg, som är negativa till lärarens starka ställning i klassrummet i termer av kunskap, som är negativa till ordning och reda i klassrummen, som är negativa till nationella prov och som är negativa till att ge en ökad satsning på matematik, naturvetenskap och teknik. Socialdemokraterna saknar genom sitt samarbete en kunskapspolitik. Därför kraschlandar ju Bo Bernhardssons argumentation på prövostenen. Det blir ingen teknik och ingen utveckling, inga välbetalda välståndsjobb i en växande exportsektor om man inte förmår att prioritera utbildning. Det är båda benen som saknas i den socialdemokratiska politiken. Man nedmonterar arbetslinjen och man nedmonterar kunskapslinjen. Därmed kommer Sverige inte att stå starkt och inte att röra sig framåt. Sverigebilden - låt oss vara stolta över Sverige. Låt oss vara stolta över att vi har mindre inkomstskillnader och större ekonomisk trygghet. Kanske några länder ska nämnas i samma liga, Danmark, Finland och Holland, de andra alliansstyrda länderna i Europa där trygghet, välfärd och rättvisa står högt upp på dagordningen. Inte som i Spanien där nedskärningar eller i Storbritannien där skattehöjningar nu ska betala för tidigare misstag. Framtiden - hur kan det vara en framtidspolitik att nedmontera kunskapslinjen? Hur kan vi möta framtidens utmaningar med att nedmontera arbetslinjen? Vilken av framtidsutmaningarna ställs i bättre dager av att ta tillbaka arbetslinjen och backa på kunskapspolitiken? För mig är det en obegriplig politik som faller hårt mot prövostenen.

Anf. 117 Thomas Östros (S)

Fru talman! Just detta, att inte ha förmågan att prioritera skolan, är väl det som utmärker den här regeringen, liksom att skattesänkningar, ytterligare skattesänkningar och ytterligare skattesänkningar ständigt går före välfärden, skolan och förskolan. 25 000 har fått lämna kommuner och landsting, även om man räknar in det som har privatiserats. Inte med ett ord diskuterar finansministern detta. Statsministern har ju garanterat att välfärden har gått oskadd genom krisen. Så är inte fallet. Det innebär större grupper i förskolan. Det blir sämre start för barnen i deras kunskapsutveckling. Det innebär att lärare har sagts upp. Det innebär att man har lagt åt sidan den möjlighet man hade att förbättra kunskapsresultaten i skolan. Jag är glad att Anders Borg säger att han vill tillbaka till överskott. Jag har i hela min politiska gärning fått debattera både mot höger och vänster om behovet av överskottsmål. Nu har vi både vänster och höger med på det tåget. Det är bra. Det är bra för Sverige. Det är det som har byggt svenska offentliga finanser så starka i grunden. Att ständigt prioritera skattesänkningar framför det som är så oerhört viktigt i välfärden, inte minst skolan, är för mig obegripligt. Kilometerskatt är döden för industrin, säger Anders Borg. Vi exporterar våra tunga lastvagnar, inte minst till Tyskland, det ledande industrilandet i Europa. De har kilometerskatt. De ser till att få finansiering för att investera i infrastruktur. Det tycker jag är klok politik. Det ingår i ansvarsfulla offentliga finanser att man finansierar stora investeringar. Ditt misslyckande, Anders Borg, kommer att förbli att du misslyckades med arbetsmarknaden. Idén om att ökade klyftor skapar nya jobb har inte fungerat. Nu stiger jämviktsarbetslösheten inte bara hela denna mandatperiod utan de kommande åren. Det som vi socialdemokrater visade var att det med aktiv arbetsmarknadspolitik, investeringar i utbildning och med trygghetssystem som gjorde att människor kunde ställa om gick att pressa ned den långsiktiga arbetslösheten år för år. Det du har bidragit med är att du har pressat upp den långsiktiga arbetslösheten år för år. Det är ett stort misslyckande på arbetsmarknaden som vi kommer att få bära under många års arbete med att sanera.

