ekonomin i åklagarväsendet

Herr talman! Johan Pehrson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förändra den ekonomiska styrningen av svenskt åklagarväsende för att befrämja långsiktighet och möjlighet till hållbar utveckling. Jag vill inledningsvis framhålla att Sverige har ett bra åklagarväsende. Åklagarverksamheten präglas generellt sett av hög kvalitet och god effektivitet. Jag vill också understryka att regeringen har gjort stora satsningar på rättsväsendet. Dessa insatser har skapat goda förutsättningar för bland annat åklagarverksamheten. En del i satsningarna har varit att förstärka åklagarmyndighetens ekonomiska resurser. Jag kan nämna att sedan jag tillträdde som justitieminister har åklagarorganisationen tillförts 25 miljoner kronor år 2001, 50 miljoner kronor år 2003 och ytterligare 25 miljoner kronor för år 2005. I budgetpropositionen för 2005 aviserades dessutom att åklagarmyndighetens anslag ska ökas med ytterligare 25 miljoner kronor från och med 2007. De nu nämnda förstärkningarna medför att åklagarmyndighetens ekonomiska situation i dag måste bedömas som god. Till de budgetförstärkningar som gjorts har regeringen även varit pådrivande i reformarbetet gällande åklagarväsendets organisation. Vid årsskiftet slogs den centrala förvaltningsmyndigheten riksåklagaren och de sex regionala åklagarmyndigheterna inom åklagarorganisationen samman till en myndighet. På längre sikt bör den reformen leda till att medel omfördelas från administrativ verksamhet till rättslig utveckling och operativ åklagarverksamhet. Reformen skapar goda verksamhetsmässiga förutsättningar för en hög och effektiv lagföring. I slutet av 2004 beslutade regeringen att de flesta myndigheters anslagssparande för 2004 och 0,6 % av anslaget för 2005 ska ställas till regeringens disposition. Regeringen har en skyldighet att vidta åtgärder om det finns en risk att ett beslutat tak för statens utgifter kommer att överskridas. Till skillnad från de borgerliga partierna tar regeringen ansvar för den ekonomiska politiken. Det är skälet till att vi har valt att ställa en del av åklagarmyndighetens anslag till regeringens disposition. Det är viktigt att komma ihåg att dessa utgiftsbegränsningar inte riktade sig enbart mot rättsväsendets myndigheter. Dessa var med några få undantag generella för hela statsförvaltningen. Jag är givetvis medveten om att dessa åtgärder till viss del har förändrat förutsättningarna för åklagarmyndighetens verksamhet under detta år. Jag vill dock ännu en gång betona att regeringen under flera år har bedrivit ett aktivt och strategiskt arbete i syfte att förstärka åklagarväsendets kapacitet att bekämpa brott. Detta arbete ska fortsätta. Jag kommer att noga följa åklagarmyndighetens verksamhet och resultat. Om ytterligare insatser skulle behövas för att fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av åklagarverksamheten kommer regeringen att vidta dessa.

