Effekterna vid en försäljning av Apoteket

Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat näringsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att garantera att konsumenterna inte drabbas av högre priser efter en försäljning av merparten av apoteken samt vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa konkurrensen och undvika en oligopolsituation på den avreglerade apoteksmarknaden. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Regeringens mål med omregleringen av apoteksmarknaden är ökad tillgänglighet, bättre service och ett utvecklat tjänsteutbud samt låga läkemedelskostnader till nytta för konsumenten och det offentliga. Vidare är det en målsättning att i samband med omregleringen skapa förutsättningar för att bättre tillvarata apotekens bidrag till en förbättrad läkemedelsanvändning, i kombination med de insatser som görs inom hälso- och sjukvården. En viktig utgångspunkt är att minst samma höga krav på kvalitet och säkerhet som präglar dagens handel med läkemedel bibehålls. Sverige har förhållandevis få apotek i förhållande till antalet invånare. Enligt OECD har apoteksmonopolet resulterat i begränsad tillgänglighet för den svenska befolkningen, med få försäljningsställen och begränsade öppettider. En ökad tillgänglighet till läkemedel ska bland annat uppnås genom fler apotek och öppettider som är bättre anpassade till befolkningens behov och önskemål. Det är viktigt att poängtera att reformeringen av apoteksmarknaden inte innebär någon förändring av högkostnadsskyddet för läkemedel eller den enhetliga prissättningen. Ingen ska betala mer för sina receptbelagda läkemedel än med nuvarande system, oavsett i vilket apotek man köper dem. Regeringen vill se en mångfald av företagare på den omreglerade apoteksmarknaden. Små företag kan bland annat bidra till en mer flexibel och kundanpassad försäljning av läkemedel. De konkreta förslagen har utformats med beaktande av de små företagens situation. Regeringen har gett Konkurrensverket och Konsumentverket i uppdrag att följa och analysera utvecklingen på apoteksmarknaden under omregleringsperioden. Myndigheterna ska bland annat följa och analysera åtgärder som aviseras eller vidtas av aktörer på utbudssidan och som kan ha betydelse för målet att skapa en väl fungerande marknad. För att möjliggöra småföretagande redan vid reformens ikraftträdande skapas en stödstruktur för enskilda entreprenörer. Det sker genom att ett antal av de apotek som kvarstår i statlig ägo kommer att överföras till ett nyinrättat bolag som ska kunna ha enskilda entreprenörer som delägare. Målet är att delägarna så småningom ska kunna köpa ut sina apotek. Modellen för prissättning av läkemedel inom förmånerna har utformats så att stora apoteksaktörers drivkrafter och styrkor tas till vara samtidigt som det skapas förutsättningar för små apoteksaktörer att träda in och agera på marknaden. Småföretagandet underlättas även genom olika samarbetsformer, till exempel vid inköp, vilket blir möjligt bland annat inom det föreslagna entreprenörsbolaget. Prismodellen ger apoteken möjlighet att förhandla inköpspriser på de läkemedel där ökad prispress kan erhållas, främst avses parallellimporterade originalläkemedel. Samtidigt värnar den de goda resultat som hittills uppnåtts genom generikareformen i form av god priskonkurrens och utbyte till det tillgängliga läkemedel som har lägst fastställt försäljningspris. Modellen säkerställer att kontrollen över kostnaderna för det offentliga bibehålls samt att finansieringen av den ökade lönsamhet som är nödvändig för att åstadkomma den ökade tillgängligheten sker utan ökade kostnader för konsumenten eller det offentliga. För receptfria läkemedel är förutsättningarna för priskonkurrens goda, och regeringen har därför bedömt att prissättningen av receptfria läkemedel utanför förmånerna bör vara fri, liksom i dag. Det är regeringens bedömning att den föreslagna regleringen sammantagen är sådan att små företag ges goda möjligheter att etablera sig och verka på marknaden och att förutsättningarna för ökad konkurrens är goda.