Anf. 118 Monica Green (S)

Fru talman! Visst är det så att vi ska ha ett Kunskapssverige. Visst är det så att vi ska ha människor som har en bra utbildning och som har en modern utbildning som gör att de kan ta de nya jobben. Visst är det så, Anders Borg. Det är därför som vi tycker att det är så anmärkningsvärt att ni har varit emot alla reformer som vi har gjort för skolan. När vi har byggt ut högskolorna i det här landet har Moderaterna sagt: Oj, det är de där bygdehögskolorna. Dem kan vi inte satsa på. Nej, vi ska inte ha högskolor för alla i hela landet. Det har Moderaterna stått i den här kammaren och sagt. Varje skolreform som vi har genomfört, som har gjort att fler ska vara med in i kunskapssamhället, har ni varit emot. Nu står Anders Borg här och säger: Vi är för en bra skola, för vi ska ha ordning och reda. Ska det vara lärarlösa lektioner då? Ni drar ju ned på antalet anställda i välfärden. Ni drar ju ned på antalet lärare, på människor inom äldreomsorgen, på människor inom barnomsorgen och på människor på fritidsgårdarna. Barnen ska klara sig själva. De ska ha ordning och reda, säger Anders Borg. De ska få betyg. Men det blir färre vuxna som ska ta hand om dem, som ska hjälpa dem att skaffa sig sin kunskap. Ja, Anders Borg, vi ska bygga det här landet med kunskap och med fler jobb. Då ska man inte göra som ni gör. Man ska inte riva ned tryggheten och man ska inte fördriva människor från välfärdssektorn. Vi ska ju bygga den stark. Vi ska ju gå in i framtiden på ett sådant sätt att människor kan ta de nya jobben, inte som ni säger, att utbildning är undanträngning. När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetsmarknadspolitiska utbildningar eller komvux säger Anders Borg: Nej, det kan vi inte ge dem, för då kanske de stannar där. Tänk om de lär sig för mycket! Vilken hemsk situation det skulle vara, Anders Borg. Vi tror ju på människorna. Vi tror ju att de vill skaffa sig en utbildning. Vi tror att de vill vara med och bygga ett nytt, modernt och tryggt samhälle. Trevlig sommar!

Anf. 119 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Jag gjorde ett seriöst försök att få till stånd någon sorts principiellt samtal om utvecklingens grunder. Då upprepar Anders Borg allt han har sagt tidigare om att det inte ska bli billigare att anställa. Sedan räknar han upp alla skattehöjningar som han menar är utvecklingsfientliga och slår ut jobb. Jag gjorde i alla fall ett försök att få till stånd någon sorts vettigt resonemang om vad utveckling är för någonting. Om man tittar på hela 1900-talet, eller vilken tid man vill egentligen, kan man notera att utvecklingen går framåt därför att jobben får ett ökat förädlingsvärde och företagen blir bättre på att producera. Man producerar effektivare och så vidare. Det var det jag försökte ta upp, men jag var inte särskilt framgångsrik där utan jag fick argumenten en gång till. De argumenten innebär i princip att passiv arbetsmarknadspolitik kallas för aktiv arbetsmarknadspolitik och avvecklingspolitik kallas för utvecklingspolitik. Det borgerligheten gör nu är att bedriva en politik för låga löner. Man bedriver en politik för att privatisera välfärden. Det är ingen välfärdspolitik och det är ingen jobbpolitik. Det är en avvecklingspolitik. Det tycker jag att vi har fått bekräftat i den här debatten.

Anf. 120 Anders Borg (M)

Fru talman! KI säger att sysselsättningen kommer att öka med 100 000 för 2010-2012. Den har ökat med 75 000 jämfört med 2006, säger KI. 100 000 färre är beroende av sociala ersättningar. Tillväxten är 3 procent; starkast av de västliga industriländerna Sverige, Danmark och Holland. Ett antal alliansstyrda välfärdsstater lämnar krisen i bättre skick än praktiskt taget alla andra länder när det gäller trygghet, offentliga finanser och välfärd. Låt oss inte vända tillbaka. Socialdemokraterna talar om utbildning, men vi hör vad de säger. Man tror inte på betygen som instrument för att ungdomar ska kunna mäta sina kunskaper. Man hade tid att komma tillbaka med förslag till nationella prov så att det skulle bli bättre ordning. Men det gjorde man inte under sitt långa regeringsinnehav. Lärarutbildningen blev förödd i en ideologisk ambition att komma ifrån den gamla pluggskolan och det gamla kunskapssamhället. Yrkesutbildningar nedvärderades. Det är detta som är det tragiska dilemmat för Socialdemokraterna, nämligen att varje instrument för kunskap och social rörlighet lämnar man bakom sig i sin allians med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi förstår vad som händer på en arbetsmarknad med denna chockpolitik. Thomas Östros tycker att kilometerskatten är ett bra instrument. 300 000 för en ny Scaniabil i långdistanstrafik som går 25 000 mil. 350 000 kronor per år i skattechock. Det är en skattechock mot industri och utveckling för en framtid. Här är valen tydliga: Vi står för en arbetsmarknad med trygghet och jobb. Vi står för starka offentliga finanser. Vi står för kunskap. Socialdemokraterna står för arbetslöshet och orättvisa. Trevlig sommar!