Herr talman! Jag bortser från det där med att regeringen tar ansvar för ekonomin. Mig veterligen körs statens budget med enorma underskott just nu. De som kommer att få betala detta i framtiden är bland annat de människor som besöker oss i riksdagen i dag här på läktaren. Välkomna till riksdagen! Vi ska i dag, nu i den här interpellationsdebatten, prata om åklagarna. Det är någon som är väldigt viktig i rättsväsendet - en spelare som fungerar som vändkors när det gäller hur polisen ska jobba och vad som ska föras vidare till domstol. Det är en spelare som sätter mycket av rättspraxis och bestämmer vad som ska drivas vidare i narkotikamål och sexualbrottsmål så att vi får vettiga straff i det här landet och så att det inte bara blir människor som har skjutit en varg som sätts i fängelse. Åklagarna har en mycket central roll som också är viktig ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är viktigt att det är hög kvalitet på åklagarnas arbete och att domarna håller hela vägen så att vi slipper få fall där det pratas om justitiemord. Jag är mycket oroad, tillsammans med Justitiekanslern och med riksåklagarens egen nämnd som har projekt för att stärka rättssäkerheten därför att man känner att det är svajigt. Hur ser det då ut i dag? Vi har en mycket pressad åklagarmyndighet. Vi hade generaldirektören och riksåklagaren Fredrik Wersäll hos oss i utskottet för en tid sedan. Han berättade hur han nu helt medvetet kör verksamheten med fulla underskott. Varför då? sade vi. Han sade: Jag kan inte här och nu säga det här åt mina medarbetare, som just har genomfört en stor omorganisation som är bra i mångt och mycket. Man har sparat ihop 16 miljoner kronor för att ha lite smörjmedel så att alla kan känna att det verkligen blir mer åklagarverksamhet, mer stöd för brottsoffer och mer kamp mot sexualbrott, mer kamp mot rån, bilinbrott, husinbrott och misshandel på öppen gata och så vidare - helt enkelt mer kraft för att bekämpa brott. Det skulle nämligen inte bli så eftersom regeringen tog in pengarna den 22 december. Det var pengar som lovades den 16 december. Det blev också ytterligare indragningar. Han kör just nu med underskott, och det är ganska allvarligt. Regeringen säger att man har varit pådrivande i arbetet. Det är ingen som jobbar hos åklagarna som känner igen den verklighetsbilden. Åklagarna har själva kommit på ett bättre sätt att organisera sig. Vad jag har förstått försöker regeringen inte ägna sig åt att vara pådrivande när det gäller hur myndigheterna ska organisera sig. När vi hade polisdebatten nyss, herr talman, sade Thomas Bodström att han inte bryr sig om hur polisen organiserar sig. Han tycker inte att det är viktigt att det finns en lokal polischef, fast det finns en turistchef. Däremot har han pådrivit och tydligen suttit med pennan och gjort hela ritningen för åklagarna. Det är så klart helt ologiskt. Det som man saknar i den omorganisation är, som Folkpartiet har pekat på, att Ekobrottsmyndigheten inte inkorporeras. Det borde den göra. Nu finns det utredningar på utredningar och utredningar ett par gånger till som kommer att peka på att Ekobrottsmyndigheten och dess duktiga medarbetare måste inkorporeras i den samlade åklagarverksamheten så att man kan samla kampen mot den organiserade brottsligheten. Knark och penningtvätt hänger ihop - det är ingen kärnfysikvetenskap, utan det borde regeringen känna till. Men detta vägrar man göra, och nu förslösas tiotals miljoner kronor i administration genom att detta fortsätter. Om man ska ha en samlad åklagarorganisation, som regeringen säger, så ska man ha just en samlad organisation för åklagarna och inte en delad. Nu går jag över till ekonomin. Det som Thomas Bodström räknar upp i sitt interpellationssvar, herr talman, är kompensationer för den otillräckliga pris- och löneomräkningen. Alla någorlunda friska regeringen kommer under de närmaste åren alltid att ha lite extra pengar att ge igen för att visa att man lägger på någonting. Det beror på att man inte kompenserar för att åklagarna får högre löner, att elräkningen stiger och att kopiatorpapperet ökar i kostnad. Då måste man få ersättning för det. Man kan ju inte slarva med själva åklagarverksamheten, för då riskerar vi att sätta rättssäkerheten på spel. Jag hoppas att regeringen tar allvarligt på denna viktiga grindvaktsfunktion. Ett åklagarväsende är viktigt för rättsbildningen och det är viktigt för rättssäkerheten. Vi ska inte ha fler oskyldigt dömda i svenska domstolar, och vi ska inte ha fler skyldiga som inte är dömda i svenska domstolar. Då är åklagarna, herr talman, helt centrala i verksamheten.

