Ekonomisk familjepolitik

Fru talman! Isabell Mixter har frågat mig om jag anser att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås och, om inte, hur jag avser att agera för att uppnå målet. Isabell Mixter har också frågat mig om jag avser att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer genom krisen.

Fru talman! Regeringen har tagit över ansvaret för ett land som står inför en lågkonjunktur samtidigt som många människor påverkas av dramatiska kostnadsökningar till följd av hög inflation och ökade energi- och bränslepriser. Inte minst barnfamiljer drabbas mycket hårt av den svåra ekonomiska situationen. Som Isabell Mixter uppmärksammar äter skolbarnen mer i skolmatsalen än tidigare. Det är ett tydligt tecken på att vissa barnfamiljer börjar få det tuffare.

Det riksdagsbundna målet för den ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. För att ge barnfamiljer med låga inkomster ett extra ekonomiskt stöd har det tillfälliga tilläggsbidraget som lämnas till barnfamiljer med bostadsbidrag förlängts till och med juni 2023. Boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. För att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader är det därför träffsäkert och lämpligt att under en begränsad tid förlänga förstärkningen av bostadsbidraget.

Förutom inom familjepolitiken vidtas även inom andra områden åtgärder som kommer att komma hushållen till del, såsom de kommande elstöden, som det påbörjas utbetalning av nästa vecka för elprisområde 3 och 4. Regeringen har dessutom bland annat fastställt riksnormen för försörjningsstödet på en nivå som ligger 8,6 procent högre än 2022 och bibehållit arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet på den högre nivå som har gällt under covid-19-pandemin. Sammantaget är detta verkningsfulla åtgärder för att hjälpa hushållen i en svår tid, med särskilt fokus på de allra svagaste hushållen. Det är samtidigt viktigt att påpeka att regeringen behöver föra en balanserad, återhållsam ekonomisk politik för att undvika att förvärra inflationen, på samma gång som vi måste bygga Sverige starkare inför framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag konstaterar samtidigt att den här regeringen saknar förslag för att lösa de problem vi ska diskutera här i dag.

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är, precis som Anna Tenje var inne på, att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Det är ett mål som gällt under såväl den förra regeringen som denna regering.

Den höga inflationen drabbar nu människor väldigt hårt. Det ställer högre krav på politiken att sätta in åtgärder för att vi ska nå målet för den ekonomiska familjepolitiken. Kostnader för mat, el och andra basala nödvändigheter har ökat kraftigt. Särskilt tufft är det för hushåll som redan innan hade små marginaler. Bland barnfamiljer var det redan före den ekonomiska krisen många ensamstående kvinnor som levde med låg ekonomisk standard. Det är en grupp som nu får det ännu tuffare.

En mängd larmrapporter har den senaste tiden kommit från skolor i flera olika kommuner runt om i landet om att barnen äter mer i skolan, särskilt på måndagar och fredagar. Detta är ett tecken på att maten inte räcker till hemma till följd av de högre levnadskostnaderna. Barnen kommer hungrigare till skolan och vet att det kommer att bli dåligt med mat under helgen. Det innebär även att kostnaderna för skolorna, och i slutändan kommunerna, ökar.

I en enkät som SVT skickat ut till kommunerna uppger 12 av de 21 kommuner som svarat att det gått åt mer skolmat på sistone. Enligt en enkät som DN gjort svarar sex av tio kommuner att eleverna i grundskolan äter mer skolmat sedan det ekonomiska läget för hushållen försämrats. 76 procent av kommunerna svarar att de höjer budgeten för skolmaten 2023. Deras enkät har besvarats av 200 kommuner.

En rektor på en skola i Sundsvall sa i en intervju i SVT att man kan tvingas till nedskärningar i skolans utbildningskostnader. Till följd av de ökade kostnaderna för matinköp kan man tvingas välja mellan att minska på inköp av läromedel och att säga upp personal. De statsbidrag som kommuner och regioner har fått räcker inte för att täcka upp för den nuvarande höga inflationen, särskilt inte med tanke på att det blir högre kostnader för mat på grund av ökad efterfrågan.