den 21 maj

Interpellation

2009/10:469 En ekonomisk politik för bättre arbetsmarknad och fler jobb

av Thomas Östros (s)

till finansminister Anders Borg (m)

När Moderaterna presenterade sin senaste ekonomiska vårmotion i opposition våren 2006 var budskapet att det kanske kunde bli 500 000 nya jobb redan på kort sikt. Arbetslösheten skulle sjunka. I hård debatt mot ledande arbetsmarknadsforskare etablerade Moderaterna den så kallade breda arbetslösheten som definitionen på utanförskapet i Sverige.

Det program de borgerliga partierna presenterade byggde på att de ekonomiska skillnaderna mellan dem som arbetar och andra skulle öka. De principiellt viktigaste delarna var

·       ett förvärvsavdrag som sänkte skatten på löneinkomster, men inte på pension, föräldrapenning, arbetslöshets- eller sjukersättning

·       nedskärning i socialförsäkringarna, främst sänkt ersättning i sjukförsäkringen samt sänkt ersättning, höjd och differentierad avgift i arbetslöshetsförsäkringen

·       nedskärning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

På detta sätt skulle utbudet av arbetskraft öka. Genom att lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt förbättrades skulle även efterfrågan på arbetskraft öka.

Facit för mandatperioden föreligger nu:

·       Sysselsättningsgraden har sjunkit med motsvarande 100 000 personer. 100 000 fler är arbetslösa. Utanförskapet som Moderaterna definierade det har stigit med 70 000 personer. Arbetslösheten har stigit snabbare i Sverige än i jämförbara länder som Finland, Tyskland och Belgien.

·       De lågutbildade har klarat sig sämre i denna jobbkris än i tidigare lågkonjunkturer. Finanspolitiska rådet framhåller bristen på arbetsmarknadsutbildning som en förklaring.

·       Fler människor har blivit beroende av socialbidrag. Kommunernas utbetalningar av socialbidrag ökade till 8,8 miljarder kronor 2009. Det är en ökning med 20 procent jämfört med 2008. Utbetalningarna ökade i mer än 90 procent av landets kommuner.

·       Tydliga tecken på arbetskraftsbrist syns, trots den höga arbetslösheten. Svenskt Näringsliv rapporterar att en större andel rekryteringsförsök misslyckas i dag än på toppen av förra högkonjunkturen.  Finanspolitiska rådet menar att de låga nivåerna i arbetsmarknadsutbildningen kan hämma arbetsmarknadens återhämtning.

·       Sjukförsäkringen har försämrats för att möjliggöra skattesänkningar. Finanspolitiska rådet menar att sjukförsäkringsreformen genomförts förhastat och slarvigt, och att de långtidssjukskrivna behandlats orimligt.

·       En grundpelare för en välfungerande arbetsmarknad och lönebildning är hotad. Den allt överskuggande institutionella förändringen i relationerna mellan arbetsmarknadens parter under mandatperioden är att industriavtalet sagts upp.

Det är uppenbart att regeringens politik varit ineffektiv för att öka såväl utbud som efterfrågan på arbetskraft. Det är uppenbart att arbetsmarknaden inte fungerar bättre nu än under den förra mandatperioden. Det är uppenbart att regeringen inte tagit till sig nya rön som pekar emot den inriktning man band sig för 2006.

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att ställa om den ekonomiska politiken i en riktning som leder till en bättre fungerande arbetsmarknad och fler jobb?