Herr talman! Åklagarmyndigheten är en ganska liten myndighet. Johan Pehrson har beskrivit hur otroligt central den ändå är i rättsväsendet. Den har alldeles nyligen också omorganiserats. Vi hade en del andra synpunkter från moderat sida på hur det skulle se ut. Likväl är det mycket som kostar när man moderniserar en verksamhet. Då är det besvärligt om budgeten inte håller från ett år till ett annat. När vi träffade riksåklagaren i utskottet för någon vecka sedan var han bekymrad bland annat över att den satsning på fortbildning av åklagare som han planerat nog inte kunde genomföras. Det handlar framför allt om utbildning vad gäller sexualbrott och familjerelaterat våld. Riksåklagaren hade uppmärksammat att regeringen och riksdagen har antagit en ny sexualbrottslag. Man hade också på eget initiativ genomfört en ganska omfattande genomlysning av hundratals våldtäktsdomar för att se hur det ser ut. Där kunde man konstatera brister i både polisens arbete och på åklagarsidan. Jag var rätt så på det klara med att det finns en övertygelse hos riksåklagaren om att det är viktigt att ge några åklagare särskild kompetens för att hantera de här mycket besvärliga frågorna. Nu blir inte det av, och då är ändå sexualbrott och familjerelaterat våld någonting som regeringen och riksdagen säger att vi prioriterar. Det är den signalen som jag tycker är så viktig att skicka och som jag tycker att ministern ska svara på. Är det meningen att vi nu ska leka svälta räv med åklagarväsendet och att man ska anpassa sig i den här organisationen? Detta är en liten myndighet som har effektiviserat verksamheten rätt ordentligt de senaste åren och som har fått ned högarna ganska ordentligt. Den har ambitionen att jobba modernt. Då tycker jag inte att det går att göra på det här sättet. Dessutom har vi en allt grövre och alltmer komplicerad internationellt relaterad brottslighet som också medför helt nya utmaningar bland annat för åklagarna. Även där känner jag att vi skulle behöva ha resurser för att ge utvecklingsenheterna, eller vad de nu kommer att heta, utrymme för de specialutbildningar, de utredningar och det arbete som måste göras. Men det går nu i stå. Det vore intressant att veta hur ministern ser på det långsiktiga kvalitetsarbetet som jag har haft väldigt stor respekt för när det gäller just åklagarmyndigheten.

Herr talman! Rättsväsendet består av en kedja med många aktörer. I dag har vi behandlat de fyra huvudaktörerna, polis, åklagare, kriminalvård och domstolar. Jag tror att det är viktigt att regeringen satsar långsiktigt och strategiskt på alla dessa fyra aktörer på ett helt annat sätt än vi ser i dag. I dag präglas regeringens politik mer av ad hoc -tänkande. Det känns väldigt märkligt för de här myndighetscheferna när de inser att budgeten inte blir vad de hade tänkt sig, trott eller fått löften om. Alla myndigheter inom staten ska ju spara lika mycket, och man drar in anslagssparande som de har tänkt investera i utbildningar, som Beatrice Ask tog upp, på att förhindra och minska våldsbrott mot kvinnor, sexualbrott mot ungdomar och annat. När man gör de här ad hoc -lösningarna försämrar det verksamhetens möjligheter att över huvud taget bedriva en effektiv brottsbekämpning. Vi menar att det är viktigt att man håller den här treårsbudgeteringen så att man kan vara sparsam ett år och spara i ladorna för att satsa strategiskt på en kompetensutveckling för personalen, på ny teknik eller vad som nu kan behövas. Den politik som regeringen för kommer i stället att leda till att varje verksamhet gör av med sina anslag innan budgetåret är slut, kanske på mindre genomtänkta projekt. Jag vågar påstå att den viktigaste frågan för myndighetschefer och för chefer på olika nivåer inom rättsväsendet i dag är, som jag sade tidigare i polisdebatten, budget, budget och att hålla budget. Vi moderater tycker att det absolut viktigaste är brott, brott och brott. Vi ska förebygga brott, bekämpa brott, utreda brott och framför allt se till att brott blir lagförda, att de som begår brott har en chans att bli rehabiliterade i större utsträckning och att minska återfallen i brott. Allting rör sig i väldigt stor utsträckning om budget. Jag skulle vilja veta vad justitieministern har för analys av vilka konsekvenser den här förda politiken med den här kortsiktigheten får för rättsväsendets aktörer. Jag vill också veta varför alla myndigheter har ålagts samma sparbeting när de har helt olika problem. Jag vågar också påstå att de är olika viktiga för medborgarna. Den mamma som har fått sin dotter våldtagen i någon av de över 700 våldtäkter som inträffar i Stockholms län kan knappast njuta av ett friår, av att slippa jobba. Det allra viktigaste för de flesta medborgare är att känna sig trygga, att kunna gå ut på gatan och att kunna ha sina ungdomar ute på stan utan att vara rädda för att någonting ska hända dem. Därför tycker vi moderater att det är märkligt att alla myndigheter ska spara lika mycket. Jag tycker att vissa myndigheter trots allt har en viktigare verksamhet.