Det vittnas också om att allt fler människor söker sig till civilsamhället för att få hjälp. Man beskriver att det bland dem finns grupper som tidigare inte sökt sig dit, bland annat barnfamiljer. Det här måste betraktas som ett misslyckande.

Statsrådet hänvisar också till det elstöd som skulle komma den 1 november men som fortfarande inte har betalats ut. Ännu har ingen svarat på när elstödet kommer till min landsände, norra Sverige. Det är en mycket tuff situation för många. En del har elräkningar på över 10 000 kronor som ska betalas, något som man absolut inte kunnat förutse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt oroas Kronofogden av ett kraftigt ökande antal privatpersoner och företag som har svårt att betala sina elräkningar. För privatpersoner ökade antalet ärenden som rör obetalda elräkningar under 2022 med 19 procent jämfört med året innan. Skuldbeloppet ökade med 27 procent. Företagen har det ännu värre. Det totala skuldbeloppet har fördubblats, och antalet mål har ökat med 30 procent. Högerpartiernas brutna vallöfte får förödande konsekvenser.

Det är uppenbart att den ekonomiska situationen just nu är ohållbar för alltför många barnfamiljer och att regeringen inte lever upp till målet om god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer.

Jag vill återigen fråga ministern: Avser regeringen att vidta några ytterligare åtgärder för att hjälpa familjerna genom den ekonomiska krisen?

Fru talman! Statsrådets svar har väckt lite frågor hos mig och en fundering.

Det gäller varför man väljer att räkna upp försörjningsstödet med 8,6 procent som en kompensation för prisbasbeloppet, som egentligen bara är till för att väga upp inflationen. Varför väljer regeringen att stanna där när vi vet vilket tufft ekonomiskt läge som Sverige befinner sig i?

Jag har en fråga till. Jag saknar i koppling till detta åtgärder från regeringen. Man räknar inte upp det tillägg som finns för hemmavarande barn inom försörjningsstödet. Det borde vara en självklar prioritering. Vi vet hur tufft det är för barnfamiljer att få vardagen att gå ihop. Det gäller inte bara de barnfamiljer som har det svårast och behöver samhällets hjälp.

Jag kan inte mer än instämma i det som Isabell Mixter sa här. Statsstödet som tillfaller kommuner täcker inte de höjda kostnaderna eller inflationen i dag.

Fru talman! Låt mig börja med inflationen. Inflationen lämnar ingen oberörd. Den lämnar inget hushåll oberört, den lämnar inget företag oberört och den lämnar definitivt inte någon kommun oberörd.

Inflationen påverkar oss alla, och allra mest drabbar den hushållen med tuffast och svårast ekonomi. Har man få eller små medel slår givetvis inflationen ännu hårdare, också givet de höga elpriserna, de höga bränslepriserna och därutöver de höga matpriserna.

Frågan är: Vad är det viktigaste att bekämpa, och vad är det viktigaste att få bukt med? Jag tror att tidigare regeringar oavsett färg nog hade landat ungefär likadant. Inflationen är den stora bov som vi måste bekämpa.

Om vi inte får bukt med den höga inflationen kommer den att pågå månad efter månad, år efter år. Vi kommer att hamna i ett läge där matpriserna fryser fast på en väldigt hög nivå. Då kommer våra fattiga barnfamiljer, de hushåll som har allra tuffast ekonomi, definitivt att hamna i ett ännu sämre läge.

Just därför är det viktigt att regeringen för en balanserad politik när det gäller vilka ekonomiska stöd som man ger och vilka ekonomiska satsningar som man gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har landat i att förlänga den tillfälliga höjningen av bostadstillägget. Det träffar allra bäst. Bostadskostnaden är den största utgiften för inte minst barnfamiljer och då inte minst för ensamstående kvinnor med flera barn.