Fru talman! Tack, statsrådet Hägglund, för svaret! Jag hade ställt min interpellation till näringsminister Maud Olofsson, men jag konstaterar att regeringen har möjlighet att överlämna interpellationen till den som man anser bäst svarar på interpellationen. På socialutskottets hearing den 19 mars fick vi information. Jag deltog från näringsutskottet. Vi fick veta att svenska läkemedelspriser är i dag Europas lägsta. Trots detta vill den nuvarande regeringen avreglera apoteksmarknaden. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting kommer regeringens förslag att leda till ökade kostnader för landstinget när det gäller generiska läkemedel med ungefär 500 miljoner kronor. Enligt regeringens förslag kommer maximalt 261 av de drygt 900 apoteken att finnas kvar i samhällets ägo när utförsäljningen är klar. Men ännu har ingen redovisning skett av hur denna försäljning ska gå till och vad som ska vara avgörande vid försäljning, det vill säga högsta pris eller fungerande konkurrens- och prispress genom en mångfald av olika aktörer. I Norge har privatiseringen av apoteken lett till att ett statligt monopol har bytts ut mot ett privat oligopol där tre läkemedelsgrossister nu dominerar marknaden. Samtidigt har priserna stigit rejält. Det är därför jag har ställt följande frågor: Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att garantera att konsumenterna inte drabbas av högre priser efter en försäljning av apoteken? Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att säkerställa konkurrensen? Jag har fått till svar från statsrådet Hägglund en modell för prissättning av läkemedel som inte klart och tydligt talar om att den verkligen kommer att garantera att konsumenterna inte drabbas av högre priser. Jag ser i alla fall inte att det finns en garantistämpel. Det kanske statsrådet Hägglund kan svara lite mer på. I svaret till mig sade Hägglund bland annat följande, fru talman: "Enligt OECD har apoteksmonopolet resulterat i begränsad tillgänglighet för den svenska befolkningen, med få försäljningsställen och begränsade öppettider. En ökad tillgänglighet till läkemedel ska bland annat uppnås genom fler apotek och öppettider som är bättre anpassade till befolkningens behov och önskemål." Det, fru talman, är enkelt att åstadkomma. Man behöver inte sälja några apotek. Regeringen kan skriva ett regleringsbrev och ge Apoteket uppdraget att ha öppet på andra öppettider och starta butiker där det inte finns apotek i dag. Det hade varit enkelt. Man behöver inte gå den krångliga vägen. Varför har statsrådet Hägglund inte gjort så? Hade det inte varit enklare att på det sättet få en ökad tillgänglighet? Vi äger Apoteket i dag, och det kan man åstadkomma själv. När det gäller att säkerställa konkurrens och undvika oligopolsituationen tycker jag inte att jag har fått ett svar. Det står visserligen att man ska låta de enskilda entreprenörerna bilda ett nyinrättat bolag, där målet är att delägarna så småningom ska kunna köpa ut sina apotek. Men vad är det som hindrar att de inte köps upp av läkemedelsgrossisterna på samma sätt som har skett i Norge? Finns det någon form av årsgaranti på att de inte kommer att säljas utan ska gå tillbaka till staten? Hur har statsrådet tänkt i frågan?