Herr talman! Förra året fick vi kritik. Ni sade att det hade satsats för lite på åklagarmyndigheten. Det visade sig att den kritiken var helt fel. Det blev 16 miljoner i överskott. Då finns det möjlighet att ta det i beaktande att man kan använda detta till annat. Det var det som sades. Sedan var det ett sparbeting som inte på något sätt innebär att det inte har satsats på åklagarna. Det är ett sparbeting för alla. För åklagarna innebar det 5 miljoner sammanlagt. Det är alltså dessa pengar vi pratar om. Jag vill understryka att de satsningar som har gjorts på åklagarmyndigheten och de satsningar som har presenterats kommer naturligtvis att fortsätta framöver, och det är ordentliga tillskott. Johan Pehrson tog upp frågan om polischef. Nej, jag har inga åsikter i detalj om hur man ska ha det med polischefer i kommuner. Det är någonting helt annat med en åklagarmyndighetsförändring som finns i en proposition från regeringen. Det vore märkligt om jag inte hade åsikter om den propositionen. Där tror jag nog att Johan Pehrson högg ganska ordentligt i sten. Det blir lite märkligt att stå och tala om budget i fyra interpellationsdebatter. Här sitter ni som kommer från olika partier, och ni är inte på något sätt överens trots att ni sitter så nära varandra. Ni talar om att ni vill göra ökade satsningar, men de bygger på ersättningsnivåer som absolut inte kan accepteras av Folkpartiet och på indragna bistånd till de fattigaste i världen som Folkpartiet absolut inte vill ha. Kom igen när ni har en budget! Då kan vi ha en ordentlig budgetdebatt. Det finns ingen här, varken åhörare eller någon annan, som kan tala om ni kommer att genomföra de här sakerna. Hillevi Engström säger att man inte ska bry sig om budgeten. Det bekräftar väl bara bilden av hur lättsinnigt man har sett på frågan om ekonomin tidigare. Kan man inte komma överens ens i opposition blir det väldigt svårt att ha en budgetdebatt, särskilt när det gäller interpellationer från olika partier som har helt olika inställningar till hur olika saker ska finansieras. Vi kommer att fortsätta att bedriva det här arbetet. Vi kommer att fortsätta att göra de här satsningarna på åklagarna. Det är mycket viktigt. Jag tycker att det är väldigt roligt att träffa Fredrik Wersäll som kan berätta hur mycket de här tillskotten har betytt för Åklagarmyndigheten. Sedan ska det sägas att varje myndighet i hela Sverige alltid kommer att vilja ha mer pengar. Det ser jag som positivt. Det ser jag som ett tecken på hög ambition. Det kommer varje myndighet alltid att vilja ha. Jag kan också försäkra er om att vi har fått en stor uppskattning för den satsning som vi har gjort på åklagarmyndigheten.

Herr talman! Är det okej om jag tar några repliker på detta med att finansiera rättsväsendet, som vi i alliansen tycker att man ska göra?