På detta vis för vi en balanserad politik som inte riskerar att spä på inflationen än mer. Men jag delar interpellantens oro för de tuffa förhållanden som vi i dag ser i många hushåll. Jag delar helt och fullt interpellantens beskrivning av hur det ser ut i många av våra skolor just nu.

Vi kan konstatera att den skattefinansierade maten är en fantastisk förmån vi har. Den finns till just för att alla barn ska kunna äta sig mätta minst en gång om dagen för att kunna tillgodogöra sig den utbildning och den kunskap som de har rätt till. Det är en fantastisk förmån.

Många skolor vittnar nu om att det framför allt är fler barn som äter i skolmatsalen. Det är också viktigt att poängtera. Barn som tidigare har gått till mataffären på rasten för att kanske köpa mindre bra mellanmål som läsk, chips och godis väljer nu att äta skolmaten i stället.

Detta är i grunden bra. Sedan vittnar det givetvis om att det är tuffare ekonomiska förhållanden. Barnen kanske inte har lika mycket russelpengar, vilket gör att de går till matsalen och äter maten i stället. Det är egentligen i grunden bra.

Jag hoppas att barnen när den ekonomiska krisen är över och inflationen är bekämpad fortsätter att äta i matsalen i stället för att spendera pengar i mataffärerna på i varje fall inte lika näringsriktig mat.

Men visst äter också fler barn mer. De äter mer på måndagar, på fredagar och efter loven. Så har det varit under en längre tid. Det har nu förvärrats. Det är bra att svenska skolor och svenska kommuner har en beredskap för detta.

Givetvis lämnar inflationen ingen oberörd. Maten blir också dyrare. Det blir en högre kostnad för kommunerna. Jag hoppas att de prioriterar rätt.

Fru talman! Jag tackar återigen för svaret, Anna Tenje.

Jag vill börja lite där du slutade. Det är lite att trivialisera problemet med att barn nu äter mer i skolan att säga de tidigare har gått till kiosken eller liknande. De mönster man ser, att det är just på måndagar och fredagar som barnen äter mer, tyder på att det inte är en effekt av att det är fler personer som väljer att avstå från att gå till kiosken utan en annan typ av effekt. Barnen är hungrigare när de kommer till skolan.

Att regeringen har valt att behålla en tillfällig höjning av bostadsbidraget är såklart bra. För dem som får ta del av de pengarna är det mycket välkommet men knappast tillräckligt. Regeringen har inte heller sett till att rätta till det olyckliga med att den som får försörjningsstöd inte får ta del av de extra pengarna. Det är ofta de allra mest ekonomiskt utsatta.

Statsrådet var inne på att inflationen inte lämnar någon oberörd. Men det är också tydligt var den här regeringens prioriteringar ligger. Samtidigt som man menar att man inte vill spä på inflationen genom att ge dem som behöver det mest stöd har regeringen sänkt skatten för dem som har inkomster över 50 000 kronor. De fick efter årsskiftet en skattesänkning med cirka 1 400 kronor per månad. Det är pengar som en ensamstående mamma bara kan drömma om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vänsterpartiet har andra prioriteringar. I vår budget finns ett ökat barnbidrag till ensamstående föräldrar med 500 kronor. Det är en väl riktad satsning då vi vet utifrån statistiken att just ensamstående föräldrar är de som har lägst ekonomisk standard. Vi förstärker också både a-kassan, sjukförsäkringen och pensionerna.

Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att utjämna skillnader. Det är också därför den är ett så viktigt verktyg för att se till att alla familjer har ett drägligt liv. Men förmånerna inom familjepolitikens område har urholkats över tid och bidrar inte lika starkt till att utjämna skillnader nu som de gjorde förr. Särskilt allvarligt blir det i en tid där kostnaderna ökar lavinartat.

Att växa upp i fattigdom, särskilt under lång tid, bidrar till ett socialt utanförskap. Att inte kunna delta i fritidsaktiviteter eller kunna gå på kalas på grund av att man inte har råd med presenter sätter djupa spår. Det begränsar också möjligheterna att som vuxen kunna delta i arbetslivet.