Fru talman! Denna fråga ska debatteras i kammaren under lång tid i morgon, och det kommer säkert att komma ett förtydligande på Eva-Lena Janssons frågor då. Låt mig säga att det finns en villfarelse i en del av argumenten som läggs fram. Jag ska inte föregripa socialministerns eget svar, men vi i alliansen tycker att ett krav på ett monopol, ett av de sista i världen, är förvånande när alla andra länder har visat att de har fått en bättre tillgänglighet än i Sverige. Siffrorna är sådana att det finns ett apotek eller utleveransställe per 10 000 svenskar, medan det kan vara ett per 3 000 och motsvarande i resten av vår närliggande omgivning i västvärlden. Fru talman! Monopol är något som kramas av framför allt dem som bär en socialistisk ideologi eller, ännu värre ibland, en totalitär ideologi. De har förutsättningen att de ibland skapar billiga system. Vi känner alla till brödpriserna i tidigare Sovjetunionen, men samtidigt var det otillgängligheten som var deras signum. Det var köer till allt. Den tragiska sanningen är att det som Eva-Lena Jansson säger som en socialistisk lösning, att behålla monopolet och i stället skriva ett regleringsbrev, har inte Socialdemokraterna lyckats med. Den faktiska informationen är att under de senaste åren har såväl antalet apotek som framför allt apoteksombud minskat i Sverige. Då skulle jag vilja ställa en retorisk motfråga till Eva-Lena Jansson, som föreslår detta geniala knep för socialministern att, i stället för att ha en omreglering som garanterar en tillgänglighet motsvarande resten av Europa, som är viktig för att patienter ska få tillgång till mediciner när de behöver dem, skriva ett regleringsbrev som inte ens Socialdemokraterna har varit förmögna att föra fram. Tillgängligheten minskade successivt under deras tid vid regeringsmakten. Det rådet kan jag varmt be socialministern bortse från. När det sedan gäller prismodellen har en väldigt noggrann utredning gjorts, och man har brottats med den här modellen och delvis följt det norska exemplet. Nu är det heller inte sant att norrmännen här har landat helt fel, för man har hittat fram till en mer priseffektiv läkemedelskostnad även i Norge. Då har vi gynnats av fördelen att kunna titta på hur ett grannland har utvecklat omregleringen. Det gäller även för Danmark, där man har sett möjligheten att få en större tillgänglighet bekräftad och successivt också en prismodell under kontroll. Något som är väldigt viktigt i socialministerns svar är den så kallade solnedgångsparagrafen. Fastän vi inom alliansen är helt övertygade om att omregleringen är nödvändig för att stärka tillgängligheten och de andra goda krafterna, som socialministern pekade på att vi bedömer komma, gör vi en uppföljning av denna omreglering om något år. Det blir då en nödvändig uppföljning, och man har från departementet också givit ett uppdrag åt Konkurrensverket och Konsumentverket att se till att det här sker på ett ansvarsfullt sätt. Jag tycker sammanfattningsvis, fru talman, att man kan se den bristande tillgängligheten - den förra interpellationen gällde vården, och nu gäller det de nödvändiga läkemedel man behöver - som en problematik som Socialdemokraterna har varit helt oförmögna att lösa utan snarast har förvärrat under sina år vid makten. Jag tror att vi kommer att kunna lösa de andra problemen framgent om vi aktivt följer upp dem. Men tar vi inte det här steget utan envist kramar och håller fast vid ett monopol fjärmar vi oss alltmer från resten av världen på ett sätt som inte är en god tradition när det gäller svenska folkets vilja att utveckla vårt land inom hälso- och sjukvården.

Fru talman! I morgon ska riksdagen genomföra debatt och fatta beslut med anledning av dessa frågor, och det är naturligtvis en väldigt viktig milstolpe på vägen mot en marknad som är omreglerad. Det är ingen marknad som kan avregleras, om vi vill ta ansvar, utan det handlar om att hitta en ny reglering som gör att vi bibehåller den säkerhet som finns på marknaden men ger fler aktörer möjlighet att agera på det här området. Det övergripande syftet är att öka antalet apotek och att höja servicenivån. Då säger Eva-Lena Jansson: Men vore inte det kloka då att ge Apoteket AB order om att starta fler apotek eller ha mer generösa öppettider? Ställer man den frågan till Apoteket AB säger de: Nej, där har vi nog kommit till vägs ände. Det är klart att regeringen kan vilja sådant, men då får man nog vara så vänlig och skjuta till nya pengar till Apoteket. Jag har svårt att se framför mig någon regering som över budgeten kommer att skjuta till ytterligare pengar