Herr talman! Väljarna gav oss i uppdrag att vara opposition, och oppositionens uppgift i en demokrati är att peka på de brister som majoritetens förslag innehåller. Det är huvuduppgiften. Det är också någonting som vi gör, delvis i olika tonarter, från oppositionens sida, samtidigt som vi förbereder oss för att sitta på majoritetssidan. Det har vi gjort när det gäller rättsväsendets ekonomi genom att framför allt gå igenom nuläget och verkligheten för att se att vi ligger någorlunda åt samma håll och har samma verklighetsbeskrivning. När det gäller åklagarväsendet får vi nu höra: Ja, man hade ett överskott. Det vet ju justitieministern också: Man kan driva alla verksamheter så att de får överskott - det är inga som helst problem. Problemet är vad man då tvingas göra avkall på. Problemet är vad pengarna räcker till. Då är det justitieministern som sitter på möjligheten att påverka hur stor den där plånboken är. Det vi kritiserar nu är denna panikbromsning och brist på långsiktighet när det gäller åklagarväsendet, som gör att viktiga uppgifter och utmaningar inte är något man kan ta sig an. Jag vill fråga justitieministern: Anser regeringen eller anser regeringen inte att det är angeläget att särskilt vidareutbilda åklagare om sexualbrott och våldsrelaterade brott inom familjerna? För oss moderater är det självklart att det här är oerhört angeläget. Vi vet att det finns brister i hanteringen. Det är svår materia att arbeta med, och det är viktigt att man då kan spara pengar, kanske i ett år, för att göra en ordentlig satsning. Och tiden borde vara nu, när vi precis har fått en organisation som väl utformades för att utvecklingsarbetet inom riksåklagarmyndigheten skulle bli bättre.

Herr talman! Jag tycker att det är tråkigt när argumenten tryter så att man måste gå på personer och påstå att någon har en lättsam syn på budgeten. Jag trodde att det fanns en mer seriös inställning än så när det gäller brottsbekämpning. För oss moderater är det nämligen så att det är viktigare att minska antalet våldsbrott. Vi kan inte acceptera att fler än 700 flickor och kvinnor blir våldtagna i Stockholm varje år, en tendens som fortsätter att öka. Vi kan inte acceptera att bostadsinbrotten fortsätter att öka, särskilt här i Stockholms län. Det kommer vi aldrig att acceptera. För oss är det viktiga att människor är fria individer som vågar leva ett fullödigt liv, och då får man faktiskt se till att det måste vara den primära uppgiften för rättsväsendets aktörer, i stället för att hela tiden prata om att hålla budgeten och leverera ett överskott. Vi menar att rättsväsendet tyvärr kommer att behöva kosta skattebetalarna pengar och att skattebetalarna hellre vill bli förskonade från brott än få ett ledigt friår för dem som är friska och fullt arbetsföra. Det är vår prioritering, och där skiljer vi oss från Socialdemokraterna. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga vad regeringens politik innebär när man drar tillbaka anslag och anslagssparande från så viktiga myndigheter som rättsväsendets fyra huvudaktörer. Vad får det för konsekvenser? Inser inte justitieministern att det kommer att få konsekvenser som leder till kortsiktighet och att man gör av med sina budgetmedel innan budgetåret är slut? Så var det tidigare, och det var också därför man ändrade till treårsbudgetering inom statlig verksamhet. Det hoppas jag få svar på innan den här debatten är avslutad.

Herr talman! När det handlar om de 16 miljonerna som utgjorde överskottet är alltså beslutet att de kan stå till regeringens disposition att användas för åklagarmyndigheten, andra delar av rättsväsendet eller andra myndigheter. Det är så det fungerar. Det är naturligtvis riktigt att prioritera både brottsbekämpningen och budgeten, och om man inte klarar att hålla budgeten så är det våra myndigheter som får lida. Det har vi sett prov på tidigare. Jag tycker också att det är en avsevärd skillnad mellan det samarbete som vi har med samarbetspartierna, som definitivt också innebär en del slitningar, och det som presenteras här. Den avsevärda skillnaden är att vi kommer överens. Det gör inte ni. Jag har full förståelse för att man kan hamna i den situationen att man inte är överens - det är fortfarande ett år kvar till valet - men jag säger att det blir en väldigt märklig situation att diskutera ekonomiska förutsättningar för rättsväsendet med olika partier som har helt olika inställning till hur det ska finansieras. Det är det jag menar! Jag kan säga att utöver att vi ska fortsätta se till så att det här arbetet ska drivas vidare med både en budget i balans, ökade tillskott och bättre brottsbekämpning så ska vi också se till så att polis och åklagare får de redskap de behöver för att kunna fortsätta bedriva ett bra arbete. Till skillnad från Hillevi Engströms direkt felaktiga påstående har faktiskt bostadsinbrotten i Stockholm halverats på tio år, även om de hade ökat något 2004 jämfört med 2003. Jag hoppas att Hillevi Engström inte sprider sådana direkt felaktiga påståenden, särskilt med tanke på att hon är polis.