Jag blir också väldigt frågande vad gäller ministerns svar. De åtgärder som Anna Tenje hänvisar till är inga ytterligare krisåtgärder, utan det är åtgärder som man satte in under pandemin och som den tidigare regeringen hade i sin budget.

Efter det har inflationen eskalerat, och hushållen får allt svårare att få ekonomin att gå ihop. När levnadskostnaderna ökar dramatiskt är regeringens svar att den inte sänker inkomsterna och att den alldeles för sent ska kompensera hushållen för de höga elpriserna. Det duger inte.

Står man fast vid att målet för den ekonomiska familjepolitiken ska vara att bidra till en god ekonomisk standard eller inte? Såväl statistiken som de vittnesmål vi möts av från samhället talar sitt tydliga språk. Barnfamiljer, både ensamstående och sammanboende, får allt svårare att klara av att få ekonomin att räcka till basala saker.

Kommer den här regeringen att lämna människor i sticket, eller kommer ni att vidta ytterligare åtgärder? Kommer regeringen att skjuta till resurser till kommunerna så att de klarar av att möta de ökade kostnaderna utan att skära ned på verksamheten?

Fru talman! Tack, statsrådet, för det korta svaret angående försörjningsstöd och uppräkning!

Det enda jag kan konstatera från svaret är att det är inflationen som blir i fokus. Då kan inte jag se att en höjning av försörjningsstödet med 8,6 procent är vare sig en investering eller en satsning. Det är en ren uppräkning i enlighet med inflationen, och det är inte att förbättra för dem som är beroende av samhällets hjälp och dem som är beroende av försörjningsstöd. Det kommer inte att hjälpa några barnfamiljer.

Fru talman! Vi börjar där Frida Tånghag slutade. Jag vill vara tydlig med detta: Försörjningsstödet i år räknas upp med 8,6 procent. Inflationen är 8,7. Garantipension och andra förmåner som följer prisbasbeloppet har räknats upp med 8,7. Jag tror att jag var tydligt med att detta är en uppräkning. Det är inte en satsning. Jag har inte benämnt det som en sådan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men man har ändock landat i att man behöver räkna upp stödet med 8,6 just för att täcka inflationen, vilket man också gör. Det är mycket mer än man räknar upp exempelvis pensionerna och lönerna med eller vad löntagarna nu kan räkna med i avtalsrörelsen, i alla fall i detta avseende.

När det gäller de övriga uppräkningar som Isabell Mixter var inne på rörande inkomstskatten är detta just en uppräkning. Vi kan alltså inte, fru talman, ta åt oss äran för att ha sänkt en skatt, utan detta sker helt enkelt genom en årlig uppräkning av inkomstskatten. Det handlar om var brytpunkten för inkomstskatten går. Så här har det varit de senaste åren. Man kan givetvis göra avvikelser från denna rutin för varje år, men det ger då dessutom andra konsekvenser.

Interpellanten påpekade att jag trivialiserade frågan om maten. Jag vill vara tydlig, fru talman, med att jag absolut inte trivialiserar någonting. Jag bara konstaterar att det inte bara handlar om att fler barn äter mer utan också om att fler barn verkligen äter i skolmatsalen. Det var helt enkelt ett konstaterande. I grunden tycker jag att det är bra att barn äter skolmaten, som vi alla via skatten är med och finansierar. Skolmaten är ett bra skyddsnät; man får näringsrik, riktig och bra mat i skolan.

Med detta sagt, fru talman, tycker jag att det är viktigt att tala även om andra delar i att stärka våra hushåll både på kort och på lång sikt. Det handlar helt enkelt om arbetslinjen. Vi glömmer gärna den när vi pratar om de här frågorna, men anledningen till att man hamnar i en svår situation med knappa ekonomiska medel är ofta att man av olika anledningar inte har ett jobb att gå till. Därför är det viktigt att stärka incitamenten och möjligheterna att gå från bidrag till arbete så att man på så vis kan stärka sin egen situation och även sin framtida pension. Dessa delar är oerhört viktiga.