för att Apoteket ska öppna nya verksamheter. Vägen dit handlar nog om det som vi landar på, nämligen att öppna för fler aktörer att bli verksamma, att få konkurrens på det här området och därmed att kunna hålla koppel på kostnaderna samtidigt som vi får fler apotek. Utvecklingen i Norge visar ju på en ökning av antalet apotek med över 60 procent sedan 2001. I interpellationen finns det en uppgift som gör gällande att regeringens förslag skulle innebära att maximalt 261 av 900 apotek kommer att finnas kvar i, som det heter, "samhällets ägo", vilket jag antar är statens ägo. Men det som vi bestämmer om nu är att staten ska behålla hälften av de drygt 900 apotek som vi har. Inom ramen för de statliga apoteken ges små aktörer möjlighet att köpa enskilda apotek. Här finns det glädjande nog ett jättestort intresse hos många farmaceuter som upplever sig inlåsta i monopolet sedan lång tid tillbaka och vill pröva vingarna. Det är nästan alltid kvinnor, som säger att de vill starta egen verksamhet, att de har en egen idé och skulle vilja göra på ett lite annat sätt. Jag ser väldigt positivt på deras möjligheter att få starta egen verksamhet. Det upplägget är det som kommer att leda till en annan situation än den man har i Norge, där man har fått ett fåtal stora aktörer, dock med låga priser. Vi tror att det är bra med möjlighet för fler små att agera på det här området. Vad hindrar att de inte köps upp, frågar Eva-Lena Jansson. Den frågan har vi inte reglerat ännu, utan den får vi tillfälle att komma tillbaka till. I Norge sålde man till rejäla underpriser till apotekare som senare kunde sälja dem med ganska god avans. Idén ska naturligtvis inte vara att skattebetalarnas pengar fördelas på det viset. Tvärtom har vi ett ansvar för att öppna marknaden så att det finns små aktörer men också se till att vi tillvaratar skattebetalarnas intresse av de värden som finns i det fina företaget Apoteket AB.

Fru talman! Det spännande med de här debatterna är att man kan få väldigt intressanta svar. Nu säger socialministern att anledningen till att Apoteket inte ökar tillgängligheten och finns på fler ställen med andra öppettider är att det inte finns ekonomisk lönsamhet. Då ska man släppa in marknaden, och helt plötsligt dyker lönsamheten upp. Det där är en ekvation som för mig inte går ihop, fru talman, men statsrådet kan säkert redovisa hur han har tänkt. Min fråga blir då både till Finn Bengtsson, som också har varit med i debatten, och till Göran Hägglund: Kan man garantera ökad tillgänglighet även i glesbygd? Nu pratar jag om glesbygd, inte om storstäder eller städer med 100 000 invånare. Jag pratar om glesbygder där det finns kommuner med kanske mindre än 6 000 invånare. Är det där de nya apoteksföretagen kommer att etablera sig? Ska apoteket finnas där det egentligen inte finns någon marknad, men man ska tillhandahålla öppettider och de privata företagen ska kunna göra vinst där det är väldigt stora upptagningsområden? Precis det håller man nu på att göra i Stockholm, när man flyttar vårdcentraler in i Stockholm där den sämsta folkhälsan egentligen inte finns. Är det den utvecklingen vi kommer att se? För mig är det solklart att man kan ge det här regleringsbrevet. Det handlar bara om vilka krav man ställer på Apoteket. Är det så att Apoteket ska ha vinstmaximering som enda mål kommer det naturligtvis att leda till att man säger att man inte kan ge det. Jag har inte uppfattat att Apoteket har gått dåligt de senaste åren. Det är inte min bild. Men statsrådet kanske har en annan bild, så det vore intressant att få reda på det. När det gäller att säkerställa konkurrensen och inte få en oligopolsituation som i Norge tycker jag inte att jag har fått ett tillräckligt bra svar, fru talman. Det man säger är att man ska se om det går att göra någonting åt den. Men jag är ganska säker på att man kan åstadkomma det här ganska snabbt. Vi har sett vad som hände vid avregleringen på energisidan. Där har vi nu ett oligopol, och det har inte lett till lägre priser. Det är därför jag har ställt den här frågan om åtgärder för att garantera att konsumenterna inte drabbas av högre priser efter en försäljning. Kan man garantera det? Kan jag få en garanti här och nu i dag? Det skulle vara intressant om man tordes lova att vi ska få lägre priser, för jag har hört det där lite för många gånger för att tro på det. Hur tänker man säkerställa att det inte blir något oligopol? Kan man garantera priser? Kan man garantera ökad tillgänglighet även i glesbygden och andra öppettider än vad man har i dag? Det skulle jag vilja veta, fru talman.