Herr talman! Den här förmiddagen har vi ägnat rätt mycket åt rättsväsendet, rättsstaten och faktiskt demokratin i Sverige. Varför talar vi i den borgerliga alliansen så mycket om rättsstatens återupprättande? Jo, det gör vi därför att vi tror att det har väldigt stor betydelse för demokratin att människor känner att myndigheterna på det här området kan förebygga brott, klara upp brott och se till att människor får påföljder och fängelsevistelser som är meningsfulla för att vi ska få ett tryggare och starkare Sverige. Detta är viktigt, inte minst ur ett socialt perspektiv. Vi vet ju om att brottsligheten drabbar de mest utsatta människorna mest. För oss i den borgerliga alliansen är det viktigt med en reform, ett återupprättande av rättsstaten och fokus på de här myndigheterna. Det handlar om ren socialpolitik. Det finns inte några som drabbas så mycket av brott som människor som redan är utsatta i samhället. Det är också en tillväxtfråga. Ska vi ha någon restaurangverksamhet som inte är kriminell här i landet så krävs det åtgärder på rättsnivå, inte minst bland åklagare. Ska vi ha en byggbransch som inte förfuskas så krävs det åtgärder på rättsnivå. Vi kan ta småföretagare som i dag inte får några försäkringar som exempel. Det är alltså en tillväxtfråga också. Detta är socialpolitik, demokratipolitik och tillväxtpolitik. Därför har vi haft den här debatten i dag. Vi kommer att gå till val på respektive partiprogram, Thomas Bodström. Det kommer ni också att göra från Socialdemokraternas sida. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska gå till val på att stänga kärnkraften och gå ut ur EU, och sedan ska ni samarbeta efter nästa val och fortsätta och vad jag har förstått bilda en koalitionsregering med medborgarlön för alla människor. Det finns ju ingen hejd på alla konstigheter som vi redan i dag kan få se från justitieministern, vice justitieministern och vice vice justitieministern, som redan nu håller på att invadera departementet. Det är ju fullt med röda och gröna människor, höll jag på att säga, som kommer in där från v och mp därför att ni har en regering tillsammans, men ni kommer att gå till val på olika partiprogram där ni inte är överens om det mest fundamentala som tillväxt, EU eller någonting. Herr talman! Jag tänker nu avsluta med att tacka justitieministern för att han har varit här och lyssnat. Jag hoppas att han tar med sig lite av detta budskap så att vi kan fortsätta ha ett bra samarbete på andra områden.

Herr talman! Jag vill ge en kommentar till Hillevi Engström: Jag sade att det var en ökning 2004 jämfört med 2003, men att allmänt säga att brottsligheten ökar är faktiskt direkt felaktigt. Det har varit en halvering på tio år, och det tycker jag är viktigt att man faktiskt nämner och inte bara nämner någon förändring från ett år till ett annat. Så är det naturligtvis därför att polisen gör ett bra jobb - Hillevi Engström och hennes kolleger - men också naturligtvis för att vi har satsat, inte bara på resurser på rättsväsendet utan också på att arbeta brottsförebyggande. Det är någonting som vi hela tiden försöker lyfta fram, till skillnad från många av de borgerliga partierna. Vi får inte glömma bort - även om vi nu står här och talar om ekonomi och om rättsväsendet - att det bästa sättet att bekämpa brott är att bekämpa de sociala orsakerna till att brott begås. Det är det som är den avgörande skillnaden mellan vårt alternativ och de spridda borgerliga alternativ som i vissa fall och från vissa partier direkt leder till större inkomstskillnader och sociala spänningar. Överallt där sådan politik har bedrivits har vi sett att den har lett till en ökad brottslighet. Det går inte att bara satsa på ökade resurser till rättsväsendet - där är vi helt överens - utan det gäller också att bekämpa dess orsaker.