Jag vet att det är många kommuner runt om i landet som jobbar mycket med de här frågorna, men där kan vi från statens sida säkert göra än mer framöver. Det handlar om att främja arbetslinjen. Det handlar om att se till att man kommer från bidrag till arbete och matchas mot utbildning och omställning så att man har större möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden.

Fru talman! Det är tydligt att när de borgerliga inte har några svar börjar den gamla lp-skivan snurra om och om igen med samma typ av svar: Det är arbetslinjen, och det är arbetslinjen.

Problemet är inte detta. Problemet är att er regering inte kommer med några åtgärder för hushåll som nu har det väldigt tufft. Det är också ett mål som ni själva har satt: Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till att utjämna skillnader. Men nu ser vi att den inte lever upp till detta.

Jag vill återigen fråga Anna Tenje: Vad avser din regering och du att göra för att stötta barnfamiljerna?

Jag vill också passa på att läsa upp ett citat från en artikel i DN i dag: "Och om jag är hungrig på kvällen säger mina föräldrar att jag ska äta mer till lunch." Det är en elev som går i årskurs 3 i en skola som säger detta.

Man kan absolut tycka att det är fint att elever får mat i skolan, men det handlar ju inte bara om det. Det handlar om att barn inte får tillräckligt med mat hemma. Någonstans måste väl ni som regering erkänna att det är ett fatalt misslyckande att vi i Sverige i dag har barn som går hungriga? Det kan inte vara rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men om nu Anna Tenje inte är beredd att stötta barnfamiljerna ytterligare kanske hennes regering i stället vill vidta åtgärder för att kommunerna ska ha råd med de ytterligare matkostnader som de nu upplever till följd av hungrigare barn? Vill ni att man ska låta bli att prioritera undervisning, eller vad är det som Anna Tenje anser att kommunerna ska göra?

Kommer din regering, Anna Tenje, att omvärdera statsbidraget till kommuner utifrån den situation vi nu ser? Och är ni beredda att sätta in fler åtgärder för att stötta barnfamiljer i krisen?

Fru talman! Tack så jättemycket, interpellanten, för den viktiga fråga som du har väckt och den debatt och diskussion som vi har haft!

Jag vill vara noga med att poängtera att inflationen och den svåra ekonomiska situation som vi har just nu med höga elpriser, höga matpriser och höga drivmedelspriser inte lämnar någon oberörd. Men det drabbar framför allt de hushåll som hade det allra tuffast redan tidigare. Jag tror inte att någon kan säga att det är bra att barn går hungriga och rekommenderas att äta mer i skolan. Givetvis är det inte så.

Just därför är det så oerhört viktigt att bekämpa inflationen, de höga drivmedelspriserna, de höga elpriserna och den ekonomiska situation som vi i dag befinner oss i. Annars riskerar vi att fastna i den här situationen för lång tid framöver och inte bara hamna i den för en kortare tid. Man kan bara konstatera att det inte är alla partier i den här kammaren som har varit med och bekämpat höga drivmedelspriser och höga elpriser. De har kanske snarare bidragit till att inflationen kan bli långvarig och drabba hushållen under längre tid.

Detta är en viktig fråga. Vi befinner oss mitt uppe i en ekonomisk kris just nu, så det är givetvis oerhört viktigt att följa de här delarna väldigt noga. Vilka incitament eller vilka åtgärder vi sätter in längre fram från regeringens sida får vi helt enkelt återkomma till.

Jag har, kanske till skillnad från interpellanten, ett väldigt högt förtroende för våra kommunpolitiker ute i landet. Jag är helt övertygad om att de, liksom regeringen, i detta fall kan prioritera rätt och riktigt. Kommunerna skär inte nödvändigtvis ned på undervisningen, utan där har man även en annan budgetprocess. Det finns hur mycket som helst som ligger utanför kärnverksamheten som kommunerna i så fall kan välja att låta bli att prioritera i stället för undervisning eller, för den delen, mat i skolan.