Fru talman! Eva-Lena Jansson är verkligen en riktig monopolfantast. Här sparas det inte på orden om alla fördelar med monopolet. Jag är säker på att Eva-Lena Jansson känner till energimarknaden från sin del av riksdagsarbetet. Jag kommer själv ihåg taximarknaden, som var ett monopol en gång i tiden. Naturligtvis var den avregleringen just så dramatisk som vi inte vill att det ska bli med apoteksmonopolet, utan vi tar det försiktigt för att inte den turbulensen ska inträffa. Frågan är, Eva-Lena Jansson, om det är någon som vill ha tillbaka aktiebolaget svenska taxi med den dåliga tillgänglighet och den höga prisbild som kännetecknade det vid den tiden. Jag tror knappast att det är ett framgångsrecept. Jag vill påstå att det här är en fullständigt nödvändig utveckling. Om man till och med ifrågasätter att det här skulle drivas i ett statligt företag undrar jag: Vad vill då egentligen Eva-Lena Jansson? Vill hon gå tillbaka till något slags myndighetsutövning av apoteksväsendet? Eller vill hon kanske ännu hellre att departementet självt ska bedriva all läkemedelsdistribution direkt? Då slipper man ju ha det här som ett vinstmaximerande system. Nej, fru talman, det är dags att vi kastar det här monopolet över ända men gör det så ansvarsfullt som vi har gjort under den här tiden. Då tycker jag ändå att det har gått relativt fort, genom att man har jobbat mycket effektivt på departementet, utrett och gjort uppföljning av utredarens förslag fram till den, vill jag påstå, mycket glädjande debatt som vi ska ha i kammaren i morgon om en väldigt klok proposition, som utskottet har tagit till sig. Jag är säker på att vi kommer att få en fullödig belysning av de här problemen i morgon och vill därför inte uppehålla mig mer vid det utan ställa en sista fråga till Eva-Lena Jansson. Jag inledde med att säga att det verkar som att Eva-Lena Jansson är en fantast av monopol. Vill hon om hon får styra återgå till en monopolverksamhet i apoteksdriften i Sverige, givet alla de goda förutsättningar som hon så illustrativt beskriver i talarstolen?

Fru talman! Om Eva-Lena Jansson har satt sig in i den här frågan - det är jag säker på att hon har gjort eftersom hon sitter i näringsutskottet som har ett särskilt ansvar för de här frågorna - vet hon att den prismodell som är föreslagen och som riksdagen ska ta ställning till beräknas kunna pressa priserna ganska rejält. Det är någonting som har kommit fram under trycket - det meddelas av läkemedelsindustrin att det kommer att sparas många hundra miljoner på detta område - av att man vet att det kommer att bli konkurrens på det här området. Det kommer att komma in flera aktörer. Det är bara att använda regleringsbrev, säger Eva-Lena Jansson, och jag förmodar att det är ägardirektiven till företaget Apoteket AB. Detta företag har gjort vinst de senaste åren. Antingen tillför man då pengar till staten för att de ska kunna sköta uppgiften att starta nya apotek eller tar man från statens sida inte in så mycket pengar från Apoteket. Hur mycket pengar anser Eva-Lena Jansson att det är värt att lägga ytterligare på Apoteket över statsbudgeten? Hur tänker hon finansiera det? När det gäller glesbygden finns det väl redogjort för i propositionen inför det ställningstagande som riksdagen kommer att göra i morgon hur vi avser att säkerställa att glesbygden inte utarmas utan tvärtom får möjlighet till nya apotek. Det som vi har sett i Norge är att det har tillkommit många nya apotek. Är man orolig för att det ska bli färre i glesbygden är man välkommen att titta runt i Norge för att se att i glesbygden har antalet apotek ökat, i intet fall har det minskat. Än en gång, fru talman, är syftet med omregleringen av apoteksmarknaden att öka tillgängligheten. Det finns alltför många människor som har väntat alltför länge, blivit bekymrade över en situation där de kanske inte fått tag på nässprej under en helg till sina barn eller huvudvärkspulver sent på kvällen, eller vad det nu är som är problemet. Men över allt: Monopolet har kommit till vägs ände. Vi vill förändra det här och möjliggöra för fler personer, inte minst för kvinnor inom apoteken, att driva egen verksamhet och utveckla den. Jag tror att konkurrens är bra. Jag tror att det behövs en reglering för att säkerställa att de produkter som är potentiellt farliga hanteras på ett visst sätt också i framtiden, men jag tror att det här kommer att öppna för nya möjligheter. Vi kommer att få se en servicenäring som kommer att blomstra framöver.

Fru talman! Jag är socialdemokrat och står naturligtvis bakom den socialdemokratiska motionen och den reservation som finns i utskottsbetänkandet i den här frågan. Jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar vad vi ska ha de statliga bolagen till. Statsrådet Hägglund säger att det inte finns någon marknad för att utöka Apotekets verksamhet. Då blir min fråga: Vem inom det privata kapitalet tror att marknaden ska ta ansvaret? Det blir märkligt. Först säger man att det inte finns någon marknad. Där det inte finns någon marknad ska vi släppa in marknaden. Nej, jag får det inte att gå ihop. Finns det en marknad och ett behov skulle man kunna göra det enkelt för sig och släppa in eller ge Apoteket ett vidare uppdrag. Jag har ingenting emot att det finns nässprej i affärer. Det framgår av Socialdemokraternas reservation och argumentation i utskottet. Men läkemedel är inte vilken vara som helst, och det är i alla fall Göran Hägglund och jag överens om. Inte vem som helst kan få sälja läkemedel. Det handlar om människors hälsa, och det måste vi vara aktsamma om. Jag har fortfarande inte, fru talman, fått något svar. Det kanske är många som inte kommer att lyssna på debatten i morgon, så det är bra om man kan få svar i dag på frågan: Kan Göran Hägglund garantera ökad tillgänglighet även i glesbygd vad gäller öppettider och antalet butiker? Kan vi få en sådan garanti? Kan vi få garanti för att konsumenter inte drabbas av högre priser efter försäljningen av Apoteket? Jag skulle vilja höra ett rakt ja som svar på de frågorna. Då blir jag glad i alla fall.

Fru talman! Apoteket AB är ett fint företag som har fyllt sin funktion väldigt väl inom ramen för politiskt beslutade ramar. Man kan fundera varför Eva-Lena Janssons argument inte kan tillämpas på fler områden, låt oss säga på livsmedelsområdet, bilförsäljningsområdet eller vad det nu kan vara. Vilka är de principiella grunderna? Vi säger att läkemedel är en särskild vara som behöver omges med ett bestämt regelverk. Där tror jag att vi är överens. Sedan hamnar Eva-Lena Jansson i problem. När hon ska argumentera vidare visar det sig att hon använder argumentet att monopolet är bättre som distributionskanal till de många människorna och når vidare. Då tycker jag att hon argumentationsmässigt hamnar i en svårighet. Om statliga monopol är bättre på att distribuera de här produkterna, varför är man inte bättre på andra produkter? Det tycker jag är den principiella frågan. Vi skriver att det går att genom en prismodell frigöra ytterligare resurser genom att få en snabbare sänkning av kostnader för till exempel generika än vad man har kunnat inom ramen för det gamla systemet. Det hoppas jag att riksdagen kommer att fatta beslut om i morgon. Därmed kommer det att frigöras pengar som kan användas för tillkomsten av nya apotek i områden där det i dag saknas apotek. Eva-Lena Jansson som försvarar den nuvarande modellen, som har kommit till vägs ände, blir svaret skyldig: Hur ska hon förklara för människor som kommer att få apotek att de med Socialdemokraternas politik inte skulle ha fått det?